Mötte på annan plats även trosförkunnelsens ande – själs och kropps lära som jag bemött
Jag måste också Britt-Inger Norén reagera på när Du säger: ”När vi inser och ’håller före’ att vår ande är född på nytt, vårt kött korsfäst med Kristus och kämpar trons goda kamp för att själen också ska frälsas…”
Detta är ju ett slags koncentrat av trosförkunnelsens vilsna ande – själ och kroppslära.
Får dela upp det i 2 delar: ”ande född på nytt” och att ”själen också ska frälsas.”
Inlägg 1 Svar till Britt-Inger Norén ande född på nytt själen också ska frälsas
”ande född på nytt”. De flesta kristna torde någon gång ha stött på de tre cirklar som brukar ritas upp för att illustrera människans konstitution av ande, själ och kropp. Därtill fogas en bild av tabernaklet i GT. Med hedningarnas förgård, det heliga och det allra heligaste där Gud bodde.
Förgården skulle vara den fysiska kroppen. Det heliga människans själ och det allra heligaste människans ande. Slutsatsen synes vara uppenbar. Att Gud naturligtvis bor i människans ande, när hon kommer till tro och blir född på nytt. Med detta upplägg låter det bestickande logiskt.
Dessutom görs det lätt en koppling i tanken att människans ande och Guds Ande är av likartad substans på något sätt, så att det därigenom är Guds naturliga boplats i människan.
Lägges sen denna tankebyggnad tillsammans med trosförkunnelsens lärotes, att människan är en ande, har en själ och bor i en kropp, där anden är hennes egentliga personlighet, så blir denna tankeförvillelse havande.
Byggs det så på med nästa trossats, att människan får en helt ny ande, som är skapad till likhet med Gud, så förlöses tankebyggnaden till en fullmogen villfarelse. I trosförkunnelsen är det inte Guds egen Ande, som bor i människans egen ande.
Det är Gud som i pånyttfödelsen ger människan en helt ny egen ande, sägs det som är skapad till likhet med Gud (Alltså är som en Gud = ormens röst från fallets dag: ”ni kan bli som Gud. En helt ny människa. som aldrig har funnits förut blir till sägs det. ”Med Guds alla attribut deponerade i sig. Färdiga att förlösas.”
Hur många är det som inte hört följande uttryck och utan att tänka efter, bara tagit för givet att det är sanna påståenden?
”Det är människans ande som blir född på nytt, inte hennes själ och kropp. Hennes ande är hennes lykta. Den nya födelsen är andlig. Själen och kroppen kan inte födas på nytt. Den som är född av Gud kan inte synda. När och om jag syndar så är det inte min pånyttfödda ande som syndar.”
Är dessa påståenden sanna? Tror att dessa påståenden kommer utifrån helt fel utgångspunkt. På grund av en fixering vid människans konstitution och hennes egen ande. Där även personligheten på ett felaktigt sätt knyts till hennes ande.
Guds liv, Guds Ande, Guds natur och Guds personlighet och människans egen livsande, som här i tiden gör henne till en egen levande personlighet av själ och kropp. Där enheten och helheten av allt vad den naturliga människan är och uttrycker, utgör hennes personlighet. Måste här i tiden ses som åtskilda.
Även om människan i pånyttfödelsen får del av Gudomlig natur – ”Då ni nu har kommit till tro så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande – garanten på vårt arv” och i evigheten blir i Jesu gemenskap förvandlade från dödlighet till odödlighet till en förhärligad förverkligad människa som passar in i Guds gemenskap.
Forts Inlägg Svar till Britt-Inger Norén ande född på nytt själen också ska frälsas
Inlägg 2 Svar till Britt-Inger Norén ande född på nytt själen också ska frälsas
Var står det att det är människans egen ande som blir född på nytt och att det är Guds instängda boplats i människan? Är det inte Guds Ande som blir ljuset i människan? Är det människans egen ande som blir hennes ljus?
Var står det att om människan syndar så är inte hennes egen ande inbegripen i skeendet? Var står det att Gud bor uteslutande i människans egen ande? Dessa tankebyggnader låser tanken i ett gnostiskt tänkande med olika värden på olika delar av Guds skapelse.
Strikt gränsdragning mellan olika skikt i människan och motpolsställning mellan det inre och yttre i människan. Ande och materia som antagonister. Det tankesystemet härrör från Gnosticismen och handlar om ren villfarelse i botten.
Det leder till att man i Bibeltexten lägger in en strid mellan människans egen livsande (som gör henne till en levande individ och personlighet av själ och kropp) och hennes egen själ och kropp. Så att hennes egen ande blir det rena och heliga som står i strid med hennes egen själ och kropp som ses, i sig själv, som köttet och det orena.
Det ligger en makt i en tankebyggnad i detta som ska leda människan vilse. Den är också så mänskligt logiskt bekväm. Men skapar ett fäste för villfarelse. Skapar en öppning som i trosförkunnelsens lärosystem befruktas och förlöses till en helt förvrängd förförelse.
Vi behöver släppa denna låsning i tanken och studera den helhetsbild som träder fram i Bibeln. Vi behöver: Se att det inte är en motpolsställning mellan människans egen ande och hennes egen själ och kropp (som lever och finns till just genom sin egen livsande) det handlar om.
Se att Guds Ande inte bor instängt i människans egen ande utan integrerat i helheten av vad människan är. Se att det inte är människans egen ande som är den nya skapelsen eller den nya människan.
Se att den nya skapelsen är just den naturligt, ursprungligt skapade människans liering med Guds Ande. Se att människan inte, här i tiden, i sig själv, är Gudomlig, men fått del av Gudomlig natur.
Vi behöver se att syndens natur inte är bortkapad än här i tiden, utan att den naturen finns kvar och inte är människans själ och kropp i sig själv. Men att människan är fri att leva i lieringen med Guds Ande och att Guds Ande är muren gentemot syndanaturen. Det är alltså inte människans egen ande som är i strid med sin egen själ och kropp.
Vi behöver se att det är syndanaturen och den nya naturen som kommit in – delaktigheten i Guds natur, Guds Ande, som är i strid med varandra.
Den av Gud försonade och återlösta, naturliga människan(med enheten och helheten av egen livsande som gör henne till en egen personlighet av själ och kropp), finns med och väljer vem som ska vara hennes herre och ledstjärna. Syndanaturen och orättfärdigheten eller Guds Ande, Ord och vilja.
”Jag lever(den naturliga människan)dock inte jag(den naturliga människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig(den naturliga människan i liering med Guds Ande – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”
Det Bibeln pekar på är den troendes tre naturer. Mer än hur hennes egen natur är konstruerad. Hon har: 1 Sin egen natur. 2 Syndens natur. 3 Och blivit delaktig av Guds natur.
Hon är i Jesu försoning och pånyttfödelsen, här i tiden, fri att välja vilken natur hon följer. Den naturliga människan är fri att följa och ledas av Guds Ande, Ord, och vilja. På ett mycket enkelt och naturligt sätt.
Forts Inlägg Svar till Britt-Inger Norén ande född på nytt själen också ska frälsas
Inlägg 3 Svar till Britt-Inger Norén ande född på nytt själen också ska frälsas
När vi läser Bibeln, är vi så fixerade vid, att antingen bara se människans liering med synden. Som slav under synden. Eller hennes liering med Gud. Därför blir människan antingen helt genomfördärvad, ond och demonisk. Eller som i trosförkunnelsens motpol, gudomlig, i sig själv. Vi missar att se den – naturliga människan, i sig själv.
Underförstått finns den naturliga, av Gud skapade, människan med genom hela bibeltexten. Varken ond eller god, i sig själv. Varken djävulsk eller Gudomlig – i sig själv.
Det är inte bara Gud, Kristus, djävulen och människan – lierad med endera parten, som finns i Bibelns texter. Bibeln, handlar ju om den naturliga människans fall och än mer, om den naturliga människans räddning, till en liering med Gud här i tiden. Som gör henne till en förverkligad förhärligad människa av evighets natur som passa in i Guds eviga gemenskap.
I trosförkunnelsens lärosystem blir konsekvensen att människan efter fallet är en liten djävul. Därigenom att man gjort människans egen ande till hennes enda, egentliga och verkliga personlighet.
Där råder efter fallet andlig död. Vilket säges vara en natur, satans natur, som nu har sin boning i människans egen ande och regerar över själen och kroppen. Detta menar man är den andliga döden. Resultatet av att människan skilts från Gudsgemenskapen.
Är människan totalfördärvad av syndens natur, så att den helt är hennes egen natur, är hon redan en djävul och inte räddningsbar. MEN DET ÄR INTE DJÄVULEN JESUS HAR GÅTT IN OCH RÄDDAT! DET ÄR INTE HELLER SYNDANATUREN JESUS FÖRVANDLAR OCH RÄDDAR!
Det är den naturligt skapade människan, med hennes egna natur, som Jesus har återlöst från syndens natur och den skuld och de konsekvenser den dragit med sig. Räddad för återupprättad Gudsgemenskap åt den naturligt skapade människan med hennes egen identitet och natur.
Paulus beskriver att den fallna människan har två naturer. Där den ena naturen, synden – köttet, är totalt ond och helt fördärvad. Men att även den naturliga människans ursprungliga natur finns där. Mycket fördärvad. Men inte totalt. Eljest skulle inte människan vara räddningsbar. Den totalt fördärvade syndanaturen är inte räddningsbar.
Bibeln beskriver att denna syndanatur är i fiendskap mot Gud. Striden mellan Ande och kött (här syftar kött på den syndiga naturen). Medan det sägs om människan i sig själv och Gud att de är fiender. Fiender kan försonas. Men syndens natur som är i fiendskap med Gud kan inte försonas.
Det är den fördärvade syndanaturen Jesus tagit sig an och ”fördömt synden i köttet”. Det är inte den naturliga människans natur Han har fördömt. Det är problemet med syndens natur och dess konsekvenser som Jesus gått in och löst. För att frigöra den naturligt skapade människans natur från syndanaturens konsekvenser, makt och inflytande.
Efter fallet, är människan -i sig själv – den naturliga människan, som fortfarande intakt finns där med sin egen natur, vare sig ond eller god i sig själv. Demonisk eller Gudomlig. Men synden, som en integrerad del av hennes fallna natur, gör att det goda som hon vill, gör hon inte, men det onda, som hon inte vill, det gör hon. Paulus säger:
”Om jag (den naturliga människan) gör vad jag (naturliga människan) inte vill (viljan fängslad), så är det inte mer jag (naturliga människan) som gör det, utan synden som bor i mig (som en integrerad del av mitt väsen)”.
Ordet mig uttrycker i texten – människans liering med synden. En liering, som gör henne till en syndens slav – för att mätta, hennes drivkraft – egoismen, som efter fallet sitter på ”hjärtats tron”.
Människans känsloliv och kropp har inte degraderats i naturhänseende. Hennes problem ligger inte i kontakt med materien eller information via sinnevärlden. Vare sig de immateriella sinnena eller de fysiska sinnena. Men ”död” gentemot Gudsgemenskapen, är hon oförmögen, att tolka information rätt.
Hennes jag – personligheten har inte flyttats om i några ”element” av hennes konstitution och natur. Hennes personlighet är fortfarande allt vad hon är och uttrycker. Som den helhet hon fortfarande är av egen livsande, som gör henne till en egen personlighet av själ och kropp.
Men den naturliga människans liering med den integrerade syndanaturen, bryter på olika sätt ned hennes personlighet och funktioner. Hon är av synden driven och fängslad från att fungera i den personlighet hon är skapad och ämnad att vara.
Se fortsatt under denna länk hur Gud löser detta med ”den nya skapelsen” utifrån ett Bibliskt perpektiv och inte efter ett plagiat av en förförelse av trosförkunnelsens falska lära om att människans egen livsande som gör henne till en levande fungerande människa med själsförmögenheter och en rörlig fungerande kropp med livsnödvändiga funktioner i sig själv blir ”född på nytt” :
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6
Forts Inlägg Svar till Britt-Inger Norén ande född på nytt själen också ska frälsas
Inlägg 4 Svar till Britt-Inger Norén ande född på nytt själen också ska frälsas
”själen också ska frälsas.”
Guds egen Ande säges i trosförkunnelsen enbart kommunicera med denna människans egna helt nya ande, skapad till likhet med Gud. Denna människans nya ande, ska ta kontrollen över själ och kropp.
Sinnet ska förnyas av Guds uppenbarelsekunskap, som förmedlas till och deponeras i människans egna ande. Denna Guds kunskap ska talas ut och bli till skapareord för att förverkliga de visioner Gud läggger ner i människans egen ande.
När det på så sätt kopplas på en ockult utövning av denna tro, med rötterna i Christian Scince och New Thought, där människan inifrån sig själv ska förlösa den gudomlighet som finns deponerad i hennes egen ande. Genom att visualisera, bekänna, tala ut orden och visionen och skapa fram med sina egna ord, det hon vill se förverkligat. Så har förförelsen blivit total.
http://tre-skrivare.se/hf/NewAge.htm
Vi har ofta gjort misstaget att endast förknippa ordet kött med enbart kroppen eller kroppen och själen och fallit in i ett gnostiskt synsätt på människan likt trosförkunnelsen.
Ska vi få fram Bibelns bild behöver vi framförallt se att köttet, den gamla människan, är den naturliga människan, när hon i liering med syndanaturen, följer den och med allt vad hon är och uttrycker, blir en tjänare åt orättfärdigheten.
Det handlar inte om några omvälvningar av ”elementen” i människans konstitution. Att anden mist kontrollen över själ och kropp. Att människan lärt sig leva utifrån sin själ eller nu bara följer kroppens drifter som styrs och domineras av demoniska makter.
Eller att anden fortfarande har kontrollen men är fylld av satanisk natur som kontrollerar själen och kroppen. Allt detta har uppstått ur mänskliga tankekonstruktioner, grundade på ett gnostiskt synsätt på människans konstitution.
Förvrängning kring vad som är hennes egentliga personlighet. Strängt åtskiljande av olika skikt i människan med olika värde på de olika ”elementen” och motpolsställning mellan ande och materia.
Det sker ingen omvälvning av ”elementen” i människan. Inte heller en degradering i naturhänseende av den naturliga människans natur i sig själv. Frånsett att hon för att fortfarande kunna vara räddningsbar, underläggs den kroppsliga döden.
Eljest är den naturliga människan i sig själv intakt till sin natur. Med en egen livsande, som gör henne till en egen levande personlighet av själ och kropp. Men en annan natur har nu också införlivats i helheten av vad människan är. Syndens natur.
Den naturliga människan, när hon lever i liering med syndens natur, följer, leds och domineras av den, lever hon i köttet eller den gamla människan. Köttet eller den gamla människan är inte vare sig själen, kroppen eller dessa ”element” tillsammans.
Inte heller hennes egen livsande uppfylld av satanisk natur. Det är inte hennes ande fylld av satanisk natur, som är den gamla människan och inte längre finns efter pånyttfödelsen.
I köttet, den gamla människan, befinner sig människan, när den naturliga människan följer och leds av den syndanatur, som bor eller integrerats i helheten av vad människan är.
Denna människans liering med syndanaturen, som hon inte själv kan frigöra sig ifrån, har inte bara gjort henne till en notorisk syndare. Hon är själv, genom sitt i fallet medgivande av denna oheliga allians, ansvarig och står med skuld inför Gud.
En skuld som ingen människa kan återbetala. Eftersom det pris på skulden Gud sätter, är offret av en sann, ren, rättfärdig, syndfri och Gudsförenad människas kroppsliga blod och lekamen.
Det är ett offer av den naturliga människans natur i Gudsförening som Gud kräver, som betalning för att skulden ska vara löst. Offret av Kristi person ”Guds fullhet lekamligen” – Gud och människa förenade. Ingen sådan syndfri naturlig människa i Gudsförening finns efter fallet, som kan ge denna lösen. Alla är slavar under syndens natur och syndare.
Men människan står där inte bara med skuld. En konsekvens av lieringen med syndanaturen har också försatt henne i ett tillstånd av andlig död. Hon är skild från gemenskapen med Gud. Utan möjlighet att själv överbrygga denna andliga död. Denna separation från Gudsgemenskapen.
Det skulle krävas ett syndfritt liv. Ett totalt uppfyllande av Guds lag och vilja. Ett liv i full rättfärdighet och i full Gudsförening, för att överbrygga denna andliga död och åtskillnad mellan människa och Gud. Ingen sådan människa finnes. Det skulle behövas en Kristus.
http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap5
Det är Jesus som helt igenom räddar hela människan till allt vad hon är och inget som människan själv ska pyssla med och tro sig klara av med att själv arbeta med att ”själen också ska frälsas.”