Niklas Piensoho har svarat på min fundering kring hans syn på försoningen

Niklas Piensoho har svarat på min fundering kring hans syn på försoningen

Tack för mail. Jag har ögnat igenom inläggen från Facebook. Det finns naturligtvis grund för vissa delar av kritiken eftersom jag inte tror att det var Gud som långsamt torterade sin egen son till döds för att tillfredsställa sitt eget behov av rättvisa.

Ursäkta det grova språkbruket 😊 men detta är ju ungefär den reformatoriska försoningsläran. Guds ära är kränkt, ett straff måste utdelas, dvs ingen förlåtelse är aktuell utan full betalning ska ges i blod. Osv.

Jag delar inte denna försoningslära av ett antal skäl men jag har ingen lust att ge mig in i polemik på sociala medier. Men låt mig till dig ge några tankar att fundera på i denna fråga. Jag kopierar in några tankar från en predikan så kan du kanske ana min tolkning: Guds nåd har blivit synlig …

För att börja i nådens skola behöver du SE nåden: alltså se varifrån den kommer, vad den betyder, och hur den blir din.

Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor…Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott.

Hur syns Guds nåd? Genom Jesus och mer bestämt genom hans död på korset. Paulus säger att Jesus genom sin död har friköpt oss från våra synder! Och han säger att detta kan alla se! MEN HUR KAN MAN SE DET?

Om du läser alla fyra evangelier och deras berättelser om Jesus så är de lite olika men på några punkter är de helt samstämmiga i berättelsen om Jesu död.

Jesus är helt oskyldig. Han gör gott, hela människor – det finns ingen skuld hos honom. I andra sammanhang säger skriften att ”Han har varit precis som vi men utan synd” Lukas 23:1-4, 23:13-25

Det är människors ondska, svek, feghet eller brist på civilkurage som leder till Jesu död. Judas svek, Petrus förnekelse. Översteprästernas falska vittnen. Folket som ena dagen lovsjunger och andra dagen ropar ”korsfäst”. Pontius Pilatus, som enligt alla evangelier anser att Jesus är oskyldig, men som ändå dömer honom till döden.

Jesus tiger och lider trots sin oskuld. Jesus uppstår från de döda på tredje dagen. Vad är det man kan se om man tittar på denna berättelse? Låt mig här peka på två saker.

JESUS FÖRLÅTER SYND – HAN ÄR INTE UTE EFTER RÄTTVISA!

Med moderna ord skulle vi säga att Jesu död var ett justitiemord, ett rättsövergrepp! Det kan alla se. En oskyldig välgörare blir avrättad på det mest förfärliga sätt. Samtidigt går de skyldiga fria. Borde inte Gud gripa in? Det är ju vad översteprästerna säger och den andra rövaren.

Men syftet med Jesu död är inte att skipa rättvisa – UTAN ATT FÖRLÅTA SYNDEN! När Jesus drabbas av alla inblandades synder så väljer han att bära dem istället för att kasta dem tillbaka. När han sedan uppstår från de döda så är det inte för att hämnas eller kräva sin rätt UTAN FÖR ATT ERBJUDA ALLA SKYLDIGA EN VILLKORSLÖS FÖRLÅTELSE!

Bibeln vidgar den här bilden så att det inte längre bara handlar om en grupp människor i Jerusalem utan om alla människor, genom alla tider, på alla platser – Och det är möjligt eftersom Jesus är Gud!

Jesus har drabbats av hela världens synd och därför har han både rätten och makten att förlåta synd – ALLTID, ÖVERALLT OCH OAVSETT ALLVARSGRAD!

Jesu död berör alla människor!

Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.

JESUS UPPSTÅR FRÅN DE DÖDA OCH VINNER SEGER!

Döden beskrivs i bibeln som den ultimata fienden. Döden är liksom själva slutmålet för både synden och djävulen. Djävulen har kommit för att ”stjäla, slakta och döda” – säger Jesus i Joh. 10:10. ”Syndens lön är döden” Rom 6:23

I bibelord efter bibelord beskrivs döden som själva slutmålet för synden och döden. När Jesus uppstår från den döda besegrar han den slutliga fienden som är döden och han äger all makt över himmel och jord! (Den makt som djävulen påstod sig han när han frestade Jesus)

Genom kallelsen till frälsning kallar han ett nytt folk till sig – Han köper dem fria från döden och gör dem till sitt folk!

Detta ser kanske lite konstigt ut eftersom det är klippt rakt ur ett av mina utkast. Min slutsats är alltså att det inte är Gud som dödar Jesus utan vår synd. Jesus bär våra synder utan att kräva återbetalning. Efter sin uppståndelse så inleder han inte en hämndturné utan han inleder en försoningsrörelse.

Omvänt: Om det är Gud som kräver gottgörelse – då finns ju ingen förlåtelse, bara ersättning. Konsekvenserna av en sådan teologi kan tydligast ses i vårt medeltida straffsystem. Om Gud sonar synden genom det mest plågsamma lidande – då är det ju självklart att vi gör likadant. Eller hur?

Sträckbänk, bål, olika former av tortyr har alla sin teologiska motivering utifrån ett ställföreträdande strafflidande. Synd ska inte förlåtas, den ska betalas tillbaka i outhärdligt lidande och blod.

Vem är Gud i denna typ av tänkande? Rätt blodtörstig och framför allt grym. Om det var Gud som långsamt pinade Jesus till döds och dessutom tyckte att det var rätt, då är frågan vem som vill vara med i hans lag?

Lösningen i de moderna upplagorna som ändå vill hålla fast vid det ställföreträdande strafflidandet är ju att försöka beskriva Gud som ett ”offer” för sina egna kosmiska lagar. Gud älskar oss egentligen, men eftersom han också är rättfärdig så är han så illa tvungen att straffa någon och enda lösningen är att det blir han själv som tar straffet.

Gud är alltså inte allsmäktig utan underställd opersonliga, kosmiska lagar om rättvisa, dom och straff. Problemet är att ingen modern människa kan uppfatta denna typ av lagar som rättfärdiga. Inte heller kan man uppfatta tanken att en oskyldig ska lida för de skyldiga, det vore en otänkbar tanke i vår värld.

Min slutsats är att reformatorernas teologi lika mycket är en spegel av sin samtids rättsuppfattning. Med hjälp av tankar och rättsuppfattningar som var allmänt vedertagna i deras tid, såsom till exempel fysisk plåga som straff,

försökte reformatorerna bringa klarhet i innebörden i Jesu död. Det är respektfull arbeten men som sagt… Jag delar inte deras slutsatser.

Blessings, /Niklas Piensoho Föreståndare i Filadelfiakyrkan Stockholm