Fortsätter på samma tema och återger en artikel från BibelFokus.se skriven av Solveig Hendriksen
Den mystika religionens renässans i Sverige
https://www.bibelfokus.se/renassans.html
Inlägg 1
De flesta kan se hotet från islam, men hur många är medvetna om den osynliga kraftmätning mellan två religiösa paradigm, som i det fördolda åstadkommer en teologisk och mystik polarisering också inom svensk kristenhet?
De två motpolerna är judisk-kristen monoteism och indisk-hellenistisk monism, uppenbarelse kontra metod, en tro på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud och Jesu Fader, kontra en tro på ett opersonligt, gudomligt och enhetligt Vara, som finns i allt, bortom allt och djupast i människans centrum.
Den förre Guden rättfärdiggör och helgar var och en som i ödmjukhet och lydnad för hans Ord vänder sig till honom och tar emot Jesus Kristus.
Den senare upptäcks genom en djupborrning till människans innersta med hjälp av urgamla yogatekniker, som tömmer medvetandet och väcker kundalini, meditationskraften, vilket resulterar i en djup upplevelse av alltings enhet genom det gudomliga Självets förening med en transcendent GUD bortom religionernas olika gudar.
Medan evangelisk, apostolisk kristendom växer som aldrig förr på gräsrotsnivå, närmar sig de stora världsreligionerna varandra på toppnivå – i alla fall skenbart – genom interreligiösa ”dialoger”, böner och gudstjänster med enhet och världsfred som mål och mystiken som en gemensam utgångspunkt.
Företrädarna är nämligen för det mesta mystiker och starkt övertygade om att den mystika erfarenheten av GUD, som yoga, TM, zenmeditation, kontemplation och andra typer av djupmeditation leder fram till, är densamma inom alla religioner,
även om tolkningen styrs av respektive religions dogmatiska referensramar. En av huvudaktörerna i den här ekumeniken är Dalai Lama, vars munkar systematiskt bereder väg för inkarnationen av GUD på plats efter plats i Europa och Amerika.
I Sverige är ”den mystika religionen”, som någon redan talar om, mer utbredd än man tror. Sekulariseringen och den allmänna kristendomsfientligheten i samhället har nämligen gått hand i hand med en mystik renässans.
Medan kyrkor står tomma, drar ”nyandliga” Hälsomässor med ett rikt utbud av andliga upplevelser fulla hus. Där erbjuds allt ifrån schamanska trumresor till kurser om hur man väcker sin ”ljuskropp” eller sin ”inre Kristus”, genom meditation, visualiseringar och guider i andevärlden.
Medan skolpräster utestängs, kristna skolgrupper särbehandlas och skolavslutningar i kyrkor förbjuds med hänvisning till krav på religiös neutralitet, erbjuds yoga eller Kay Pollaks kurser i Självutveckling som fortbildning på den ena arbetsplatsen efter den andra.
Att yoga är hinduismens väg till Självets förening med Brahman och Pollaks Mirakelkurs en nyandlig variant i kristen förpackning dikterad av en ande genom automatskrift är något man inte vet eller blundar för, kanske för att beslutsfattarna själva – liksom toppolitiker i EU och FN – gått kurser i yoga och TM.
Gudsbilden och människosynen i den universella mystiken sammanfaller med det nyandliga paradigmet, som även fortplantas genom massmedia och populärkulturen. Resultatet är en ickekristen men nyandlig folksjäl, som ofta är aggressiv till klassisk kristendom.
Forts Inlägg
Inlägg 2
Den kristna församlingen idag är dåligt rustad för ”trons goda kamp”. I takt med att tilltron till Bibeln minskat har förkunnelsen urvattnats, den enskildes bibelkunskaper minimerats, förutsättningarna för teologisk reflexion och sund prövning minskat, och tilltron till enskilda andliga vägledare och egna mystika upplevelser ökat.
Vem som säger något är viktigare än vad som sägs och hur det relaterar till Bibelns budskap, och det man upplever är automatiskt riktigt och bra. Samtidigt saknar man kunskaper om andra religiösa paradigm och andra mystika traditioner, vilket ytterligare reducerar förmågan att urskilja och pröva.
Snart vet alla utom kyrkfolket vad kundalini, chakran och astralresor är. Hur många kristna vet t ex att djupmeditationen har sitt ursprung i hinduismen eller att radbandet är guden Brahmas epitet? (Glasenapp, Indiens religioner, 1967, s.136).
Hur många vet att kundaliniupplevelser förekommer inom den kristna kyrkans kontemplativa tradition, likaväl som bland hinduer, buddister, taoister och islamiska sufister? Det bekräftas av William Johnston, jesuit, professor i mystik teologi och gästande meditationslärare i Rättvik i Mystical Theology 1995 s.140-149.
Många i vårt land skulle hålla med mig om att vi behöver en starkare, andlig och bibelbaserad teologi för att motverka en fortsatt sekularisering. Visst, det är där det skall börja. Vi behöver igen bli djupt rotade i den israeliska myllan, genom Bibeln och den helige Ande, som hjälper oss att läsa och se kärnan Jesus Kristus.
För att kunna föra meningsfulla samtal med ickekristna såväl som andra kristna behöver vi en större teologisk medvetenhet och en tydlig definition av centrala begrepp som frälsning, pånyttfödelse, meditation och kontemplation. Annars talar vi lätt förbi varandra.
Vi behöver reflektera över världsbild, gudsbild och människosyn för att förstå kopplingen till frälsning och helgelse. Dessutom behöver vi ännu tydligare lyfta fram det man kunde kalla evangelisk trosmystik, alltså bibliska Gudsupplevelser, som kontrast till den indisk-hellenistiska meditationsmystiken.
Vi behöver igen – liksom Luther och Wesley på sin tid – undervisa och vittna om möten med Abrahams Isaks och Jakobs Gud av nåd genom tro på Jesus Kristus, en ny födelse genom den personlige, helige Anden och helgelse som en frukt av en fortsatt vandring i Anden med allt vad det innebär av växande tillit, kärleksfull korrigering, inre helande och karismatiska upplevelser.
Men det räcker inte! För att tydligare se skillnaden mellan kristendom och annan andlighet behöver vi också sätta oss in i andra religiösa paradigm, teologi såväl som mystik, eftersom tro och upplevelse går hand i hand och påverkar varandra!
Vår gudsbild och människosyn styr vårt sökande och påverkar våra religiösa upplevelser och vår form för gudsgemenskap. En person som vill möta en personlig Fader utanför sig själv söker honom inte inom sig själv som hindun och nybuddisten.
En mystik upplevelse kan i sin tur omvänt påverka gudsbilden och människosynen och leda till en förskjutning av den religiösa referensramen fram till ett faktiskt religionsbyte.
Hos flera kristna mystiker kan man se en gradvis glidning via en esoterisk läsning av Bibeln och en omtolkning av innehållet i mystik riktning med betoning på inkarnation och personlig gudomliggörelse i stället för frälsning och mission.
Forts Inlägg
Inlägg 3
På 1980-talet konstaterade Johannes Aagaard, docent i missionsteologi i Århus, att hinduismen höll på att bli Danmarks andra religion som en följd av alla kurser i yoga och TM.
De mystika erfarenheter man gjorde stämde bättre överens med vedaböckernas enhetsfilosofi än kristen korsteologi. Nu ser man samma utveckling i Sverige som en följd av både österländsk och kristen djupmeditation.
Hans Hof, som en gång införde djupmeditationen i Rättvik, menar att TM, zenmeditation och kristen djupmeditation är ”variationer av en och samma grundform”.. (Hans Hof och Wilfrid Stinissen: Meditation och mystik, 1972, s. 7-8).
I boken Bli mer människa, 1985, s. 76 berättar Hof själv om sin utveckling bort från klassisk kristen tro. Det började med en mystik transcendensupplevelse i samband med en enkel avspännings- och andningsteknik ”med ett visst kontemplativt moment”, som han använde mot sin nervösa mage.
Klyftan mellan hans tro och erfarenheten växte sig allt starkare tills han senare fick hjälp att omtolka kristendomen av teosofer och antroposofer i Stockholm.
Därför säger han på s. 258 att kristendomens nya plats är människan och inte längre kyrkan, Jesus och läran! En liknande personlig utveckling antyds i Samtal om GUD av KG Hammar, som även han utövar zenmeditation.
Det är därför ingen tillfällighet att två benediktinermunkar, Bede Griffiths och Henri Le Saux, började som missionärer i Indien, upptäckte likheten mellan yoga och kontemplativ djupmeditation, slutade missionera och i stället gick in för integrering av hinduism och kristendom. (Se Sten Rodhe: Bede Griffiths – en pionjär i nutida religionsdialog, 2002 och Henri Le Saux: Den heliga närvaron 1986.).
Det är ingen tillfällighet att World Community for Christian Meditation med benediktinermunken Laurence Freeman samarbetar med Dalai Lama. Freeman deklarerar öppet att den judisk-kristna traditionen måste renas från sin monoteism med hjälp av buddism, taoism och kontemplation .
Det är heller ingen tillfällighet att William Johnston, lärare i zenmeditation, vill integrera buddism och kristendom på basis av den mystika erfarenheten. (William Johnston: Se – med kärlekens öga, 1994).
Eller att J.S. Spong, liberal teolog, som förkastar allt av klassisk kristen tro, vill reformera kristendomen utifrån ”den mystika ”Kristuserfarenheten” av ”Varats grund”, som innebär en förvandling och vidgning av mänskligheten (En ny kristendom för en ny värld s.150).
Alla människor har nämligen en gudomlig Kristuspotential, säger Spong. Det är bara frågan om en gradskillnad, och Jesus hade maximal Kristusnärvaro (s.152).
Exakt samma sägs inom new age, hinduism och nybuddism. Det är därför Spong citeras och refereras till på gemensamma ”dialoger” med företrädare för new age, mystik och liberal teologi.
Dessa delar tron på Människan och en gudomliggjord Mänsklighet med hjälp av djupborrning till ett vidgat medvetande. Så kan hela Mänskligheten bli en Guds Son och nå den efterlängtade Enheten – utan Jesus Kristus.
Allt detta visar att den kristna församlingen behöver vakna och rusta sig för den tid som förestår. Vi behöver bli medvetna om den pågående polariseringen mellan judisk-kristen monoteism och indisk-hellenistisk mystik både på internationell och nationell nivå och upptäcka det intima sambandet mellan mystik och teologi.
Vi behöver en andlig bibelbaserad teologi parallellt med en gedigen undervisning om evangelisk trosmystik och egna erfarenheter av den helige Ande.
Vi behöver dessutom undervisning om indisk-hellenistiska trosföreställningar och indisk-hellenistisk meditationsmystik. Inte minst behöver vi vittnesbörd av personer med erfarenhet av båda paradigmen.
Solveig Hendriksen
Några länkar:
Kristen djupmeditation är nu spridd i kyrkor över hela Sverige. Här listas 107 ställen där sådant förekommer. Interreligiös dialog och meditation kommer också mer och mer. Här ett exempel på sådant:
The John Main Center for Meditation and Interreligious Dialogue
http://www.georgetown.edu/centers/meditation/About/about.html
Contemplative Prayer – Infiltrating Christianity and Saying, ”All Paths Lead to God.”
http://www.lighthousetrailsresearch.com/cp.htm
True and False Unity by Bob DeWaay
http://cicministry.org/commentary/issue88.htm
http://www.kundalini.se är en bra sida som visar på farligheten med djupmeditation och kundalinieffekter. Författaren ifråga sitter dock själv fast i Martinus kosmologi.
Introduction To The Good Heart
https://media.bibelfokus.se/docs/intro_good_heart.pdf
pekar på Dalai Lamas koppling till Benediktinernas (= Östanbäck) kontemplationscentum och dess tillkomst genom kontakten med John Main.
HaFo kommentarer
HaFo kommentar 1
Vi möter igen detta bedrägliga med interreligiösa ”dialoger”, böner och gudstjänster med enhet och världsfred som mål och mystiken som en gemensam utgångspunkt.
Men detta är något som slutar med: ”djupborrning till människans innersta med hjälp av urgamla yogatekniker, som tömmer medvetandet och väcker kundalini, meditationskraften, vilket resulterar i en djup upplevelse av alltings enhet genom det gudomliga Självets förening med en transcendent GUD bortom religionernas olika gudar.”
Man lockas av Hälsomässor med allt ifrån schamanska trumresor till kurser om hur man väcker sin ”ljuskropp” eller sin ”inre Kristus”, genom meditation, visualiseringar och guider i andevärlden.
Varför är människor så lockade av detta ? Jo därför att man i dessa övningar av yoga, TM, zenmeditation, kontemplation och andra typer av djupmeditation öppnar sig för satans sinnelag och längtan efter att få vara som Gud. Lockelsen från fallets dag blir överväldigande: ”ni kan bli som Gud”.
Man blir därmed grundlurad på att få uppleva försoningen och föreningen med Gud i sin ställföreträdare Jesus Kristus. Där vi i Hans gemenskap blir i evigheten till förverkligade/förhärligade människor:
1 Kor. 15: 20 – 23, 51 – 53: ”Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade… så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.”…
”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid DEN SISTA BASUNENS LJUD. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
Istället så får man i efterlevandet av detta bedrägeri höra: ”GÅ BORT IFRÅN MIG NI FÖRBANNADE TILL DEN EVIGA ELDEN SOM ÄR BEREDD ÅT DJÄVULEN OCH HANS ÄNGLAR….
Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. RÖKEN FRÅN DERAS PLÅGA STIGER I EVIGHETERNAS EVIGHET. De har ingen ro vare sig dag eller natt…”
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 2
J.S. Spong, liberal teolog, säger att: ”Alla människor har nämligen en gudomlig Kristuspotential, säger Spong. Det är bara frågan om en gradskillnad, och Jesus hade maximal Kristusnärvaro”.
Då är det dags igen att påminna sig om skillnaden mellan Kristus och den på Kristus troende. Vilket gäller i ännu högre grad de som blivit lurade att de i sig själva ”är Kristus”.
Låt oss påminna oss om minst sju himmelsvida skillnader mellan den troende och Jesus i sin jordiska tillvaro och även skillnad i den eviga världen:
1. Den troende lever i det tillräknade verk som Jesus utförde. Medan Jesus utförde verket. Jesus var helt rättfärdig och syndade aldrig,
Medan den troende lever i den tillräknade rättfärdigheten från Jesus där vi inte tillräknas våra synder (2 Kor. 5: 17 – 21; Rom. Kap. 3 – 4).
2. Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet i den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en”.
Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når en evighetsnatur som i evighetens värld passar in i gemenskapen med Gud.
3. Jesus var inkarnerad in i den naturliga människans gestalt (Hebr. 2:14-18). Rom. 8:3: ”Född i syndigt kötts gestalt” (i arvet från Maria), men eftersom Han aldrig levde i liering med syndanaturen, så ”fördömde han synden i köttet” i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet ( Rom. 8: 3)
Medan den troende har synden kvar som en integrerad del av sitt väsen (”om vi säger att vi inte har någon synd så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss…” (1 Joh. 1: 5 – 9)
4. Jesus behövde ingen nåd, förlåtelse och räddning för sin egen del, utan räddade människan.
Medan människan inte kan rädda sig själv eller någon annan. Hon är hela tiden beroende av den nåd och förlåtelse som Jesus vunnit åt henne (Av nåd är ni frälsta och det inte av er själva en Guds gåva är det Ef. 2: 8) Vi kan inte rädda någon människa, men vi kan peka på vem Jesus ÄR och har gjort, så att människor kan upptäcka att de I HONOM, sin ställföreträdare är räddade.
5. Jesus gav ett offer som ingen människa kan ge: offret av Kristi persons kropp och blod på korset: försoningsoffret:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva. (Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod…Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag… för att han i en enda KROPP skulle skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
6. Jesus var underställd den kroppsliga döden, men besegrade den i sin uppståndelse i människans ställe.
Medan den troende inte själv kan besegra den kroppsliga döden, utan i uppståndelsen kommer att uppstå till odödlighet som en förhärligad/förverkligad människa, där syndfri och rättfärdig, på grund av Jesu seger över den kroppsliga döden (Rom. 4:24 – 25).
7. Jesus ingår för evigt i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
Medan vi blir förhärligade/förverkligade människor som passar in i gemenskapen/umgängelsen med Kristus i den eviga världen. Där kommer vi att befolka ”en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr. 3: 13).
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/06/01/sju-himmelsvida-skillnader/
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 3
I en del Kristna sammanhang så har man olika varianter av mer eller mindre dold vi är gudar – lära som lätt dröjer sig kvar i människors sinnen och hjärtan, därtill undervisade i olika avfallna sammanhang.
Man kan citera ”om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse” och det kan heta att Jesus har blivit din identitet. Med lite lite olika former och uttryckssätt. Och man får det till att det är människan i sig själv som blivit en ny skapelse. Men det är inte vad som står där utan det måste man då läsa in påverkad av falska läror.
Låt oss se på meningen: ”om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse”. Denne någon är den naturliga människan. Men vem är han? Jo, det är denne någon (den naturliga människan) som är i Kristus SOM TILLSAMMANS ÄR EN NY SKAPELSE. Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. Tillsammans är de den nya skapelsen. Den nya människan.
Det är inte en viss komponent av människans konstitution som är den nya skapelsen. Det är den fallna människan som var andligt död (skild från gemenskapen med Gud), som blivit andligt levande (förenad med Gud), genom att han nu har gjort TRONSKIFTE, lever tillsammans med Jesus och fått del av Gudomlig natur.
Det gamla som är förgånget, är människans tvång att vara tjänare åt syndens natur. Den nya situation som har uppstått, är att människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.
Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden. I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur.
Men Kristus bor i människan, utan att fördenskull bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur. Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär inte att människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet, så att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
Forts HaFo kommentarer
HaFo kommentar 4
”Jag lever dock inte jag utan nu lever Kristus i mig”
”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”
Vad Paulus här säger är att Jag själv människan med egen natur, personlighet och identitet lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig” – i ” Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Fadern och Anden. Ett i identitet, personlighet och natur (”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen”).
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Gud.
Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur genom Den Helige Ande – ”då ni nu har kommit till tro har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande. Vilken är en underpant på vårt arv…” och först i evighetens värld får vi en evighetskropp som är av evig natur och passar in i evighetens värld tillsammans med Gud.
Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet i den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en”. Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når en evighetsnatur som i evighetens värld passar in i gemenskapen med Gud.
Jesus ingår för evigt i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Medan vi blir förhärligade/förverkligade människor som passar in i gemenskapen/umgängelsen med Kristus i den eviga världen.
Den nya skapelsen
https://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6