93-94 gick jag Livets Ords bibelskola

93-94 gick jag Livets Ords bibelskola.

Bloggpost av Jon-Are Pedersen

https://theholyremnant.blogspot.com/2019/09/93-94-gick-jag-livets-ords-bibelskola.html?fbclid=IwAR2P8qVqwfunzK9SkHYXc8TneVncJawOcJgF9gMTRspbwS5rFSKeZ0Yy1dw

Jag hade min familj med mig, och tanken var att jag skulle jobba halvtid och studera halvtid. Jag började skolan, betalade in 1000 kr terminsavgift, och full av ”tro” gick jag runt och sökte arbete. Varje dag gick jag runt i Uppsala, knackade på hos olika företag, och ringde runt för att få ett arbete.

Jag ”trodde” Herren och jag bekände varje dag Guds ord att Herren ska ge mig vad mitt hjärta begär och att Herren idag ska ge mig ett jobb så jag kan fortsätta gå bibelskolan och försörja min familj.

Månaderna gick och vi överlevde, men jobb fick jag inte. Vi fick några gåvor från vänner i församlingen, men det räckte inte att försörja oss. Detta även om jag bekände Guds ord varje dag, flera gånger om dagen. Jag var som sagt full av ”tro” och ”visste” att vad Gud hade lovat det skulle han också hålla.

Problemet var att löftena som jag citerade bara var bokstav för mig, oavsett hur mycket jag läste och bekände Ordet. Ett halvår gick, och jag var helt utmattad. Fick hot från bibelskolan att om jag inte betalade terminsavgiften skulle jag få sluta.

Mina bekännelser blev ännu fler, jag sökte i Guds ord, tog fram alla löften jag kunde se och applicerade dem på mitt liv. Men inget hände. Jag var så frustrerad och bruten och faktiskt arg på Gud för att han svek mig.

Alla mina bekännelser fick mig på skam, jag fick skämmas för min familj som jag inte kunde försörja, jag fick skämmas för mina klasskamrater för min bristande tro och jag fick skämmas för mina syskon i församlingen. En stor skam för en sådan ”stor” trons man som jag ansåg mig vara.

En kväll bröt jag ihop, kastade mig på sängen och grät ut min förtvivlan. Jag tömde mitt hjärtas sorg ut inför Herren, klagade till honom och undrade varför han inte brydde sig om mig och min familj. Jag grät bittert och sörjde tungt.

Efter några dagar fick jag arbete som brödförsäljare och kunde försörja familjen, betala hyran och gå bibelskolan klart.

Vad lärde jag mig av detta? Jo, att Gud inte hör mina bekännelser så länge det finns ett stolt och högmodigt hjärta, som tror att bara genom att bekänna Guds ord ska få honom att ge hjälp.

Vad lärde jag mig mer? Jo, att Gud för oss till fullständig förkrosselse och ödmjukhet genom omständigheter för att sedan visa sin stora nåd.

Jes 57:15 Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ”den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

Vad lärde jag mig utöver det? Jo, att detta är högmod och inte behagar Gud, som David säger i Ps 12:5 De säger:

”Genom vår tunga är vi starka, våra läppar hjälper oss, vem är herre över oss?”.

Det är bara Gud som är Gud, och har all makt.