Herrens dag

”Herrens dag” är benämningen på den tid då Gud griper in i mänsklighetens historia, men det handlar inte om en enda dag i bemärkelsen 24 timmar, utan om en tidsperiod och flera skeenden då Gud griper in.

Ordet ”dag” används ofta på det viset i Bibeln, till exempel i 2 Kor 6:2: ”Se nu är det den välbehagliga tiden, Nu är frälsningens dag.”

”Herrens dag” inleds med Jesu återkomst när Han slår den antikrists härar vid Armageddon. Upp. Kap. 16: 16: ”Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.”

”Och de samlade dem”, syftar på demonandarna i vers 14: ”De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.”

De driver här nu en helt vilsegången, av satan påverkad mänsklighet, som ett lämmeltåg till Jerusalem i en tro att man ska utrota det Judiska folket och Israels nation.

Man har likt som innan andra världskriget fått hela världen att ge Judarna skulden som varandes orsaken till världens alla problem. Men likt Hitler och de som anammade denna av demoner främmade lögn, så går de nu slutgiltigt mot sin undergång vid ”Harmagedon”.

Där strider kommer att rasa i den sista stora drabbningen mot Israel och Kristus själv, innan Han upprättar Tusenårsriket. Slaget vid ”Harmagedon” är avslutningen av hedningarnas och församlingens tid.

Antikrist och hans härar samlade, under demonisk påverkan, från jordens alla hörn kommer att gå sin undergång tillmötes. Antikrist strider inte här enbart mot Israel, utan mot de Sanna Lammet, mot den Sanne Kristus, som nu sätter sina fötter på Oljeberget som rämnar mitt itu.

När antikrist får se Kristus och de himmelska härskarorna vid Hans sida ridande på vita hästar, så kommer han att i desperation att avfyra allt av krigisk arsenal som han kan uppbjuda.

Men vad hjälper det mot Herrarnas Herre och Konungarnas konung, som bara ”genom sin muns anda” med ett domsord orsakar att alla fiender är besegrade och att antikrist och den falske profeten blir gripna och kastade i eldsjön 2 Tess. 1: 8 – 10, 2: 8; Upp. 19: 19 – 20:

”när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium.

De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror…

Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska omintetgöra med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst…

Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här.

Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner (pågående) av svavel.”

Det är då som de troende uppstår till evigt liv, följt av Tusenårsriket. Då de troende ska verka som ”präster och kungar” tillsammans med Kristus och ”regera med Kristus för Tusen år”. Det avslutas med ”de övriga dödas” uppståndelse till dom – och slutligen ”en ny himmel och en ny jord”.