Guds sammansatta enhet av Fader Son och Ande
Detta är ett ämne som allt som oftast kommer upp till ventilering. Vill börja med en frågeställning som nådde mig och vars svar djupast sett går tillbaka till att Gud är en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
Fråga som jag tog del av: Det där med blodet är svårt att tolka utifrån GT. Frågan är naturligtvis kan någon dö för en annans synd, renar blodet från synd?… Gud krävde inga offer för frälsningens skull, så varför skulle Jesu blod frälsa? …
Det man måste förstå är vad vinet står för, vad bägaren den dracks ur står för, och vad blodet står för i en bibliskt kontext… Jesu namn kan inte rädda…”
HaFo kommentar: När blodet från ett offerlams blod ströks på dörrposterna inför Judarnas uttåg ur Egypten, så undgick man därmed Guds straff och blev räddade.
Det är bara ”Jesu Kristi Guds Sons blod” som renar från all synd inför Gud (1 Joh.1: 7). Varför?
Hebr. : ”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son… Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek…
därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom… Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,
skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv…
Genom det större och fullkomligare tabernaklet…gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud…Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…
Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull…
nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) offret på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Offret på korset: ”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51) (Försoningsoffret).
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och GENOM KRISTI BLOD … Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag … för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han GENOM KORSET hade I SIN PERSON dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP BLEV OFFRAD en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Men var är då Kristi person (Gud och människa förenade) med kroppen livlös i graven. bara här kort: Kristus predikar så i dödsrikets bägge avdelningar och den räddade rövaren möter sin frälsare i Paradiset samma dag. Kristus förenas därefter med sin jordiska kropp som får liv igen och uppstår. Se 1 Petr. 3:18 – 20:
1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”
1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…
Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. I den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är död med den döda kroppen.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet) genom Anden.
Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade). Var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?
Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade enligt texten.
Eftersom Jesus i sin kroppsliga död var förenad med Gud kunde inte den kroppsliga döden behålla Honom utan Han kroppsligen uppstod för att så sedan gå till den härlighet som Han hade tillsammans med Fadern från evighet:
”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.” Joh. 17: 4.
Engagemanget och deltagandet av den sammansatta enheten av Fader Son och Ande på korset:
Det som ger blodsoffret på korset dess auktoritet och verkan är att det är Gud själv som bär fram offret (via Sonen som själv är Gud ”Guds fullhet lekamligen”). Att det är Gud själv som är offret (via Sonen) och att Gud själv (Fadern) är den som är tillfreds av offret och visar att nu när Guds Son säger att det är fullbordat, så är då vägen in till gemenskap med Fadern, när förlåten in till det allra heligaste, Gudomens eget hjärta, rämnar mitt itu.
Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son. Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och ett samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus… i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
”hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” Här framgår igen hur hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande samverkar i skeendet!
”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” Vem är det som har en Son? Naturligtvis en Fader!! Som vi sett tidigare så identifierade sig Fadern med offret av Sonens blod, vilket vi sett Anden även identifierade sig med det skeendet.
”Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet . Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen. Det är tre som vittnar : Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.
Om vi godtar människors vittnesbörd så är Guds vittnesbörd starkare, för detta är Guds vittnesbörd som han har gett om sin Son. Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig .
Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd som Gud har gett om sin Son. Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.”
Kan det sägas starkare än så här hur den sammansatta enheten av Fader Son och Ande samverkar?
Jesus beskriver i Joh. kap. 14 – 17 den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
Vidare från Bibeln om den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person: ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en.
I Mos. 1:26 används beteckningen ”oss” när Gud talar om att skapa människan till sin avbild. Samma sak upprepas i 3:22 där Gud säger att ”mannen blivit som en av oss, så att han förstår vad gott och ont är.” I 11:7 återkommer detta uttryck: ”Låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål”. Här finns alltså en konversation inom den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
I Jesaja kap. 6 får profeten höra seraferna ropa sitt trefaldiga ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot” och vidare ”Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare.”
(Vi får svaret vem som blev sänd Hebr. 10:5-10: ”Därför säger Han vid sitt inträde i världen: slaktoffer och spisoffer begärde Du inte, men en kropp beredde Du åt mig .. Se jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra Din vilja o Gud.”
I Ps. 110:1 framgår fortsatt denna ”interna dialog” inom den ende Gudomspersonen: ”Herren sade till min herre, sätt dig på min högra sida till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall”.
I 5 Mos. 6:4 där det står ”Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en!”, så är enligt den information jag har, att ”Herren” i själva verket i grundtexten står i pluralis. Det finns i sanning endast en Gudomsperson,
men denne Gud uppenbarar sig i en sammansatt enhet av Fader, Son och Ande. Men inte som åtskilda Gudar, som Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden, utan som en oupplöslig sammansatt enhet av Fader Son och Ande, samtidigt som ”JAG ÄR HERREN, HERREN ÄR EN”.
Alla försök genom historien att sära på denna enhet till tre åtskilda Gudar, eller att förbise denna sammansatta enhet av Fader Son och Ande, eller att förbise Kristi verkliga förutvarande existens innan inkarnationen i en jordisk kropp, i den ende Gudens karaktär och personlighet har alltid lett vilse och kommer alltid att leda vilse.
Sker en upplösning eller uppdelning mellan den oupplösliga enheten av Fader, Son, Ande i den enda Gudomspersonligheten JAG ÄR HERREN, så är det inte längre frågan om den ende levande Guden som Bibeln presenterar! Där sker många angrepp på sann kristen tro.
Den oupplösligt sammansatta enheten av Fader Son och Ande i Guds person av ”Jag Är Herren, Herren är en”
2 Kor. 13: 13: Paulus till Guds församling i Korinth: ”Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den helige Ande åt er alla.”
1 Joh. 5: 6–8: ”Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen. Det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga.”
Fil. 2: 5 – 11: ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var: Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.
Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.”
Här ser vi Fadern och Sonen som jämlikar och samma som ”jag är Herren är en”, dock åtskilda i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
Genom hela Bibeln beskrivs Guds Ande som Guds påtagliga närvaro och aktivitet. Gud är inte skild från sin Ande. Därför kan ”Gud” och ”Guds Ande” användas synonymt i Bibeln. Att ljuga mot den Helige Ande likställs därför med att ljuga för Gud (Apg. 5:3-4).
Lägg märke till Jesu egna ord i missionsbefallningen: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn” (Matt 28:19). Det intressantaste här är att ”namn” står i singularis. Fadern, Sonen och Anden har alltså bara ett ”namn”.
Detta indikerar att de är ”ett”. Och ska inte så förvanskas som görs i Oneness att man bara ska döpa i Jesu namn. Det ska döpas i alla namnen i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, är en”.
Hur bör vi förstå orden ”väsen” och ”personer”? Svaren på dessa frågor hamnar lätt i ett av två diken:
1. antingen tänker vi oss Gud som tre skilda personligheter som visserligen är enade i attityd och vilja, men som inte är ”ett” i fråga om natur. Ett sådant synsätt leder till ”triteism” (tre-guds-tro) och leder till uttrycket Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden, som att det vore tre skilda Gudar. Vilket blir helt vilset.
2. Det andra diket är att tänka på Gud som en person med tre roller eller masker som han växlar mellan. Men ett sådant synsätt krockar med Bibelns beskrivning. Till exempel ser vi hur Jesus ber till Fadern. Nya testamentet verkar tydligt lära att Gud var både Fader och Son och Ande samtidigt i en oupplöslig sammansatt enhet!
Helt klart är att Jesu egna lärjungar betraktade Jesus som gudomlig. Johannes skriver: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud” (Joh. 1: 1); ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet en härlighet som den Enfödde har av Fadern” (Joh. 1: 14). Jesus är Ordet som blivit kött, och ”Ordet var Gud”.
Detta är så fundamentalt viktigt för kristen tro vad Joh. här säger, så jag upprepar det igen och även fortsättningen i texten som säger följande om Kristi person i en helhet och citerar sedan samma bekräftelse från Skriften:
Joh. Kap.1: ”I begynnelsen var Ordet , och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus…
…Och Ordet blev kött och bodde bland oss , och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: ‘Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig.”… Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn , han har gjort honom känd.”
1 Joh. 1:1: ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi. Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.”
Kol. 1: 15 – 17: ”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.”
Hebr. 1: 1 – 3: ”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.”
Hebr. 10:5-10: ”Därför säger Han vid sitt inträde i världen: slaktoffer och spisoffer begärde Du inte, men en kropp beredde Du åt mig .. Se jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra Din vilja o Gud.”
Joh. 16:28, 17:4-5: ”Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen, åter lämnar jag världen och går till Fadern … Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till.”
”GUD VAR I KRISTUS och försonade världen med sig själv”…”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och GENOM KRISTI BLOD… ”då han nu genom EVIG ANDE (Sann Gud) har framburit sig själv (ren, syndfri, sann Gudamänniska) SÅSOM ETT FELFRITT OFFER ÅT GUD”. (Hebr. 10:5-10; 2 Kor. 5: 17 – 21; Ef. 13 – 16; Hebr. 9:13-14)
JESU VÄSENS ENHET MED FADERN kan vi läsa om: 1 Joh. 5:20 ”Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.” Joh. 1:18: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.”
Joh. 10:30, 37-38, 14:9-11: ”Jag och Fadern är ett… Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern… Den som har sett mig har sett Fadern. Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Tro mig: Jag är i Fadern och Fadern är i mig.” Joh. 5:22-23: ”för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.”
I Joh. 5:18-47; 8:23-30; 8:42-59; 10:24-39: förklarar Jesus mer om sitt förhållande till Fadern. Jesus är förenad med Fadern på ett sådant sätt att den som tror på honom tror på Fadern, och den som förnekar honom förnekar Fadern (Joh. 12:44; 1 Joh. 2:23), och den som ser Jesus ser Fadern (Joh. 12:45; Joh. 14:8-11).
Jesus sade om sig själv att han hade ”utgått från Gud” (Joh. 8:42). ”Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud.” (Joh. 13:3). Guds namn (”Jag Är”) används på Jesus: Mark. 14:61-64, Joh. 8:58-59 ”Översteprästen frågade honom vidare: ‘Är du Messias, den Välsignades son?’ Jesus svarade: Jag Är…Jag Är, redan innan Abraham blev till.”
Jesu gudom bevisas också genom att han förlåter synder (Matt. 9:1-8; Mark. 2:1-12). Skulle en skapad varelse som inte är Gud kunna förlåta synder? Nej, men Jesus är ett med Fadern och han säger om sig själv att ”Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder”.
Man tillbad Jesus utan att han sade ifrån (Matt. 28:9; 28:17; Luk. 24:52; Joh. 9:38). Det står t.o.m. att alla Guds änglar skall tillbedja honom (Hebr. 1:6), och ängeln i Uppenbarelseboken är medveten om att man inte skall tillbedja någon annan än Gud (Upp. 22:8-9, jfr. Matt. 4:10; 2 Mos. 20:3-6).
Jesaja profeterar om ett barn som skall födas vars namn är Gud: ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.” (Jes. 9:6).
Matt. 3: 16–17: ”När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ‘Detta är min älskade son, han är min utvalde’.”
Lukas 1: 35: ”Men ängeln (Gabriel) svarade henne (Jungfru Maria): ‘Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son’”.
Joh. 5: 21: ”Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill.”
Joh. 8: 58: ”Han svarade: ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.”
Joh. 10: 30: ”Jag och Fadern är ett.” Jesus talar om sin jämlikhet med Fadern.
Joh. 20: 28: ”Då svarade Tomas: ‘Min Herre och min Gud’.”
Kol. 2: 9: ”Ty i honom (Jesus) har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning.”
Hebr. 1: 8: ”Om Sonen däremot: Din tron, o Gud, består i evigheters evighet, och rättens spira är din kungaspira.”
Joh. 20: 21 ”Jesus sade till dem igen: Frid åt er alla. Som fadern har sänt mig, så sänder jag er. Sedan andades han på dem och sade: Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, om ni binder någon i hans synder, så är han bunden”.
Bön i Jesu namn
Att anropa ”Fadern”, säger ingenting om ”vilken Fader” i den andliga världen jag möter. Att anropa ”Anden”, säger ingenting om vilken ande jag kommer i kontakt med.
Men anropar jag Jesus, så anropar jag den som ”Gud upphöjt över allting och gett det namn, som är över alla andra namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas och tvingas erkänna, Gud Fadern till ära, att Jesus är Herre” (Fil.2:9-11)
Namnet Jesus är det ”kodnamn” Gud gett oss in i den andliga världen för att komma rätt. Att anropa Jesus säger vilken Gud (Ande), som jag söker kontakt med i den andliga världen. JESUS och därmed också Jesu Namn är ju Guds i NT kontaktväg till och med Människan.
Tar man bort det Namnet, den kontaktpunkten, så finns ingen möjlighet till kontakt och gemenskap med Gud längre. Då är den bruten: därför att den sker i och endast genom, Jesu Namn och OCH MÄRK! DEN PERSON, Kristi person (GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE) som i det namnet ”Gud med oss” försonat oss med levande Gud.
Ska vi se betydelsen av Jesu namn, behöver vi se den oupplösliga enheten mellan Fader Son och Ande i den ende Gudens personlighet av ”Jag ÄR Herren, Herren är en”, där vi nu möter Honom i ”Gud med oss”, Kristi person, i Jesu namn.
Vi behöver se att Anden är utgjuten i Jesu namn. Att när vi åkallar Jesus, så åkallar vi Gud själv, Fadern, Sonen och Anden i den ende Gudens person, som ÄR Herren. (Se enheten i Guds enda person av Fader Son och Ande i Joh. Kap. 14 – 17). Alla som genom historien övergett Gudsbilden av ”en Gud i tre personer och tre personer i en Gud”, har förr eller senare på ett eller annat sätt kommit vilse!!
Om det är en bön i Jesu namn vi ber så handlar det då naturligtvis om att vi åkallar den person som Jesus är, som bär det namnet, som jag vänder mig till. Kommer jag på någon annan grund än den Jesus är, har gjort och betydelsen av blodsoffret på korset,
så spelar det ingen roll vilka ”Fäder eller andar” jag vänder mig till i andevärlden, eller hur mycket jag formulerar namnet Jesus, så kommer jag ändå fel! Det är inte själva bokstäverna eller ljudet av namnet Jesus som ett magiskt mantra, som ”ger inträdet” vid användandet av ”kodnamnet” Jesus.
Det finns många uttryck i Bibeln för att beskriva vem Jesus är i sin person. Om Jesus Guds Son, säges bl.a. att Han är: Immanuel = ”Gud med oss” – ”Frälsaren – väldig Gud – evig Fader”.
Jesus är alltså i sin person och identitet ”Gud för, eller med människan, förenad med människan – den som räddar och förenar sig med människan”. Jesus Guds Son är i sin person också väldig Gud – evig Fader.
Jesus person är Guds person. Därför säger Jesus att ”den som har sett mig han har också sett Fadern – Jag och Fadern är ett”. De lever inte bara i en relation med varandra. Jesus är i sin person Gud.
Uttrycket att Jesus är Kristus är mer än en titel i vanlig bemärkelse. Detta uttryck vill säga oss vem Jesus Kristus är i sin person. Det vill säga oss att Jesus med ämbetet, titeln eller beteckningen Kristus är ”Guds fullhet lekamligen”, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt i en person – Jesus Kristus. Det räcker inte med att säga att Gud blev människa. Jesus Kristus är både sann Gud och sann människa samtidigt. Inkarnationens under!
Ordet Kristus innebär alltså långt mer än bara en titel som Jesus har därför att Han är smord av Gud att vara Hans budbärare. I det här fallet berör Jesu titel ”Kristus”, vem Han är som person, vem Han är till sin natur. Att Jesus är Kristus innebär att Han är Gud och människa förenade, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt!
Därför kan det bli till ett bedrägeri att peka på uttrycket Kristus som ett ämbete, titel eller beteckning enbart, om man inte kopplar det samman med vilken betydelse det har för den person Jesus är som Kristus.
ÅKALLA NAMNET JESUS PÅ EN RÄTT GRUND KRING VEM HAN ÄR OCH VAD HAN UTFÖRT. Då har Du en säker ingång i den andliga världen för rätt kontakt med Den sanne Guden din skapare, Hans Son Jesus Kristus din frälsare och Herre och Den Sanne Anden- den sanne livgivaren som enligt Bibeln i den här tiden säges vara utgjuten i Jesu namn!
——–
Fick efter mitt inlägg en fråga om bönen Fader vår.
”Fader vår” måste förenas med när Jesus säger ingen kommer till Fadern förutom genom mig. Personligen ber jag till Fader Son och Ande i Jesu namn och går så över till att använda enbart namnet Jesus för den Han ÄR – Gud själv kommen i kroppslig gestalt och som har det namn som är över alla andra namn.
Därför att Anden nu är utgjuten i Jesu namn. Därför att Han ”är given all makt i Himmel och på Jord.” Därför att nu är allt överlåtit åt Sonen tills Han ”lagt alla sina fiender under sina fötter” och är den som så därefter ska överlämna riket till Fadern inför avslutningen när vi ska gå in i ”en ny Himmel och en ny Jord”:
”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer… Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’… Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten.
DEN SOM SEGRAR ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son.”
Pingback: När Bibeln uppmanar oss att pröva vad som är sant eller inte kring Kristus så säger den | HaFos funderingar