Inlägg 1
Har tagit del av denna sida där adventismen behandlar treenigheten.
https://www.amazingfacts.org/media-library/book/e/77/t/the-trinity?fbclid=IwAR1zU3rKqSLEocyWAuvKuuHoHmS5XRkLNGYEyFqiQ7m15Uh0f_R3_D1aKxc#Conclusion
Mycket sanning återfinns på sidan. Men där blandas så lögn och sanning, där det så ligger inbakat flera villoläror som A. Kenosis-läran. B. Triteism. C. JDS – läran. D. Vi ska inte be till Jesus E. Där på sidan återfinns även en lögn om att Jorden skulle vara öde och tom under Tusenårsriket.
A) Den kenotiska teorin – Kenosis-läran från det grekiska ordet för “tömma” (kenoō). En lära som ensidigt kring Fil. 2:7: “Men han tömde sig själv och tog en tjänares form”, drar en felaktig slutledning om att Jesus i inkarnationen frivilligt utblottat sig på allt som kännetecknar gudomen.
En lära där Jesus hade avlagt sig sitt gudomliga allvetande, underkastade sig tvånget att uppleva människolivets begränsning och under sitt jordeliv saknade gudomliga egenskaper.
Här hos adventisterna så återges denna falska lära med följande mening: ”Jesus, Gud Sonen, lade åt sidan eller beslöjade hela dimensionen av sin gudomlighet när han kom till jorden.”
Denna lära är närbesläktad med Unitarianismens villfarande lära som menar att Jesus inte är jämförbar med eller lika med Gud själv. De angriper Jesu Kristi person, ursprung och Gudom. En gren inom denna förförelse är The Church of God General Conference ( CoGGC ), en adventistisk kristen grupp även känd som Guds Kyrka av Abrahams tro.
Denna villolära har även Bill Johnson på Bethel Church. Adventisterna torde väl knappast vilja bli hopkopplade med denne villolärare. Men faktum är att när det gäller denna villolärare så gör de gemensam sak.
https://bibelfokus.se/node/277
Jag citerar från sidan. Bill Johnson: ”Han la undan sin gudomlighet när han sökte efter att fullborda uppdraget som Fadern hade gett honom…
För att vi ska bli allt som Gud hade tänkt måste vi komma ihåg att Jesu liv var en modell av vad mänskligheten kan bli om vi vore i rätt relation till Fadern.”
Om Johnson har rätt och Jesus hade lagt undan sin gudomlighet bevisar bara de mäktiga gärningarna att Jesus lärde sig, vad vem som helst kan lära sig, om han hade rätt tro och relation till Gud. På så sätt har vi en New age-Kristus i stället för den Bibliske Kristus.
Kenosis-läran baseras på ett ensidigt missbruk av Fil. 2:7 som leder till att Jesus bara är en människa under inkarnationen. Vilket är rena förnekandet av Kristi gudomlighet.
Denna lära förenar sig i praktiken med trosrörelsens förnekande av Jesu gudomlighet när han dog på korset, som hävdar att han förlorade sin gudomlighet. Båda förnekelserna är ren och skär villolära.
En sant teistisk förståelse av gudomlighet innefattar vissa nödvändiga definitioner. Den mest grundläggande definitionen är ”evig, icke villkorlig existens.”
Icke villkorlig är en konsekvens av Guds eviga existens. Om Gud existerade i evighet innan något annat existerade, finns det ingenting utanför Gud som hade kunnat åstadkomma hans existens. Detta betyder att Gud som Gud inte är beroende av något utanför honom själv.
I Kenosis-lärans kristologi så är Kristi gudomlighet villkorlig. Den försvinner under inkarnationen för att återkomma senare. Det som kommer och går är inte evigt och icke-villkorligt.
Om Jesu gudomlighet kan läggas undan var den aldrig äkta gudomlighet. Gudomlighet är inte ett attribut som kommer och går. Den är eller så är den inte. Om den förloras och sedan återfås är den villkorlig, och om den är villkorlig, då är det inte äkta gudomlighet.
Allt som är mindre leder till alla former av villolära, kult, och New age-undervisning. Om gudomlighet kan vinnas kan den skapade människan ha möjlighet att uppnå den. Bibeln förnekar detta. Dessutom, om gudomlighet kan läggas undan är det inte gudomlighet.
R C Sproul förklarar: ”Om Gud la undan ett av sina attribut, om det oföränderliga genomgår en mutation, om det oändliga plötsligt slutar vara oändligt; det skulle vara slutet för universum.
Gud kan inte sluta vara Gud och fortfarande vara Gud. Så vi kan inte tala på rätt sätt om Gud att han lägger undan sin gudomlighet för att ta på sig mänskligheten.”
Om Jesus la undan gudomligheten är det ett bevis på att han aldrig hade äkta gudomlighet. Så vad antyder Fil. 2:7 att Jesus utblottade sig själv på? Svaret är INTE gudomlighet, vilken är evig och inte kan äventyras, utan gudomliga rättigheter.
Sproul förklarar vidare: ”Jag tror att sammanhanget i Fil. 2 förklarar mycket tydligt att vad han utblottade sig själv på inte var hans gudomlighet, inte heller hans gudomliga attribut, utan hans rättigheter – hans härlighet och hans privilegier.
Han dolde frivilligt sin härlighet under slöjan av denna mänskliga natur som han iklädde sig. Det är inte så att den gudomliga naturen slutar vara gudomlig för att bli mänsklig.
I Förvandlingen, till exempel (Matteus 17:1-13), ser vi den osynliga gudomliga naturen bryta igenom och bli synlig, och Jesus förvandlas inför sina lärjungars ögon.”
Den sanna läran om Kristus är att i inkarnationen tog han på sig människonaturen, inte att han la undan gudomligheten. Den inkarnerade Kristus är fullt ut människa och fullt ut Gud. I teologin kallas detta den hypostatiska (hypostatic) föreningen.
Forts
Inlägg 2
Så räknas då på adventisterna hemsida upp, som inteckning för denna villolära, om att Jesus skulle ha avklätt sig all gudomlighet, ensidigt texter som visar på Jesu sanna mänsklighet.
Konsekvensen blir att Jesus här hos adventisterna reduceras till enbart en människa i sin jordiska tillvaro. Detta gör man utan att visa på Bibelns entydiga vittnesbörd om att samtidigt är Jesus sann Gud.
Evangeliernas författare använde Jesu mäktiga gärningar för att bevisa hans gudomlighet. Nya testamentet hävdar att Jesus var Skaparen för att fastslå hans sanna gudomlighet.
Att Jesus var Gud även på jorden visar han när han går på vattnet, när han förlät synder, något som bara YHWH kan göra (det visste fariseerna och de hade rätt), när han gjorde vatten till vin osv. På jorden var han Gud med oss – Emmanuel.
Att den Helige Ande och Jesus i Hans inkarnation är ett och att Jesus inte enbart är en människa visas i alla undren där Jesus botar med sitt blotta ord, då är det den Helige Ande som är verksam. Bara Gud kan stilla stormar, väcka upp döda osv.
Han lade aldrig av sig sin gudom, där blir det fel. Han TOG PÅ sig en mänsklig kropp. Gud iklädde sig kött och blod, men lade aldrig av sig sin gudom.
Vidare texter som visar att Jesus hela tiden inte bara är sann människa utan även sann Gud. Märk att det inte står som i adventismens lära att Jesus var Gud men avlade sig sin gudomlighet och bara var människa under inkarnationen för att så bli Gud igen efter inkarnationen. Utan att Jesus samtidigt ÄR GUD UNDER INKARNATIONEN!:
Johannes skriver: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud” (Joh. 1: 1); ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet en härlighet som den Enfödde har av Fadern” (Joh. 1: 14). Jesus är Ordet som blivit kött, och ”Ordet var Gud”.
”Ordet som var Gud”, ”bodde bland oss”. Alltså var det Gud som i mänsklig gestalt bodde bland oss. Och detta med ”en härlighet som den Enfödde har av Fadern”.
Detta Ord säger klart att Jesus är både sann Gud och sann människa samtidigt ”Guds fullhet lekamligen” Kol. 2:9 : ”Ty i honom bor GUDOMENS HELA FULLHET i kroppslig gestalt.” Alltså är Jesus ”Guds fullhet lekamligen”. Alltså fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt!!
Skriver ut en del otvetydiga texter om att Jesus är Gud. Kan inte tolkas och göras om utan säger klart att Jesus är Gud:
1 Joh. 5:20: ”Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. HAN ÄR (MÄRK ÄR!) DEN SANNE GUDEN OCH DET EVIGA LIVET.”
Joh. 1:18: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, SOM SJÄLV ÄR GUD (MÄRK ÄR!), och är hos Fadern, har gjort honom känd.”
Kol.1:15-17: ”Han är den osynlige Gudens avbild (MÄRK ÄR!), förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom.”
Studera detta hur Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/02/15/jesus-gud-och-manniska-forenade/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/02/17/jesus-sann-gud-och-sann-manniska/
Forts
Inlägg 3
Adventismen kan tala om Jesu preexistens men inser inte vilken bekännelse som Jesus själv ger kring sin preexistens och hur det omintetgör att Han under inkarnationen bara skulle vara en människa, utan även under inkarnationen bekänner Han sig som Gud: ”jag Är!
Jesus är medveten om sin preexistens i Joh. 8: 58, 3: 13, 6:62, 17: 5:
”Jag Är, innan Abraham fanns.” (Märk här hur Jesus använder samma namn som Gud gör om sig själv Jag Är). ”Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen”.
Inkarnationens under när Gud blir människa och Gud och människa förenade i Kristi person så uppenbarade Han inte sig själv som enbart människa eller som en halvgud, utan som Människosonen utan att samtidigt upphöra att vara gudomlig och Han presenterar sig samtidigt som Gud – Jag Är.
Jesus framställer fortsatt sina Jag Är utsagor som gällande under inkarnationen: ”Jag är livets bröd… jag är världens ljus… jag är dörren… jag är den gode herden… jag är uppståndelsen och livet… jag är vägen sanningen och livet… jag är det sanna vinträdet”.
Jesus poängterar för sina lärjungar hur viktigt det är att de inser vem Jesus är i Joh. 13: 19: ”Jag säger det till er nu innan det sker, för att ni när det skett ska tro att Jag Är.”
Jesus gör det så än mer klart hur viktigt att man inser att Han är Gud: Joh. 8:24,25 ”ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder.”
Lyssna vidare till Jesu undervisning om den sammansatta enheten av Fader Son och Ande som inte kan jämställas med adventisternas Tritetistiska lära:
Joh. 14 vers 22 – 24: ”Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ‘Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?’ Jesus svarade:
‘Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min FAR ska älska honom, och (OBS!) VI ska komma till honom och ta VÅR boning hos honom.”
Joh 15:26-27: ”Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig.”
Jesus säger att det är Han som ska sända Honom: ”jag ska sända”. Från vem ska Jesus sända Hjälparen? Jo, ”från Fadern” och vem är Han som sänds? Jo, ”sanningens Ande som utgår från Fadern”.
Och vad är då sanningens Andes uppgift? Jo, att vittna om vem Jesus är och har gjort: ”då ska han vittna om mig.”
Joh 16:12 – 15: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när HAN kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. HAN ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och HAN ska förkunna för er vad som kommer att ske.
HAN ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att HAN ska ta av det som är mitt och förkunna för er.”
Joh 16:23 – 24: ”Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.”
Observera orden: ”min FAR ska älska honom, VI ska komma till honom och ta VÅR boning hos honom.” Vem/vilka är är det då som kommer när Jesus säger: ”när HAN kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen.”
Jo, ”Jag ska inte lämna er faderlösa FADERN, jag ska komma till er SONEN”. ”när HAN kommer, sanningens Ande”.
”Då ska han leda er in i hela sanningen” om vem Jesus är och har gjort och hur Han ingår i den sammansatta enheten/treenigheten av Fader Son och Ande.
Forts
Inlägg 4
Adventister brukar hänvisa till NUBibeln. Då kan det ju inte bli annat än galet. Den översättningen är ju fullständigt förvanskad från sann Biblisk översättning, till falskt inflytande av Adventisternas falska läror via Aila Annala.
Enligt Aila så gick inte Jesus och predikade för andarna i fångenskap, eftersom han enligt Aila låg avsomnad i graven i tre dagar!
I noten i NUBibeln anges den troligaste tolkningen av dessa verser i Petrus brev, citat: ”Mer troligt tycks vara att det är levande människor på Noas tid som åsyftas och att Kristus Ande också på den tiden var verksam i förkunnelsen genom Noa till hans samtida.”
De enkla Orden om vad som hände mellan Jesu kroppsliga död och kroppsliga uppståndelse blir då förvanskat:
”Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap”
I denna text som förvanskas av Aila Annala är det väldigt enkelt att se vad som sker. Som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt levande genom Anden.
Så Jesus gick alltså med kroppen livlös i graven och ”predikade ett budskap för andarna i fängelset.” Men i vilket tillstånd? Jo, dels i gemenskapen med Gud från Evighet som Andligt levande. Men också som människa förenad med Gud levandegjord av Anden i deras gemenskap i inkarnationen.
Jesus är inte bara en människa som som avlagt sig sin gudomlighet och som blivit smord till att utföra Guds verk. Han är född av Gud i dess egentliga mening: av samma väsen. Han är Gud. Som inte bara blev människa utan ”Guds fullhet lekamligen…Kristus kommen i köttet”. Fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt.
Nu hade Han som sann människa ”fötts i syndigt kötts gestalt” i arvet från Maria men ”fördömt synden i köttet” i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Som sann människa har Han en egen livsande med en människas själsliga förmögenheter och kroppsliga funktioner.
Vid den kroppsliga döden så överlämnar han sin livsande/liv och person i Faderns händer. Människans livsande/själ upphör inte vid den kroppsliga döden att existera utan för människor som kroppsligen dör ”återvänder anden till Gud” för att vänta i ”Abrahams sköte” på kroppens uppståndelse.
Men här förelåg nu en helt unik situation där Jesu livsande/själ inte går till Abrahams sköte i väntan på kroppens uppståndelse. Den kroppsliga uppståndelsen fanns ju inte än förrän Jesus kroppsligen uppstår.
”Dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.” Jesus blir i det kroppsliga dödsögonblicket, när Han överlämnar sin ande i Faderns händer, bevarad i sin liering med Fadern = andligt levande, genom att enheten av Gud och människa i personen Kristus består vid kroppens död!
Ett tillstånd som i uppståndelsen övervinner den kroppsliga döden i människans ställe.
Så Jesus gick alltså med kroppen livlös i graven och ”predikade ett budskap för andarna i fängelset.” Men i vilket tillstånd? Jo, dels i gemenskapen med Gud från Evighet som Andligt levande.
Men också som människa förenad med Gud levandegjord av Anden i deras gemenskap redan när Jesus kom som ”Ordet som var hos Gud och som var Gud och som vart kött” Joh. 1: 1 – 4. Det är vad detta Ord vill säga oss att Jesus hela tiden är förenad med Gud även om kroppen ligger livlös i graven.
En syndfri gemenskap med Gud innebär att man är andligt levande. Jesu kroppsliga död var verklig: ”Till kroppen dödad”. Men andligt levande förenad med Gud ”gick han bort och utropade ett budskap”. Och det sker naturligtvis när och där det sker och kan inte kopplas samman till något annat tillfälle.
De andar som han predikar för kan härledas tillbaka till dem som dött på Noas tid. De levde nu fortfarande i den andliga världen och fick nu veta vad som gällde efter Jesu försoning på korset.
De som inte tillhör Jesus får veta att ”DE SKA PLÅGAS DAG OCH NATT I EVIGHETERS EVIGHET…”… RÖKEN FRÅN DERAS PLÅGA STIGER I EVIGHETERNAS EVIGHET. De har ingen ro vare sig dag eller natt”.
De andra får likt rövaren på korset höra ”idag ska ni vara med mig i Paradiset” i väntan på kroppens uppståndelse. För den som tror på Jesus ”ska leva (andligt levande – förenad med Gud) om han än dör (kroppsligen)!
Budskapet till rövaren på korset förvanskas så av av Aila Annala: ”För det tredje gick inte ens Jesus själv till paradiset direkt efter sin död. Han begravdes, och enligt egen utsago skulle han ligga i graven och uppstå på tredje dagen… Alltså gick varken Jesus eller rövaren till paradiset den dag de korsfästes.”
För många är det bekant att Jehovas Vittnen har omformulerat versen i Luk. 23:43 om rövaren på korset i sin översättning för att det ska stämma med deras lära.
Det framgår tydligt att Ailas uppfattning är den samma som Jehovas Vittnen att Jesus säger något till rövaren idag, istället för att Jesus redan samma dag skulle vara med rövaren i paradiset.
Här drar Aila en slutsats utifrån en antikristen lögn som förnekar Jesu Gudom, att ”gick varken Jesus eller rövaren till paradiset den dag de korsfästes.”
Men naturligtvis så sker detta där det står att det sker: ”sannerligen idag säger jag dig att du ska vara med mig i paradiset”. Detta är ju en omöjlighet för en Adventist som menar ”att Jesus låg helt avsomnad i graven i tre dygn.”
Med en sådan utsaga förnekar man alltså det mest centrala i Kristen tro att Jesus är Gud och att Jesus är ”Guds fullhet lekamligen”. Fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt.
Forts
Inlägg 5
Den allvarligaste villoläran är att Aila precis som många andra sjundedagsadventister tror att Jesus låg helt avsomnad i graven i tre dygn. Det innebär den grövsta förnekelsen av att Jesus är Gud även under sin inkarnation.
De kan uttrycka att ”allenast Gud är odödlig”. Men eftersom de samtidigt inte bejakar att Jesus är Gud under inkarnationen, så kommer de med villfarelsen att ”Jesus låg helt avsomnad i graven i tre dygn.”
För om man erkänner Bibelns sanning om att Jesus är Gud även under inkarnationen, så kan man ju inte säga att ”Jesus (Gud) låg helt avsomnad i graven i tre dygn.”
Vad händer om Gud som är uppehållaren av allt liv skulle sova i tre dygn!?
Allt detta verkar för adventister vara något som de inte inser vad Bibeln säger utan de håller fast vid att Jesus mellan sin kroppsliga död och kroppsliga uppståndelse ”sover i tre dygn”.
B) deras samlade syn på treenigheten handlar om en falsk lära Triteism med tre gudar som förenats i syfte, tanke och gärning. Där Jesus i inkarnationen omvandlades till en människa och först efter sitt verk på jorden så upphöjdes Jesus till samma gudomliga nivå som Fadern igen.
Det är ju av den orsaken som de i NUBibeln kan köra med lögnen att ”Jesus sover i tre dygn”.
Det är överhuvudtaget inte alls längre fråga om Bibelns Jesus som ju faktiskt Är Gud och inte bara en människa!!
I rom. 10:9-10 säger Paulus att Jesus är Herren. De som inte så bekänner Jesus under Hans inkarnation och likt adventisterna förnekar att Jesus är Gud under inkarnationen, kan enligt detta ord inte bli frälst.
Se det farliga med NUbibeln som är färgad av adventistiska villoläror
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2022/11/18/nubibeln/
Forts
Inlägg 6
C) JDS – läran
Så finns här kring det mest centrala i Kristen tro dubbla budskap om vad som händer med Jesus på korset. Här sägs dels att Jesus skiljs från Gud:
”När Jesus hängde på korset och led för våra synder, revs varje fiber i hans väsen när den eviga relationen med hans Fader och Ande slets sönder. I ångest ropade han: ”Min Gud [för Fadern], min Gud [för Anden], varför har du övergivit mig?” (Matteus 27:46)…
Om det bara hade funnits en person i gudomen, skulle det inte ha funnits denna olidliga smärta av separation för att vrida ut livet ur Jesu hjärta.”
Här sägs alltså först att här skedde en separation i gudomen. Men så i nästa mening så sägs: ”Den verkliga risken i återlösningsplanen, förutom förlusten av människan, var gudomens upplösning.”
Det är ju just denna ”gudomens upplösning” som sker: ”när den eviga relationen med hans Fader och Ande slets sönder.”
Jesus är aldrig igenom hela skeendet skild från Gud! Angående Jesu nödrop på korset:
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.
Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop är Gud och människa dock förenade i tro:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod) .”
Jesus lider där på korset vånda av att uppleva sig skild från Gud, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore övergiven av Gud. Men det står inte att han var övergiven (skildes från Gud).
Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”
När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod.
Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden. Samtidigt förenad med Gud beskrivet tidigare i kapitlet om den kroppsliga uppståndelsen.
Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att de tillsammans, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar ett budskap för andarna i fängelset.
Vore Jesus enbart en människa som offrade sitt blod på korset så vore det verkningslöst. Att Jesus är förenad med Gud på korset är vad som ger blodsoffret dess frälsande verkan.
Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son. Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och ett samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.
Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han ”köpt församlingen med sitt eget blod”.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.
Bibeln fokuserar det rena, syndfria offret av Kristi kropp och blod som det giltiga och tillräckliga offer som Gud krävde för mänsklighetens syndaskuld. Ingen annan kunde bära fram det offret för ingen syndfri och av syndens natur obesudlad människa fanns som levde i förening och enhet med Gud.
Det är KRISTI (enheten av Gud och människa) kropp och blod som är det giltiga och tillräckliga offret. Det blir fullständigt förvanskat i adventisternas lära
Forts
Inlägg 7
D) Enligt adventismen så ska vi inte be till Jesus: ”blir vi aldrig tillsagda att be till Jesus eller Anden – utan istället till Fadern i Sonens namn.”
Att be till Fadern säger ingenting om ”vilken Fader” som vi kommer i kontakt med. Detta även om man tillägger i Jesus namn om man samtidigt har en falsk tro likt adventismen på vem Jesus är och har gjort.
VI SKA BE TILL DEN SANNE BIBLISKE JESUS!
Jesus blev tillbedd av lärjungarna som kommit till insikt om vem Jesus ÄR i enlighet med Jesu egen bekännelse vid fråga om vem Han var: så uttryckte han samma identitetsförkunnelse som Gud i GT gjort: ”Jag ÄR”.
Det är också med den insikten och bekännelsen av att Jesus igenom hela skeendet är Gud och Gud och människa förenade – Guds fullhet lekamligen – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt som vi åkallar Hans namn.
”De fattade om hans fötter och TILLBAD HONOM” ( Matt. 28: 9 ). ”och när de fick se honom TILLBAD DE HONOM” (Matt. 28: 17 ) Se även Lukas 24: 51 – 52: ”Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. 52 DE TILLBAD HONOM och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.
Flera exempel på när Jesus blir tilltalad och tillbedd som Gud: Joh. 20: 28; 5: 23; Fil. 2: 10 – 11: Hebr. 1: 6.
”Var och en hade en harpa” Vilket talar för att här framfördes en hyllning från var och en.
”skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.” Rökelsen är en symbol för de troendes böner. Gud som hör bönerna tar emot dem som en väldoft från jorden. Han samlar dem i gyllene skålar, som ett uttryck för att Han håller noga reda på våra böner och att de är dyrbara och viktiga som Guld inför Honom.
Jesus säger i Joh. Kap. 14: 23 – 24: ”Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig.”
Att be i Jesu namn handlar främst att man kommer med sin bön på grund av vem Jesus med sitt namn står för, ”Gud själv kommen i kroppslig gestalt – ”Guds fullhet lekamligen”.
Det handlar också om att man kommer ”på försoningsgrunden” med en tro på betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset som gett Hans namn ”det namn som är över alla andra namn”.
Då ska vi vända oss till denna person med namnet Jesus. Med vetskap om att det INTE handlar om ett namn med bara vanliga bokstäver, eller själva ”tonljudet”, som ett slags magiskt mantra med själva uttalet av namnet Jesus.
Nej, det handlar om att man vänder sig till vem Jesus ÄR och i en förtröstan till Hans försoningsverk!
Själv går jag alltid hela skalan igenom, för att bortom allt rimligt tvivel, inte kan komma fel, så vänder jag mig till den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Herren ÄR en”, i Jesu namn, tackar för allt vad Jesus gjort, för att så övergå i att be direkt till Jesus.
Forts
Inlägg 8
E) Där på sidan återfinns även en lögn om att Jorden skulle vara öde och tom under Tusenårsriket: ”jordens 1 000-åriga vila efter Jesu återkomst.”
Jag pekar här på vad Bibeln talar om med hänvisning till Tusenårsriket. Det handlar inte alls om att Jorden då skulle vara öde och tom som adventismen lär.
a) Sak 14: 16, 20: ”Och det skall ske att alla ÖVERBLIVNA UR ALLA DE FOLK som kom mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att FIRA LÖVHYDDOHÖGTIDEN.
b) Sakarja Kap 6:12 ”Se, en man, hans namn är Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga HERRENS tempel. Ja, det är han som skall bygga HERRENS tempel. Han skall vinna härlighet och sitta på sin tron och regera…Fjärran ifrån skall man komma för att bygga på HERRENS tempel.”
c) Hesekiel beskriver Templet under Tusenårsriket i kapitel 40-48.
d) Adventister som menar att Jorden är öde och tom under Tusenårsriket bör då kunna konkret beskriva vilken annan tid detta handlar om i så fall: ”Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kom mot Jerusalem ska år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.”
e) Man bör då konkret peka på vilken annan tid detta handlar om än Tusenårsriket: ”Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras, och vars makt inte skall bli överlämnat åt något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” Dan 2:44-45.
f) Vilken tid detta handlar detta om om det inte handlar om Tusenårsriket: ”På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: ’Helgad åt HERREN’, och grytorna i HERRENS hus skola vara såsom OFFERSKÅLARNA FRAMFÖR ALTARET.”
g) Vilken annan tid än Tusenårsriket kan detta handla om: Jer. Kap. 3: ”på den tiden skall man kalla Jerusalem ‘HERRENS tron’; och dit skola FÖRSAMLA SIG ALLA HEDNAFOLK, till HERRENS namn i Jerusalem.”
h) Vilken annan tid än Tusenårsriket åsyftar Jesus i Luk. 22:15-20: ”Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med er, förrän mitt lidande begynner; ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, FÖRRÄN den kommer till fullbordan i Guds rike”
i) Vilken annan tid än Tusenårsriket handlar detta om: ”Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma och söka Herren Sebaot i Jerusalem och bönfalla inför Herren.” Sak 8:22. ”Och det skall ske på den tiden att hednafolken skall söka telningen från Isais rot, där han står som ett baner för folken, och hans boning skall vara idel härlighet.” Jes 11:10
j) Vilken annan tid än Tusenårsriket handlar detta om när Guds löften till Abraham angående Judarna ska gå i fullbordan: ”ALLA JORDENS FOLK BLI VÄLSIGNADE.. Och i din avkomma SKA ALLA HEDNAFOLK BLI VÄLSIGNADE”.
k) Vilken annan tid än Tusenårsriket handlar detta om att ”den som dör ung, dör vid hundra års ålder” (Jes. 65: 20).
l) Vilken annan tid än Tusenårsriket handlar detta om : ”Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.” Jesaja 2:4
m) Vilken annan tid än Tusenårsriket handlar detta om : ”då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar.” Jesaja 11
Avslutningsord: Eftersom adventismen förvanskat vem Jesus är så blir också vad Han gjort förvanskat. De har en annan Jesus som de presenterar med en falsk ande och lurar människor med ett annat – ett falskt evangelium.
Studera därför slutligen igenom vad Guds Ord säger om vem Jesus är och har gjort:
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2021/01/23/grunden-for-kristen-tro/