Inlägg 1 Spaning på Upp. Kap. 5
5: 1 ”Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både insidan och utsidan, förseglad med sju sigill.”
Johannes fick här igen öppnade ögon, öron och sinnen för att kunna ta emot och förmedla vad Gud här ville via Johannes bära fram till de troende: ”vad som måste ske efter detta.” Och nu såg Johannes i högra handen på honom som satt på tronen (Fadern, i den sammansatta enheten av Gudomens treenighet av Fader Son och Ande), en fullskriven bokrulle med sju sigill.
Detta vill visa på att Guds rådslut är fulländat. Det finns inget att dra ifrån eller tillägga = ”fullskriven”. Guds rådslut kring det skeende som nu står framför är indelat i Guds sjutal, med ett insegel för varje delskeende, så att brytandet av det första inseglet ledde fram till andra inseglet o.s.v. Innehållet i de sju sigillen blir senare uppenbarade från Kapitel 6 – 10: 11. Här kommer nu fokus att först ligga på ”Lammet framför tronen”, Sonen i den treeniga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Guden: ”Jag Är Herren, Herren Är en”.
5: 2 ”Och jag såg en väldig ängel som ropade med stark röst: ’Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?”
”en väldig ängel”, måste handla om en ”tronängel” med hög auktoritet, som här fått uppgiften att ”med hög röst”, vilket talar för att det här handlar om ett mycket angeläget budskap till de troende som här förmedlas, när det handlar om att visa på ”Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?”
”Vem är värdig” är ett viktigt uttryck i Bibeln. Vi har som troende blivit aktade värdiga att få del av den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda genom nåden i Kristus Jesus (Luk. 20: 35) Men här är det frågan om vem som är värdig att verkställa avslutningen av den nuvarande världshistorien: ”Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?”
5: 3 ”Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den.”
Här pekas på att ingen människa från någon tid eller var man än nu befinner sig i de tre platser, som här anges för människor i fullt medvetande, så kan de ändå inte vara med i detta skeende som bara EN är ”värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel.”
Här ges den ”geografiska vistelseområdet” för tre olika kategorier som inte är ”värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel.”
1. ”himlen”, i det här fallet ”Abrahams sköte – Paradiset”, där de kroppsligen avsomnade i tron på Jesus har fått sina synder förlåtna och nu här befinner sig i väntan på ”kroppens härlighetsuppståndelse”, mötet med Jesus i skyn och att där stå inför ”Kristi första domstol, utan fördömelse, men med lön”, för att så komma tillsammans med Honom, när Han stiger ned på Oljeberget och så efter diverse doms akter upprätta Tusenårsriket, där bl.a. dessa här omnämnda ska ”regera med Kristus för tusen år”. Grunden för detta beskrivs i Rom. Kap. 3 – 8: här ett litet utdrag:
”Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 25 Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod…26 I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus…
…Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 4 Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet. 6 Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. 8 Salig är den som Herren inte tillräknar synd…
…Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro… 16 Därför heter det ”av tro”, för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro… Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 Därför räknades det honom till rättfärdighet.
23 Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull…
….När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 2 Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i… Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. 9 När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen…Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.”
2. ”På Jorden”, Bland alla då, nu och senare levande människor, så finns ingen som är ”värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel.”
3. ”Under jorden” – dödsrikets avdelning som även kallas Hades. Här finns ju som väntat ingen som är ”värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel.” De befinner sig här i väntan på kroppens uppståndelse och att så stå inför ”domen inför den stora vita tronen” efter det tusenåriga riket och att det blivit klart hur de, om än förlorade, levt efter sitt samvete. Rom. Kap. 1 – 2. Här ett kort utdrag:
”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
21 Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan…25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen…
…Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen…14 För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. 16 Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna…
Även om de här alltså synes bli olika grader av straff så blir de dock slutligen tillsammans med satan, kastade i samma sjö, som innan tusenårsriket den falske världsfrälsaren – antikrist och den falske profeten förpassats, den sjö som säges ”brinna av eld och svavel i evigheternas evigheter”.
Forts Spaning på Upp. Kap. 5
Inlägg 2 Spaning på Upp. Kap. 5
5: 4 ”Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den.”
Johannes grät här på grund av bristande insikt för någon till att vara ”värdig att öppna bokrullen och än mindre kunde se in i den.
Men den dag kommer när Herren ska avtorka alla tårar enligt Jes. 25: 8; Upp. 7: 17:
”Han skall för alltid göra döden om intet. Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.”; ”för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”
Och det kommer en dag när ”vi ska känna tillfullo som vi själva blir tillfullo kända” (1 Kor. 13: 12 ). Med en så full insikt i evighetens värld, så att ingen ska behöva fråga någon om något, utan alla ska av sig själva veta, där i ”det nya Jerusalem som kommer ner ur himlen” på den ”nya himlen och den nya Jorden”. Då är Guds uppenbarelse till allt och alla fullt uppenbar, tillgänglig med full insikt för alla på alla plan.
Nu kommer så här det fokus som likt en förväntan skruvats upp. Nu ska det avslöjas vem som faktiskt är inte bara ”värdig att öppna bokrullen eller se in i den.”, utan som också är värdig att bryta dess sigill!
5: 5 ”Men en av de äldste sade till mig: ”Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill.”
”har segrat”, Jesus har vunnit seger över alla våra fiender. Satan synden döden (Kol. 2: 14 – 17 ). Vi kommer efter tusenårsriket och ingången till ”den nya himlen och den nya jorden” att få se hela den fulla och slutliga konsekvensen av Jesu seger igenom hela sitt jordeliv, där Han stängde synden ute ur den människa, som han kom för att representera, ”född i syndigt kötts gestalt” i arvet från Maria, men som så i arvet från Gud i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, ”fördömde Han synden i köttet” (Rom. 8: 3)
Därmed kunde Han förverkliga frambärandet av det RENA offret Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) kropp och blod på korset. Den seger på korset i sin död och uppståndelse, där ”han avväpnade alla andevärldens furstar och väldigheter”. Detta grundlades här:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära I OCH GENOM KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Vi kommer som sagt att slutligen efter tusenårsriket, ”när han har lagt alla sina fiender under sig till en fotapall” och ingången till ”den nya himlen och den nya jorden”, att få se hela den fulla och slutliga konsekvensen av Jesu seger. Nu ska vi vidare här se något mer kring vad som är grunden att Jesus kunde bli denna segerfurste.
Forts Spaning på Upp. Kap. 5
Inlägg 3 Spaning på Upp. Kap. 5
Forts. 5: 5 ”Lejonet av Juda stam” Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill.”
Juda stam hade benämningen ”ett ungt lejon” ( 2 Mos. 49: 9 ). Jesus skulle födas i Juda stam (Mika 5: 2 ). Jesus är lejonet i Juda stam. Lejonet är en symbol för konungslig makt och styrka. Jesus är Sanningens och rättfärdighetens konung enligt Joh. 18: 37.
Ruben var den förstfödde av de 12 bröder som bildade Israels 12 stammar, men han förlorade sin förstfödslorätt till Josef och det var Juda stam som blev den ledande stammen enligt 1 Krön. 5: 2; 1 Mos. 49: 8 – 11: ”var Juda den mäktigaste bland sina bröder och en av hans ättlingar blev furste”
”Juda, dig skall dina bröder prisa. Din hand skall vara på dina fienders nacke, din fars söner skall buga sig för dig. 9 Ett ungt lejon är Juda. Från rivet byte har du rest dig, min son. Han böjer sig, han lägger sig ner som ett lejon, som en lejoninna – vem får honom att resa sig? 10 Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.”
”Davids rotskott” David var ämnat som ett ”lejon” i Juda stam. men avfall ledde till att hans efterkommande inte kunde besitta Israels tron för någon längre tid. Men märk att då lovade Herren David, att en ”telning – ett rotskott – ett nytt skott – från Isais (Davids fars) avhuggna stam skulle skjuta skott:
Jes. 11: 1 – 5 : ”Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt. 2 Över honom skall Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för Herren . 3 Han skall ha sin glädje i Herrens fruktan. Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör, 4 utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga, med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han skall slå jorden med sin muns stav, med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga. 5
Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter.”
Detta ”Davids rotskott” var Jesus! Jesus föddes i Juda stam och av Davids ätt och han blir den konung som för evig tid ska sitta på Davids tron. Maria Jesu moder var en ättling av Juda stam. Hennes släktregister finns i Luk. 3: 23 – 38.
Jesus kom till jorden på ett övernaturligt sätt. Maria avlades av Helig Ande (Matt. 1: 18; Luk. 1: 35 ) Jesus ”biologiske far”, var Gud själv, när Jesus blev ”född i syndigt kötts gestalt” i arvet från Maria och Han genom att Han samtidigt var ”Guds Son” som ”Guds fullhet lekamligen”, så kunde han i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet ”fördöma synden i köttet” och bära fram offret av Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) RENA KROPP OCH BLOD PÅ KORSET!!
Josef var ”Jesu far efter lagen” – en fosterfar, men för att det verkligen till att allt som allt skulle ”kokas ner bortom allt rimligt tvivel”, att Jesus var ”Davids rotskott”, så var även Josef ättling av David och av Juda stam. Hans släktregister finns i Matt. 1: 1: 16.
När Jesus kom första gången, kom han som en ringa telning, fattig och ridande på en åsna: Jes. 53:
”Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät…Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet…5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom
för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. 6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.
7 Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun… han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun…När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar…Herrens vilja skall ha framgång genom honom. 11 Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare
de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär. 12 Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.
Men då Han kommer åter, då kommer Han som konungarnas Konung. Inte ridande på en åsna och behandlad i förnedring utan ”ridande på en vit häst”, symbolen på konungslighet och makt. Det verkliga, slutliga ”Lejonet av Juda stam” kommer för att döma och styra jorden och Han kan nu här i Uppenbarelseboken inleda slutscenarierna fram mot detta med att ”öppna bokrullen och dess sju sigill.”
Forts Spaning på Upp. Kap. 5
Inlägg 4 Spaning på Upp. Kap. 5
5: 6 ”Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm , som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden.”
Lammet är Jesus Frälsaren själv, med bringad frälsning genom Lammets blod. Det viktigaste temat genom Skriften kulminerar nu här i Uppenbarelseboken där Lammet förekommer 28 gånger!
”blivit slaktat.” syftar på Jesu korsfästelse. Jesus kunde efter sin kroppsliga uppståndelse visa ”märkena efter slakten” och det fick Tomas att utropa: ”Min Herre och min Gud”. Här såg nu även Johannes ”märkena efter slakten” som ”identifierade” vem Lammet var, som här nu var i startgroparna att ”öppna bokrullen och dess sju sigill.”
”BLIVIT slaktat” talar om ett fullbordat försoningsverk, där Jesus dog och uppstod för våra synder, enligt Skrifterna för att leva evigt och att de som hör Honom till kommer att ha en evighet att se fram emot inräknade i ”Hans död och uppståndelse” (Rom. Kap. 5 – 8 )
”sju horn” talar om styrka och med Gudomstalet sju, så talar det om ALL MAKT i enlighet med Jesu egna ord: ”mig är given all makt i himmel och på jord”. Efter det fullbordade försoningsverket på Golgata, så har Jesus makt att frälsa alla dem som genom honom kommer till Gud ( Hebr. 7: 25 )
Och slutresultatet kommer vi att se av att ”Jesus har all makt i himmel och på jord”, när Han efter tusenårsriket ”har lagt alla sina fiender under sig till en fotapall” och vi går in i ”det nya Jerusalem som kommer ner ur himlen” och vi får ”en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor”.
”sju ögon” på Lammet talar om allseende, allvetande och att vara överallt närvarande. Och detta sker då genom den samtidiga intimiteten och samspelet i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Här så manifesterat med Den Helige Andes medverkan i detta skeende: ”som är Guds sju andar utsända över hela jorden”
Detta handlar inte om sju olika andar, utan sju talet – Guds fullkomliga tal – visar på fullheten och att det var ”Guds Ande” som här vilade över Jesus på tronen och att den Helige Ande samtidigt var ”utsänd över hela jorden” . Allt enligt Löftet från Jesus i Joh. Kap. 14 – 17:
”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: 17 sanningens Ande… Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er . 18 Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. (Märk att det är Jesus själv som kommer via den Helige Ande – ”jag ska komma till er”).
20 Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er… Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom…Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. ( Märk här: ”vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.” Fadern och Son är alltså som Jesus säger: ”ett” – i en sammansatt enhet.)
Denna intima sammansatta enhet återspeglas vidare:
1. ”Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig.”
2. ”Nu går jag till honom som har sänt mig…Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er…när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör…Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. 15 Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.”
3: här inkluderas nu de troende i denna gemenskap med Guds, Faderns Sonens och Andens gemenskap:
”Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. 2 Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4 Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. 5 Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
7 Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, 8 för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.
9 Jag ber för dem… 10 Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. 11 Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett… 17 Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. 18 Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen. 20 Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord .”
Forts Spaning på Upp. Kap. 5
Inlägg 5 Spaning på Upp. Kap. 5
5: 7 – 8 ”Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.”
Lammet blev som sig var värt tillbett och ärat. Att det sker är, ett bevis på att han ingår i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Jag ÄR Herren, Herren är en”.
Jesus blev tillbedd av lärjungarna som kommit till insikt om vem Jesus ÄR i enlighet med Jesu egen bekännelse vid fråga om vem Han var: så uttryckte han samma identitetsförkunnelse som Gud i GT gjort: ”Jag ÄR”.
”De fattade om hans fötter och TILLBAD HONOM” ( Matt. 28: 9 ). ”och när de fick se honom TILLBAD DE HONOM” (Matt. 28: 17 ) Se även Lukas 24: 51 – 52: ”Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. 52 DE TILLBAD HONOM och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.
Flera exempel på när Jesus blir tilltalad och tillbedd som Gud: Joh. 20: 28; 5: 23; Fil. 2: 10 – 11: Hebr. 1: 6.
”Var och en hade en harpa” Vilket talar för att här framfördes en hyllning från var och en.
”skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.” Rökelsen är en symbol för de troendes böner. Gud som hör bönerna tar emot dem som en väldoft från jorden. Han samlar dem i gyllene skålar, som ett uttryck för att Han håller noga reda på våra böner och att de är dyrbara och viktiga som Guld inför Honom.
Jesus säger i Joh. Kap. 14: 23 – 24: ”Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. 24 Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.”
Att be i Jesu namn handlar främst att man kommer med sin bön på grund av vem Jesus med sitt namn står för, ”Gud själv kommen i kroppslig gestalt – ”Guds fullhet lekamligen”. Det handlar också om att man kommer ”på försoningsgrunden” med en tro på betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset som gett Hans namn ”det namn som är över alla andra namn”.
Då ska vi vända oss till denna person med namnet Jesus. Med vetskap om att det INTE handlar om ett namn med bara vanliga bokstäver, eller själva ”tonljudet”, som ett slags magiskt mantra med själva uttalet av namnet Jesus. Nej, det handlar om att man vänder sig till vem Jesus ÄR och i en förtröstan till Hans försoningsverk!
Själv går jag alltid hela skalan igenom, för att bortom allt rimligt tvivel, inte kan komma fel, så vänder jag mig till den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Herren ÄR en”, i Jesu namn, tackar för allt vad Jesus gjort, för att så övergå i att be direkt till Jesus. Som jag upplever som en samtalspartner som jag kan dela allt med som en verklig nära vän. Jag säger som man säger i reklamen för Vita E Pro: ”det funkar för mig” 🙂
5: 9 ”Och de sjöng en ny sång: ’Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk.”
”med ditt blod” Lösepenningen för människan var Kristi dyra blod, såsom offret av ett felfritt lamm utan fläck ( 1 Petr. 2: 19 ). Att själva återlösningen av människan och försoningen för världens synd, ligger i blodets utgjutande av den ställföreträdande och syndfrie Kristus är det helt centrala budskapet i hela evangeliet enligt Matt. 20: 28; 26: 28: Ef. 1: 7; Kol. 1: 20:
”28 Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många .”
”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Märk att Jesus här pekar på att BLODET PÅKORDET, där det OFFRAS EN (OBS – EN) GÅNG FÖR ALLA och är det som DÄR PÅ KORSET bringar försoning.
Katolska Kyrkan förvanskar detta till att detta offer sker igen och igen, vid varje brödsbrytelse och att delning av brödet och vinet, där blivit förvandlade till Kristi kropp och blod. Detta är ren ockultism och en oerhörd förvillelse. DET ÄR PÅ KORSET OCH ALDRIG SEDERMERA, SOM JESUS BÄR FRAM FÖRSONINGSOFFRET.
”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.” MÄRK, ”BLODET PÅ HANS KORS”. Det är där grunden för Jesu seger läggs och inte i några ceremonier, som enbart har till uppgift att peka på dels vem Jesus ÄR och betydelsen av OFFRET PÅ KORSET!!
”friköpt människor” Jesu ord på korset: ”det är fullbordat”, kan också översättas ”jag har betalt priset”. Samma uttryck finns också i 1 Kor. 6: 20 om att ”Gud har köpt er och priset är betalt”
”åt Gud” Genom återlösningen i Kristus övergår vi från att ”genom vår natur vara hemfallna till vredesdom” (Efesierbrevet) och därmed vare sig vi förstår det eller inte är ”syndare skilda från Gud” enligt Romarbrevet och därmed ställda under satans makt och tillhörighet.
Men nu kan vi genom tro bli ”friköpta människor åt Gud”. Vi blir Guds barn ( 1 Joh. 3: 1 ). Det är först genom pånyttfödelsen som vi bli tagna ur satans herravälde och blir Guds egendom: Joh. 1: 12 – 13: 17: 6 och får uppleva verkligheten av att ”då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande, vilken är en underpant på vårt arv” ( Ef. 1: 14).
Forts Spaning på Upp. Kap. 5
Inlägg 6 Spaning på Upp. Kap. 5
5: 10 ”Du har gjort dem till ett kungarike och till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden.”
Här har vi nu en framtidsvision kring vad som gäller de som genom Jesu ”blod har du friköpt människor åt Gud”
”De som undfår den överflödande nåden och rättfärdighetsgåvan får konungsligt välde i liv, genom denne ende, Jesus Kristus” (Rom. 6: 17; Upp. 22: 5).
”präster åt vår Gud” De troende är enligt 1 Petr. 2: 9 ett ”konungsligt prästerskap”. En präst är medlare mellan Gud och människor. Antagligen kommer vi som troende under vedermödan att få praktisera detta ”prästerskap” för att ”medla mellan de icke – troende och Gud, med en vädjan om att de ska ”omvända sig till Gud och tro evangelium”.
Vi kommer där att som ”ett konungsligt prästerskap”, hjälpa människor i nöd under denna den värsta tid mänskligheten skådat. Vi kommer där att som ”ett konungsligt prästerskap”, ”väcka avund” gentemot det Judiska folket, hjälpa och stötta dem och dela deras förföljelse och martyrskap och bidra till, att när Jesus sätter sina fötter på Oljeberget, så inser de ”vem de har genomborrat, stungit och upphängt på trä” och så blir ”frälsta på en dag”.
De troende har därmed under vedermödan fungerat som ett ””konungsligt prästerskap” och bidragit till att det Judiska folket, så kommer in i sin kallelse och uppgift inför tusenårsriket.
”och de ska regera på jorden.” Detta syftar på när bl.a. de troende genom alla tider, tillsammans med ”gossebarnet”, förstlingsskörden av de 144.000 av Israels barns 12 stammar, martyrerna från vedermödan, de 2 vittnena som: ”ska regera med Kristus för tusen år”
Jämför med Dan. 7: 18, 27:
”Men den Högstes heliga skall ta emot riket och behålla det för evig tid, ja, i evigheters evighet…27 Men riket, makten och väldet över alla riken under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden skall tjäna och lyda det.”
5: 11 ”Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt tronen och varelserna och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen.”
Här handlar det om, inför slut scenariet kring lovsången till den som var/är värdig att ”öppna bokrullen och dess sju sigill.” ”Lammet inför tronen”!
Här har vi nu ”många änglar” ( Hebr. 12: 22). Vi har här ”varelserna” som tidigare ”spanats på”. Och vi har de 24 äldste som redan tidigare ”spaning” pekat på att det förmodligen handlar om ”gossebarnet” i Upp. Kap. 12 och 144.000 som en ”förstlings skörd av Israels Barns tolv stammar.
Antalet här i denna lovprisning till till Lammet framför tronen, inför att Han nu ska öppna bokrullen och delge vad som gömmer sig bakom sigillen, inför vad som nu ”ska ske härefter”, är en helt oräknelig skara, inbegripna i detta stora till erkänna givande av vad som ”ska ske härefter”. Det är alltså ett oerhört viktigt budskap till de troende, som Gud här via Johannes vill förmedla.
Och så flyr då idag de troende från detta allvarliga budskap, med att dels mena sig ha intagit Judarnas roll i frälsningshistorien, men så även med en ”flykt och härlighetsteologi” om att de troende inte ska vara med under vedermödan och tiden av antikrists – den falske världsfrälsarens regeringsperiod.
Det finns även andra ”flyktgrupper”, som menar att ”vi ska påskynda Kristi ankomst”, genom att efterfölja de Judiska sederna, ritualerna och tideräkningarna. Och som med ett avfallet evangelium samtidigt ska ”evangelisera Judarna” och bara framskapar lurade ”falska Messias – troende”. Lyssna inte till alla dessa falsarier! Utan avslöja dem fastmer.
Bland dessa förförelser finns ofta människor, som bara flyttar från den ena förförelsen till den andra. Här finns många som aldrig egentligen gjort upp med förförelsen i trosförkunnelsen, men som av olika anledningar lämnat trosrörelsen, för att så bara ”spinna vidare” i annan allsköns bråte av förförelse.
Forts Spaning på Upp. Kap. 5
Inlägg 7 Spaning på Upp. Kap. 5
5: 12 ”och de sade med stark röst: ’Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången!”
”stark röst”, indikerar att här har vi nu att göra med ett riktigt viktigt budskap till de troende om att ”Det slaktade Lammet är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången!”
Vi kan i Bibeln finna åtminstone 7 (Guds tal) uttalande om Lammet:
1. Blev slaktat som hela världens slaktoffer ( 1 Kor. 5: 21 )
2. Värdigt att mottaga sin Faders ynnest och människors är och lov
3. Hade all makt ( Matt. 28: 20)
4. Hade äganderätt ( Joh. 17: 6; Jes. 53: 12 )
5. Hade vishet, allvetande, styrka, förmåga ( Hebr. 7: 25 )
6. Hade ära och pris, uppskattning och tacksägelse ( Fil. 2: 9 – 11 )
7. Hade härlighet, upphöjelse, lov och tillbedjan ( Joh. 17: 5 )
5: 13 – 14 ”Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns i dem hörde jag säga: ’Honom som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och makten i evigheters evighet!’14 Och de fyra varelserna sade: ’Amen.’ Och de äldste föll ner och tillbad.”
Detta påminner om, även om vi inte i detta skeende ännu är framme där, när som det kommer en dag ”när alla knän ska böjas och alla ska erkänna att Jesus är Herre”. Men när det i slutändan sker, så ska inte alla, liksom här lovsjunga Jesus, men en del kommer att tvingas inse att Jesus är Herre, men som dock inte för sin tidigare otros skull i livet, tvingas höra: ”gå bort ifrån mig till den eviga elden”. Medan de troende som av nåd för Kristi skull, deras personlige Frälsare och Herre i sina liv, kommer att vara med för att i evigheternas evigheter lovsjunga sin Frälsare och Herre.
”Och allt skapat i himlen och på jorden” Skapelsen var en akt av den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i en treening Gud. Gud, Elohim är en hebreisk trepluralform av Gud. Alltså en sammansatt enhet av Fader Son och Ande. Där hela denna sammansatta enhet var inbegripen i skapelsen i 1 Mos. 1: 26: ”Låt oss göra människor till VÅR avbild. Till att var OSS lika”. Du kan studera denna sammansatta enhet av Fader Son och Ande och deras inbördes roller och funktioner i Joh. Kap. 14 – 17.
Fadern var delaktig i skapelsen enligt Upp. 4: 11:
Du vår herre och Gud (Fadern) är värdig att ta emot härligheten och äran och makten. Ty Du har skapat världen och genom Din vilja blev den till och skapades den”
Den Helige Ande medverkade vid skapelsen enligt 1 Mos. 1: 2: ”Och Guds Ande svävade över vattnet”.
Sonen, Jesus Kristus medverkade vid skapelsen enligt Joh. kap. 1; Kol. 1: 16; Hebr. 1: 2
”I begynnelsen var Ordet , och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det…
9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.
14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.”
”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, 16 för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.”
”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum . 3 Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.”
Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande var inbegripna i skapelsen och får här sin hyllning av skaran runt tronen som bekräftar med ett ”Amen” och tillber ”den som sitter på tronen och Lammet”.
Forts Spaning på Upp. Kap. 5
Inlägg 8 Spaning på Upp. Kap. 5
Jag vill stanna upp lite till inför den som var centralgestalt i Upp. Kap. 5 ”Lammet inför tronen”. Detta eftersom ”Lammet” är det centrala temat och budskapet igenom hela Bibeln.
Ett lamm är i motsats till ett rovdjur fredligt och värnlöst. Lammet är en bild på syndfrihet och renhet, men också i Bibeln står det för ett ställföreträdande lidande för andras synder.
Lammet intar den centrala delen av offerlivet i GT:s Gudstjänst. Varje morgon och varje kväll skulle ett FELFRITT lam offras som ett brännoffer på offeraltaret i förgården till templet. Men långt innan offerlagarna gavs till Mose på Sinai, så visste man att det var genom att offra ett lamm och utgjuta dess blod som man fick försoning och förlåtelse.
Redan Abel , son av Adam, offrade ett lamm, ett offer som Gud såg med välbehag till. I motsats till Kain som offrade sina egna produkter, vilket var en bild på hans egna gärningar där han försökte behaga Gud med sitt eget. Men detta var i Guds ögon ett olydnadsoffer. För människans egna gärningar räcker inte till för att kunna bli behagad av Gud.
Medan Abel var inne ”på trons väg”, och att se sitt behov av en ställföreträdares offer av sitt kött och blod, här hos Abel i en ”trosbekännelse” av att offra ett RENT offerlamm. Det ledde till att han blev den förste martyren i tron ”på Lammets blod”.
Då Abraham blev satt på prov om han älskade Gud över allting och till och med kunde offra sin egen son Isak för att efterleva Guds vilja, så utsåg Gud ett annat offer – ett hanfår. Efter Abrahams trohet/ tro mot Gud om en förtröstan till att Gud skulle utse ett annat offer ( som gjorde att han TILLRÄKNADES Guds rättfärdighet – se Rom. Kap. 4 ), så lovade Gud att det genom hans avkomma ( genom en enda – Kristus, Gal. 3: 16 ) så skulle alla jordens folk bli välsignade.
Märk då detta märkliga att ca. 2.000 år senare på samma Moria berg där Abraham offrade väduren i ett ställföreträdande offer, så offrade då Gud sin ”enfödde Son”, som ett ”Guds slaktoffer” på ett kors till försoning för all världens synd och räddning för var och en som tror i enlighet med Abrahams tro på det ställföreträdande offret av ett oskyldigt rent offerlamm.
Vid ut tåget Egypten, så var det slaktade lammet och blodet på dörrposterna, som räddade Israeliterna. Lammets blod blev ett tecken till räddning och befrielse. Efter att ha ätit ”Påskalammet”, så kunde Israel tåga ut i frihet mot Kanaans löftesland.
Lammets försoning intar det mest centrala av alla budskap i Bibeln. Då Johannes döparen var sänd av Gud för att bereda vägen för Jesus så sade han ”SE GUDS LAMM SOM BORTTAGER VÄRLDENS SYND”
Petrus skriver att ”vi inte blivit friköpta med förgängliga ting… UTAN MED KRISTI DYRA BLOD, SÅ SOM BLODET AV ETT FELFRITT LAM UTAN FLÄCK.
Messias, världsfrälsaren är framställd så som GUDS OFFERLAMM, som dör en ställföreträdande död till hela världens räddning, för alla dem som tror och tar emot denna gåva från Gud, av nåd för Kristi skull.
Även så i Uppenbarelseboken, som jag nu ägnar en speciell spaning, eftersom jag tror att tiden nu är inne, att dess budskap ska öppnas för de troende, inför vad ”som ska ske härefter”.
”Lammet” utgör ett centralt tema i Uppenbarelseboken:
1. Det slaktade Lammet inför tronen
2. Lammet bryter de sex första inseglen
3. Lammets vrede
4. Den stora vita skaran inför Gud och Lammet
5. Lammet ska vara deras herde
6. Lammet bryter det sjunde inseglet
7. De övervann i kraft av Lammets blod
8. Det slaktade Lammets bok
9. Lammet p Sions berg
10. Följa Lammet varhelst det går
11: En förstling åt Gud och Lammet
12. I Lammets åsyn
13. I strid med Lammet
14. Lammet är Herrarnas Herre och kungars Kung
15. Lammets bröllop
16. Lammets bröllopsmåltid
17. Lammets hustru
18. Lammets 12 apostlar
19. Gud och Lammet är dess tempel
20. Dess ljus är Lammet.
21. Livets bok, Lammets bok
22. Guds och Lammets tron
Så nog finns det all anledning att både bedja över och studera över temat ”Lammet”, såväl i Uppenbarelseboken, som även att studera detta centrala tema igenom hela Skriften! Detta borde alla ”härlighetspredikanter med sömn och lyckopiller” ägna sig åt, istället för att falskt slå ”blå dunster i människor” om ”Kristi snara ankomst med ett osynligt uppryckande innan vedermödan och den falske världsfrälsarens – antikrist ankomst”. Lyssna inte till dem utan förbered Dig på vad det kan komma att innebära, att som troende gå igenom denna vedermödans tid i de troendes och det Judiska folkets gemensamma ”vedermöda”.
Pingback: Vad väntar de troende och det Judiska folket under vedermödan | HaFos funderingar
Pingback: Donald Trump | HaFos funderingar
Pingback: Samlat länkar spaning på Uppenbarelseboken | HaFos funderingar