Mitt hjärta är gripet av en sådan nöd, över vad jag upplever, nästlar sig in, förlamar och vilseför kristenheten. Guds församling.
Det är här i själva kärnan av Evangeliet som förvanskningen sker i trosförkunnelsen. Samma språkbruk, men med en ny innebörd bakom orden, som omintetgör vem Jesus är som Kristus och vad som gäller i försoningen.
Där upplöses enheten av Gud och människa i Kristi person och säras den Gudomliga enheten mellan Fadern och Sonen.
Det blir inte längre offret av Kristi kropp och blod som är det tillräckliga och giltiga offret i försoningen, utan en andlig död av Jesus krävs också.
Människan har i trosförkunnelsen en ställföreträdare som misslyckas lika mycket som Adam och dör den andliga döden och lämnar därmed människan kvar i sin andliga död, medan hon genom en snedvriden människosyn och ande, själ och kroppslära, förleds tro att hon i sig själv är såsom en Gud redan här i tiden och börjar praktisera en ”troslära” som har sina rötter från ockulta sammanhang kring skaparekraften i Dina uttalade ord.
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga”
(Kol. 1:22)”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.”
(Joh. 6:51)”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.”
(Ef. 2: 13 – 16)”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.”
(Hebr. 10: 9 – 10)
Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. 11 Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. 12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. 17 Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. 19 Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den , säger Herren. 20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud . 21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.
Kristen enhet i en förberedelse av en falksk världsfrälsare – antikrist – en istället för Kristus – som Kristus
Jag vill delge den förfäran jag upplever, när jag ser framför mig i det andliga skeendet, hur Pingst. Trosrörelsen och Katolska Kyrkan med i stort sett hela komplexet av kyrkor och samfund, kommer att göra gemensam sak i att förbereda människors hjärtan och sinnen, till att skapa jordmån för att hälsa den falske världsfrälsaren, plagiatet av Kristus, välkommen som Kristus.
Hur ska man kunna undgå detta, den sista tidens största bedrägeri, när man blir övad i att igenkänna det som ett verk av Kristi Ande i den antikristliga förkunnelse och de ockulta manifestationer, som sker inom Katolska Kyrkan och Trosrörelsen och när även nu Pingst tycks bejaka detta, som ett verk av Guds Ande?
Hur ska man kunna undgå detta, när Svenska Kyrkan, Katolska Kyrkan, med säkert snart trosrörelsen och Pingst i släptåg kommer att bejaka alla religioner idag som verkandes för samma Gud, där allt kommer på sikt att samlas in under ”den falske profetens revir” (Påven och Katolska kyrkan???)
I mina ögon är ”den andliga arenan” (andlig verksamhet under andliga ledare), idag en spegelbild ” av den världsliga, politiska arenan” i sin förberedelse av antikrists – en som ska rädda världen – politiskt, ekonomiskt, ur miljösynpunkt, för fred i mellanöstern, fred i alla oroshärdar – framträdande.
Personligen är jag övertygad om, att den politiska plattform med ”embryot”, genom sin konstruktion som EU utgör till den värsta diktatur världen någonsin skådat (som till en början helt naturligt kommer att ha ”en ljusets och fredens lyster”), kommer att utgöra antikrists politiska spelfält.
Jag tror nog att här finns ett samband kring andligt klarseende, sitt förhållningssätt till EU och sin syn på den antikristliga strömning, som genom Trosrörelsen och Katolska Kyrkan drar fram, för att där på den ”andliga arenan”, förbereda antikrists, en annan en istället för Kristus, en falsk världsfrälsares – ”spelfält” på det området.
Detta kommer att gå hand i hand. ”Spegelbilden” gäller även den enhet som förespråkas inom EU och den enhetssträvan som jämsides försiggår inom kristenheten. Allt är en förberedelse ”i ljusets, fredens, toleransens, enhetens och den ’globala lösningens’ gestalt”, för den falske världsfrälsarens framträdande.
”Spegelbilden” gäller även hur de politiska ledarna ”går i otakt” med folket och försöker istället för att företräda dem, mot deras vilja, manipulera dem in under” elitens” syften och mål.
Detsamma återspeglas på den andliga arenan när ”fåren” i oro och bävan inför vad som sker, försöker vända sig till sina ledare. Ledarna ”går i otakt” och viftar bort ”fårens oro” som lyssnar till ”Herdens röst” och försöker istället få dem att tro, att den antikristliga avfallets röst som idag ljuder är Guds röst och verk!!!
Det förvånar mig att tydligen många av de kristna ledarna inte ser dessa sammanhang och skeenden. Men kanske är det så, att om de såg, så kunde inte profetian om avfallet och antikrists framträdande bli möjligt?????
Må Gud beskydda fåren och de andliga ledarna i detta skeende! Att ge sig in i någon form av samarbete med vare sig Trosrörelsen eller Katolska Kyrkan, är som att sticka in huvudet i en bikupa, där man lätt blir som en ”boxboll” i de ”onda andarnas spel” och föremål för ockulta krafter, som där är verksamma. Det kan visserligen ge ”skenbara lyft”, men skapar ”andlig dimma” på längre sikt.
Det leder inte bara till en kamp om de olika andliga rörelsernas roll i skeendet, utan en kamp om varje själ personligen.
Ber att de andliga ledarna förblir vakna över falsariet både i Trosförkunnelsens och Katolska Kyrkans läror och utövning och inte faller offer för de senares manipulativa strävanden att återinföra ”alla avfälliga utbrytningar in under den sanna moderkyrkan” – den Katolska Kyrkan. Dess företrädare är i detta skeende som ”kameleonter” i sin taktiska uppläggning.
Må Gud välsigna och bevara de kristna ledarna i den andliga strid som pågår Kring deras position och personer! Må de inte luras av den infiltration både Trosrörelsen och Katolska Kyrkan systematiskt eftersträvar och inte luras med i det ”stora avfallet” och förberedelsen av antikrist som Kristus!
Detta avfall kommer i kristna kretsar att kallas för väckelse och framgång för evangeliet. Allt under manifestationer av tecken och under som ”ska förvilla jämväl de utvalda”.
Må Gud ge de kristna ledarna personligen kunskap, vishet och andlig profetisk klarsyn att genomskåda detta skeende, som är långt framskridet och att de personligen blir bevarade i sina hjärtan, som jag upplever som gott och välmenande hos många av våra kristna ledare!
Många är de som i detta skeende ska omnämnas, som att de ”med seende ögon ska de alls intet se och med hörande öron ska de alls intet höra”. Men ”de som har öron till att höra”, kommer att höra och Gud är den som i slutändan dömer rättvist och vet vilka som av hjärtat hör Honom till i en sann förtröstan till vem Jesu Kristi person är och har gjort, utan beblandning med villoandar och avgudadyrkan.
HaFo
”Döden i sitt våld”
Är satans verksamhetsområde idag dödsriket och helvetet?
Många menar att den bibelvers där det står att satan har ”döden i sitt våld” (Hebr. 2:14), automatiskt innebär att hans ”vistelseort” är dödsriket. Men är det alldeles säkert att så är fallet? Det tål i vart fall att fundera över, eftersom den genuina, ursprungliga Trosförkunnelsen bygger sin lära om Jesu andliga död, på att Jesus skulle pinas av satan, och inte då bara i dödsriket utan i helvetet.
Att satan skulle befinna sig i helvetet och kunna pina Jesus där är uteslutet, eftersom helvetet enligt Guds ord fortfarande är ”obefolkat” av vare sig människor eller djävul. Naturligtvis är det viktiga att se att Jesus inte går till dödsriket som en förlorare som ska pinas av satan där. Men är det inte kanske så att hela den läran faller i sin egen linda, därför att det överhuvudtaget inte är djävulens uppehållsplats här i tiden?
”Nycklarna till döden och dödsriket” (Upp.1:18)
Personligen tror jag aldrig att satan har haft några nycklar till döden och dödsriket i sina händer, utan att de alltid varit i Guds händer och att det är Gud som har inrett dödsriket för människan vid den kroppsliga döden i väntan på kroppens uppståndelse. Och att dessa nycklar nu efter Jesu seger på korset överlämnades från Fadern till Sonen i Gudomen (”Gud med oss”), där en ny ordning gäller: ”övergått från död till liv”, genom förtröstan på den Jesu Kristi person är och har gjort.
Det är nu efter Jesu försoning vad som gäller vid inträdet i dödsriket genom den kroppsliga dödens inträde. Där nu antingen ”andligt levande” i Guds gemenskap genom förtröstan till den Jesus är och har gjort, eller ”andligt död”, skild för evigt från Guds gemenskap, genom att förkasta Guds nåd, tillgänglig i Jesu Kristi person och Hans offer av Kristi persons RENA kropp och blod.
Var krossades ormens huvud ?
Ormens huvud blev krossat på korset när Jesus utropar att det är fullbordat, då när Gud och människa var förenade i Kristi person, förenade i Guds jordiska kropp, Kristi persons kropp. Där blev den andliga döden övervunnen i Kristi person. Då miste den som hade döden i sitt våld, genom det RENA offret av KRISTI PERSONS kropp och blod, alla rättigheter i människan, genom att de fråntogs honom i Kristi person och Hans RENA kropp och blod. Det skedde där på korset och inte i dödsriket!
Var framgår det att djävulen någonsin haft några nycklar till döden och dödsriket? Gud är den som har inrättat dödsriket, som människans vistelseplats vid den kroppsliga dödens inträde i väntan på kroppens uppståndelse. Gud är den som alltid haft nycklarna till döden och dödsriket så långt jag kan förstå. Där överlämnas de nu till Jesu Kristi person. När Han därmed presenterar sig i Upp. tillkännager Han sin identitet som Gud, när Han säger att Han har nycklarna till döden och dödsriket.
Var står det att djävulen är i dödsriket? Det är platsen för de kroppsligen avsomnade. Djävulen har bedragit människan till att hamna i både den andliga dödens (åtskillnad från Gud) och den kroppsliga dödens våld. Men det har skett utifrån ”ondskans andemakter i himlarymderna”, varifrån Hans aktivitet än idag sker enligt Skriften och utövas inte från dödsriket och än mindre helvetet (som än idag är obefolkat av både djävul eller människor) som stationeringsort.
Jesus skulle inte bära synden ner till dödsriket som en del hävdar.
Jesus skulle inte bära synden ned i dödsriket. När all syndens konsekvens och andlig död, läggs på ”syndabocken – syndabäraren” Kristus, så bär Han synden upp på förbannelsens trä (våra synder bar han i sin kropp upp på korset), skampålen, utanför lägret, på huvudskalleplatsen, där ondskans andemakter regerar med en febril aktivitet i ett försök att döda Guds Son, både andligt och kroppsligt.
Det synes lyckas när Gud är tyst och Kristi person blir omvävd av syndens och det demoniska mörkret. Men Jesus blir där tagen ur den andliga dödens vånda och Gud svarar när han ropar. Citaten i Ps. som anges, syftar inte på tiden i dödsriket, utan syftar på när Jesus lider den andliga dödens vånda på korset, men aldrig där dör den andliga döden, utan blir där på korset tagen ur den våndan och kan utropa att DET ÄR FULLBORDAT, med vunnen seger över den andliga döden i Kristi person, genom att den aldrig där sker.
Syndens konsekvenser detroniseras i Jesu Kristi person (Gud och människa Försonade/förenade i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet!)
Syndens konsekvenser detroniseras där i Kristi person när den läggs på Honom. Han dör i den kroppsliga döden ”bort från synden en gång för alla” (Rom.6:10). Synden blir där kvar på skampålen, utanför lägret, tillbakaburen till dess upphovsman, där ondskans andemakter huserat med sin verksamhet. Andemakterna blir där avväpnade och står där med skam (Kol. 2:14-15). Det är där på korset det sker och inte vare sig i dödsriket eller helvetet (”Den brinnande sjön”).
Ondskans makter misslyckas där på korset med att åstadkomma en andlig död av Jesus och Kristi person (Gud och människa förenade) kan där bära fram offret. Det är ett RENT offer av Jesu Kristi persons, Guds Sons kropp och blod, som där nu frambärs. Det är en REN kropp, Guds jordiska kropp, KRISTI PERSONS kropp, som där offras och död läggs i graven.
Kristi person blir även senare tagen ur den kroppsliga dödens vånda, som Han led och verkligen dog, när Han tack vare att Han aldrig dog den andliga döden (skildes från Gud), men vars vånda Han led, när Kristi kropp väcks till liv igen i den kroppsliga uppståndelsen.
Det är Kristi person (Gud och människa förenade) som går till dödsriket.
Det är som KRISTI PERSON (Gud och människa förenade), Jesus går till dödsriket. Han är inte där av någon orsak som har med djävulen att göra. Han är där för att utropa ett budskap för de kroppsligen avsomnade i väntan på kroppens uppståndelse. Var sägs det att han där har någon batalj med fienden?
Försoningen handlar främst om en uppgörelse mellan Gud och människa i Jesu Kristi person. I denna försoning mellan Gud och människa fråntas djävulen alla rättigheter i människan (en rättighet som han fick genom människans olydnad och fall i synd, men som nu hävdes genom Jesu lydnad, fullbordan av lagen i människans ställe, fulla rättfärdighet och frambärandet av Kristi persons RENA kropp och blod).
För vilka är det som Kristus predikar ?
Var framgår det att det skulle handla om något annat än att de som avsomnat i tro på den kommande Messias nu får höra och uppleva resultatet av sin förtröstan (andligt liv i Guds gemenskap till en kroppslig uppståndelse för att ingå i Guds eviga rike), medan de som avsomnat i förkastande av Guds förutsägelse om Messias ”blir konserverade” i sin andliga död (Skilsmässa från Gud) och kommer att kroppsligen uppstå till dom och evigt förkastande från Gud?
1 Petr. 3:18-20. Till kroppen dödad, men andligt levande (fortfarande Kristi person = Gud och människa förenade) genom Anden i livgivande gemenskap, gjord andligt levande från evighet. Från evighet andligt levande genom Anden (=segern över den andliga döden i Kristi person), vid kroppens frånskiljande och död. Driven av Anden (i Anden) går han ock åstad och utropar ett budskap…
Jesus är ingen förlorare på korset utan redan där segerfursten.
Det är ”segerfursten”, som i dödsriket proklamerar Evangeliets budskap om evigt liv till den som förtröstat på den Jesus är och har gjort, men evig dom och frånvaro av Guds härlighet, för den som förkastar Guds nåd, tillgänglig i Jesus Kristus. Var framgår det att det skulle handla om något annat?
Djävulen har mycket mindre att göra med försoningen mellan Gud och människa som sker i Jesu Kristi person, än vad han vill få oss att kreditera honom. Däremot försöker han göra om inte det verk som Jesus utförde. Bl.a. genom att inleda människor till en ”antikristlig tro”, d.v.s. en tro på att Jesus inte längre är Jesu Kristi person (Gud och människa förenade) på korset och göra det RENA offret av Kristi persons kropp och blod, för icke tillräckligt och orent!
——
JDS (att Fasder och Son blir åtskilda – att Gud och människa blir åtskilda), bygger på ett ”skenbart logiskt upplägg”.
Det finns ett ”skenbart logiskt upplägg” för JDS initierad av fienden. Syndens lön är döden säger man så riktigt enligt Guds Ord. Helt riktigt syftar man på den andliga döden – åtskillnaden från Gud. Separation från Gudsgemenskapen. Skild från Gud till natur. Konsekvensen blir för människan den eviga döden. Den eviga separationen från Gud. Helvetet i slutändan.
Alltså resonerar en del (De som förespråkar JDS – läran), måste nu Jesus som människans ställföreträdare och den som tar straffet för synden – Helvetet – lida den andliga döden (separationen från Gud till sitt väsen) och helvetet i människans ställe. Jesus behöver bli skild från Gud till sin natur. Dö andligen och pinas av djävulen i helvetet.
Detta låter med ett sådant upplägg logiskt! Men det är inte den bild Bibeln ger av Guds logik. Inte den bild av Guds vishet i försoningen som Gud själv i sitt Ord ger oss.
Bilden i Bibeln är precis tvärtom!
Den andliga döden övervinns genom att den aldrig sker i Jesu Kristi person på grund av Hans syndfria lydnad och fulla rättfärdighet!
I Bibeln sker inte försoningen genom att Jesus dör människans andliga död, upphör att vara Kristi person (Gud och människa förenad) och blir lika misslyckad som den förste Adam,
utan genom att den övervinns i Kristi person, när syndens konsekvenser och den andliga döden läggs på Honom. Han kan därigenom bära fram det offer Gud krävde för mänsklighetens synd: ett RENT offer av Jesu Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod. Var framgår det att det skulle vara på något annat sätt?
Djävulen hade ”döden i sitt våld”, genom rättigheterna i människan genom ”fallet”.
Men innebär det att satan därmed ”härskade i dödsriket som företrädare för dess destinationsort”. Dödsriket var berett för människan i väntan på den kroppsliga uppståndelsen. Nycklarna dit har alltid Gud haft och överlämnades nu till Sonen som seger – Herre över liv och död och som en proklamation att Han var Gud.
Djävulens vare sig nuvarande ”ockupationsområde” eller slutliga destination är inte dödsriket, utan ”ondskans andemakter i himlarymderna” och slutligen ”den brinnande sjön” – helvetet enligt Guds Ord. Detta helvete är idag obefolkat av både djävul och människor enligt Guds Ord.
Är inte JDS – läran redan i sitt utgångsläge vilsen ?
Enligt min mening är varje lära som menar att Jesus skulle plågas av fienden i dödsriket eller i helvetet redan i sin utgångspunkt vilse. Fienden är överhuvudtaget inte belägen i dödsriket eller helvetet idag! Åtminstone inte som ”ageringsarena”. Hans plats är ”ondskans andemakter i himlarymderna” enligt Skriften.
Men han kan genom sina bedrägerier lura människor till den del av dödsriket, där människan utan Kristus, förblir i väntan på den kroppsliga uppståndelsen till dom och evig förkastelse från Guds härlighet. Det är vad han försöker med bl.a. JDS – läran. Därmed betraktas han som ”den som har döden i sitt våld”.
Men som sagt det viktiga är att se att Jesus inte är en ”förlorare” på korset, som dör den andliga döden, utan en seger – Herre som går till dödsriket för att förkunna korsets och blodets seger över synd och djävul, där ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder”. Är Jesus andligt död, skild fån Guds gemenskap, så stämmer inte Guds Ord om att ”Gud var i Kristus och försonade”!!!
Vad menas då med att djävulen ”hade döden i sitt våld” ?
Menas inte med att djävulen ”hade döden i sitt våld”, just detta att han lyckats bedra människan att tvingas förpassas till denna del av dödsriket i väntan på kroppens uppståndelse? Men att i och genom Jesu försoning och seger på korset, var denna ”död i sitt våld”, orsakad av djävulens rättigheter i människan från fallet, fråntagen honom.
Jesus hade genom sitt RENA blodsoffer köpt människan tillbaka åt Gud. Han är nu åter människans rättmätige ägare genom ”att Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv”. Därmed överlämnades nycklarna till döden och dödsriket från Fadern till Sonen i Gudomen ”som ska regera till alla hans fiender är honom underlagda”. Var det inte detta segerbudskap Jesus proklamerade i dödsriket?
Djävulens bedrägeri
Djävulen försöker fortfarande dock genom bedrägeri hålla människor kvar i sin fångenskap utanför Guds härlighet och gemenskap, så att de ”inte ser det sken som utgår från Kristi härlighet” och ser den seger Han vann genom Kristi persons RENA offer av Kristi persons kropp och blod. Däribland är JDS – läran ett sådant försök till bedrägeri med denna intention.
Jag kan inte se att det någonstans i Skriften framgår att ”satans uppehållsplats eller destinationsort”, skulle vara dödsriket. Lika litet kan man säga att Jesus skulle pinas av djävulen i helvetet.
Helvetet, den ”brinnande sjön”, som ”beretts för djävulen och hans fallna änglar”, är ännu idag obefolkad, vare sig av djävul eller människor. Det ligger längre fram i tiden. De första som kommer att träda in där är antikrist och den falske profeten enligt Skriften.
Sedermera förpassas satan själv dit och efter den slutliga uppståndelsen och domen även de människor som förkastat Guds nådeerbjudande om räddning i Kristi försoning. Någonting annat är svårt att utläsa ur Skriften.
Fienden är överhuvudtaget inte belägen i dödsriket eller ännu i helvetet! Hans plats är här i tiden ”ondskans andemakter i himlarymderna” enligt Skriften.
Det RENA förbundsblodet
Det är också utifrån den ”positionens” aktiviteter av ”ondskans andemakter i himlarymderna”, som segern vinns redan på korset, där andemakterna kommer till skam i sitt misslyckande att besegra Kristus. D.v.s. inte kan förleda honom till olydnad och därmed andlig död, utan Han kan som det RENA offerlammet bära fram Kristi persons RENA förbundsblod.
Men satan kan ännu genom sina bedrägerier lura människor till den del av dödsriket där människan utan Kristus (det är nog sannerligen en pina i sig!) förblir i väntan på den kroppsliga uppståndelsen till dom och evig förkastelse från Guds härlighet.
Det viktiga är att se att Jesus inte är en ”förlorare” på korset, som dör den andliga döden, utan en seger – Herre (med bevarad enhet mellan Gud och människa i Jesu Kristi person och fullbordat frambärande av Kristi persons RENA försoningsblod), som går till dödsriket, för att där förkunna korsets och blodets seger över synd och djävul, där ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder”. Segern vanns redan på korset och inte i dödsriket eller än mindre i helvetet!!! Trosförkunnelsen är där helt vilset ute.
I Trosförkunnelsen försöker man kringgå detta med det RENA blodsoffret, genom att mena att det är först efter Jesu uppståndelse som Han senare bär fram ett rent blod i Himmelen. Men det är vid blodsoffret på korset som Gud sanktionerar det som ett RENT offer. (D.v.s. att ingen andlig död av Jesus ägt rum!) genom att visa att vägen nu där på korset var öppen till Gud genom att förlåten i templet brast mitt itu!
Hur mycket falskt i Trosförkunnelsen ska man mena sig försvara och ändå anse sig stå på ”klassisk kristen mark” ?
Det viktiga
Det viktiga som kan slås fast är att satan inte kunde ”pina” JESUS på det enkla faktum, att satan redan var besegrad och fråntagen alla sina vapen, d.v.s. all sin makt, genom JESU död och seger på korset. Det säger Skriften!
Men jag vill gå ett steg längre och få ”prövat”, om det faktiskt inte är så, att JDS – lärans utgångspunkt, att Jesus skulle pinas av djävulen i dödsriket eller, som det också heter pinas i helvetet, redan faller i det faktum att djävulens uppehållsort vare sig är dödsriket eller ännu så länge inte helvetet heller idag.
Det är på korset segern vinns.
DET ÄR PÅ KORSET SEGERN VINNS! Det är där som försoningen sker mellan Gud och människa och djävulens rättigheter i människan genom hennes fall fråntas honom. Detta genom Jesu seger över den andliga döden, DÄR PÅ KORSET(!), genom Hans syndfria lydnad och rättfärdighet och att Han därigenom kan bära fram Jesu Kristi persons RENA försoningsblod.
Vad var Jesu uppgift ?
Det talas om ”syndens makt att bedraga” och att ”synden hade utövat sitt välde i och genom döden”.
Satan hade genom människans fall en inteckning i människan, en makt att bedraga henne och som skilde henne ifrån Guds gemenskap (andlig död).
Han hade en makt att hålla henne bunden som ”syndens träl” och därmed bli förpassad (som andligt död) vid sin kroppsliga död, till dödriket, som är inrättat för människan i väntan på kroppens uppståndelse.
Därmed kan det sägas att han hade makt över döden eller ”döden i sitt våld”. Men det framgår fördenskull inte att satan var stationerad i dödsriket. Hade han varit det så hade han måst besegras där, vilket också Trosförkunnelsen lär.
Segern skulle inte vinnas i dödsriket, utan i människan.
1 Kor. 54 – 57. …Döden är uppslukad och seger vunnen. Du död var är din seger? Du död var är din udd. Dödens udd är synden och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.”
Hebr. 2:14 ”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev också han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet som HADE döden i sitt våld, det är djävulen.”
Segern skulle inte vinnas i dödsriket, utan i människan, där fienden hade sin inteckning genom synden och som omöjliggjorde människans försök att uppfylla Guds vilja och lag. ”Dödens udd är synden och syndens makt kommer av (blir uppenbar) av lagen.”
Det behövdes därför en försoning mellan Gud och människa för att borttaga fiendens inteckning synden i människan. Det behövdes en ställföreträdare som i människans ställe kunde uppfylla Guds lag och vilja, så att Gud kunde av nåd för Kristi rättfärdighets skull, TILLRÄKNA människan, Kristi rättfärdighet.
Så uppfylldes Guds rättfärdighet och Han kunde göra den rättfärdig, som lät det bero på tro, på vem Jesu Kristi person är och har gjort.
Vad var ”ställföreträdarens” uppgift ?
Det behövdes en ställföreträdare ”som fördömde synden i köttet” (Rom. 8:3), som ”dog bort från synden” och övervann människans andliga död – åtskillnad från Gud, i sin syndfria och rättfärdiga person av Gud och människa förenade, på grund av sin syndfrihet, fulla lydnad och rättfärdighet och Gudomlighet!!
Vad Gud också krävde enligt förebilderna i GT. var ett RENT offer av en Gudaförenad (bestänkt med Guds förbundsblod) – (Jesu Kristi persons) kropp och blod. Utan att ett RENT blod offrades ges ingen förlåtelse. Jesus var det RENA offerlammet.
Försoning mellan Gud och människa skedde igenom hela Jesu liv i Hans jordiska kropp.
Det var igenom hela Jesu jordiska liv som försoning skedde mellan Gud och människa. Detta fullbordades på korset, där slutgiltigt djävulens inteckningar i människan fråntogs honom.
Detta skedde inte genom en andlig död – åtskillnad från Gud. Precis tvärtom! Detta skedde inte i dödsriket! Det skedde på korset och i Jesu Kristi person (Gud och människa förenade).
Satans makt idag (ända fram till Kristus ”har lagt alla fiender under sig till en fotapall” och vi är framme vid ”uppståndelse och dom”), är att förvränga vem Jesu Kristi person är och vilket offer, som är det giltiga för mänsklighetens synd.
Bedrägeri med ett annat evangelium – en annan Jesus och en annan ande.
Satan försöker bedraga människor med ”ett annat evangelium – en annan Jesus och en annan ande”, så att människor inte ”ser det sken som utgår från Kristi härlighet” och inte kommer till den tro på Jesus som Guds Ande och Ord inger.
Det var i människan – i Gudamänniskan – Jesu Kristi person på korset, som den som hade ”döden i sitt våld”, miste sin makt över människan och döden.
Det skedde inte i dödsriket och än mindre i ett helvete, som då ännu inte var belägrat av några invånare, om än berett för djävulen och hans fallna änglar.
Resultatet av Jesu Kristi seger på korset proklamerades i dödsriket, men VANNS PÅ KORSET! Det fulla resultatet kommer att bli uppenbart vid den kroppsliga uppståndelsen och domen.
Kampen om människan stod i människan och inte i dödsriket.
Vad jag försöker visa på är att kampen om människan stod i människan och inte i dödsriket. Det var i människan försoningen mellan Gud och människa skedde och inte i dödsriket.
Det var också därför som Gud blev människa. Men Han blev inte bara människa. Han var samtidigt Gud. Det var i Gudamänniskan Kristus, som kampen stod och försoning skedde. Det var Guds eget odödliga liv, som i människan, Gudamänniskan Kristus, besegrade den ”som hade döden i sitt våld” och ”förde liv och oförgänglighet fram i ljuset”.
Det var där i Kristus som satan besegrades och fråntogs rättigheterna i människan och därmed att ha ”döden i sitt våld”. Det skedde inte i dödsriket. När Jesus på korset utropade att det var fullbordat, så var segern vunnen där på korset. Gud bekräftade att Han var tillfreds med offret av Kristi persons RENA kropp och blod på korset, genom att då låta förlåten in till det allra heligaste, Guds eget hjärta, brista mitt itu. Vägen till Guds hjärta och gemenskap var öppen där på korset.
Vad ger segern över den andliga döden ?
Det är Jesu seger över synden och den andliga döden (människans separation från Gud), genom att den aldrig sker i Kristi person, på grund av Hans syndfria rättfärdighet, som försoning sker mellan Gud och människa och djävulen därmed besegras. Där på korset sker det enligt Skriften och inte i dödsriket.
Detta proklameras i dödsriket av Kristi person (Gud och människa förenade).
”I Anden gick Han och åstad och predikade…” Det proklameras inte där för satan. Var står det? Han är redan avväpnad på korset och stod där med skam. Det proklameras naturligtvis inför de människor som kroppsligen avsomnat och vars ”destinationsort” fram till kroppens uppståndelse är ”dödsriket”.
Där befinner man sig antingen i tro på löftet om Messias respektive icke – tro på Guds löfte. För de förra var det Evangeliet om frihet för de fångna som Skriften säger, om en kroppslig uppståndelse in i Guds härlighet som predikades, men för de senare om uppståndelse och dom till evig förtappelse. Varför skulle det handla om något annat?
Att Jesus var Kristi person och inte en andligt död människa i dödsriket bekräftas i Kristi persons kroppsliga uppståndelse.
Att Kristus var i dödsriket som andligt levande och just Kristi person bekräftas i Hans kroppsliga uppståndelse. ”Som alltifrån uppståndelsen är med kraft bevisad vara Guds Son”.
Sanningen utifrån Guds Ande och Ord om vem Jesus är och har gjort drar människan till sig för ett accepterande av räddning eller förkastande av räddning. Bara Hans Ande och Ord kan skapa tro i en människa. Det är Hans verk.
Fienden vill genom bedrägeri skapa en ”van – tro” på vem Jesu Kristi person är
Fienden vill genom bedrägeri skapa en ”van – tro” på vem Jesu Kristi person är och vill hellre ”framstå som besegrad i dödsriket i en andlig kamp”, än besegrad på korset av det frälsande blodet från Kristi person. Det gör han gärna om han därmed kan skymma ”hjärtans ögon”, för vem Jesu Kristi person är och har gjort och lura människor till att missa målet.
Satan vill skapa en lära kring försoningen, som ska utgöra en blockering i sinnet och hindra Guds Ande och Ord att nå människornas hjärtan om det frälsande blodet från Guds RENA offerlamm på korset (1 Petr.1:18-19!
Att utifrån Ordet framställa vem Jesu Kristi person är och har gjort (”som drar alla till sig”) är därför minst lika viktigt som att driva ut onda andar!
Om läran att Jesus dog andligen redan i sitt utgångsläge är falsk, så hjälper det inte hur mycket man än försöker ”modifiera läran” (vilket Ekman gjort och många andra). Det gör inte denna lära eller dess företrädare mer ”rumsrena” för det!
Detta med det mest centrala i hela Evangeliet om Jesu Kristi persons RENA blodsoffer, är idag de kristna ledarna i Sverige på väg att ”sälja ut” till förmån för Trosförkunnelsen och dess förvillande lärosystem. Må våra ”herdar” vakna till besinning och inte ge vare sig Trosförkunnelsen eller dess företrädare utrymme i ”fårahjordarna”! Det utgör en ”surdeg”, som kommer att förbereda människors hjärtan och sinnen till att välkomna antikrist som Kristus!
Öppnandet i de kristna sammanhangen för dels Trosförkunnelsen och dels Katolska Kyrkans irrläror, utgör inledningen på ”det stora avfallet” och den ”skökokristendom” som Skriften tecknar inför slutscenarierna av ”församlingens eller hedningarnas tidsålder”.
Detta kommer att tillsammans med allt annat avfall från den Kristna tron idag, att bereda marken för ”den falske profeten” och antikrists framträdande i sken av att vara en ”Kristus – gestalt”. Den ”marken” är beredd genom att manifestationer och läror från antikrists ande säges vara ett verk av Guds Ande, så att människor inte känner igen det falska längre.
Må den som har ”öron till att höra” göra sig beredd och inte låta sig vilseföras av ”tecken och under som ska förvilla jämväl de utvalda”. Varken i en ”Benny Hinn show” eller av gråtande madonnor och stigmatiseringsfenomen i avgudadyrkan och helgontillbedjan.
HaFo
Kristi död och uppståndelse
Det är viktigt att peka på det falska i tiden, där vem Jesus ÄR, Gud själv kommen i kroppslig gestalt ”all/Guds fullhet lekamligen” blir förvanskat, liksom det blir förvanskat att Jesus igenom hela skeendet är förenad med Gud – andligt levande – och därmed blir det så förvanskat att Jesus bär fram det RENA offret av en med Gud förenad/Kristi persons KROPP OCH BLOD PÅ KORSET.
Men ännu viktigare ÄR då att just peka på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret (Kristi död) av Kristi persons kropp och blod på korset och att peka på Kristi persons (Gud och människa försonade / förenade) kroppsliga uppståndelse.
Den andliga döden (åtskillnaden från Gud) över människan övervinns på korset, därigenom att där aldrig sker någon åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person; människans ställföreträdare i dennes syndfria rättfärdighet och Gudomlighet! Jesus kan säga att det är fullbordat för människan till att fritt och för intet gå in i Guds gemenskap, genom offret av Kristi persons kropp och blod. Gud visar detta redan på korset, när Jesus ger upp andan, genom att låta förlåten rämna i templet. Offret av Kristi person Blod och lekamen där på korset hade öppnat dörren in till Guds gemenskap.
Mellan Kristi persons kroppsliga död och kroppsliga uppståndelse, hade Han enligt Bibeln, att som fortfarande andligt levande = Gud och människa förenade = fortfarande Kristi person, ett uppdrag att ”predika för andarna i fängelset”, fram till sin jordiska kropps uppståndelse. Detta sker naturligtvis där det står att det sker: ”Till kroppen dödad, men till anden gjord levande (av Guds Ande gjord levande från evighet), gick Han ock åstad och predikade.”
Kristus ”uppstod för vår rättfärdiggörelses skull”. Här i tiden tillräknas vi Kristi rättfärdighet av nåd på grund av Hans förtjänst och vår Gudsrelation är i Honom, vår ställföreträdare, upprättad. Vi får i umgängelsen med Jesus (Joh.1:12) livsgemenskap med levande Gud genom Hans Ande.
Men även den kroppsliga döden är i Kristi persons kroppsliga uppståndelse besegrad. Detta för att vi i den kroppsliga uppståndelsen ska ”bli verkligen rättfärdiga” och inte bara som här i tiden tillräknas av nåd Kristi rättfärdighet på grund av vår ställföreträdares förtjänst – ”uppstod för vår rättfärdiggörelses skull” och därmed enligt Johannes i evighetens värld, ska efter vår kroppsliga uppståndelse, ”bli Honom lika”. Något som inte ens Johannes visste vad det kommer att innebära.
Dramat på korset var ingen ”romantisk” tillställning. Det var slakt det handlade om. En slakt av det oskyldiga offerlammet (Gud själv som fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt), som i människans ställe, övervinner syndens konsekvenser och döden i alla dess former, när den läggs på Honom.
Det är historiens största drama som där utspelar sig. Det är inte bara en vanlig människas kroppsliga död som där sker. Det ”är Gud som i Kristus försonar världen med sig själv”, med all den andliga strid och turbulens det innebär från ondskans andemakter.
Enligt vetenskapen, så borde Jesus redan ha dött av ångesten i Getsemane, när Han svettades blod. Det tydde på att redan då knäcktes hjärtverksamheten. Men Han skulle fram igenom profetsians uppfyllelse i lydnad ända fram igenom slakten på korset.
Ser man det ur mänskligt lidandes perspektiv, så måste det ha varit en enorm lättnad, att få vara framme vid slutet och kunna säga att det är fullbordat, ”Fader i Dina händer anbefaller jag min ande”, efter att ha framburit ett RENT offer av Kristi persons lekamen och blod (Kristi Blod för Dig utgjutet, Kristi lekamen för Dig utgiven). Efter att Gud kämpat igenom livet i jordisk kroppslig, ”i syndigt kötts gestalt och fördömt synden i köttet” (Rom. Kap.8) i människans ställe, genom sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.
Det måste ha varit både en triumf och lättnad för Gud som ”var i Kristus och försonade världen med sig själv”. Han kunde nu inbjuda alla människor till sin gemenskap, när Han själv gått in i människans ställe och röjt undan det som stod i vägen: människans synd, olydnad och andliga död.
Det är Du, jag och alla andra som orsakat att Han behövde gå denna väg för att återlösa oss. Om vi verkligen ville lindra Hans smärta skulle vi aldrig synda. Men det kan vi aldrig eftersom vi efter fallet är ”syndens trälar”. Därför må vi bara glädja oss över att vi i vår hjälplöshet får för Kristi skull uthämta nåd, förlåtelse och gåvan av evigt liv i Guds gemenskap. Därtill får vi redan i den här tiden uppleva hur Gud genom sin Ande kommer in i våra liv och ger oss en ny håg och inriktning där vi börjar avsky synden och istället åtrå rättfärdigheten.
Men det är en process som blir färdig först i den kroppsliga uppståndelsen. Fram till dess får vi överväldigande glädja oss över Guds nåd, försoningen, förlåtelsen och den TILLRÄKNADE rättfärdigheten från Gud för Kristi skull.
Uppståndelsen lärs i Gamla Testamentet, är ett ”huvudstycke” i Evangelium och lärdes av Kristus och predikades av Apostlarna: Job: 19- 26; Ps. 16:10, 49:16; Jes. 26:19; Dan. 12:2; Hos. 13:14; 1 Kor.15:3 – 4; Hebr. 6:1 – 2; Matt. 22:29 – 32; Luk. 14:14; Joh. 5:28 – 29; Apg. 4:2, 17:18, 24:15.
Uppståndelsen verkas genom Guds makt, Kristi makt och Den helige Andes makt: Matt. 22:29; Joh. 5:28, 6:39 – 44; Rom. 8:11
De troende ska i uppståndelsen uppväckas genom Kristus, förhärligas med Kristus med oförgängliga kroppar: Joh.11:25; Apg.4:2; 1 Kor. 15:21 – 23, 42 – 44, 51 – 52; Fil.3:21; 1 Joh. 3:2.
Vilket mål vi har som kristna!! Låt oss inte ”slarva bort det” målet genom att inte ”ge sanningen rum i våra hjärtan” kring vem Jesus ÄR och har gjort och sätta vår förtröstan till en ”annan Jesus, ett annat evangelium, presenterad av en annan ande”, som i t.ex. trosförkunnelsen, katolicismen och flera andra företeelser, SOM JAG PEKAT PÅ FLORERAR IDAG PÅ DEN ANDLIGA ARENAN!
HaFo