Segern över den kroppsliga döden

Det är tre sidor i försoningen, som Gud i sitt eget Ord låter oss förstå, med vilken logik och vishet det är som Gud handlar i försoningen och återlöser människan så att hon åter kan ha gemenskap med Gud.

Dels föreningen, försoningen mellan Gud och människa i Jesu jordiska kropp, genom Jesu syndfria lydnad som sann människa, så att Gud kan tillräkna människan Kristi rättfärdighet, av nåd, genom tro och förtröstan på Jesu seger över den andliga döden i Hans jordiska kropp.

Dels en tro och förtröstan, till att Jesus är det offer Gud utsett för att betala syndaskulden i människans ställe. ”En har dött (en sann ren syndfri människa ) så har de alla dött”, säger Ordet. Alltså offret av Jesu kropp och blod är det offer som betalar syndaskulden.

Det tredje, som behövs för att människan i evigheten, i sin uppståndelse ska kunna gå över från dödlighet till fullständig odödlighet, är segern över den kroppsliga döden.

I den frälsande tron ingår också att Jesus uppstår kroppsligt, därför att Han hela tiden oavbrutet är sann Gudamänniska – Kristus och i sin uppståndelse åter förenas med sin jordiska kropp som blir odödligt levande.

Hebr. 2:17 säger att Jesus ”måste i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bli barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder.”

Gud kommen i köttet. Definitionen på att Jesus är Kristus. Sann Gud och sann människa, som är ”trafikdelaren” mellan vad som är sann eller falsk tro och bekännelse.

Jesus måste i allt (till sin konstitution av ande, själ, kött, blod och kropp) bli lik den naturliga, skapade människan. Dock utan att leva i lieringen med syndanaturen, men lagd under den kroppsliga dödens tillstånd. (Inkarnationen). Om inte Jesus var underställd den kroppsliga döden, var Han inte sann människa.

Samtidigt var Jesus hela tiden avskild, frånskild (död) från synden (fördömde synden i köttet…Helig och rättfärdig…dog bort från synden…skild från syndare.)

Dock tillräknades Jesus människans synd (”Det var våra missgärningar Han bar…räknad bland överträdarna”.)

Som det står ”..i allt lik sina bröder .. i syndigt kötts gestalt .. frestad i allt, dock utan synd .. fördömde Han synden i köttet.” (Hebr. 2:17, 4:15, Rom. 8:3)

”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen.” (Hebr. 2:14)

Jesus, Guds Son i den sammansatta enheten Av Fader Son och Ande,  inkarnerades in i sann människogestalt (”Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss”, som ”all/Guds fullhet lekamligen”, för att som människans representant uppfylla lagen i människans ställe, i sin jordiska kropp skaffa försoning mellan Gud och människa och som ett felfritt skuldoffer bära fram sin jordiska kropp och sitt blod i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder. Kristi blod och lekamen för oss utgjutet.

Men även för att i människans ställe besegra den kroppsliga döden och uppstå i odödlig kroppslig gestalt.

Döden av Gudamänniskans – Kristi jordiska kropp sker när den skiljs från Kristus (enheten av Gud och människa i personen Kristus) på korset och förlorar sina livsfunktioner.

Medan Kristus (med bevarad enhet mellan Gud och människa i personen Kristus) segrande efter utgivet försoningsoffer av Kristi blod och lekamen, går in i den osynliga världen, för att åter förenas med sin jordiska kropp i uppståndelsen, som då får liv igen.

Gud kommen i köttet underställdes där i Jesu jordiska kropp, den kroppsliga döden. Han dog den. Rättfärdig och ren dog Han den kroppsliga döden. Men även besegrade den. Eftersom han hela tiden samtidigt var sann Gud och sann människa – Kristus och via sin döda jordiska kropp, uppstod till kroppslig odödlighet i människans ställe.

Han går sen efter avslutat verk in i den härlighet Han hade före inkarnationen. (Inte nyfödelse för han var aldrig andligen död, men uppståndelse!)

”Dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.” Jesus blir i det kroppsliga dödsögonblicket, när Han överlämnar sin ande (litet a) i Faderns händer, levandegjord i anden, genom att enheten av Gud och människa i personen Kristus består vid kroppens död. Jesus är från evighet andligt levande ”ett med Fadern” i den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son  och Ande!

Ett tillstånd som i uppståndelsen övervinner den kroppsliga döden i människans ställe. Han går sedan in i den härlighet Han hade hos Fadern från evighet före inkarnationen in i den naturliga skapade människans konstitution.

Därmed är Han ”såsom helig andevarelse, med kraft bevisad vara Guds Son, alltifrån uppståndelsen från de döda. (Rom.1:3-4)

Jesus var ju både sann Gud – fullständigt ett med Gud och Gud i sig själv och samtidigt sann människa med mänsklig ande/själ och kropp (”i allt lik sina bröder”). Kristus. Gud i köttet. Guds Son.

När Kristi jordiska kropp skiljs från Gudamänniskan Kristus (enheten av Gud och människa i personen Kristus) fullbordas konsekvensen av den oupplösta enheten i Guds fullhet lekamligen – Kristus.

Enheten av Gud och människa i personen Kristus går in i ett annat skede, med enheten bevarad, vid kroppens frånskiljande och död.

Jesus överlämnar sin mänskliga livsande/själ i Faderns händer. Gjord levande i sin ande anger inte att Jesu mänskliga livsande/själ varit död eller att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus varit död, men anger att enheten mellan identiteterna går in i ett annat skede, där identiteternas samtidiga uppgående i varandra i personen Kristus till en enhet, når sin konsekvens fullbordan, med fortsatt enhet och liering. Jesu mänskliga livsande/själ förblir i enheten och lieringen med Guds Ande.

Vad jag förstår så uttrycker Bibeln detta som till köttet dödad men till anden gjord levande. Vad detta vill säga oss är att enheten aldrig brutits mellan Gud och människa i personen Kristus och att detta når sin konsekvens fullbordan vid kroppens frånskiljande och död.

Efter åtskiljandet av kroppen, från Gudamänniskan Jesus och kroppens död, återstår fortfarande en uppgift som sann Gud och sann människa. Att besegra den kroppsliga döden och uppstå kroppsligt.

Genom att Jesus aldrig skiljs från Gud, utan övervinner den andliga döden i sin jordiska kropp är Hans mänskliga ande/själ i obruten förening och enhet med Gudomen. Vid den kroppsliga döden lämnar Jesu ande/själ i full förening och enhet med Guds Ande (Gudamänniskan Jesus – Kristus) den jordiska kroppen. (Till köttet dödad men till anden levande i enheten med Gudomen, fortsatt levande eller som Bibeln uttrycker det gjord levande genom den mänskliga andens enhet och liering med Gudomen ).

Uppståndelsen föregås inte av någon pånyttfödelse av Jesus som den falska trosförkunnelsen hävdar. Vilket skulle behövas om Jesus dött andligen – skilts från Guds gemenskap.

OBS!

Det skulle i sin konsekvens innebära att det är en annan Jesus som uppstår än den Jesus som hänger på korset! ABSOLUT ÄR DET SAMME JESUS SOM KROPPSLIGEN DÖR PÅ KORSET SOM OCKSÅ KROPPSLIGEN UPPSTÅR!!!

Det är ingen strid i dödsriket, mellan Jesus och djävulen. Han är besegrad i skeendet på korset. Därigenom att Jesus aldrig lämnade sin syndfria lydnad och väsensenhet med Gud (inte dog andligen), så har djävulen inga rättigheter i Honom.

Jesus kan därmed som sann Gudamänniska, bara helt naturligt gå igenom och ut ur den kroppsliga döden. Odödlig som Han är genom bevarad enhet mellan Gud och människa i personen Kristus.

Jesus är hela tiden densamme GudaSonen. Inkarnerad för att återlösa människan. Går sen genom och ut ur den kroppsliga döden och går senare in i härligheten Han hade hos Gud från evig tid.

Uppståndelsen är en helt naturlig följd av att enheten av Gud och människa i personen Kristus aldrig upplöstes vid offret av Kristi kropp och blod. Därigenom går Han genom och ut ur den kroppsliga döden.

Han förenas i uppståndelsen med kroppen som får odödligt liv och går efter segern över den kroppsliga döden via sin jordiska kropp, åter till den härlighet Han hade före inkarnationen i jordisk, kroppslig gestalt. Bibeln säger ju också att uppståndelsen är beviset på att Jesus var Kristus. Den levande Gudens Son. Hela tiden. Detta är Guds egen beskrivning av skeendet i sitt eget Ord!

Därmed är Gud och människa försonade på alla plan och segern över syndens och dödens alla konsekvenser övervunna.

Skulden är betald i fullt mått. När Jesu kropp offrades och Jesu blod rann ut i Hans kroppsliga död, så var det i Guds ögon alla människors blod som rann och betalade vår skuld inför Gud. Den är utplånad inför Gud.

När Jesus uppfyllde Guds bud och vilja, var det i Guds ögon alla människor, som uppfyllde Guds lag och vilja och den andliga döden hävdes där i Jesu jordiska kropp över varje människa. För att vi ska leva i Guds gemenskap om vi än kroppsligt dör.

I Jesu uppståndelse, uppstod i Guds ögon alla människor även kroppsligt och kommer i den personliga uppståndelsen att förvandlas till allt vad den naturliga människan var av en egen livsande med en personlighet av levande själ och kropp, in i en evig, odödlig tillvaro i Guds närhet och Honom lika till hela vår egna natur. Vilket fantastiskt perspektiv!!!!

Guds inbjudan ljuder därefter, för att denna fria gåva, ska bli människans egna personliga ägodel och förverkligande:

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, Han tillräknar inte människorna deras synder…Låten försona er med Gud…Den som vill han komme och dricke Livets vatten för intet.

Detta är ett sant evangelium enligt Ordet, om vem Jesus ÄR, och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset. Ta vara på detta glädjebudskap!!

HaFo