Förtröstan till vem?
Visst är det märkligt hur Guds jordiska kropp, Kristi kropp, kan vara frånskild allt liv och verkligen död, medan Guds person och Kristi person (Gud och människa förenade) faktiskt samtidigt är, levande tillsammans, genom Anden i Guds person.
Men det är ju detta som både är den stora anstöten och samtidigt är människans räddning. Detta att fastän Guds person och Kristi person fått kroppen slaktad och dödad, där Skriften kallar det för att vara Guds eget blod som offras, så är all syndens konsekvens och andlig död (åtskillnad från Guds eviga odödliga liv), redan i Guds och Kristi persons rättfärdighet och eviga odödlighet, dödat/detroniserat där i Guds person och Kristi person (Gud och människa förenade).
Och de lever tillsammans, genom Anden i Guds person, med Guds jordiska kropp, Kristi Kropp av ”Guds fullhet lekamligen”, verkligen avskild från allt liv och är verkligt död. Därför kan också Guds jordiska kropp, Kristi kropp, genom Anden i Guds person, åter väckas till liv i den kroppsliga uppståndelsen.
Vi behöver se att Guds person och Kristi person är levande i en livgivande gemenskap genom Anden i Guds person, igenom hela skeendet. Eljest tar vi bort Jesu Gudom i försoningen och därmed försoningens giltighet och även att offret är Kristi kropp och blod och INTE att offret blir en andlig död, ett åtskiljande från Gud, av Jesus på korset.
Vi behöver se att grunden för försoningen och segern över den andliga döden i Kristi person är att den andliga döden aldrig sker i ställföreträdarens Kristi person av Gud och människa förenade. Vi behöver se att förutsättningen för den kroppsliga uppståndelsen är att Kristi person består vid offret av Kristi kropp och blod.
Lösningen är inte att säga att Gud dog i Kristus eller dog med Kristus som ett åtskiljande mellan Fader och Son eller åtskiljande mellan Gud och människa. Det skulle i praktiken innebära att de både tillsammans eller var för sig som Gud och människa upphörde att finnas vid Jesu korsdöd.
Därmed är det inte heller rätt lösning som Ekman ger i boken Doktriner med brutna relationer och att det är en åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person som sker och att Jesus dör andligen.
Då är inte Kristus längre Kristi person, utan är en andlig död från Gud skild människa, som då inte kan bära fram det giltiga offret för världens synd: Offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Det är fram dit som fienden vill förföra människan med sin sataniska lära om att Jesus dog den andliga döden – skiljdes från Gud på korset.
Det är till Kristi person av Gud och människa förenade och Kristi persons offer av offret av ”Guds blod”, offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) RENA kropp och blodet på korset som vi ska förtrösta. Forts.
Forts. Förtröstan till vem?
Är det en andligt död från Gud skild människa på korset vi förtröstar till, så är det inte mycket av person att förtrösta till. Det är Kristi person som ger korsdöden dess värde och giltighet. Det är detta som antikrists ande vill plocka bort med att tillvita Jesus en andlig död – åtskillnad från Gud.
Han vill plocka bort vem det är som hänger på korset, genom att tillvita Honom en andlig död i denna kroppsliga död, så att Jesus inte längre är Kristi person. Offret blir inte då heller det giltiga offret, Kristi kropp och blod. Försoningen görs om inte och vi leds därmed till en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus.
Det är så viktigt idag att man talar i klartext kring detta, så att inte Trosförkunnelsens käpphästar ”gjord till synd”, ”en förbannelse för vår skull” och Jesu nödrop på korset, förvillar människor till att detta skulle innebära att Jesus är synd till naturen, skild från det Gudomliga livet i Gud och att människa och Gud är åtskilda i Kristi person – andligt död.
Vi behöver se att det handlar om tillräknad synd och behandlad som syndaren, upplevd smärta av Gudsövergivenhet igenom sitt väsen, men ändå är Gud i Honom och försonar, ändå är Jesus hela tiden Gud och Gud och människa förenade = Jesu Kristi person.
Trosförkunnelsen förnekar inte att Jesus dog kroppsligt, men de menar att Jesus för att kunna dö kroppsligt, också dog människans andliga död för att kunna dö kroppsligt och att det är den andliga döden – åtskillnaden från Gud, som är det yttersta straffet och det som skaffar försoning.
Därmed är man inne i den vilseförande rundgången och den kroppsliga döden av Jesus man talar om, leder inte till offret av Kristi kropp och blod, utan det leder till att Kristi person inte längre är Kristi person, utan är en andligt död från Gud skild människa som dör kroppsligt och behöver pånyttfödelse för att bli Kristi person igen. En satanisk lögn!! tvärtemot Guds Ord i en helhet!
Det är viktigt att vi sätter förtröstan till rätt Jesus. Den Jesus som på korset är Kristi person och att vi inte sätter förtröstan till en andligt död människa skild från Gud, som man bara kallar Jesus, fast han inte är det.
Sätter vi förtröstan till någon annan än den verklige och sanne Jesus Kristus, kan vi visserligen bli duperade av den andemakt som spelar rollen av att vara Jesus, men som inte är den sanne Jesus och vi kommer inte in i den verkliga relationen med den Jesus Kristus som är vår Frälsare, utan hamnar i beröring med falska plagiat där man luras av ockulta, övernaturliga manifestationer under onda andars spel.
Kristen tro är tron på att Jesus är Kristi person och inte att han är en andligt död från Gud skild människa, lika misslyckad som Adam!
Är inte Jesus Kristi person vid kroppens död (andlig död av Kristi person = åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person), utan är en vanlig andligt död från Gud skild människa, så då är inte heller Gud, Gud längre, eftersom den sammansatta enheten av Fader Son och Ande då är upplöst.