Har nu studerat Niklas svar lite mera och formar ett slags frågesvar i flera inlägg så att det blir lättare att ta del av innehållet.
Inlägg 1 frågesvar till Niklas Piensoho
Har nu studerat Niklas svar lite mera och konstaterar att han inte egentligen svarar på vad de frågetecknen som riktades till honom egentligen handlade om. Nu gällde ju inte kritiken till Niklas som han själv uppfattar det, att det skulle handla om att han ”inte tror att det var Gud som långsamt torterade sin egen son till döds för att tillfredsställa sitt eget behov av rättvisa.” (Återkommer längre fram till detta uttryck av Niklas).
Mina frågetecken tidigare gällde följande som Niklas sa: ”Gud låter hela världens svek och syndfullhet drabba sin son på korset. DOMEN FÖR DETTA BROTT HAR GUD ÄNNU INTE FÄLLT. VI LEVER JUST NU MELLAN BROTTET OCH RÄTTEGÅNGEN”.
Varför jag reagerar är att det då låter som att försoningen inte vore avslutat på korset!! Vilket det absolut är när Jesus säger att ”det är fullbordat”. Där är då Gud och människa försonade och förenade i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och det försonande offret är givet och inget mer offer behövs och Gud visar att vägen DÄR till Gud är öppen när förlåten i Templet rämnar mitt itu in till det allra heligaste – in till Guds gemenskap!!! FÖRSONINGEN ÄR FÄRDIG PÅ KORSET!!
Varför säger då Niklas (?): DOMEN FÖR DETTA BROTT HAR GUD ÄNNU INTE FÄLLT. VI LEVER JUST NU MELLAN BROTTET OCH RÄTTEGÅNGEN…JESUS HAR INTE TAGIT STRAFFET OCH GUD HAR ÄNNU INTE HÅLLIT RÄTTEGÅNG”. Tycker inte att Niklas i sitt svar ger en riktig förklaring till detta sitt påstående.
Vad jag också ifrågasatte var Niklas uttryck: ”Samtidigt vet vi alla att det bara är den som blivit drabbad av synden som har rätt att förlåta den. Genom att Jesus har drabbats av all vår synd har han också rätt att förlåta.”
Niklas trycker på detta igen i sitt svar: ”Jesus har drabbats av hela världens synd och därför har han både rätten och makten att förlåta synd – ALLTID, ÖVERALLT OCH OAVSETT ALLVARSGRAD!”
HaFo: har svårt att se kopplingen mellan ”att det bara är den som blivit drabbad av synden som har rätt att förlåta den. ”Genom att Jesus har drabbats av all vår synd har han också rätt att förlåta…. Jesus har drabbats av hela världens synd och därför har han både rätten och makten att förlåta synd – ALLTID, ÖVERALLT OCH OAVSETT ALLVARSGRAD!”
Men inte är det väl att man drabbats av synd som gör att man är legitimerad att förlåta synd! Visst är det för att Jesus själv är Gud som Han har rätt att förlåta synder!!! För det står att endast Gud kan förlåta synder!! För att någon drabbas av synd och dess konsekvenser så ger det ju ingen auktoritet och förmåga till att förlåta synder!!
Jag har fortfarande inte fått någon förklaring på vad Niklas menar med: ”JESUS ÄR ISTÄLLET BROTTSOFFRET SOM SÖKER FÖRSONING MED FÖRÖVARNA I VÄNTAN PÅ RÄTTEGÅNGEN. Med detta sätt att tolka innebörden i Jesu död vill jag sätta fokus på försoningen som ett möte mellan mig och Jesus.”
Igen låter det som att försoningen mellan Gud och människa inte vore färdigt på korset utan först senare ”som ett möte mellan mig och Jesus.” Men Försoningen mellan Gud och alla människor är klar på korset från Guds sida. Jag tillägnar mig detta personligen i mitt personliga möte med Honom.
Det är inte i vårat möte som försoningen sker. Den har redan skett och jag blir en personlig mottagare av denna redan skedda försoning i mitt möte med Honom. Nog vore det önskvärt med ett tydligare svar vad Niklas menar med detta än vad han åstadkommer i sitt nuvarande svar.
Forts Inlägg frågesvar till Niklas Piensoho
Inlägg 2 frågesvar till Niklas Piensoho
Själv ser jag försoningen främst som en försoning mellan Gud och människa i Kristi person – människans ställföreträdare – i dennes syndfria rättfärdighet och Gudomlighet,
när Han ”född i syndigt kötts gestalt” – ”fördömde synden i köttet” – alltså stängde synden ute ur människan och därmed kunde bära fram det RENA försoningsoffret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Och det försoningsoffret är ju där avslutat och klart och inte något som vi kan uttrycka som Niklas gör:
VI LEVER JUST NU MELLAN BROTTET OCH RÄTTEGÅNGEN…JESUS HAR INTE TAGIT STRAFFET OCH GUD HAR ÄNNU INTE HÅLLIT RÄTTEGÅNG…JESUS ÄR ISTÄLLET BROTTSOFFRET SOM SÖKER FÖRSONING MED FÖRÖVARNA I VÄNTAN PÅ RÄTTEGÅNGEN. ”
Jag tycker Niklas HAR ETT DUBBELT BUDSKAP där han å ena sidan menar att försoningen inte är en rättegång men samtidigt talar i sin försoningslära om en KOMMANDE RÄTTEGÅNG:
”JESUS ÄR ISTÄLLET BROTTSOFFRET SOM SÖKER FÖRSONING MED FÖRÖVARNA I VÄNTAN PÅ RÄTTEGÅNGEN.
DUBBELHETEN FORTSÄTTER när Niklas uttrycker: Dels att inget ”straff måste utdelas” där ”full betalning ska ges i blod.” Men ändå så säger Niklas att Guds nåd är synlig när, ”Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena…genom hans död på korset. Paulus säger att Jesus genom sin död har friköpt oss från våra synder! ”.
Vad menar då Niklas att blodsoffret på korset handlade om, där ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd” om det inte handlade om ”betalning för vår syndaskuld” när han använder orden ”friköpt oss från våra synder” samtidigt som han tar avstånd ifrån att ”full betalning ska ges i blod.”
Detta är ett så tveeggat dubbla budskap som inte inger förtroende. Hur kan ledaren för Sveriges ledande Pingstförsamling ge så dubbla och oklara besked? Det bör han kunna ge en utförlig förklaring till tycker jag är rimligt att förvänta sig.
Forts Inlägg frågesvar till Niklas Piensoho
Inlägg 3 frågesvar till Niklas Piensoho
Så riktigt säger Niklas att ”Jesus är helt oskyldig. Han gör gott, hela människor – det finns ingen skuld hos honom. I andra sammanhang säger skriften att ”Han har varit precis som vi men utan synd” Lukas 23:1-4, 23:13-25. Det är människors ondska, svek, feghet eller brist på civilkurage som leder till Jesu död…Jesus uppstår från de döda på tredje dagen. ”
Men så kommer de ensidiga tveksamheterna från Niklas: ”JESUS FÖRLÅTER SYND – HAN ÄR INTE UTE EFTER RÄTTVISA!…syftet med Jesu död är inte att skipa rättvisa – UTAN ATT FÖRLÅTA SYNDEN!
HaFo: I mina öron så låter detta som en blandning av sanning och lögn. Sanning: Jesus förlåter synd därför att Han är Gud och har sett till att för dem som tror på Jesus ”så finns nu ingen fördömelse” för de som tror på Jesus på grund av Hans syndfria rättfärdighet och där Gud för Kristi skull ”tillräknar människan” vad Jesus som hennes ställföreträdare gjort:
I sin person – Kristi person – förenat/försonat Gud och människa i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Och därmed också burit fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) kropp och blod på korset.
Här handlar det inte enbart om nåd och förlåtelse utan även om tanke på rättvisa att att Guds vrede och straff över synden blir utdelat så att Gud är ”rättsligt fri” att benåda syndaren.
Rättvisa , straff, rättegång är ord som Niklas inte vill veta av. Men här handlar det inte bara en nåd med villkorslös förlåtelse från ett kärleksfullt hjärta utan även om en rättegång med ett rättvist straff över synden för att så kunna släppa ut syndaren eftersom det straff han ska ha redan är gett.
Det handlar här inte om antingen eller utan om både och! Niklas försoningslära har alltså enligt min mening slagsida och utgör inte en full undervisning om Försoningen i Jesus Kristus. Vad är resultatet av en icke full undervisning av försoningen??
I mina ögon handlar det om att Gud dömde och straffade synden i Jesus Kristus i en rättegång över människans ställföreträdare för att så vara ”rättsligt fri” inför satan som åklagare och inför hela universum att döma en rättfärdiggörelsedom över människan, eftersom Guds vrede och straffet för synden redan var utdelat i människans ställföreträdare.
Jesus är Gud som kommit till oss som människa! Men som samtidigt är Gud. Gud och människa förenade – Kristi person. Jesu lidande är alltså Guds lidande. För att det som Niklas synes vilja framställa det att det inte skulle vara så att Gud inte utsätter sin Son för lidande är inte sant som jag pekar på längre fram.
Guds vrede och straffet för synden redan var utdelat i människans ställföreträdare. Det är därför Paulus kan säga att Gud ”köpt” människor ”med sitt eget blod” (Apg 20:28). Men varför krävs ett straff? Varför kan inte Gud bara förlåta och strunta i att verkställa ett straff? Ett svar hittar vi i Paulus brev till romarna:
”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol (försoningsmedel), att tas emot genom tron.
Så vill han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är vill han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.” (Rom 3:23-26)
Utifrån detta verkar det som om Guds rättfärdighet med rätta ifrågasätts om Gud inte straffar synd. Gud är till sin karaktär rättvis och helig. Gud kan inte, och vill inte, förlåta synder på ett sådant sätt att han framstår som lättvindig i relation till den ondska han förlåter.
Gud måste vara, och vill vara, sann mot sig själv. Därför kopplas alltid Guds förlåtelse ihop med en dom över den synd han förlåter. Därför står det också: ”Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse” (Hebreerbrevet 9:22). Det handlar alltså om ett både och. Straff över synden i en rättegång mot syndaren. Ett straff som handlar om lidande och blodsutgjutelse som leder till nåd och förlåtelse
Genom att tro på Jesus och innebörden i hans död, ger människan Gud rätt och säger ”detta straff förtjänar jag på grund av min synd, men du tar det i mitt ställe som min ställföreträdare i Din ställföreträdande död!!”.
Forts Inlägg frågesvar till Niklas Piensoho
Inlägg 4 frågesvar till Niklas Piensoho
Niklas vidrör ordet rättfärdiggörelsedom. Men vidareutvecklar aldrig detta ord. Så då gör jag det.
”Abraham trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet…den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro TILLRÄKNAD som rättfärdighet…
…Men dessa ord RÄKNADES honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att TILLRÄKNAS OSS som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda.” (Rom. 4: 3 ; 23 – 24)
Bibeln säger i 2 Kor. 5: 19 : ”Gud var i Kristus och försonade världen/människorna med sig själv. Han TILLRÄKNAR inte människorna deras SYND/SYNDER.”
Rättfärdiggörelsedomen, dömd av tillvarons högsta instans, utan överklagansrätt, är objektivt dömd över alla människor. Gäller i subjektivt laga kraft hos den, som sätter, sin förtröstan till Jesus.
När människan i Guds Andes ljus, hör och ser denna domsutsaga. Att hon är benådad för Jesu skull. Då väljer hon om hon ska tacka och ta emot benådningen. Så att domsutsgan vinner laga kraft, subjektivt, i hennes liv, personligen.
Eller också förkastar hon domsutsagan. Benådad trampar hon då Jesu blod under sina fötter. Jesus har då dött förgäves för den människan. Det finns inget annat offer givet som kan rädda människan. Benådad stannar hon då kvar i fängelset. Benådad ställer hon då sig själv, kvar under Guds vrede.
”Den som har Sonen, han har Livet. Den som inte har Sonen, har inte Livet,utan Guds vrede förblir över honom”.
Den tillräknade rättfärdigheten från Gud grundar sig uteslutande på Guds barmhärtighet, nåd och Kristi förtjänst. Ingenting i människan själv eller hennes medverkan eller förtjänst, ELLER FÖRVANDLING AV HENNES EGEN NATUR, är orsak till denna tillräknade rättfärdighet från Gud och inför Gud. Endast Jesu försoningsverk är grunden till denna rättfärdiggörelsedom över människan.
Här gäller alltså en slags rättegång och dom (Som Niklas både vill och inte vill veta av i sitt dubbla budskap):
Rättfärdig för Kristi skull. Icke tillräknad synd utan tillräknad Kristi rättfärdighet på grund av Guds dom och rättegång i människans ställföreträdare: ”För dem som är i Kristus Jesus finns ingen fördömelse”. Frikänd på grund av den dom och rättegång som skedde i Jesu Kristi person.
Vi behöver tvärtemot Niklas syn på försoningen som enbart en ovillkorlig förlåtelse se att i kristen tro finns en aspekt att Gud måste vara, och vill vara, sann mot sig själv och att därför kopplas alltid Guds förlåtelse ihop med en dom över den synd han förlåter. Därför står det också: ”Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse” (Hebreerbrevet 9:22).
Vi behöver se att det handlar om ett både och. Straff över synden i en rättegång mot syndaren. Ett straff som handlar om lidande och blodsutgjutelse som enligt Guds Ord är enda vägen till förlåtelse. ”Utan att blod utgjutes finns ingen förlåtelse!
Forts Inlägg frågesvar till Niklas Piensoho
Inlägg 5 frågesvar till Niklas Piensoho
Så lyckas då Niklas i slutskedet av sitt svar med konststycket att få det till att då om man uttrycker sig så, om straff över synden i en rättegång mot syndaren. Ett straff som handlar om lidande och blodsutgjutelse.
Så då menar Niklas att man då framställer Gud som ”rätt blodtörstig och framför allt grym. Om det var Gud som långsamt pinade Jesus till döds och dessutom tyckte att det var rätt, då är frågan vem som vill vara med i hans lag?”…och Niklas fortsätter…
”Gud är alltså inte allsmäktig utan underställd opersonliga, kosmiska lagar om rättvisa, dom och straff. Problemet är att ingen modern människa kan uppfatta denna typ av lagar som rättfärdiga. Inte heller kan man uppfatta tanken att en oskyldig ska lida för de skyldiga, det vore en otänkbar tanke i vår värld.”
HaFo: Här vågar jag påstå att Niklas är vilset ute. Gud är allsmäktig just genom att hålla sig till sina egna lagar av rättvisa, rättfärdighet och där Han själv som oskyldig lider och dör för de skyldiga, som därmed den enda vägen vi kan uppleva förlåtelse genom offret av ”Kristi Guds Sons blod som renar från all synd” inför Gud.
Niklas avslutar med: ”Min slutsats är att reformatorernas teologi lika mycket är en spegel av sin samtids rättsuppfattning. Med hjälp av tankar och rättsuppfattningar som var allmänt vedertagna i deras tid, såsom till exempel fysisk plåga som straff”.
Niklas vill inte veta av att ”Guds ära är kränkt, ett straff måste utdelas, dvs ingen förlåtelse är aktuell utan full betalning ska ges i blod.” Och säger: ”inte tror att det var Gud som långsamt torterade sin egen son till döds för att tillfredsställa sitt eget behov av rättvisa.” I en tankekullerbytta säger han dessutom: ”Om det är Gud som kräver gottgörelse – då finns ju ingen förlåtelse, bara ersättning.”
Niklas tror dessutom inte på ”ett ställföreträdande strafflidande där synd ska inte förlåtas, den ska betalas tillbaka i outhärdligt lidande och blod.”
HaFo: Nu är Gud så finurlig så att Han både kräver gottgörelse för sin vrede över synden, själv ger ersättningen i outhärdligt lidande och blod med Kristi blod – sitt eget blod i människa och Gud förenade – Kristi person och därmed ordnar med förlåtelse i ”Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från alla synd” inför Gud. Han har sjäv betalat ersättningen!!!!
Niklas får det att låta som att Gud vore ond, självupptagen och i nästan sjukligt behov av rättvisa. När Niklas säger: ”det inte är Gud som dödar Jesus utan vår synd”. Så är det en blandning av lögn och sanning.
Det är inte för att Gud är ond självisk och i sjukt behov av rättvisa som Gud utdelar straffet, den kroppsliga döden över sin Son, utan därför att Jesus är identifierad med vår synd, utan att vara den och får dess straff:
Jes. 53: ”Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom…Han blev misshandlad…Genom våld och dom blev han borttagen….DET VAR HERRENS VILJA ATT SLÅ HONOM OCH LÅTA HONOM LIDA.”
Här framgår det klart att Det är Gud som slår sin egen Son och låter Honom lida. Varför? Utan att vara synden i sig själv, så var Jesus identifierad med den i vårt ställe och fick i vårt ställe erfara Guds vrede och straff över synden.
Men däremot syndens straff med åtskillnad från Gud biter inte på Jesus eftersom Han i sin syndfria rättfärdighet hela tiden förblir ”Guds fullhet lekamligen” – Gud och människa förenade och som därmed kan förenad med Gud bära fram det RENA offret av Kristi kropp och blod.
Därför blir det straff som återstår offret av Kristi persons kropp och blod. I Bibeln är det klart att att försoningsoffret på korset handlade om fysisk plåga och offret av Kristi persons kropp och blod:
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22) ”Och det bröd som jag skall giva, ÄR MITT KÖTT , och jag giver det, FÖR ATT VÄRLDEN SKA LEVA.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och GENOM KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
”genom att JESU KRISTI KROPP BLEV OFFRAD en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Så rätt säger Niklas: ”När Jesus uppstår från de döda besegrar han den slutliga fienden som är döden och han äger all makt över himmel och jord!…JESUS UPPSTÅR FRÅN DE DÖDA OCH VINNER SEGER!
Döden beskrivs i bibeln som den ultimata fienden. Döden är liksom själva slutmålet för både synden och djävulen. Djävulen har kommit för att ”stjäla, slakta och döda” – säger Jesus i Joh. 10:10. ”Syndens lön är döden” Rom 6:23”
HaFo: Men vilka segrar över vilka dödar vinner Jesus. Redan innan hade Jesus besegrat den andliga döden – åtskillnaden från Gud genom att den aldrig kunde ske i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.
Därmed kunde Han också efter att i gemenskap med Gud ha burit fram det rena blodsoffret på korset i människans ställe, även så förenad med Gud efter att ha ”predikat för andarna fängelset” med kroppen livlös i graven, så besegra den kroppsliga döden i sin kroppsliga uppståndelse och därmed säkerställa den kroppsliga uppståndelsen för den människa som han ställföreträder.
För den som hör Jesus till sker det vid Kristi tillkommelse för att så ”regera med Kristus för Tusen år” och därefter får gå in i ”den nya Himmelen och den nya Jorden”.
Medan det för de som inte hör Jesus till blir en uppståndelse till att ”dömas efter sina gärningar” och därefter förpassas till samma vistelseort som satan, antikrist och den falske profeten – eldsjön.