Mitt sätt att bearbeta sorgen och saknaden efter Karin var att skriva om Minne Karin:
Se där också gärna Karins Vittnesbörd:
Mitt sätt att nu bearbeta en ny sorg och tomhet gör jag så här med ett Minne av Thaiger min älskade katt. Jag blev tvungen att låta veterinären avliva Thaiger igår 9/10 2024 i sviterna av giftstruma och dess medicinska behandling. Thaiger var min unikt fina katt och livskamrat i över 15 år.
Han började sin karriär hos mig med att genast krypa in under mitt då långa skägg och kurra. Han har sen kurrat för mig i 15 år. Han kunde av välmående kurra när man bara såg på honom. Han hade ett sådant speciellt mysigt mjukt jam- svar när man rörde vid honom.
Har haft många katter. Men Thaiger var helt unik med sin mildhet, ödmjuket och tysta tålmodighet, där han aldrig stött sig med eller bråkat med någon. Vare sig katt eller människa. Han var omtyckt av allt och alla.
Hans starka bondkattgener skulle nog innebära att bli 20 år om han fått vara frisk. Har hört om katter som med giftstruma har levt i 3 år efter sjukdomens utbrott.
Thaiger fick nu bara 1 och ett halv år med sjukdomen. Sökte veterinärhjälp för hans hosta som jag trodde skulle handla om infektion och gå att behandla. Han hade ju alltid kommit tillbaka som en överraskande stark katt.
Men det visade sig att det nu handlade om en alltför stor påfrestning på hjärtat, som gett sämre cirkulation och som nu gjort att han nu hade fått vätska i ena lungan med hosta och svårt att andas. Så det fanns nu ingen räddning. Han kunde eljest kanske ha blivit 18 år om inte detta tillstött.
Jag hade satsat allt, pengar tid och kraft dygnet runt med åtföljande brist på sömn. Allt för Thaigers räddning, hälsa och försök att möjligöra hans medicinering och behov av mat.
Det kändes som min livsuppgift just då var att rädda Thaigers liv och att finnas för honom på allra bästa sätt. Hade med hjälp av 2 olika pasta fått till en bra bakterieflora i magen med fin avföring, som han allttid var så väldigt noga med att krafsa över. Var också på väg att finna ut precis rätt dos på medicinen som han så tålmodigt tog emot från spruta i munnen morgon och kväll. Desto mer tragiskt och hjärtskärande med den tvära avslutning som skedde.
Vi hade blivit så väldigt nära Thaiger och jag, där vi bara behövde se på varandra, så visste den andre vad man tänkte och ville. Vi var alltid tillsammans som ett riktigt förälskat par som hela tiden sökte närhet med varandra och gav varandra ömhetsbetygelser.
Jag mådde som bäst när han låg på min arm eller min bröstkorg och uttrykte där sitt välmående med sitt kurrande. Thaiger har hela tiden varit en så genuint fin kurrande verklig livskamrat. Det sista året så var vi ständigt i varandras närhet med ömsesidiga ömhetsbetygelser, där vi bägge hela tiden sökte efter varandras närhet.
Gud svarade alltid på mina böner, när Thaiger gav sig ut på ibland överraskande långa utflykter, att Han då skulle bevara, beskydda honom och hjälpa honom hem.
När han gav sig ut på lite längre äventyr, trots sin begynnande svaghet, så var jag genast ute och sökte efter honom. Att då se hans fina vita bröstteckning och vita fötter i ljuset från elopeden var en sån glädje.
Att då höra hans underbart glada gensvar, när han glatt kom för att få åka med på mopeden hem, fyllde hela mitt väsen med en sådan värme, när han då glatt kurrande, bekräftande och besvarande min kärlek och omsorg om honom, satt där i mitt knä.
Den närhet och kärleksfulla närhet och gemenskap med strömmande kännslor till varandra, som Thaiger och jag hade, går nog inte att beskriva, så att någon kan begripa eller känna in hur innerlig vår unika gemenskap var.
Har nu och har haft tidigare andra katter. Men inget i våra så fina relationer, kan mäta sig med vad Thaiger och jag hade, som vid minnet helt igen smälter mitt hjärta med en sådan öm känsla.
Men då kommer så den brutala kontrasten nu när vi inte längre får umgås. Jag är så tacksam för den jättefina tid och gemenskap som vi fick tillsammans jag och Thaiger.
Men i dagsläget så överbryggar det inte den brutala tomhet och saknad så det värker av ångest i hela kroppen, som det innbär att Thaiger inte nu längre är här vid min sida.
Han brukade alltid ligga och kurra bredvid mig när jag skrev på datorn. Det gav mig ett sådant lugn, trygghet och gemytlighet, när jag bara behövde nudda vid honom, så startade ”kurremaskinen”. Han sträckte då på sig när han ville ha mat och fick den omgående.
På natten hade Thaiger ett speciellt signalsystem när han ville ha mat. Då sprang han från ena sidan till den andra utan att stanna. Det upprepade han tills han fick mat. När han så var nöjd så kom han och la sig kurrande på armen eller bröstet. Då blev jag lugn och kunde sova.
Jag mår riktigt dåligt och är nästan arg på Gud att han inte kunde hjälpa Thaiger med ett helande, som jag hela tiden så intensivt bad om.
Jesus hjälpte mig vid bönerna om att bevara Thaiger och hjälpa honom hem när han var ute. Jag vet ju då att Jesus har all makt i Himmel och på Jord och att göra Thaiger frisk skulle vara hur lätt som helst för Jesus. Men Han gjorde det inte.
Det är nästan så att jag då hamnar i troskris av detta. Så be verkligen uthålligt för mig!!! Bed för mig att kunna orka med att fortsätta och rätt kunna acceptera att Jesus inte svarade på bönen att göra Thaiger frisk.
Det står att vi inte ska bli prövade över vår förmåga. Men jag är nära gränsen nu med att totalt bryta samman av en smärta som jag inte rår på eller kan hantera i saknaden och tomheten efter Thaiger.
Det är obegripligt att man kan bli så fäst vid en katt som sin livskamrat, så att livet rasar samman när han inte längre är här. Men så är det! Det är bara att konstatera.
OBS JÄTTEVIKTIG FRÅGA FÖR MIG! Är det någon som har några funderingar om vad som händer med djur efter döden. Finns det något i Bibeln som säger att vi kommer att få återse dem i den eviga världen?
Det skulle vara en sådan lättnad med tanken att jag åter kommer att få träffa Thaiger.
Att Jag kommer att få återse Karin vid den Kroppsliga uppståndelsen tycker jag är uppenbart, där evigheten är lagd i hennes hjärta och Bibeln uttrycker att hon vid tron på Jesus befinner sig i den situation som Jesus beskriver i Joh. 11: 25 – 26 om dels den kroppsliga döden och att ”döden dö” = skiljas från Guds gemenskap:
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än (kroppsligen) dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö (skiljas från Guds gemenskap). ”
Men hur är det med djuren i evighetens värld? Svara om du har ett Bibliskt svar och inte bara grundar dig på mänskliga önsketänkanden!
HaFo
_____________
Vill igen tacka alla er Veterinärer och djurskötare som kämpat för Thaigers liv under ett och ett halvt år.
Här får ni bilder från Thaigers nuvarande plats tillsammans på minneshyllan efter Karin som jag berättat om saknaden och sorgen efter och som så nu då förstärktes denna sorg efter att Thaiger är borta.
Thaiger älskade Karin och vice versa. Deras personligheter var så lika varandra: Ödmjuka, tålmodiga, gensvarande och så nära med känsla och tanke. Saknar så Thaiger när jag nu skriver. Han låg här alltid vid datorn och kurrade när jag skrev.
Båda förlusterna är så overkliga och skulle önska att jag fick vakna upp ur denna mardröm av dessa förluster. Gråter förtvivlat varje dag i flera omgångar.
Hörde att några av er tydligen med anledning av detta med kontakten med Thaiger och mig börjat följa vad jag skriver på min blogg:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/author/hafosfunderingar/
Om det är någon av er som skulle önska att fortsätta att dela tankar, känslor och funderingar med mig (jag är rätt så ensam och i behov av att dela tankar med människor), så är ni så välkomna att göra det på min mailadfress:
harryforsgren@yahoo.se eller via mess eller tel.samtal på 0730 297 141
image0000001
.jpg
image0000001 (2)
.jpg
image0000001 (5)
.jpg
image0000001 (4)
.jpg
MVH/ Harry Forsgren
Här lite fortsättning
Tusse, en av de tre katter som jag nu har och som varit borta i 6 dygn, har nu kommit hem. Utsvulten, törstig, orolig och rastlös. Han vill berätta hela tiden vad han varit med om. Någon form av trauma är det som han mött och nu söker han närhet mer än någonsin.
Angående sorgen efter Thaiger som så lamslår mig med en tidigare aldrig upplevd paniksmärta, så skriver min pojke Marcus så klokt:
”Det kan var bra att söka hjälp om du anar att du kan vara på väg in i en utmattningsdepression, särskilt efter att Thaiger gick bort. Läste din minnestext, och man ska inte underskatta hur starka band man kan få till ett djur.
Om det utvecklas till en utmattningsdepression kan den nog ta djupare än den ”vanliga” säsongssvackan, och bli svårare att ta sig ur. Med vårdvalet ska du väl kunna söka dig till valfri vårdcentral för att höra dig för om vilka alternativ som finns, om du känner att Burträsk inte fungerar.
Det låter som en bra idé att se om det går att få motion på recept. Det kan säkert bidra positivt till måendet att få igång endorfiner i kroppen, men det är inte säkert att det är tillräckligt.
Fick du något besked om klaffarna och rekommendation om ögon?”
Mitt svar: Jag sorgen efter Thaiger är både ogripbar och obegriplig. Men det hänger nog också samman med en förstärkning av en ännu inte fullt bearbetad sorg efter Karin. Om man nu någonsin kan få fullt bearbetade sorger?
Thaiger och Karin påminde på nått sätt så mycket om varandra. Så genuint fina personligheter, omsorgsfulla medkännande, delgivande känslor i en verkligt varm kamratskap.
Den fulla satsningen för att finnas för Karin på bästa sätt påminner om den totala satsning som jag gjorde för att rädda Thaiger och finnas för honom på bästa sätt. Och deras tvära avslut med att åse när de gav upp andan påminde så smärtsamt om varandra med en slags chock reaktion i kroppen med en smärtsam ångest strömmande genom hela systemet.
Just nu känns det som jag aldrig ska komma ur denna smärtsamma sorg saknad och tomhet. Det känns som att jag aldrig mer kommer att kunna leva riktigt normalt igen.
Får se hur jag gör med att söka vård. Har så dåliga erfarenheter av i stort sett all vård jag på senare tid mött.
Hjärtklaffarna som skulle kollas och den fortsatta behandlingen av det söndertrasade ögat skjuts nu hela tiden bara framåt.
Ögon i Skeå som enligt lagen skulle efter Lex Maria anmälan komma med sin utredning efter fyra veckor, har nu efter 6 månader ännu inte kommit med besked. De försöker uppenbarligen helt tysta ner frågan.
Så sjukvården har jag inte längre det minsta förtroende för! Allra minst efter att den psykolog som skulle hjälpa mig i sorgen efter Karin fullständigt skällde ut mig och visade på alla de fel som gick att uppbringa hos mig.
Jag önskar att Jesus ordnat det så att vi får träffa alla våra husdjur i evighetens värld! Det är min bön idag. Detta Ord kan möjligen tala för det:
”Och Gud sade: ’Detta är tecknet på det förbund som jag sluter mellan mig och dig och alla levande varelser med dig, ett förbund för alla kommande generationer:
Jag har satt min regnbåge i molnen, och det ska vara tecknet. om förbundet mellan mig och jorden. Närhelst jag för moln över jorden och regnbågen visar sig i molnen, kommer jag att minnas mitt förbund mellan mig och dig och alla levande varelser av alla slag.
Aldrig mer kommer vattnet att bli en flod för att förstöra allt liv. Närhelst regnbågen visar sig i molnen, ska jag se den och minnas det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.’ Så sade Gud till Noa: ’Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden.’ — Första Moseboken 9:12–17
Tack för att ni finns alla! Ordspråket säger att i nöden prövas vännen. Varje gång det händer något traumatiskt omvälvande där man upplever en förlamande ångest, så behövs det gemensamma krafter för att på något sätt gå vidare.
Fick denna hälsning
När min älskade Sotis dog, katt, så fick jag dagen efter 3 ord/bilder/sånger från Gud om att han är i himlen.
HaFo: Jag hoppas innerligt att detta var en sann hälsning från Jesus. Då skullle så oerhört underlätta sorgearbetet efter Thaiger om jag visste att vi faktiskt skulle få återse varandra i evighetens värld.
HaFo
Thaigers bror Phjuma
Jag lade den 6/10 2024 i en slags desperation ut följande nödrop: Nu önskar jag förbön för brodern till Thaiger – katten Phjuma. Han har diare till och från en längre tid och druckit mycket vatten.
Nu avmaskade jag honom för en vecka sedan. Då fick han en våldsam diare. Sedan har han varit väldigt trött, slut, saknat aptit och fick uppblåst mage.
Ska till Veterinären i morgon Tors. 7/11 för att kolla upp honom. Var tidigare rädd för att det skulle röra sig om diabetes. Men börjar nu vara rädd att det rör sig om tarmcancer som tydligen kan drabba var 5: te katt. Eller att det handlar omfel på njurarna.
Det blir så jobbigt om det skulle leda till ännu en förlust, efter att just ha förlorat Thaiger. Och jag förlorade min kusin som dog i cancer för en dryg vecka sedan. Och jag har ännu inte kunnat särja färdigt saknaden och sorgen efter min vän Karin.
Snälla be för oss! Jag bryter nog fullständigt i hop om jag nu får uppleva ännu en förlust och sorg. Jag är precis på bristningsgränsen. Och jag hamnar i fullständig troskris om Han som har all makt i himmel och på jord och som sagt att vi ska få vad vi ber om i Hans namn,
ännu en gång bara skulle låta bönen bli obesvarad som skedde beträffande Karin och Thaiger, där jag var övertygad om att Jesus skulle gripa in med ett under. Vem är Han då egentligen om Han bara lovar och sen inte håller vad Han lovar?
Visst, det kan handla om att satan, likt situationen med Job, ber Gud om att få låta lidande komma över honom, så ska han nog inte längre vara så Gudfruktig.
Jag ropar till Jesus ”fräls mig från ondo”, jag klarar inte av att bli ”sållad” på samma sätt som Job!!
Jag ropar till Jesus att Han ska be för mig och Phjuma, så att det är en fullständigt rätt och riktig bön i tro! Jag ber att Han ska ska uppmana människor som kan be i ande och sanning via sin Ande, att be för mig och Phjuma, så att det inte kan hänga på icke – svar på grund av mitt misslyckade liv.
Om Jesus då inte svarar, så då förstår jag ingenting och hamnar i verkliga tvivel och troskris, om nu även Phjuma skulle måsta lämna mig i förtid! JAG GÅR JU SÖNDER AV SMÄRTA! ÄR DET VAD GUD VILL SKA MÅSTA SKE MED MIG?? ÄR HAN DÅ VERKLIGEN EN GOD GUD SOM HAN UTGER SIG FÖR ATT VARA?????
MEN OBS!
Kan nu 8/11 så lugnande återkomma med detta besked: Phjuma är med hem från veterinären. Tack för alla förböner! Det märks både på pjuma och mitt mående att det är människor som ber för oss. Det är stärkande för mitt tros liv att bönen enligt Guds löften fungerar.
Fortsätter denna utveckling som nu synes vara på gång med Phjuma så verkar han komma att få må bra som en frisk och pigg katt!!???
Jag befarade alla de värsta sjukdomar på Phjuma och förberedde mentalt hans bortgång, så att jag inte skulle bli överraskad av att plötsligt liksom med Thaiger behöva ta bort honom. Har en del märkliga försvarsmekanismer för att stänga smärta ute.
Alla prover på Phjuma visar inget allvarligt. Vad som varit jobbigt för honom med diare med åtföljd törst beror tydligen på att han haft mask i minst 1 !/2 år utan avmaskning. Har inte märkt att han skulle ha mask.
Jag har varit rädd för att ta honom till veterinären av rädsla för att det skulle vara något allvarligt som jag inte skulle klara av att hantera. Det mesta jag gör blir bara fel! Trots att jag ständigt ber om att Jesus ska vara min Herre och ledsagare och leda mina tankar och ageranden.
Den avmaskning som jag gav när jag upptäckte mask i hans ändtarm med väldigt svåra komplikationer, tog tydligen ändå inte bort all mask.
Han fick nu en annan sorts avmasknings – tablett. Han reagerar inte lika negativt på det. Är extra trött, men de andra hemska reaktionerna har uteblivit. Hoppas att han nu verkligen får bli fri all mask.
Han fick även en medicin som ska hjälpa till att få magen att fungera bra. Liksom vi ska fortsätta med 2 olika pasta som ska få magen och avföring att fungera bra. Så förhoppningsvis så kan Phjuma få bli en frisk och pigg katt igen!!!??? Vågar inte riktigt tro det förrän jag får se och uppleva det.
Fortsätt gärna att be för mig! Jag mår inte bra! Jag försöker kämpa vidare varje dag. Jag ser på en tavla som Karin hade gjort: ”en liten bit i taget”. Och försöker praktisera de orden.
Vad som ger mig en slags mening, uppgift och något som får mig att bortse från alla bekymmer ett tag, är att skriva och avslöja på min blogg och på FB, allt falskt på den andliga arenan och att som kontrast peka på vem jag uppfattar att Jesus är och har gjort:
Då upplever jag för en stund inspiration, kraft, vila och frid! Jag tror att Gud har lagt ner i mig denna uppgift. Men det orsakar säkert också då satans vrede och angrepp där han vill slå ut mig fullständigt. Så be om att jag blir ”frälst ifrån ondo”, alltså att satan inte ska kunna plåga mig på allehanda sätt.
11/11 2024 Bakslag med Phjuma. Till Veterinär igen för kraftig diare. Har fått vätskedropp. Om det inte är bra om en vecka så blir det fortsatt undersökning och behandling. Återkommer med utvecklingen med Phjuma. Fortsätt att be för att Phjuma kan få bli helt frisk!
Hoppfull rapport om Pjuma
Sista dramatiska natten innan jag 12/11 åter åkte till Veterinären så hade Pjuma 8:a bajstömningar med diare. Han var totalt utslagen. Jag gav honom i munnen med spruta återkommande vatten och näring från sås till blötfoder. Det höll honom fortfarande vid liv. Har i detta trauma kring Phjuma på tre dygn nästan inget sovit.
Antar att de oerhörda tömningarna var ett resultat av att nu skulle alla rester av döda maskar från avmaskningen ut.
Alla prover visade inte på något allvarligt. Och kanske avslöjade så röntgen på ändtarmen vad som förmodligen hel tiden varit grundproblemet en oerhört lång tid. Där syntes vara blockerat av hårda bajskulor.
Det motsägelsefulla var alltså att han lidit av förstoppnings – diare. Jag gav nu mickroprofilax. På några minuter klämde han ut dessa förstoppningskulor. Så kanske nu inte dessa diareer behöver återkomma på ett tag??? Just nu synes Pjuma som att vända på en hand må bra igen.
Om det återkommer beror väl på om det kan vara något kroniskt som har uppstått efter så lång tid av förstoppnings – diare. Det återstår att se. Börjar bli van vid att upprepade gånger kastas mellan hopp och förtvivlan.
Just nu satsar jag på hopp! Be för att Phjuma nu kan få fortsätta med en normal avföring utan tillstötande problem. Be också att jag kan återfå en normal livsföring efter all traumatisering som kullkastat mig både psykiskt och andligt.
Det kan verka banalt att bli så fäst vid en katt. Men allt hänger det samman med sorgen och förlusten efter Karin och så därefter Thaiger. De har funnits i mitt liv som nära oskiljaktiga vänner. Dessa sorger och förluster hänger samman för mig till ett slags inferno av ångest och förtvivlan som fortfarande inte slutat plåga min själ.
HaFo
Dramat fortsätter med Phjuma – så snälla fortsätt att be alla bönemänniskor för min älskade lilla fina katt Phjuma.
Kopia av mail till Veterinären
Nystart med Phjuma
Hej igen!
Forts info Phjuma
Hoppas att ingen tycker att jag blir för tjatig!?
Det har varit för dåligt väder att åka till veterinären med Phjuma idag 21/11 som planerat. De hade där heller ingen ström hos dem. Hört med henne på telefon.
Vi fortsätter med laktulos som är som ett laxermedel. Planerar att vi tömmer ändtarmen med microlax i morgon. Och prövar med kortison efter helgen mot inflammation. Med risk för biverkningar. Men vi måste ju göra något. Fortsätt be för min lilla kära vän Phjuma!
HaFo
Vi är nu framme vid slutet av dec. 2024. Jag har kämpat så för Phjumas överlevnad. Det har tagit mycken tid och energi. Han får finnas med i en förklaring till någon som undrade över varför jag inte var så aktiv för tillfället att skriva på FB.
Förutom att jag har en ständig stress med upprepad behandling av det sargade ögat efter misslyckad starroperation, så har katten Phjuma under en längre tid tagit all min tid och energi.
Ger kortison för att se om hans förstoppningsdiare kan ha att göra med någon inflammation i tarmen. Ger också miniform för att han ska slippa gaser.
30/12 ska hans mage röntgas med ultraljud för att se om man kan upptäcka något. Hoppas att det inte finns någon cancer. Han har eljest alla värden bra.
Jag är så fäst vid denna katt. Har ju redan förlorat en bror till honom Thaiger som hade giftstruma. Kämpade för att rädda hans liv 1 1/2 år.
Allt påminner det om när Karin gick bort. Hon var så fäst vid katterna och katterna vid henne. Det är fortfarande så overkligt att Karin inte finns med längre.
När det för övrigt gäller skrivandet så blir jag så betryckt av alla ytliga hurtiga skriverier som inte borde höra hemma på en Kristen FB – grupp. T.ex. så var det någon som angående Phjuma tyckte att det var ju inga problem ”för vi ska göra större under än vad Jesus gjorde”.
Jag svarade då att om hon nu gör större under än Jesus, så kan hon då be för Phjuma och han ska då bli frisk. Blir han då inte det, så är det från hennes sida bara munväder om att hon gör större under än Jesus och hon saknar en förankring av en hjärtats tro. Hon tystnade då.
Det var f lera som bad för Karin som menade att hon skulle bli frisk. Nu blev hon inte det. Var satt då deras tro som bad? I deras huvud eller i deras hjärta??
Vad som var så stort med alla förböner för Karin var, att hon som fortfarande satt fast i förförelsen från Livets Ord, sista veckan kom loss från detta och kunde säga att nu är jag trygg inför evigheten.
Jag är glad att jag kämpade för Karins liv så att de inte fick avsluta det som de tänkt göra på axlagården, utan att hon fick leva fram till att hon var redo att möta Jesus, trygg inför evigheten.
En orsak till att jag på senare inte skrivit så mycket på FB är att jag blivit så beklämd över hur man på gruppen ”Kristen gemenskap” bara låtit det under lång tid vara en tummelplats för adventisternas villoläror.
Jag har kämpat där för att bemöta det med fakta från deras eget material. Men det har inte varit populärt att göra det enligt admins på gruppen.
De har sedan utan åtgärd gett utrymme för allehanda andra företeelser som bara ser Jesus som en vanlig människa.
I ena fallet speciellt utsedd till att vara den människa som bär fram offret. I det andra fallet så gäller inte Jesu försoning utan bara visar på att det finns ett evigt liv. Och det för alla människor.
Då råder enligt min mening ett fullständigt mörker och det tydligen med admins goda minne och utan att säga emot detta mörker.
Sen så saknar jag för tillfället något speciellt ämne som griper mitt hjärta där jag inte kan undgå att försöka förmedla från Bibeln vad den säger.
T. ex. beträffande att Jesus inte enbart är människa utan även Gud och Gud och människa förenade i Kristi person. Något som ger blodsoffret på korset dess värde och betydelse.
Jag mår inte bra i nuvarande situation. Känner mig lite som Job som hamnade i en dispyt mellan Gud och satan, där satan ungefär sa att låt mig bara plåga honom, så ska du se att han överger dig.
Jag kan då uppleva att jag blir arg på Jesus som har all makt och bara kan bestämma att Phjuma ska vara frisk och det ändå inte sker just nu.
Jag undrar vad som menas med att allt ska samverka till det bästa. Vad är det för bästa med att Phjuma inte får bli frisk? Vad var det för bästa med att Karin plågades och dog och vad var det för bästa med att Thaiger dog??
Jag ropar till Jesus att inte låta mig och Phjuma bli några slags brickor i ett spel och uppgörelse mellan Gud och satan likt det var med Job.
Jag säger till Jesus att jag inte klarar av några sådana tester och att ”Honom förutan så kan jag inget göra”. Jag hamnar i något av en troskris om Jesus verkligen är god och kärleksfull och vill oss väl eller inte.
I nästa sekund, så inser jag att jag inte ska bråka med Honom som har all makt och är den som bestämmer allt.
Och så ber jag då om förlåtelse att jag blir arg på Jesus och misstror Hans godhet och kärlek och omsorg om oss och jag ber om att inget i min otro och besvikelse ska hindra Honom från att hjälpa mig och Phjuma.
Jag ber att att Jesus ska se till så att jag inte orsakar att ”vad ni fruktar ska komma över er”, eller att jag med min otro ser till att ”ske er efter er tro”.
Jag ber att Jesus ska ge mig en övertygelse om han Han är god, vill väl och att Han ska hjälpa mig och Phjuma i denna situation.
Så jag är tacksam för all förbön som jag kan få i nuvarande situation, där jag upplever mig så väldigt ensam, förutom några få trogna vänner, varav jag har några som jag har mailkontakt med och som får del av detta.
HaFo