Inlägg 1 Fredrik Säfsten åberopar Matt 25:31-46 och Dan 11:32 som intäkt för att det skulle ligga frälsning i att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket.
Fredrik Säfsten åberopar Matt 25:31-46 och Dan 11:32 som intäkt för att det skulle ligga frälsning i att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket, bli dem till hjälp under vedermödan och bejaka att Gud, har upprättat ett evigt förbund med det Judiska folket. Och även därmed bejaka deras kallelse och uppgift i tusenårsriket, som ingen annan kan uppfylla. Det skulle alltså enligt Fredrik Säfsten ligga ”ickefrälsning” i att inte inse, bejaka och arbeta för detta.
Vill först titta på Matt. 25: 34 – 40: ”Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.”
Hur de troende behandlat ”mina minsta bröder”, handlar inte speciellt om det Judiska folket, utan naturligtvis om dels, hur man behandlat människor i nöd i gemen ( betänk den ”barmhärtige samariten”). Men också då hur man finns till för troende i nöd, men då även här naturligtvis alldeles att finnas för det Judiska folket, som hamnar i en aldrig tidigare skådad slakt och nöd där den beskrivning som de troende ska bistå här beskrivs:
”För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.”
De troende ska under vedermödan mata det ”hungriga” Judiska folket med ”mat i rätt tid”, dels genom att bistå med mat till de som svälter, men också naturligtvis med ”evangeliets mat”, som ska ”väcka deras avund”. Och bidraga till att de förbereds för en frälsande tro när de så ska, när Jesus komma tillbaka, se upp till den, ”som de har genomborrat” och komma till tro på Jesus och som ett helt folk och nation och ska bli ”frälsta på en dag”.
Det Judiska folket behöver under vedermödan få höra från de troende att deras situation inte blott är en politisk olycka. De behöver höra utifrån Skriften, hur detta är iscensatt av deras egen Gud för att fostra och föra dem, i deras obotfärdighet och förstockelse, fram till att undfå nåd, frälsning och upprättelse, genom tro på Jesus.
De behöver få se sin Messias i de troende, i vilka Han genom sin Ande bor, så att de mitt i sin nöd ropar till Jesus om barmhärtighet och välkomnar Honom som Konung, när Han så kommer till dem med slutlig återlösning för det Judiska folket och Israels nation.
MEN DETTA ÄR FÖRDENSKULL INTE EN FRÄLSNINGSFRÅGA!
Forts Inlägg Fredrik Säfsten åberopar Matt 25:31-46 och Dan 11:32 som intäkt för att det skulle ligga frälsning i att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket.
Inlägg 2 Fredrik Säfsten åberopar Matt 25:31-46 och Dan 11:32 som intäkt för att det skulle ligga frälsning i att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket.
Skriftstället i Matt. 25: 34 – 40 kan först jämföras med och synes bekräftas av Jakob 1: 22 – 25 där det synes som att det krävs laggärningar för att bli räddad:
”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.”
Dessa texter behöver därför balanseras gentemot texter som i Rom. Kap 3 o 4 till ett helhetssammanhang:
”Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.
Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod…
I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus…Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar…
…Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet. Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren inte tillräknar synd….
…Därför heter det ’av tro’, för att det ska vara av nåd och löftet stå fast…När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i…”
Andemeningen i Matt. 25: 34 – 40 och Jakob 1: 22 – 25 är att tron på Jesus inte enbart handlar om en munnens bekännelse, utan även enligt Rom. 10: 9 – 10, om ”en hjärtats tro”, som leder till omtanke om människor i nöd.
Då går det inte att börja i fel ände med att ställa upp vissa texter som villkor för människans frälsning (laggärningar), för att man ska bry sig om människor i nöd. Utan man måste börja i rätt ände med den ovillkorade, oförtjänta nåden genom tro på Jesus:
Tro på vem Han ÄR, Gud själv kommen i kroppslig gestalt. Tro på hur Han i sin person förenar/försonar Gud och människa genom sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Tro på hur Han därmed kan bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Då får texten i Matt. 25: 34 – 40 och Jakob 1: 22 – 25 ett rätt perspektiv och därmed ett rätt fullbordande av dessa texter hos den troende. Inte för att försöka bli rättfärdig eller nå frälsning genom att efterleva dessa texter. Utan därför att man av nåd för Kristi skull drivs av Guds kärlek till och omsorg om människor.
Forts Inlägg Fredrik Säfsten åberopar Matt 25:31-46 och Dan 11:32 som intäkt för att det skulle ligga frälsning i att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket.
Inlägg 3 Fredrik Säfsten åberopar Matt 25:31-46 och Dan 11:32 som intäkt för att det skulle ligga frälsning i att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket.
Så till det andra skriftstället som åberopas av Fredrik Säfseten som intäkt för att det är en frälsningsfråga i att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket. Dan. 11: 32: ”Dem som har kränkt förbundet skall han med smickrande ord locka till avfall, men de av folket som känner sin Gud skall stå fasta och hålla ut.”
Jag tar först sats utifrån Dan. 10: 14: ”Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden.”
Detta är en profetia, som handlar om en stor vedermöda, som Jakobs nöd, vid ändens tid, där det heliga folket först blir krossat totalt, men som till slut blir frälsta och det på en enda dag!
Men vilka är det då som kommer att försöka sabotera detta skeende? Dan. 11: 32:
”Dem som har kränkt förbundet skall han (antikrist) med smickrande ord locka till avfall, men de av folket som känner sin Gud skall stå fasta och hålla ut”.
Här sker nu en sållning bland de troende, som är med ”to the bitter end”. Några sållas bort som har kränkt förbundet, med tal om ett osynligt uppryckande innan vedermödan, medan de troende där i vedermödan, är kallade att finnas kvar som predikare av Förbundet i Kristi blod och även vara undsättare av det Judiska folket under vedermödan! Andra sållas bort som avfall, som menar att den kristna församlingen, intagit det Judiska folkets uppgift ( ersättningsteologi ).
De som därmed inte känner sin Gud, som upprättat ett evigt förbund med det Judiska folket, utan kränker det förbundet, ska enligt ovanstående ord lockas till avfall. Antikrist inleder slutet av den enorma vedermöda som ska drabba Israel, med att ”sätta upp förödelsens styggelse” i det återuppbyggda templet i Jerusalem. Detta för att han hatar ”det heliga förbundet”, som Gud gjort med Abraham och hans ättlingar. Ett förbund som dock blir avslutat och förverkligat först med de människor, Judar och hedningar, som kommit till Abrahams tro på Jesus/löftet om Messias.
Den falske världsfrälsaren/antikrist är efter att han blivit satan inkarnerad, fylld av vrede och hat mot Guds löfte om det Judiska folkets upprättelse, frälsning och dess återkomst till landet Israel och Jerusalem, som han nu i ett sista desperat uppror mot Guds planer för Israel försöker omintetgöra:
Upp. 13: 15 – 7: ”Och vilddjuret fick en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick rätt att fortsätta i fyrtiotvå månader. Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans boning, dem som bor i himlen. Och vilddjuret fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och länder. Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat.”
När den ”föraktlige” står i templet och föreger sig vara Gud, så bevittnar vi uppfyllelsen av Dan. 11: 31. Detta är den rysliga förvandlingens stund då antikrist ( 1 Joh. 2: 18 – 26), blir ”fördärvets son” ( 2 Tess. 2: 1 – 7 ) och ”vilddjuret” (Upp. kap. 13 ).
Detta sätter igång 42 månader ( 31/2 år ) av antikrists terrorstyre, vilket avslutas med återkomsten av Judarnas Konung. Vilddjuret, fördärvets son, förgörs av Jesus vid Hans återkomst. Detta vilddjur är inte Nero eller någon annan som förföljt det Judiska foket, utan härjar fram vid de sista 3 1/2 åren av ”hedningarnas tider” och ”församlingens tidsålder”, som avslutas med den Sanne Konungens – Jesu Kristi återkomst med upprättandet av tusenårsriket och följande sker då det Judiska folket enligt Jes. 60: 21; 61: 8:
”Då skall alla i ditt folk vara rättfärdiga och för evigt besitta landet, som ett skott av min plantering, som ett verk av mina händer, för att förhärliga mig…Jag skall ge dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem…Alla som ser dem skall förstå att de är släktet som Herren har välsignat…min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel…”
Lägg här märke till hur dessa Skriftställen inte gäller det Judiska folket och Israel idag, utan gäller efter de har kommit till tro på Jesus: ” VARA RÄTTFÄRDIGA och för evigt besitta landet…ge dem deras lön i trofasthet…han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel…”
Detta betyder att den nuvarande staten Israel kommer att bli omintetgjord och ödeläggas på grund av det oerhörda våld som de blir utsatta för under vedermödan som vi har framför oss. Men det slutar som vi såg i Skriftordet ovan inte där, utan slutar i välsignelse och sann Gudsgemenskap för en hel nation och ett, efter att ha reducerats till en kvarleva, helt folk och nation, som kommit till tro på Jesus.
Forts Inlägg Fredrik Säfsten åberopar Matt 25:31-46 och Dan 11:32 som intäkt för att det skulle ligga frälsning i att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket.
Inlägg 4 Fredrik Säfsten åberopar Matt 25:31-46 och Dan 11:32 som intäkt för att det skulle ligga frälsning i att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket.
MEN JAG VIDHÅLLER HÄR FORTFARANDE MITT I ALLA DESSA TEXTSAMMANHANG ATT DET INTE ÄR EN FRÄLSNINGSFRÅGA I ATT INSE OCH UTÖVA EN RÄTT TRO PÅ DET JUDISKA FOLKET!!
Det är ”de av folket som känner sin Gud skall stå fasta och hålla ut” (Alltså de som äger tron på Jesus enligt ovan gjorda inlägg kring vad tro på Jesus innefattar). De som här i texten anges är redan frälsta och bygger inte på att bli rättfärdiga inför Gud genom att hjälpa det lidande Judiska folket i nöd eller genom att bejaka det helt uppenbara om ”Guds eviga förbund med Israel”. De är ju självklart införstådda med löftet till Abraham som de själva kommit in i genom tron på Jesus!
De som ”lockas till avfall” och som ”kränker förbundet”, har aldrig varit troende på Kristus mer än till namnet. De kan aldrig bli räddade genom att med ”laggärningar” och för att ”inte bryta förbundet”, bli räddade. De var förlorade redan innan. Så frälsningsfrågan ligger fortfarande inte på att inse och utöva en rätt tro på det Judiska folket eller att inte ”bryta förbundet”.
Människans frälsning i alla lägen kommer alltid att bero på den ovillkorade, oförtjänta nåden genom tro på Jesus:
Tro på vem Han ÄR, Gud själv kommen i kroppslig gestalt. Tro på hur Han i sin person förenar/försonar Gud och människa genom sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Tro på hur Han därmed kan bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Länk till min bloggpost:
Vad väntar de troende och det Judiska folket under vedermödan:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/10/27/vad-vantar-de-troende-och-det-judiska-folket-under-vedermodan/