Behöver människan en ställföreträdare som dör den andliga döden, skiljs från Gud och tar straffet helvetet i hennes ställe?
Till och från finns det andliga ledare som framfört den tanken. Bl.a. Lewi Petrus och Thoralf Gillbrant med många likna vilsna Pingstföreträdare. För att inte tala om förförförelen i trosförkunnelsen om att Jesus dog andligen.
Här något kring de mest förföriska röster om Jesu nödrop på korset eller att Jesus var skild från Gud, synd till sitt väsen. Det är så förföriska röster så man kan inte tro det är sant:
”De som vill ha bort ställföreträdelsen har krånglat mycket med bibelstället i 2 Kor.5:21 för att bortförklara dess enkla och klara innerbörd. Det står emellertid:
”honom har han för oss gjort till synd”. Det vill säga: Jesus tog människornas synd på sig, tog syndarens plats så att han gjordes till ett med vår synd inte bara till syndabärare eller ett syndaoffer för vår skull. Säkert var det detta som gav honom en så oerhörd smärta under kampen i Getsemane. Ingen av oss kan därför pejla djupet i Jesu lidande.
När han hängt där på korset i sex långa timmar uppgav han ropet: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivet mig?” Då upplevde Jesus vad synden är. Synd kan inte ha gemenskap med Gud, ej heller den som bär den. Synden åstadkommer skilsmässa från Gud. Det var den andliga dödens fasa Jesus upplevde när han blev gjord till ett med människornas synder.” (Lewi Petrus i boken, Under den högstes beskärm.)
”Jesus blev en förbannelse för vår skull (Gal.3:13). Han blev gjord till synd för oss (2 Kor. 5:21). Därför blev han verkligen övergiven av Gud. Detta var hans stora lidande. Det var inte bara en känsla av gudsförgätenhet, utan han var verkligen under domen och förbannelsen. Straffet blev lagt på honom (Jes.53:5).
Det var Ps. 22:1 Jesus ropade ut, men det var något långt mer än ett citat. Han upplevde detta. Alltid tidigare hade han sagt ”Fader”. Nu var detta ändrat till ”Min Gud” . Det hade kommit något främmande över förhållandet till Gud. Jesus smakade Guds vrede i vårt ställe. Jesus blev övergiven av Gud för att vi skulle slippa det.” (Thoralf Gillbrants studiebibel ang. Matt 27:46.)
—
När sådana storheter på det andliga området öpnnar för denna villfarelse så då är det inte så märkligt att det finns en öppenhet för denna tanke i kristenheten, när det nu lanseras av trosrörelsen, att Jesus skildes från Gud till sin natur, fick en syndig natur och dog andligen. Men det är inte vad eventuella kristna ledare lärt eller lär som gäller, utan en helhet av Guds Ord.
Framställer Gud i sitt Ord att människan behöver en ställföreträdare som dör den andliga döden, skiljs från Gud och tar straffet helvetet i hennes ställe?
Var står det att Jesus som människans ställföreträdare dör hennes andliga död och tar straffet helvetet i hennes ställe? Däremot säger Guds Ord att Adam blev hennes ställföreträdare när det gäller den andliga döden och separationen från Gud, så att den andliga döden kommit över alla människor. Människan behöver inte en ställföreträdare för att dö hennes andliga död! Hon är ju redan andligen död!
Det människan alltsedan dess behövde var en ställföreträdare som övervinner den andliga döden, separationen från Gud och avvänder straffet helvetet från människan! En ställföreträdare som inte skiljs från Gud och dör den andliga döden(!), utan övervinner den i människans ställe! Detta gör Jesus genom att i människans ställe uppfylla Guds lag, vilja och rättfärdighet och att enheten mellan Gud och människa aldrig sker i personen Kristus.
Denna Kristi rättfärdighet tillräknar Gud människan för Kristi obrutna rättfärdighets skull. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (Rom. 5:19)
Därmed övervinner Jesus den andliga döden i människans ställe och försonar, förenar Gud och människa i sin jordiska kropp och Gud kan vända fördömelsedomen över alla människor till en rättfärdiggörelsedom, som medför andligt liv över alla människor. (Rom.Kap.5)
”har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död” (Kol. 1:22)
”Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef.2:13-16)
Människan behövde också en ställföreträdare som bär fram det rena, felfria och av synd obefläckade offret av blod och lekamen som sonar skulden. Jesus är den enda till naturen syndfrie som kan bära fram det offret.
”då han nu genom EVIG ANDE (Sann Gud) har framburit sig själv (ren, syndfri, sann människa) SÅSOM ETT FELFRITT OFFER ÅT GUD”. (Hebr. 9:13-14)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
”och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom BLODET PÅ HANS KORS hade berett frid.” (Kol.1:20)
——
Detta ställföreträdande för människan gör Jesus med ”hela Gudomens fullhet lekamligen” (Kol. 2:9), som Kristus, sann Gud och sann människa, Guds Son, i en odelbar, evig enhet med Fadern till sin natur och utan upplösning av enheten av Gud och människa i personen Kristus.
Att Jesus dör andligen omintetgör både vem Jesus är och vad som gäller i försoningen. Dör Jesus andligen och skiljs från Gud är ”den andre Adam” lika misslyckad som ”den förste Adam”, som drog den andliga döden över mänskligheten och det finns ingen räddning. Det är antikrists ande som står bakom en sådan lära och tro på Jesus.
Det är inte straffet andlig död, separation från Gud och straffet helvetet Jesus tar i människans ställe. Det är straffet att bära fram det felfria offer som avvänder straffet andlig död, separation från Gud och straffet helvetet, som Jesus tar och som blir en ”välbehaglig lukt” inför Gud som sonar skulden. Det gör Han som Kristus med ”Gudomens hela fullhet LEKAMLIGEN”. Sann Gud och sann människa igenom hela skeendet.
Jesus blev inte vår synd till sin natur, men tillräknades mänsklighetens synd och blev föremål för straffet: att bära fram offret åt Gud av en felfri människa ”osyrat och saltat av Guds förbundssalt” = ren och Gudsförenad.
Våra synder orsakade att Jesus med tillräknad synd, bar fram det rena felfria skuldoffret som ingen människa kunde bära fram för att sona skulden. Ingen syndfri till naturen fanns som kunde göra det. Bara Jesus som sann, felfri och till naturen ren från synd kunde bära fram detta offer.
”RÄTTFÄRDIG led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud.” (1 Petr.3:18)
”En sådan överstepräst hövdes oss också, att hava, en som var HELIG, OSKYLDIG, OBESMITTAD, SKILD FRÅN SYNDARE” (Hebr. 7:26)
”Ty Hans död VAR EN DÖD FRÅN SYNDEN…” (Rom. 6:10). (En andlig död av Jesus, åtskild från Gud till natur med en syndig natur, skulle innebära en död in i synden och inte från synden).
Syndens natur är olydnad mot Gud. Men det står om Jesus att han var lydig ända igenom den kroppsliga döden på korset.
Våra synder lades på Jesus, tillräknades Honom som om Han hade gjort alla människors synder. Men de var inte i Honom och en del av Hans natur. Identifierad med den i Guds ögon utan att vara den till sin natur. Blev Jesus skild från Gud, andligt död och synd till naturen, så hade Han inte kunnat bära fram det rena felfria skuldoffret i människans ställe.
Believer’s Bible Commentary säger:
”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”
Jesu nödrop var ingen bekräftelse på att Han till sin natur var skild från Gud och andligt död. Han ber till Gud vilket inte en andligt död gör. Han upplever som sann människa smärtan av Gudsövergivenhet i människans ställe, men är dock till naturen och genom sin syndfria rättfärdighet oupplösligt förenad med Gudomen.
Jesu nödrop på korset var inte något som skilde honom från Gud. Men ett uttryck för den våldsamma kamp han genomled när Han som sann människa, utan understöd av sin egen Gudomlighet och Fadern inte sparade eller lindrade Hans vånda, vid offrandet av Hans kött och blod . Samtidigt förenade i tro till Gud. Han säger MIN GUD och FADER I DINA HÄNDER överlämnar jag min ande. Det är inte i liering med syndanaturen han tillber och överlämnar sin ande till djävulen och dödsriket!
Ser vi på profetian i Psalt. 22:2-4 om Jesu nödrop så finns där en fortsättning: ”dock är Du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.” Jesus är mitt i sin nöd förenad med Fadern och tillber Honom som den Helige.
Det står vidare i Psaltaren 13:2: ”Hur länge, Herre, ska Du så alldeles förgäta mig? Huru länge ska Du fördölja Ditt ansikte för mig”. 17:15 säger: ”Men jag ska skåda Ditt ansikte i rättfärdighet, när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av Din åsyn”. Och 22:25: ”Ty Han föraktade inte den betrycktes elände och höll det inte för en styggelse, Han fördolde inte sitt ansikte för honom, och när Han ropade, lyssnade Han till Honom.”
Kan tänka mig att det är i ögonblicket i 22:25 när Gud inte längre fördolde sitt ansikte, utan lyssnade till nödropet, som Jesus säger att det är fullbordat och i Dina händer överlämnar jag min ande.
—-
En liknelse. Min pojkes kamrater bränner ner mitt hus och hem. Jag bestämmer att deras straff blir att de inte får umgås med mig, utan skall slås sönder och samman tills deras hjärtan slutar slå och de slutar andas. Min pojke erbjuder sig att ta straffet i deras ställe så att hans kamrater är fria att umgås med mig igen. Jag låter honom slås sönder och samman tills hans hjärta slutar slå och han slutar andas. Det förändrar på intet sätt det biologiska faktum att han igenom hela skeendet är min son och jag hans far. Han upplever smärtan av straffet och upplever sig övergiven av mig som låter det ske utan att lindra smärtan, men han är ändå obrutet bunden till mig som sin biologiske far.
På samma sätt är Jesus från evighet andligt förenad med sin Far och till naturen ett med Gudomen. Han upplever smärtan av straffet, men genom sin obrutna lydnad till Guds vilja och lag dör Han inte den andliga döden, utan förblir i sin andliga enhet med Gudomen. Han är hela tiden ”Gudomens fullhet lekamligen”. Han är hela tiden Kristus. Sann Gud, sann människa. Guds Son.
Var står det att det är åtskillnad från Gud, en andlig död och straffet helvetet av Jesus, som ingår i Jesu ställföreträdande lidande? Visst är det Skriften och inte vad olika andliga ledare lärt eller lär som gäller!!!?
Däremot framgår, att ställföreträdandet innefattar att i människans ställe uppfylla lagen och Guds vilja och därmed i sin person och jordiska kropp övervinna den andliga döden och försona, förena Gud och människa. Som ställföreträdare framgår det också att Jesus frambär ett rent, felfritt och av syndig natur obefläckat offer av kropp och blod.
Det framgår också att Jesus hela tiden är Kristus. Rättfärdig och ren. Oupplösligt Sann Gud och sann människa igenom hela skeendet. Därmed är rättfärdigheten uppfylld i människans ställe igenom Jesu lydnad till Guds vilja och lag. Därmed är offret, som ingen kunde ge, av en felfri Gudsförenad människa, givet i människans ställe och den kroppsliga döden blir besegrad i uppståndelsen.
Guds trefaldiga vishet i försoningen som räddar människan, men som omintetgörs med läran att Jesus skiljs från Gud och dör andligen. Det är en antikristlig tanke och lära, oavsett vem som tidigare eller idag framför den.
I Guds Ord är det en så central fråga vem Jesus är som Kristus, Gud i köttet, så att Gud säger att den som inte så bekänner (vilket man inte gör med läran att Jesus dog andligen) Jesus, är en verksamhet av antikrists ande. (1Joh. 4:2-3)
Betänk kära vänner vilken Kristus som ni egentligen bekänner er till och förmedlar!!
HaFo
”Döden i sitt våld”
Är satans verksamhetsområde idag dödsriket och helvetet?
Många menar att den bibelvers där det står att satan har ”döden i sitt våld” (Hebr. 2:14), automatiskt innebär att hans ”vistelseort” är dödsriket. Men är det alldeles säkert att så är fallet? Det tål i vart fall att fundera över, eftersom den genuina, ursprungliga Trosförkunnelsen bygger sin lära om Jesu andliga död, på att Jesus skulle pinas av satan, och inte då bara i dödsriket utan i helvetet.
Att satan skulle befinna sig i helvetet och kunna pina Jesus där är uteslutet, eftersom helvetet enligt Guds ord fortfarande är ”obefolkat” av vare sig människor eller djävul. Naturligtvis är det viktiga att se att Jesus inte går till dödsriket som en förlorare som ska pinas av satan där. Men är det inte kanske så att hela den läran faller i sin egen linda, därför att det överhuvudtaget inte är djävulens uppehållsplats här i tiden?
”Nycklarna till döden och dödsriket” (Upp.1:18)
Personligen tror jag aldrig att satan har haft några nycklar till döden och dödsriket i sina händer, utan att de alltid varit i Guds händer och att det är Gud som har inrett dödsriket för människan vid den kroppsliga döden i väntan på kroppens uppståndelse. Och att dessa nycklar nu efter Jesu seger på korset överlämnades från Fadern till Sonen i Gudomen (”Gud med oss”), där en ny ordning gäller: ”övergått från död till liv”, genom förtröstan på den Jesu Kristi person är och har gjort.
Det är nu efter Jesu försoning vad som gäller vid inträdet i dödsriket genom den kroppsliga dödens inträde. Där nu antingen ”andligt levande” i Guds gemenskap genom förtröstan till den Jesus är och har gjort, eller ”andligt död”, skild för evigt från Guds gemenskap, genom att förkasta Guds nåd, tillgänglig i Jesu Kristi person och Hans offer av Kristi persons RENA kropp och blod.
Var krossades ormens huvud ?
Ormens huvud blev krossat på korset när Jesus utropar att det är fullbordat, då när Gud och människa var förenade i Kristi person, förenade i Guds jordiska kropp, Kristi persons kropp. Där blev den andliga döden övervunnen i Kristi person. Då miste den som hade döden i sitt våld, genom det RENA offret av KRISTI PERSONS kropp och blod, alla rättigheter i människan, genom att de fråntogs honom i Kristi person och Hans RENA kropp och blod. Det skedde där på korset och inte i dödsriket!
Var framgår det att djävulen någonsin haft några nycklar till döden och dödsriket? Gud är den som har inrättat dödsriket, som människans vistelseplats vid den kroppsliga dödens inträde i väntan på kroppens uppståndelse. Gud är den som alltid haft nycklarna till döden och dödsriket så långt jag kan förstå. Där överlämnas de nu till Jesu Kristi person. När Han därmed presenterar sig i Upp. tillkännager Han sin identitet som Gud, när Han säger att Han har nycklarna till döden och dödsriket.
Var står det att djävulen är i dödsriket? Det är platsen för de kroppsligen avsomnade. Djävulen har bedragit människan till att hamna i både den andliga dödens (åtskillnad från Gud) och den kroppsliga dödens våld. Men det har skett utifrån ”ondskans andemakter i himlarymderna”, varifrån Hans aktivitet än idag sker enligt Skriften och utövas inte från dödsriket och än mindre helvetet (som än idag är obefolkat av både djävul eller människor) som stationeringsort.
Jesus skulle inte bära synden ner till dödsriket som en del hävdar.
Jesus skulle inte bära synden ned i dödsriket. När all syndens konsekvens och andlig död, läggs på ”syndabocken – syndabäraren” Kristus, så bär Han synden upp på förbannelsens trä (våra synder bar han i sin kropp upp på korset), skampålen, utanför lägret, på huvudskalleplatsen, där ondskans andemakter regerar med en febril aktivitet i ett försök att döda Guds Son, både andligt och kroppsligt.
Det synes lyckas när Gud är tyst och Kristi person blir omvävd av syndens och det demoniska mörkret. Men Jesus blir där tagen ur den andliga dödens vånda och Gud svarar när han ropar. Citaten i Ps. som anges, syftar inte på tiden i dödsriket, utan syftar på när Jesus lider den andliga dödens vånda på korset, men aldrig där dör den andliga döden, utan blir där på korset tagen ur den våndan och kan utropa att DET ÄR FULLBORDAT, med vunnen seger över den andliga döden i Kristi person, genom att den aldrig där sker.
Syndens konsekvenser detroniseras i Jesu Kristi person (Gud och människa Försonade/förenade i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet!)
Syndens konsekvenser detroniseras där i Kristi person när den läggs på Honom. Han dör i den kroppsliga döden ”bort från synden en gång för alla” (Rom.6:10). Synden blir där kvar på skampålen, utanför lägret, tillbakaburen till dess upphovsman, där ondskans andemakter huserat med sin verksamhet. Andemakterna blir där avväpnade och står där med skam (Kol. 2:14-15). Det är där på korset det sker och inte vare sig i dödsriket eller helvetet (”Den brinnande sjön”).
Ondskans makter misslyckas där på korset med att åstadkomma en andlig död av Jesus och Kristi person (Gud och människa förenade) kan där bära fram offret. Det är ett RENT offer av Jesu Kristi persons, Guds Sons kropp och blod, som där nu frambärs. Det är en REN kropp, Guds jordiska kropp, KRISTI PERSONS kropp, som där offras och död läggs i graven.
Kristi person blir även senare tagen ur den kroppsliga dödens vånda, som Han led och verkligen dog, när Han tack vare att Han aldrig dog den andliga döden (skildes från Gud), men vars vånda Han led, när Kristi kropp väcks till liv igen i den kroppsliga uppståndelsen.
Det är Kristi person (Gud och människa förenade) som går till dödsriket.
Det är som KRISTI PERSON (Gud och människa förenade), Jesus går till dödsriket. Han är inte där av någon orsak som har med djävulen att göra. Han är där för att utropa ett budskap för de kroppsligen avsomnade i väntan på kroppens uppståndelse. Var sägs det att han där har någon batalj med fienden?
Försoningen handlar främst om en uppgörelse mellan Gud och människa i Jesu Kristi person. I denna försoning mellan Gud och människa fråntas djävulen alla rättigheter i människan (en rättighet som han fick genom människans olydnad och fall i synd, men som nu hävdes genom Jesu lydnad, fullbordan av lagen i människans ställe, fulla rättfärdighet och frambärandet av Kristi persons RENA kropp och blod).
För vilka är det som Kristus predikar ?
Var framgår det att det skulle handla om något annat än att de som avsomnat i tro på den kommande Messias nu får höra och uppleva resultatet av sin förtröstan (andligt liv i Guds gemenskap till en kroppslig uppståndelse för att ingå i Guds eviga rike), medan de som avsomnat i förkastande av Guds förutsägelse om Messias ”blir konserverade” i sin andliga död (Skilsmässa från Gud) och kommer att kroppsligen uppstå till dom och evigt förkastande från Gud?
1 Petr. 3:18-20. Till kroppen dödad, men andligt levande (fortfarande Kristi person = Gud och människa förenade) genom Anden i livgivande gemenskap, gjord andligt levande från evighet. Från evighet andligt levande genom Anden (=segern över den andliga döden i Kristi person), vid kroppens frånskiljande och död. Driven av Anden (i Anden) går han ock åstad och utropar ett budskap…
Jesus är ingen förlorare på korset utan redan där segerfursten.
Det är ”segerfursten”, som i dödsriket proklamerar Evangeliets budskap om evigt liv till den som förtröstat på den Jesus är och har gjort, men evig dom och frånvaro av Guds härlighet, för den som förkastar Guds nåd, tillgänglig i Jesus Kristus. Var framgår det att det skulle handla om något annat?
Djävulen har mycket mindre att göra med försoningen mellan Gud och människa som sker i Jesu Kristi person, än vad han vill få oss att kreditera honom. Däremot försöker han göra om inte det verk som Jesus utförde. Bl.a. genom att inleda människor till en ”antikristlig tro”, d.v.s. en tro på att Jesus inte längre är Jesu Kristi person (Gud och människa förenade) på korset och göra det RENA offret av Kristi persons kropp och blod, för icke tillräckligt och orent!
——
JDS (att Fasder och Son blir åtskilda – att Gud och människa blir åtskilda), bygger på ett ”skenbart logiskt upplägg”.
Det finns ett ”skenbart logiskt upplägg” för JDS initierad av fienden. Syndens lön är döden säger man så riktigt enligt Guds Ord. Helt riktigt syftar man på den andliga döden – åtskillnaden från Gud. Separation från Gudsgemenskapen. Skild från Gud till natur. Konsekvensen blir för människan den eviga döden. Den eviga separationen från Gud. Helvetet i slutändan.
Alltså resonerar en del (De som förespråkar JDS – läran), måste nu Jesus som människans ställföreträdare och den som tar straffet för synden – Helvetet – lida den andliga döden (separationen från Gud till sitt väsen) och helvetet i människans ställe. Jesus behöver bli skild från Gud till sin natur. Dö andligen och pinas av djävulen i helvetet.
Detta låter med ett sådant upplägg logiskt! Men det är inte den bild Bibeln ger av Guds logik. Inte den bild av Guds vishet i försoningen som Gud själv i sitt Ord ger oss.
Bilden i Bibeln är precis tvärtom!
Den andliga döden övervinns genom att den aldrig sker i Jesu Kristi person på grund av Hans syndfria lydnad och fulla rättfärdighet!
I Bibeln sker inte försoningen genom att Jesus dör människans andliga död, upphör att vara Kristi person (Gud och människa förenad) och blir lika misslyckad som den förste Adam,
utan genom att den övervinns i Kristi person, när syndens konsekvenser och den andliga döden läggs på Honom. Han kan därigenom bära fram det offer Gud krävde för mänsklighetens synd: ett RENT offer av Jesu Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod. Var framgår det att det skulle vara på något annat sätt?
Djävulen hade ”döden i sitt våld”, genom rättigheterna i människan genom ”fallet”.
Men innebär det att satan därmed ”härskade i dödsriket som företrädare för dess destinationsort”. Dödsriket var berett för människan i väntan på den kroppsliga uppståndelsen. Nycklarna dit har alltid Gud haft och överlämnades nu till Sonen som seger – Herre över liv och död och som en proklamation att Han var Gud.
Djävulens vare sig nuvarande ”ockupationsområde” eller slutliga destination är inte dödsriket, utan ”ondskans andemakter i himlarymderna” och slutligen ”den brinnande sjön” – helvetet enligt Guds Ord. Detta helvete är idag obefolkat av både djävul och människor enligt Guds Ord.
Är inte JDS – läran redan i sitt utgångsläge vilsen ?
Enligt min mening är varje lära som menar att Jesus skulle plågas av fienden i dödsriket eller i helvetet redan i sin utgångspunkt vilse. Fienden är överhuvudtaget inte belägen i dödsriket eller helvetet idag! Åtminstone inte som ”ageringsarena”. Hans plats är ”ondskans andemakter i himlarymderna” enligt Skriften.
Men han kan genom sina bedrägerier lura människor till den del av dödsriket, där människan utan Kristus, förblir i väntan på den kroppsliga uppståndelsen till dom och evig förkastelse från Guds härlighet. Det är vad han försöker med bl.a. JDS – läran. Därmed betraktas han som ”den som har döden i sitt våld”.
Men som sagt det viktiga är att se att Jesus inte är en ”förlorare” på korset, som dör den andliga döden, utan en seger – Herre som går till dödsriket för att förkunna korsets och blodets seger över synd och djävul, där ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder”. Är Jesus andligt död, skild fån Guds gemenskap, så stämmer inte Guds Ord om att ”Gud var i Kristus och försonade”!!!
Vad menas då med att djävulen ”hade döden i sitt våld” ?
Menas inte med att djävulen ”hade döden i sitt våld”, just detta att han lyckats bedra människan att tvingas förpassas till denna del av dödsriket i väntan på kroppens uppståndelse? Men att i och genom Jesu försoning och seger på korset, var denna ”död i sitt våld”, orsakad av djävulens rättigheter i människan från fallet, fråntagen honom.
Jesus hade genom sitt RENA blodsoffer köpt människan tillbaka åt Gud. Han är nu åter människans rättmätige ägare genom ”att Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv”. Därmed överlämnades nycklarna till döden och dödsriket från Fadern till Sonen i Gudomen ”som ska regera till alla hans fiender är honom underlagda”. Var det inte detta segerbudskap Jesus proklamerade i dödsriket?
Djävulens bedrägeri
Djävulen försöker fortfarande dock genom bedrägeri hålla människor kvar i sin fångenskap utanför Guds härlighet och gemenskap, så att de ”inte ser det sken som utgår från Kristi härlighet” och ser den seger Han vann genom Kristi persons RENA offer av Kristi persons kropp och blod. Däribland är JDS – läran ett sådant försök till bedrägeri med denna intention.
Jag kan inte se att det någonstans i Skriften framgår att ”satans uppehållsplats eller destinationsort”, skulle vara dödsriket. Lika litet kan man säga att Jesus skulle pinas av djävulen i helvetet.
Helvetet, den ”brinnande sjön”, som ”beretts för djävulen och hans fallna änglar”, är ännu idag obefolkad, vare sig av djävul eller människor. Det ligger längre fram i tiden. De första som kommer att träda in där är antikrist och den falske profeten enligt Skriften.
Sedermera förpassas satan själv dit och efter den slutliga uppståndelsen och domen även de människor som förkastat Guds nådeerbjudande om räddning i Kristi försoning. Någonting annat är svårt att utläsa ur Skriften.
Fienden är överhuvudtaget inte belägen i dödsriket eller ännu i helvetet! Hans plats är här i tiden ”ondskans andemakter i himlarymderna” enligt Skriften.
Det RENA förbundsblodet
Det är också utifrån den ”positionens” aktiviteter av ”ondskans andemakter i himlarymderna”, som segern vinns redan på korset, där andemakterna kommer till skam i sitt misslyckande att besegra Kristus. D.v.s. inte kan förleda honom till olydnad och därmed andlig död, utan Han kan som det RENA offerlammet bära fram Kristi persons RENA förbundsblod.
Men satan kan ännu genom sina bedrägerier lura människor till den del av dödsriket där människan utan Kristus (det är nog sannerligen en pina i sig!) förblir i väntan på den kroppsliga uppståndelsen till dom och evig förkastelse från Guds härlighet.
Det viktiga är att se att Jesus inte är en ”förlorare” på korset, som dör den andliga döden, utan en seger – Herre (med bevarad enhet mellan Gud och människa i Jesu Kristi person och fullbordat frambärande av Kristi persons RENA försoningsblod), som går till dödsriket, för att där förkunna korsets och blodets seger över synd och djävul, där ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder”. Segern vanns redan på korset och inte i dödsriket eller än mindre i helvetet!!! Trosförkunnelsen är där helt vilset ute.
I Trosförkunnelsen försöker man kringgå detta med det RENA blodsoffret, genom att mena att det är först efter Jesu uppståndelse som Han senare bär fram ett rent blod i Himmelen. Men det är vid blodsoffret på korset som Gud sanktionerar det som ett RENT offer. (D.v.s. att ingen andlig död av Jesus ägt rum!) genom att visa att vägen nu där på korset var öppen till Gud genom att förlåten i templet brast mitt itu!
Hur mycket falskt i Trosförkunnelsen ska man mena sig försvara och ändå anse sig stå på ”klassisk kristen mark” ?
Det viktiga
Det viktiga som kan slås fast är att satan inte kunde ”pina” JESUS på det enkla faktum, att satan redan var besegrad och fråntagen alla sina vapen, d.v.s. all sin makt, genom JESU död och seger på korset. Det säger Skriften!
Men jag vill gå ett steg längre och få ”prövat”, om det faktiskt inte är så, att JDS – lärans utgångspunkt, att Jesus skulle pinas av djävulen i dödsriket eller, som det också heter pinas i helvetet, redan faller i det faktum att djävulens uppehållsort vare sig är dödsriket eller ännu så länge inte helvetet heller idag.
Det är på korset segern vinns.
DET ÄR PÅ KORSET SEGERN VINNS! Det är där som försoningen sker mellan Gud och människa och djävulens rättigheter i människan genom hennes fall fråntas honom. Detta genom Jesu seger över den andliga döden, DÄR PÅ KORSET(!), genom Hans syndfria lydnad och rättfärdighet och att Han därigenom kan bära fram Jesu Kristi persons RENA försoningsblod.
Vad var Jesu uppgift ?
Det talas om ”syndens makt att bedraga” och att ”synden hade utövat sitt välde i och genom döden”.
Satan hade genom människans fall en inteckning i människan, en makt att bedraga henne och som skilde henne ifrån Guds gemenskap (andlig död).
Han hade en makt att hålla henne bunden som ”syndens träl” och därmed bli förpassad (som andligt död) vid sin kroppsliga död, till dödriket, som är inrättat för människan i väntan på kroppens uppståndelse.
Därmed kan det sägas att han hade makt över döden eller ”döden i sitt våld”. Men det framgår fördenskull inte att satan var stationerad i dödsriket. Hade han varit det så hade han måst besegras där, vilket också Trosförkunnelsen lär.
Segern skulle inte vinnas i dödsriket, utan i människan.
1 Kor. 54 – 57. …Döden är uppslukad och seger vunnen. Du död var är din seger? Du död var är din udd. Dödens udd är synden och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.”
Hebr. 2:14 ”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev också han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet som HADE döden i sitt våld, det är djävulen.”
Segern skulle inte vinnas i dödsriket, utan i människan, där fienden hade sin inteckning genom synden och som omöjliggjorde människans försök att uppfylla Guds vilja och lag. ”Dödens udd är synden och syndens makt kommer av (blir uppenbar) av lagen.”
Det behövdes därför en försoning mellan Gud och människa för att borttaga fiendens inteckning synden i människan. Det behövdes en ställföreträdare som i människans ställe kunde uppfylla Guds lag och vilja, så att Gud kunde av nåd för Kristi rättfärdighets skull, TILLRÄKNA människan, Kristi rättfärdighet.
Så uppfylldes Guds rättfärdighet och Han kunde göra den rättfärdig, som lät det bero på tro, på vem Jesu Kristi person är och har gjort.
Vad var ”ställföreträdarens” uppgift ?
Det behövdes en ställföreträdare ”som fördömde synden i köttet” (Rom. 8:3), som ”dog bort från synden” och övervann människans andliga död – åtskillnad från Gud, i sin syndfria och rättfärdiga person av Gud och människa förenade, på grund av sin syndfrihet, fulla lydnad och rättfärdighet och Gudomlighet!!
Vad Gud också krävde enligt förebilderna i GT. var ett RENT offer av en Gudaförenad (bestänkt med Guds förbundsblod) – (Jesu Kristi persons) kropp och blod. Utan att ett RENT blod offrades ges ingen förlåtelse. Jesus var det RENA offerlammet.
Försoning mellan Gud och människa skedde igenom hela Jesu liv i Hans jordiska kropp.
Det var igenom hela Jesu jordiska liv som försoning skedde mellan Gud och människa. Detta fullbordades på korset, där slutgiltigt djävulens inteckningar i människan fråntogs honom.
Detta skedde inte genom en andlig död – åtskillnad från Gud. Precis tvärtom! Detta skedde inte i dödsriket! Det skedde på korset och i Jesu Kristi person (Gud och människa förenade).
Satans makt idag (ända fram till Kristus ”har lagt alla fiender under sig till en fotapall” och vi är framme vid ”uppståndelse och dom”), är att förvränga vem Jesu Kristi person är och vilket offer, som är det giltiga för mänsklighetens synd.
Bedrägeri med ett annat evangelium – en annan Jesus och en annan ande.
Satan försöker bedraga människor med ”ett annat evangelium – en annan Jesus och en annan ande”, så att människor inte ”ser det sken som utgår från Kristi härlighet” och inte kommer till den tro på Jesus som Guds Ande och Ord inger.
Det var i människan – i Gudamänniskan – Jesu Kristi person på korset, som den som hade ”döden i sitt våld”, miste sin makt över människan och döden.
Det skedde inte i dödsriket och än mindre i ett helvete, som då ännu inte var belägrat av några invånare, om än berett för djävulen och hans fallna änglar.
Resultatet av Jesu Kristi seger på korset proklamerades i dödsriket, men VANNS PÅ KORSET! Det fulla resultatet kommer att bli uppenbart vid den kroppsliga uppståndelsen och domen.
Kampen om människan stod i människan och inte i dödsriket.
Vad jag försöker visa på är att kampen om människan stod i människan och inte i dödsriket. Det var i människan försoningen mellan Gud och människa skedde och inte i dödsriket.
Det var också därför som Gud blev människa. Men Han blev inte bara människa. Han var samtidigt Gud. Det var i Gudamänniskan Kristus, som kampen stod och försoning skedde. Det var Guds eget odödliga liv, som i människan, Gudamänniskan Kristus, besegrade den ”som hade döden i sitt våld” och ”förde liv och oförgänglighet fram i ljuset”.
Det var där i Kristus som satan besegrades och fråntogs rättigheterna i människan och därmed att ha ”döden i sitt våld”. Det skedde inte i dödsriket. När Jesus på korset utropade att det var fullbordat, så var segern vunnen där på korset. Gud bekräftade att Han var tillfreds med offret av Kristi persons RENA kropp och blod på korset, genom att då låta förlåten in till det allra heligaste, Guds eget hjärta, brista mitt itu. Vägen till Guds hjärta och gemenskap var öppen där på korset.
Vad ger segern över den andliga döden ?
Det är Jesu seger över synden och den andliga döden (människans separation från Gud), genom att den aldrig sker i Kristi person, på grund av Hans syndfria rättfärdighet, som försoning sker mellan Gud och människa och djävulen därmed besegras. Där på korset sker det enligt Skriften och inte i dödsriket.
Detta proklameras i dödsriket av Kristi person (Gud och människa förenade).
”I Anden gick Han och åstad och predikade…” Det proklameras inte där för satan. Var står det? Han är redan avväpnad på korset och stod där med skam. Det proklameras naturligtvis inför de människor som kroppsligen avsomnat och vars ”destinationsort” fram till kroppens uppståndelse är ”dödsriket”.
Där befinner man sig antingen i tro på löftet om Messias respektive icke – tro på Guds löfte. För de förra var det Evangeliet om frihet för de fångna som Skriften säger, om en kroppslig uppståndelse in i Guds härlighet som predikades, men för de senare om uppståndelse och dom till evig förtappelse. Varför skulle det handla om något annat?
Att Jesus var Kristi person och inte en andligt död människa i dödsriket bekräftas i Kristi persons kroppsliga uppståndelse.
Att Kristus var i dödsriket som andligt levande och just Kristi person bekräftas i Hans kroppsliga uppståndelse. ”Som alltifrån uppståndelsen är med kraft bevisad vara Guds Son”.
Sanningen utifrån Guds Ande och Ord om vem Jesus är och har gjort drar människan till sig för ett accepterande av räddning eller förkastande av räddning. Bara Hans Ande och Ord kan skapa tro i en människa. Det är Hans verk.
Fienden vill genom bedrägeri skapa en ”van – tro” på vem Jesu Kristi person är
Fienden vill genom bedrägeri skapa en ”van – tro” på vem Jesu Kristi person är och vill hellre ”framstå som besegrad i dödsriket i en andlig kamp”, än besegrad på korset av det frälsande blodet från Kristi person. Det gör han gärna om han därmed kan skymma ”hjärtans ögon”, för vem Jesu Kristi person är och har gjort och lura människor till att missa målet.
Satan vill skapa en lära kring försoningen, som ska utgöra en blockering i sinnet och hindra Guds Ande och Ord att nå människornas hjärtan om det frälsande blodet från Guds RENA offerlamm på korset (1 Petr.1:18-19!
Att utifrån Ordet framställa vem Jesu Kristi person är och har gjort (”som drar alla till sig”) är därför minst lika viktigt som att driva ut onda andar!
Om läran att Jesus dog andligen redan i sitt utgångsläge är falsk, så hjälper det inte hur mycket man än försöker ”modifiera läran” (vilket Ekman gjort och många andra). Det gör inte denna lära eller dess företrädare mer ”rumsrena” för det!
Detta med det mest centrala i hela Evangeliet om Jesu Kristi persons RENA blodsoffer, är idag de kristna ledarna i Sverige på väg att ”sälja ut” till förmån för Trosförkunnelsen och dess förvillande lärosystem. Må våra ”herdar” vakna till besinning och inte ge vare sig Trosförkunnelsen eller dess företrädare utrymme i ”fårahjordarna”! Det utgör en ”surdeg”, som kommer att förbereda människors hjärtan och sinnen till att välkomna antikrist som Kristus!
Öppnandet i de kristna sammanhangen för dels Trosförkunnelsen och dels Katolska Kyrkans irrläror, utgör inledningen på ”det stora avfallet” och den ”skökokristendom” som Skriften tecknar inför slutscenarierna av ”församlingens eller hedningarnas tidsålder”.
Detta kommer att tillsammans med allt annat avfall från den Kristna tron idag, att bereda marken för ”den falske profeten” och antikrists framträdande i sken av att vara en ”Kristus – gestalt”. Den ”marken” är beredd genom att manifestationer och läror från antikrists ande säges vara ett verk av Guds Ande, så att människor inte känner igen det falska längre.
Må den som har ”öron till att höra” göra sig beredd och inte låta sig vilseföras av ”tecken och under som ska förvilla jämväl de utvalda”. Varken i en ”Benny Hinn show” eller av gråtande madonnor och stigmatiseringsfenomen i avgudadyrkan och helgontillbedjan.
HaFo