Segern över den andliga döden

Precis som det finns mänskliga konklusioner, när det gäller människans konstitution och förhållandet till var och hur Gud bor i människan, så försöker människan med sin logik beskriva försoningen och missar den Guds logik och vishet genom vilken Han i sitt Ord beskriver skeendet i försoningen. Ibland hör man följande förklaring till varför Jesus skulle behöva skiljas från Gud till sin natur på korset(dö andligen):

Syndens lön är döden. Den andliga döden. Separation från Gudsgemenskapen. Skild från Gud till natur. Konsekvensen blir för människan den eviga döden. Den eviga separationen från Gud. Helvetet.

Alltså resonerar en del, måste nu Jesus som människans ställföreträdare och den som tar straffet för synden – Helvetet – lida den andliga döden(separationen från Gud) och helvetet i människans ställe. Jesus behöver bli skild från Gud till sin natur. Dö andligen.

Detta låter logiskt. Men det är inte den bild Bibeln ger av Guds logik. Inte den bild av Guds vishet i försoningen som Gud själv i sitt Ord ger oss. Bilden i Bibeln är precis tvärtom!

Segern över den andliga döden för människan blir ett faktum, just genom att den aldrig sker i Jesu person och jordiska kropp. Segern över den andliga döden vinns genom att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus består vid offret av Kristi blod och lekamen.

Några Bibelord som används, för att styrka den ”mänskliga visheten”, att Jesus skulle dö andligen, skiljas från Gud till sin natur, för att bringa försoning, är bl.a. Rom. 5:21, Gal. 3:13 och Matt. 27:46.

2 Kor 5:21

”Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Som jag redan visat så finns det klara röster som förklarar denna bibelvers, så att vi inte ska behöva hamna i villfarelsen att Jesus enligt trosförkunnelsen skulle ”bli allt vad den fallna människan var”, synd till sitt väsen och skild från Gud”

The Quest Study Bible, förklarar versen så här:

”Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”

Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believer’s Bible Commentary säger:

”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”

Albert Barnes i Notes on the New Testament:

”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden.
Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
——–
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, träder bilden fram av vad som sker.

Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe, utan att bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat.

Den senare delen av Bibelcitatet i 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden. (Eller gjord till synd som en annan översättning säger)

”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Vad menas med det? Ja, vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.

Genom vilken förtjänst?

Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Jesu jordiska kropp och den andliga döden besegrades. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Tillräkna henne Jesu rättfärdighet på grund av Hans lydnad och syndfrihet.

På samma sätt fick inte Jesus en faktisk syndig natur, utan tillräknades människans synder och blev gjord till ett SYNDOFFER, som också grundtexten kan översättas. Det enda sättet att få en faktisk syndig natur och dö andligen (skiljas från Gud) är genom olydnad och synd.

Bibeln säger att ingen synd fanns i Jesus. ”Frestad i allt, dock utan synd”. Därigenom dog Han inte den andliga döden (skildes från Gud till sin natur), utan övervann och besegrade den andliga döden som människans representant ( överbryggade människans separation från Gud).

Detta är av livsavgörande betydelse att se att den andliga döden inte övervanns genom en andlig död av Jesus, utan tvärtom, just genom att den andliga döden, åtskillnad från Gud till naturen, eller åtskiljande mellan Gud och människa i personen Kristus, aldrig sker i Jesu person och jordiska kropp. Se att det är Jesu syndfria lydnad till Guds vilja och fulla rättfärdighet, som i människans ställe, ger segern över den andliga döden.

I samma ljus bör även Gal.3:13 ses:

”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull”.

Vi ser på versen efter:

”Vi friköptes, för att den välsignelse, som hade givits åt Abraham, skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden”.

Därmed leds vi åter till Rom.3 -5 kap. Alltså handlar det återigen om en tillräknad förbannelse som människans representant. Det talas vidare om Abrahams tro, om rättfärdiggörelsedomen över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro.

Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)

Segern över den andliga döden för människan, sker alltså genom Jesu lydnad och rättfärdighet i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus.

Matt 27:46:

”Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig’.”

En del tar detta som ett bevis för att Jesus skildes från Gud till sin natur. Jesu nödrop på korset var inte något som skilde honom från Gud till naturen (andlig död). Detta framgår om vi läser profetian om Jesu nödrop.

Men det var ett uttryck för den våldsamma kamp han genomled. Fadern sparade eller lindrade inte Hans vånda, vid offrandet av Hans kött och blod . Samtidigt är de förenade i tro till Gud. Han säger MIN GUD och FADER I DINA HÄNDER överlämnar jag min ande.

Jesus är mitt i sin nöd förenad med Fadern och tillber Honom som den Helige. Hade han fått en syndig natur och skilts från Gud hade inte Jesus i tro bett till Gud.

Jesus fick uppleva Gudsövergivenheten. Att Gud deltog i det mörkaste skedet med ”frånvänt” ansikte. Alltså inget understöd i lidandet.  Men det framgår att det inte är en åtskillnad i de facto mening, väsensmässigt mellan Fadern och Gudomen i Jesus (ett upplösande av enheten i Gudomens treenighet – Andlig död av Jesus) eller att Jesus i sig själv är syndig och en styggelse.

Inte heller är det någon upplösning mellan enheten av Gud och människa i personen Kristus (en andlig död av Jesus). Jesus är hela tiden Kristus! (Guds fullhet lekamligen – Gud i köttet – sann Gud och sann människa – sann Gudamänniska). Allt annat är en antikristlig tro på Jesus!

Det är av yttersta vikt att påvisa denna skillnad. Att Jesus bar smärtan av Gudsövergivenhet, men inte fördenskull i naturhänseende skildes från Gud. Då är Han inte längre sann Gud. Inte heller sann människa. (Vilket är kriteriet på sann tro och lära ).

Utan Jesus blir i denna människotanke, om än inte en satanisk natur (som en del hävdat och menar sig ta avstånd från JDS när man menar att Jesus inte blev plågad i helvetet, men ändå fortsätter med att bejaka just JDS: att Jesus blev skild från Guds gemenskap), så blir Jesus ändock en syndig natur.

Att Jesus skulle skiljas från Gud i naturhänseende, dö andligen, för att sona synden därför att människan är andligt död, skild från Gud, är en mänsklig tanke och inte vad Bibeln framställer.

Tvärtom gör det omintet den viktiga del av försoningen som har med segern över den andliga döden att göra. Nämligen Jesu syndfrihet och rättfärdighet, som gör att han inte skiljs från Gud till sin natur, dör andligen. Utan försonar, förenar Gud och människa i sin jordiska kropp och där övervinner den andliga döden i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet!!!

Vad säger Gud själv vidare i Bibeln kring tanken att Jesus skulle få en syndig natur och dö andligen?

”RÄTTFÄRDIG led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud.” (1 Petr.3:18)

”En sådan överstepräst hövdes oss också, att hava, en som var HELIG, OSKYLDIG, OBESMITTAD, SKILD FRÅN SYNDARE ” (Hebr. 7:26)

Ty Hans död VAR EN DÖD FRÅN SYNDEN…” (Rom. 6:10). (En andlig död av Jesus, åtskild från Gud till natur med en syndig natur, skulle innebära en död in i synden och inte från synden).

Syndens natur är olydnad mot Gud. Men det står om Jesus att han var lydig ända igenom den kroppsliga döden på korset.

”.. i allt lik sina bröder .. i syndigt kötts gestalt .. frestad i allt, dock utan synd .. fördömde Han synden i köttet.” D.v.s. övervann och besegrade den andliga döden (människans åtskillnad från Gud) där i sin jordiska kropp (Hebr. 2:17, 4:15, Rom. 8:3)

Samtidigt är Jesus från evighet till evighet Sann Gud, oupplösligt utan avbrott, hela tiden, förenad med sin Fader till natur och väsen. Detta är det frälsande undret!

”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen ..Gud kommen i köttet .. Densamme igår, idag så och i evighet”. (Kol.2:9, 1 Joh. 4:2, Hebr. 13:8)

Det är detta som gör Jesus till Kristus. Den levande Gudens Son! Det är tron på Jesus som Guds Son i Bibelns bemärkelse som är den frälsande tron som Guds Ande inger!

En del menar att Gudomen Jesus bara iklädde sig människan Jesus, så att Guds Ande ersatte människoanden i Jesus och att människan Jesus dog på korset medan Gudomen Jesus levde vidare.

OBS!

Det är detsamma som en andlig död av Jesus! Då är inte Jesus – Kristus -Gudomens fullhet lekamligen – Gud i köttet – sann Gud och sann människa. Då är inte Jesus en enhet av Gud och människa i personen Kristus.

Att Jesus dör andligen, omintetgör den ställföreträdande delen i försoningen, som gör att Gud av nåd, genom tro, räknar människan rättfärdig, för Kristi skull. Omintetgör den del av försoningen där Jesus övervinner och besegrar den andliga döden, där i sin jordiska kropp. Genom att som sann människa och människans ställföreträdare, förbli i sin syndfria, rättfärdiga förening med Gud. INTE DÖ ANDLIGEN! Genom att förbli Kristus!

Segern över den andliga döden övervinns inte genom en andlig död. Då skulle den andliga döden kvarstå för människan om Jesus dött andligen! Den andliga döden övervinns genom att den i Jesu jordiska kropp aldrig sker! I den segern är alla människor inräknade och kommer den till faktisk personlig ägodel, som kommer till den tro Guds Ande inger, på rätt Jesus och rätt försoning!!!!

Allvarligt då idag att så många sammanhang förmedlar en tro på ”en annan Jesus, ett annat evangelium från en annan – en falsk ande!!

”det lagen inte kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, DÅ HAN FÖR ATT BORTTAGA SYNDEN(det som skilde Gud och människa åt – DEN ANDLIGA DÖDEN), sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.”

”Gud VAR I KRISTUS OCH FÖRSONADE världen med sig själv”

Därmed är den andliga döden, separationen från Gud övervunnen. Inte genom en andlig död. Utan genom Jesu rättfärdighet och föreningen, försoningen mellan Gud och människa där i Jesu jordiska kropp.

HaFo