Låter Bibelns egen bild av Guds handlande och vishet i försoningen tala för sig själv

Låter Bibelns egen bild av Guds handlande och vishet i försoningen tala för sig själv som kontrast till Calvinismens förförelse:

”Ty han är vår frid, han som AV DE BÅDA HAR GJORT ETT och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag,

för att han skulle AV DE TVÅ I SIG skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle ÅT DEM BÅDA FÖRENADE I EN ENDA KROPP SKAFFA FÖRSONING MED GUD, sedan han genom korset hade I SIN PERSON dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)

”då han nu genom EVIG ANDE (Sann Gud) har framburit sig själv (ren, syndfri, sann Gudamänniska) SÅSOM ETT FELFRITT OFFER ÅT GUD”. (Hebr. 9:13-14)

”Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)

”och att genom honom FÖRSONA ALLT MED SIG, sedan han genom BLODET PÅ HANS KORS hade berett frid.” Kol.1:20)

”genom att Jesu Kristi KROPP BLEV OFFRAD en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)

”Jesus sade då till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens KÖTT och dricken hans BLOD, så haven I icke liv i eder.” (Joh. 6:53)

(Dvs. Den som inte ÄTER OCH DRICKER av det levande Gudsordet om offret av Kristi kropp och blod, smälter födan och inser betydelsen av offret Gud bestämt och utsett, Kristi (enheten av Gud och människa i personen Kristus) kropp och blod, har inte liv i sig. Alltså en livsfråga! Det ingår alltså i den frälsande tron på Jesus. Den tro som Guds Ande inger.)

Här talar inte Jesus om nattvarden utan kungör vilken sorts död av Jesus som försonar. Senare instiftar han också en måltid, som så ofta vi delar den, så ska det ske till åminnelse av vilken sorts död av Jesus som försonar. Offret av Kristi blod och lekamen.

Kristi kropp och blod, åtskiljs från Gudamänniskan Kristus (Guds fullhet lekamligen, Gud i köttet, enheten av Gud och människa i personen Kristus), mister sina livsfunktioner och dör.

Enheten av Gud och människa i personen Kristus består dock (ingen andlig död sker inget åtskiljande sker mellan Fader och Sonen eller Gud och människa i Kristi person) och Han predikar för de osaliga andarna, medan kroppen ligger död i graven.

Därmed är syndaskulden betald med det offer Gud utsett och bestämt. Det rena Offerlammets kropp och blod. När det offret var givet med Jesus fortfarande kvar i sin syndfria, rättfärdiga naturenhet med Gud.

Med bevarad enhet av Gud och människa i personen Kristus, visade Gud att vägen in till Hans gemenskap var öppen för människan. Förlåten i templet brast mitt itu. Försoningen var fullbordad på korset.

Vägen in till Guds boning i det allra heligaste var öppen. Det var inte vägen in till det allra heligaste i människan vägen var öppen. Nej, Vägen in till det allra heligaste i hela tillvaron var öppen. Vägen till Guds Hjärta och gemenskapen med Honom var nu öppen för alla människor som då lyssnar till Guds uppmaning: ”låt er därför försonas med Gud.

Uppmaningen var inte här att ta emot sakramenten för att bli räddad. Utan handlar om en återupprättad personlig relation med Gud: ”Låt er därför försonas med Gud”! Hur? ”åt alla de som tog emot Jesus gav Han rättighet att bli Guds barn och de har … blivit födda av Gud” Joh. 1: 12 – 13.