Upp Kap 20
Inlägg 1
20: 1 ”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen.”
När nu satans tid var framme vid att han skulle interneras för 1000 år, så räckte det med att en ängel verkställde detta. Avgrunden är dit de fallna änglarna förvaras tills de ska få sin dom.
Det är ingen plats för människor, som säges antingen, som icke troende förpassas till hades i väntan på kroppens uppståndelse och dom, medan de troende väntar i ”Abrahams sköte” på kroppens uppståndelse och förvandling till en ”härlighetskropp” i mötet ”med Jesus på skyn”,
för att stå inför ”Kristi domstol”, utan fördömande, utan där det avgörs vilken uppgift som man ska ha i förhållande till hur man ”förvaltat pundet”.
Nu är det denna ängel som har kontrollen och nyckeln ner till avgrunden. Här kommer nu satan att förpassas som fånge för tusen år under tiden för Kristi regering med det sanna Fridsriket – Gudsriket på jorden. Detta verkställer nu ängeln med en ”stor kedja i handen” vilket finns beskrivet i 2 Petr. 2: 4 och Judas vers 6:
”Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen.”
”Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.” Forts
Inlägg 2
20: 2 – 3 ”Och han grep draken, den gamle ormen som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden och stängde och förseglade den över honom, för att han inte mer skulle förleda folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Därefter ska han släppas lös för en kort tid.”
Gripandet av draken – satan – blir den fjärde etappen fram mot hans slutliga undergång. Satan besegras i 6 etapper, vilken även råkar vara satans och ondskans tal:
1. Kastas ut från tronhimlen. 2. Vid Kristi seger på Korset blir ”denna världens furste dömd och utkastad” (Joh. 12: 31; 16: 11 ) 3. Då den sjunde basunen ljuder strider Mikael mot satan med en konsekvens att han blir nedkastad till Jorden.
4. Vid Kristi återkomst blir han gripen och bunden i avgrunden för 1000 år. 5. Han får åter komma lös efter de 1000 åren en kort tid. 6. Slutligen blir så satan återigen besegrad och då kastad i den brinnande sjön vid det totala slutet på hans verksamhet.
Ängeln utför även just 6 moment mot satan: Griper och binder honom – kastar honom ned i avgrunden – Låser in honom i avgrunden – Förseglar ingången till avgrunden – lösgör honom åter för en liten tid. – varefter slutet på satans verksamhet sker med att han kastas i samma sjö som brinner av eld och svavel, dit antikrist och den falske profeten förpassats 1000 år tidigare.
Att satan nu hålls bunden och inte för 1000 år kan förvilla människor, så innebär det inte att synden under denna tid är borta från Jorden (Jes. 65: 20 ).
Människor och folk som överlever vedermödan och inte hör Kristus till för att möta Honom ” i skyn” och inte får del av ”den första uppståndelsen”, för att ”regera med Kristus”, är fortfarande behäftade med människans fallna natur ( Ef. 2: 3).
De frestas inte längre och förförs på samma sätt, när nu satan är bunden och utövandet av synd därmed blir begränsat. De kommer att få höra Evangeliet om och om igen av både Judar som kommit till tro på Jesus och nu kommit in i sin kallelse och uppgift till att ”bli en välsignelse för en hel värld” och även från den skara som ska ”regera med Kristus för 1000 år”.
Forts
Inlägg 3
”Därefter ska han släppas lös för en kort tid”. Att satan återigen släpps lös för att förvilla människor och även igen får möjlighet att strida mot Guds utvalda folk, kan jag inte förstå på annat sätt än att nu fick människor en lång tidsperiod, där de utan störning från satan fick information om Jesus och Jesus till och med var närvarande i sin egen person.
Men att det återigen var så dags, att det skulle bli uppenbart om ”utsädet hamnat i god jordmån eller på berggrunden” (Matt. 13: 4 – 8 ), alltså huruvida de som nu menade sig tro på Jesus, älskade sanningen ( Det är intressant att se hur viktig sanningen är i Skriften),
sanningen om den Han ÄR och offret på korset ( Rom. 1: 18, 25; 1 Kor. 13: 6; Gal. 5: 7; Ef. 1: 13, 4: 15, 5: 9; 2 Tess. 2: 10 – 13 ) eller om de bara framstår som troende för att få del av Hans välsignelse (Joh. 6: 26 – 35 – läs noga och begrunda!!)
20: 4 ”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år.”
Det kommer att bli en del doms akter vid ingången in i tusenårsriket, liksom det senare efter tusenårsriket kommer att följa doms akter. Domar som sker innan och i samband med Kristi tillkommelse och ingången in i tusenårsriket:
1. Guds vredesdomar beskrivna tidigare i Uppenbarelseboken över levande, men ogudaktiga, icke på Kristus troende människor i ett försök att föra dem till omvändelse och bättring.
2. Dom över skökan – den avfallna kristenheten och all falsk religion. Domen över skökan kommer att verkställas genom den falske världsfrälsaren – antikrist.
Detta med hjälp av de 10 hornen (Kungarna eller presidenterna). ”Och de tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken.”
3. Dom över det stora Babylon – det kommersiella och de politiska systemens – Babylons undergång.
4. Dom över a) den falske världsfrälsaren – antikrist – den politiske ledaren, som efter att domen över Babylon skett – totalt med full diktatur har kontroll över kommersialismen och politiken,
och b) den falske profeten – ledaren för den avfallna och falska religionsutövandet, som redan stoppats. Dessa förförare, blir nu tillsammans, antikrist och den falske profeten, ”kastade i den sjö som brinner av eld och svavel”.
5. Domen inför ”Kristi domstol”, för de på Kristus troende genom alla tider och som inte är någon fördömelsedom, utan en rättfärdiggörelsedom. En dom som inte handlar om straff, utan om kommande uppgifter i förhållande till hur man ”förvaltat sitt pund” (Joh. 5: 24; Rom. 8: 1 )
Forts
Inlägg 4
Dessa doms akter fortsätter så: ”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma.”
Vilka är de som ska sitta på dessa troner och som kommer att döma och regera med Kristus:
1: Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år.”
Dessa martyrer genom alla tider för tron på Jesus och då inklusive de som under vedermödan inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand.” ,
är först i Paradiset i väntan på kroppens uppståndelse, vilket de så erfar i ”den första uppståndelsen” i mötet med Jesus ” i skyn”. De kommer att finnas med bland de som ska regera med Kristus för tusen år.
2. Alla de på Jesus troende ( I GT som troende på löftet om Messias ) och efter NT de som dött i tron på Jesus och levde i väntan på den första uppståndelsen och att mottaga sina ”härlighetskroppar”, i mötet med Jesus ”i skyn” och de som levde vid Jesu tillkommelse och som då direkt får sina uppståndelsekroppar vid mötet med Jesus ”i skyn” ( 1 Kor. 15: 22 – 23; 51 – 53; 1 Tess. 4: 14 – 17 )
Forts
Inlägg 5
20: 5 – 6 ”Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.”
Vad som här benämns ”den första uppståndelsen” är vad som är utlovat alla de som hör Kristus till och som förverkligas i mötet med Kristus ” i skyn”. Vilka ingår i den första uppståndelsen:
Kristi uppståndelse som förstlingen – en förstlingsfrukt av GT:s räddade (Matt. 27: 53 ) – Uppståndelsen vid Kristi tillkommelse – De två vittnenas uppståndelse ( Upp. 11: 11 ) – Alla döda i tro på Jesus under vedermödan, såväl martyrer eller de som dött en naturlig död i tro på Jesus under vedermödans katastrofer ( Upp. 7: 9 – 14 ).
De som här alla i Kristus inräknade i den första uppståndelsen (Luk 20: 35), får en uppståndelsekropp av samma slag som Kristus fick vid sin uppståndelse ( 1 Joh. 3: 2 ), De ska aldrig mer dö.
Den andra döden (den eviga åtskillnaden från Gud) har ingen makt över dem ( Upp. 2: 11 ), de kommer inte under någon fördömelsedom med straff. ( Rom. 8: 1 ), de ställs inte inför den yttersta domen ( Joh, 4: 24 )
”den andra döden”, evig åtskillnad från Gud, innebär att man hamnar i ”eldsjön” och drabbar alla som inte har sina namn skrivna i livets bok. Namnet i Livets bok, erhåller man genom en sann tro på den sanne Jesus.
20: 7 – 8 ”Och när de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden. Deras antal är som havets sand.
Att satan så här tillåts att komma lös, torde bero på att det ska bli uppenbart om ”evangelisationsvågen” under tusenårsriket hamnat ”i god jord eller på hälleberget” ( Matt. 13: 18 – 23),
att det ska bli uppenbart vilka som ”älskar sanningen” ( Rom. 1: 18, 25: 1 Kor. 13: 6; Gal. 5: 7; Ef. 1: 13, 5: 9; 2 Tess. 2: 10 – 13 ) Och att det ska bli uppenbart vilka som bara söker Jesus för att få del av Hans välsignelser eller vilka som söker Honom för den Han ÄR och för att få ett evigt liv i Guds gemenskap ( Joh. 6: 26 – 27 )
Forts
Inlägg 6
20: 9 ”De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem.”
När nu så ånyo satan är lös och ”drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden.”, så griper Gud in igen på ett övernaturligt sätt: ”eld kom ner från himlen och förtärde dem.”
Den sista striden på jorden avslutas med Guds doms eld som fullständigt förtär allt det onda på jorden och ett fullständigt slut på satan inflytande:
20: 10 ”Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.”
Nedkastandet av djävulen till eldsjön blir sista etappen i besegrandet av satan för all evig framtid. Antikrist och den falske profeten är fortfarande där, även om de kastades dit 1000 år tidigare. De har alltså inte upphört att existera i ”eldsjön” utan plågas fortfarande där i ”evigheternas evigheter”.
20: 11 ”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.”
Jämför med Joh. 5: 25 – 29 : ”Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv.
Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom.”
Det är tusen år mellan dem som uppstår till livet i ”den första uppståndelsen”, i mötet med Jesus ”i skyn”, och de som uppstår till dom i ”den andra uppståndelsen” efter de tusen åren. Det är Jesus som sitter på tronen för att döma levande och döda (Joh. 5: 22, 27; Apg. 10: 42; Matt. 25: 31 – 46 )
”För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.”
Denna av synd besudlade gamla jorden och lufthimlen där satan haft sin verksamhet har ingen mer plats, utan vi ska nu få en ny renad himmel och ny jord ”där rättfärdighet bor”
Paulus säger om detta skeende i 2 Petr. 3: 10: ”Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.”
Forts
Inlägg 7
20: 12 ”Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna.”
Här kommer alla som dött utan en tro på Jesus att uppstå i den ”andra uppståndelsen”, för att ”dömas efter sina gärningar”, vilket tydligen finns noterat in i minsta detalj.
Dessa uppstår inte till ”härlighetskroppar” som de som var inbegripna i ”den första uppståndelsen i mötet med Jesus ” i skyn” där de ”ställdes inför Kristi domstol”, vilket var en doms akt utan fördömelse, men med uppgifter i förhållande till hur man ”förvaltat sitt pund”.
Den dom över de som här är inbegripna i den ”andra uppståndelsen”, finns beskrivet i Rom. 1: 18 – 20; 2: 12 – 16:
”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem,
eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.”
”Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag” (Alla som inte vare sig fått del av evangelium eller känner till Guds lag, går dock förlorade eftersom de i Adams fall, av naturen är åtskilda från Gud),
”och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen. 13 Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga. [Alla de som försöker hålla lagen och därvid tror sig kunna förtjäna att varas Guds tillhörighet och inte insett lagens uppgift ( Rom. 3: 19 – 20 ) :
”Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.”
För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan.
Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna.
( Det kommer alltså även om man går förlorad, därför att man inte kommit till tro på Jesus och kommit med i den ”första uppståndelsen”, så kommer man här i domen efter den ”andra uppståndelsen”, att bedömas hur man följt sitt samvete. Det synes alltså finnas olika grader av straff i helvetet, för de förlorade avskilda från det eviga livet i Guds gemenskap.)
Forts
Inlägg 8
Här är det på sin plats att visa på vad som orsakade att människor som tror på Jesus kommer med i ”den första uppståndelsen” och där inför ”Kristi domstol”, av nåd för Kristi skull, inte går in under någon ”fördömelsedom”:
Rom. 3:21 – 28; 4: 2 – 5; 13 – 16; 23 – 24; 5: 1 – 2 :
”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS för alla som tror. Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD , DÄRFÖR ATT DE ÄR FRIKÖPTA AV JESUS.
”Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD. Så ville han visa sin rättfärdighet , eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS…
Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. Vi hävdar nämligen att MÄNNISKAN FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIG GENOM TRO, utan laggärningar.”
”Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.”
”Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.
Därför heter det ”av tro”, för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro.”
”Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda”
”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet.”
Forts
Inlägg 9
”ännu en bok öppnades, livets bok”
Jesus uppmanade sina lärjungar att inte glädja sig över att de onda andarna var dem underdåniga, utan att glädja sig över att deras namn var skrivna i himlen ( Luk. 10:20 ) Jämför med Upp. 3: 5 och Fil. 4: 3:
”Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur LIVETS BOK utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar.”
”Ja, även dig, trofaste medarbetare , ber jag: hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst, tillsammans med Clemens och mina andra medarbetare som har SINA NAMN I LIVETS BOK.”
Några exempel från Skriften kring vilka som har sina namn i Livets bok:
De som har fått sina synder förlåtna ( 1 Joh. 2: 12 ); De som har blivit födda på nytt ( Joh. 1: 12 – 13; 3: 1 – 21; 1 Petr. 1: 3; 2 Kor. 1: 21); De som genom tron blivit tillräknade Jesu rättfärdighet ( Rom. kap. 3 – 5 och 1 Kor. 6: 11 ); De som är en ny skapelse i Kristus ( 2 Kor. 5: 17 – 21 )
20: 13 ”Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och dödsriket gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.”
De som legat på havets botten och kanske till och med nästan förintats och de som förbränts eller på andra möjliga sätt gått en kroppslig död till mötes, ska uppstå igen när ”döden och dödsriket gav igen de döda”. Och de kommer att ställas inför samma domstol som beskrivits ovan. Och det kommer att vara en rättvis dom enligt Jes. 11: 3 – 5:
”Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör, utan med rättfärdighet skall han döma, med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han skall slå jorden med sin muns stav, med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga. 5 Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter.”
Forts
Inlägg 10
20: 14 ”Och döden och dödsriket kastades i eldsjön. Detta, det vill säga att eldsjön, är den andra döden.”
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2019/02/04/forsta-och-andra-doden/
Döden, människans värsta fiende under satans befogenhet för att fördärva Guds skapelse, fick makt att operera på grund av syndafallet Rom. 5: 12: ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.”
Men Romarbrevet har mer att förmedla till oss i Kap. 5: 6 – 9, 15 – 18:
”För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god.
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen?”
( Märk här att ”bli frälst från vredesdomen” inte handlar om att bli ”frälst från vedermödan”, som är något som även de kristna ska genomleva.
Nej det handlar här om att bli frälst från Guds vrede över synden som förblir över den som inte tror på Jesus enligt Joh. 3: 36: ”Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som tror på Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” )
Och se på detta glädjebudskap i Hebr. 2: 14: ”När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen”.
Döden och dödsriket som nu var tömda i den ”andra uppståndelsen” fyllde nu ingen funktion, utan är nu för evigt ute ur någon som helst funktion och ”kastades i eldsjön”.
Men det innebär inte att dess existens upphört!! Utan alla som i slutändan inte tillhör Kristus kommer att få dela eldsjöns villkor tillsammans med antikrist, den falske profeten, satan och alla de som inte tillhör Jesus.
Och där ska vara ”gråt och tandagnisslan i evigheterna evighet”: Vilket är precis vad det är, evigheterna evighet utan förändring eller upphörande.
Det finns i Skriften flera slags död som jag ”spanat på” under länken: http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml#kdad
Läs med fördel för att få ett helhetsperspektiv hela innehållet på http://tre-skrivare.se/hf/H5Bok.shtml
Har hur mycket material som helst hur Jesus inte skiljs från Gud på korset för den som undrar över det:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/04/03/bevis-for-att-jesus-inte-skildes-fran-guds-gemenskap/
Forts
Inlägg 11
”den andra döden.”
Handlar om att gå evigt förlorad utan Guds gemenskap. Denna eviga plats utan Guds gemenskap kallas ofta för helvetet. Den platsen är ännu tom. De som menar sig ha varit i helvetet, vilket det finns ett oändligt antal av böcker som människor menar sig ha varit, är inget annat än lögn!
Det finns heller inga belägg för att ”den andra döden” skulle handla om upphörande av existens, utan ”evigheten är lagd i människans hjärta” och det med en ”dubbel utgång”, antingen en evighet i Guds gemenskap, eller ställd utanför Guds gemenskap med den plåga det innebär att inte få bli förverkligad till den man var skapad att vara.
20: 15 ”Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.”
Har tidigare beskrivit vilka som har sina namn i ”Livets bok”. Har också tagit upp vad det innebär med att bli kastad i eldsjön – den andra döden, att det innebär en evighet utan gemenskap med Gud, sin skapare.
Vad detta innebär beskrivs med starka ord om ”evig eld” där ”masken aldrig dör”. ”Ångest, bedrövelse, bitterhet, grämelse, vrede, tandagnisslan och förtvivlan” ( Matt. 18: 8 – 9; Mark.9: 48; Rom. 2: 8 – 9).
Ett tillstånd som inte kan tolkas som förintelse eller utplåning av personligheten, utan bör nog betraktas som den verklighet, som föreligger för den människa som inte hör Kristus till!!
Den absolut viktigaste iakttagelse när man studerar Upp. Kap. 20 är att här framgår inget som helst, som skulle tala för ett uppryckande innan vedermödan och antikrist, utan här framgår tveklöst att de troende absolut finns med i skeendet i Upp. Kap. 20!!
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/06/11/vad-har-vi-framfor/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2020/02/24/lat-oss-vara-beredda/
Framtiden av Vedermöda och antikrist kan inte vara långt borta nu.
Kristenheten borde nu förbereda hur man bäst kan finnas för det Judiska folket och predika Kristus för dem under Vedermödan.
Men istället så lever de i en lögn om ett uppryckande innan Vedermödan så man behöver inte bry sig.