Villfarelsen om Jesu andliga död

Fortsätter på samma tema kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död, alltså ett åtskiljande mellan Fader och Son (upplösande av Fader Son och Ande i dess oupplösliga enhet), ett åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person, så att Jesus inte längre är Kristi person – Gud och människa förenade, utan en från Gud skild människa (likt Adam) synd till sitt väsen och i behov av pånyttfödelse.

Inlägg 1 kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död

Den slogan som används för att Jesus skulle dö andligen, är att Jesus måste bli allt vad den fallna människan var för att människan skulle kunna i sin egen ande – sin egentliga identitet, bli allt vad Jesus var – ”skapad till likhet med Gud”.

Bibelord som då felaktigt, ensidigt utan helhet används är t.ex.:

Att Jesus blev gjord till synd (2 Kor. kap 5), ”att Jesus blev en förbannelse”, Att Jesus citerar orden i Psaltaren: ”min Gud min Gud varför har Du övergivit mig”, att orden i …. skulle syfta på att Jesus blev född på nytt….

Inlägg 2 kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död

Där det står att Jesus blev ”gjord till synd” så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.

Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.

Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe, utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra den andliga döden – åtskillnaden från Gud) i sin person, Kristi person – Gud och människa förenade.

Och därigenom som Kristi person kan Han bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan och betala syndaskulden med ett RENT offer: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.

Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa som behöver pånyttfödelse igen för att vara Kristi person, kan inte Jesus bära fram ett rent offer. Det är överhuvudtaget inte ett offer av KRISTI kropp, utan en vanlig syndig och andligt död människa som där dör.

Inlägg 3 kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död

The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:

”Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”

Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:

”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”

 

Albert Barnes i Notes on the New Testament:

”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden. Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”

 

Inlägg 4 kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död

Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.

”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.

Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)

Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.

Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen. Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga.

Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden. Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda.

Segern över den andliga döden för människan, sker alltså genom Jesu lydnad och rättfärdighet i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person). Segern över den andliga döden vinns i Kristi person genom att där aldrig sker en till väsendet andlig död i Kristi person (åtskillnad från Gud). Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Kristi person och den andliga döden åtskillnaden från Gud besegrades.

Inlägg 5 kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död

”En förbannelse för vår skull”

Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.

 

”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.

Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.

”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade) person och jordiska kropp.

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han aldrig mister sin Gudastatus till sin natur och därmed kan bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.

Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.

Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud var i Kristus och försonade”.

 

Inlägg 6 kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död

1 Petr. 3:18-20 används i trosförkunnelsen som en utsaga om att Jesus dog andligen – skildes från Gud och behövde pånyttfödelse.

Men om man inte är låst av Trosförkunnelsens lära om Jesu andliga död ( där man då ser  i texten en andlig pånyttfödelse av Jesu ande – som skilts från Gud redan innan den kroppsliga döden sker) så kan man objektivt se på de olika översättningarna:

1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”

1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…

Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…

Det står här att Jesus är till kroppen dödad, som rak kontrast till fortsättningen av texten. Kristi kropp är inte enbart frånskild jordelivet utan verkligen frånskild livet.  Han är till kroppen dödad.

 

Var är då Kristi person?

Jo, i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade) död med den döda kroppen eller tillsammans med den från livet frånskilda kroppen är andligt död (att Kristi person i likhet med kroppen är frånskild livet och död).

Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet) genom Anden.

Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade), levande i livsgemenskapen med den odödlige Guden och inte andligt död (bruten livsgemenskap mellan Gud och människa i Kristi person).

 

Inlägg 7 kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död

Var är då Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död (skild från Gud) i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?

Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade!!

Naturligtvis sker Kristi predikande precis i det sammanhang det står att det sker och det står där, för att visa att Kristi person, fortfarande är Kristi person och andligt levande (Gud och människa förenade), även om Kristi kropp ligger frånskild, död och livlös i graven.

Kristi kropp vore inte verkligt frånskild livet och död eljest. Det vore då inget verkligt offer av Kristi kropp och blod. Vore inte Kristi kropp frånskild allt liv, vore den inte verkligt offrad och död och behöva väckas till liv igen.

Vad som skiljer Jesu Gudom ifrån försoningen är ett åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person. Här i tiden kan inte Kristi person skiljas från Kristi kropp. Då är Han inte längre Kristi person, eftersom personligheten här i tiden är allt vad personen är till kropp och själ.

Detta är dock vad Trosförkunnelsens lära åstadkommer, när man tillvitar Honom människans andliga död, så att Han är en vanlig andligt död människa och Gud och människa är åtskilda i Kristi person. Det tar bort Jesu Gudom i försoningen.

Men när offret av Kristi kropp och blod ges och kroppen frånskiljs livet (kroppen vore inte verkligen offrad, frånskild livet och död om den inte helt skilts från allt upphörande av liv), så upphör inte Kristi person fördenskull att finnas.

Därför blir det inte heller rätt om man i en iver att fokusera att Jesus är Gud, säger att Gud dör i Kristus eller med Kristus och skulle mena att Kristi person upphör att finnas till vid kroppens död.

Kristi person är i livgivande gemenskap genom Anden, fastän kroppen är livlös i graven. Det är vad detta Bibelsammanhang vill visa oss. Eljest hade både Guds person och Kristi person upphört att finnas vid Kristi kroppsliga död. Gud vore då verkligen åtskild från sitt eget Gudomliga liv och verkligen död i bemärkelsen att Han inte är Gud längre, utan död i dess yttersta konsekvens, andligt död och kroppsligt död. Inget skulle då längre finnas om uppehållaren av allt liv själv vore andligt död och inte den evigt odödlige och andligt levande Guden och vore död med de döda benen i graven.

Till kroppen dödad, men andligt levande (fortfarande Kristi person = Gud och människa förenade) genom Anden i livgivande gemenskap, gjord levande från evighet. Från evighet andligt levande genom Anden (=segern över den andliga döden i Kristi person), vid kroppens frånskiljande och död. Driven av Anden (i Anden) går han ock åstad…medan kroppen ligger livlös i graven.

 

Inlägg 8 kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död

Det är inte frågan om att Gud ska skiljas från sig själv och försonas med sig själv. Det är frågan om att Gud och människa ska försonas i Kristi person GENOMN ATT ALDRIG SKILJAS ÅT!!

Detta sker tack vare Jesu lydnad, syndfrihet och rättfärdighet. Det är frågan om, att när all syndens konsekvens och andlig död tillräknas och kastas på Kristi person, så blir all syndens konsekvens och andlig död, detroniserad och omintetgjord i Kristi persons eviga andliga liv i den odödlige Guds försonade personen – ”Gud med oss”.

Det är ytterst i Guds egen odödliga, eviga person den andliga döden övervinns, genom att den aldrig kan ske i ”Gud och människa förenade” – ”Gud med oss” – Kristi person.

 

Offret är Kristi kropp och blod

Det är Guds jordiska kropp, Kristi kropp och blod som är offret och inte en andlig död av Jesus ( d.v.s. att Kristi person upphör att vara Kristi person och att Gud dör i bemärkelsen upphör att vara Guds person) som är offret.

 

Inlägg 9 kring förförelsen från trosförkunnelsen om Jesu andliga död

Segern över den andliga döden sker i Kristi person genom att den aldrig, på grund av Hans lydnad, syndfrihet och rättfärdighet, sker i Hans person. Gud och människa försonas, förenas i Kristi person, genom att den andliga döden (åtskillnaden från Gud) aldrig sker i människans ställföreträdare. Skulle den andliga döden ske i Kristi person, människans ställföreträdare, vore ställföreträdaren lika misslyckad som Adam och människan vore kvar i sin andliga död (åtskillnaden från Gud).

Den kroppsliga döden besegras i Guds jordiska kropps, Kristi kropps uppståndelse. Hade Jesus varit andligt död hade det inte funnits en KRISTI persons kropp att väcka till liv. Det hade varit en vanlig andligt död människas kropp.

Då hade ingen haft någon kroppslig uppståndelse att se fram emot. Det är bara Kristi persons kropp som kan väckas till liv, såsom förstlingen av de kroppsligt avsomnade, eftersom Han hela tiden är andligt levande. Hela tiden är Guds person. Hela tiden är Kristi person.

Jesu Gudom är då hela tiden knuten till Kristi person av Gud och människa förenade igenom hela skeendet. Jesus är hela tiden Gud. Jesus är hela tiden Kristi person. Här framgår på vilket sätt Gud dör med Kristus. Det är Guds jordiska kropp, Kristi kroppsliga död som Gud dör med Kristus.

Det är inte en andlig död (åtskillnad från livet) av vare sig Guds person eller Kristi (Gud och människa förenade) person, så att de upphör att vara Guds person och Kristi person, så att vare sig Gud eller Kristus finns och är döda med Kristi frånskilda och döda kropp utan existens av Guds person och Kristi person, med den döda kroppen i graven.

Det är Kristi kropp som frånskilts människans egen livsande/själ och det Gudomliga livet, eljest vore inte Kristi kropp verkligen död och offrad. Guds jordiska kropp, Kristi kropp är verkligen offrad och död, men Gud som kan ”åtskilja själ ande märg och ben”, bevarar Kristi person (Gud och människa förenade) igenom den kroppsliga döden och de är genom Anden i livgivande gemenskap (andligt levande), både Guds person och Kristi person (Gud och människa förenade).

Driven av Anden går Han ock åstad…och Anden väcker så Guds jordiska kropp, Kristi kropp till liv igen i Kristi kropps uppståndelse. Både den andliga döden (åtskillnaden från Gud) och den kroppsliga döden är besegrade,  genom att Jesus igenom hela skeendet är både Gud och Kristi (Gud och människa förenade) person utan avbrott.

Upprepar: släng trosförkunnelsens förförelse på soptippen!!

HaFo