Det pågår på annan plats ett meningsutbyte kring dopet i vatten. Jag ger här mina synpunkter: Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop inlägg 1
”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro lät döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37, 4:41)
Bibeln talar bara om ett dop, och då inte om barndop, vuxendop eller om ”dopet när som helst vid skilda tidspunkter”, utan om DE TROENDES DOP. Tro på vad/vem? Återkommer till det. Det ligger inte pånyttfödelse i vattendopet, som att dopet i sig skulle förmedla andligt liv, utan det andliga livet förmedlas av Jesus själv vid hjärtats tro på Jesus:
”Då ni nu har kommit till tro, har ni som gåva undfått den Helige Ande”. En Andens omskärelse av hjärtat som sker vid personlig förtröstan till den Jesus är och har gjort, utan behov av riter eller mellanhänder.
Rövaren på korset hade ingen tillgång till ceremonier eller ritualer utan blev räddad i mötet med Jesus när de sitter sida vid sida på korset. Han kommer där i mötet med Jesus till insikt om sin egen synd. Och han kommer till tro på vem Jesus var/ÄR: ”Mig vederfares detta med all rätt – men denne man har inget ont gjort – tänk på mig när Du kommer i Ditt rike”.
Han bad om en tanke från den som Han insåg var uppfyllelsen av löftet om Messias och vann en hel evighet i Guds gemenskap vid tron på Jesus. Och detta sker utan några som helst riter och sakrament, så tillsäger då Jesus rövaren sakrament förutan att: ”sannerligen idag ska Du vara med mig i Paradiset”.
Rövaren på korset får åtnjuta att lyssna till Jesus segerrika predikan i dödsriket. ”Till kroppen dödad, men levande av Anden genom enheten av Gud och människa i Kristi person. I denna enhet går Han (i anden = andligt väsende = tillsammans med Gud = människa och Gud förenade) driven av Anden (i Anden) och åstad och predikar för andarna i fängelset, för dem som fordom var ohörsamma.” (1 Petr. 3: 18 – 19).
Han predikade till fördömelse för de som dött i otro på Jesus. Och till vetskap om räddning för de som dött i tro på vem den kommande Messias var/ÄR och skulle göra:
Ps. 22. ”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25). Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga och deras skulder är det som han bär.”
”HAN DOLDE INTE SITT ANSIKTE FÖR HONOM, NÄR HAN ROPADE LYSSNADE HAN TILL HONOM…GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD”.
Sakramenten är på intet sätt frälsande i sig själva. De pekar på vem Frälsaren är och vad Han gjort. Pekar på Trons fokus och kärna:
Tron på Jesus som Kristus – Gud i köttet, dvs. i en mänsklig ande/själ och kropp – ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”. Han är Guds fullhet, förkroppsligad i en person, som samtidigt är sann Gud och sann människa. Jesus är Kristus genom inkarnationens under.
Tron på att Jesus är människans ställföreträdare, som i hennes ställe uppfyller Guds lag och vilja, så att därmed försoning sker mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp. Därför dömer Gud människan rättfärdig, utan någon egen förtjänst, av nåd, för Kristi rättfärdighets skull.
Tack vare denna försoning mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp, räknas människan som rättfärdig och får sin synd förlåten. Detta är en fri gåva som erbjuds människan. Hon tillägnar sig den gåvan personligen vid tro och förtröstan på vem Jesus är och på vad Han gjort.
http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4a
Tron på att Jesus är människans rättfärdiga ställföreträdare som tillräknas mänsklighetens synd, utan att fördenskull vara synd till sin egen natur. Tron på att Han blir föremål för straffet som sonar skulden: att bära fram ett av synden obefläckat, rent, felfritt offer bestående av KRISTI (enhet av Gud och människa) kropp och blod.
Tron på att offret av Kristi syndfria, rättfärdiga kropp och blod är det giltiga och tillräckliga offret som avvänt Guds vrede över synd och syndare, så att relationen mellan Gud och människa är återupprättad för Kristi skull.
Tron på att Kristus återförenas med sin jordiska kropp, som får liv igen och uppstår. När han dör, blir han inte skild från Gud, utan skild från sin jordiska kropp. Det är KRISTI kropp och blod, som är det giltiga offret. Kroppen förlorar därmed sina livsfunktioner, dör och får liv igen i uppståndelsen.
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.”(Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Forts. Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop
Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop inlägg 2
Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:
Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:
”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son.
Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och en sammansatt enhet samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande. (Se Joh. kap 14 – 17).
”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!
Väsensmässigt så skiljs aldrig Jesus från Gud, utan är hela tiden ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”. Inte heller sker en ”juridiskt sett” åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person som en del vill hävda.
För det som ger människan ”juridisk rättighet” att leva i Guds gemenskap, grundar sig på att i människans ställföreträdare, den ”andre Adam”, så försonas/förenas Gud och människa i Kristi persons syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”. Rom. 5: 1.
Detta sker tvärtemot mänskliga synpunkter, om att det i människans ställföreträdare ånyo skulle ske en åtskillnad från Gud för att rädda människan. Väsensmässigt eller i juridisk mening skulle alltså detta ske. Detta är inget annat än en mänsklig tankekullerbytta från trosförkunnelsens förförelse, som även andra ”Bibelsprängda” som så hakat på och förmedlar denna förförelse.
Var finns Bibeltexterna på att Fadern och Sonen och Gud och människa måste skiljas åt i Kristi person för att rädda människan? Jesu nödrop på korset visar precis på det motsatta som vi sett:
Ps. 22. ”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25). Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga och deras skulder är det som han bär.”
”HAN DOLDE INTE SITT ANSIKTE FÖR HONOM, NÄR HAN ROPADE LYSSNADE HAN TILL HONOM…GENOM MESSIAS SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD”.
Forts. Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop
Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop inlägg 3
Bibeln säger precis tvärtom kring ett åtskiljande mellan Jesus och Gud i 2 Kor. 5: 17 – 21, att där inte sker en åtskillnad i Kristi person, utan tvärtom sker där i Kristi person, försoning och förening mellan Gud och människa:
”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv. Den som var utan synd gjorde Han till ett syndoffer, på det att vi I HONOM må bli rättfärdighet från Gud..”
1 Petr. 1: 18 – 19: ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder. Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist.”
Är det möjligt att vara räddad Skrift och sakrament förutan likt rövaren på korset? Absolut! Jesus förmedlar sig inte magiskt via sakrament i sig själva, utan de visar på vem Jesus Är och har gjort och vid tro på vem Han ÄR och har gjort, så är det Jesus själv som utan mellanhänder, som genom sin Ande förmedlar sig själv och det andliga livet till människan. ”Då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande”!!
Är det tron på vem Jesus ÄR och blodsoffret på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod som är räddande? Eller är det tron på att Skrift och sakrament är vad som förmedlar det andliga livet och gemenskapen med Gud till människan?
Absolut så är det tron på vem Jesus ÄR och blodsoffret på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod som är räddande: ”var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus är av Gud, men var och en ande som inte så bekänner Jesus är antikrists ande”. Vid en åtskillnad i vilken form som helst mellan Fadern och Sonen och Gud och människa i Kristi person så är det därmed antikrists ande som förmedlar denna lögn!
Ett ”troendedop” föreligger inte vid otro på vem Jesus ÄR och en förvanskning i tron på blodsoffret på korset hur mycket man är döpes i vatten. Det kan inte heller ske som en magisk formel för en icke medveten människa som vare sig bejakar eller förnekar vem Jesus ÄR och blodsoffret på korset.
Men barnen då? Vad jag förstår Jesu Ord så ”hör de himmelriket till”! Inte på grund av att de skulle vara utan syndig natur, utan på grund av Jesu universella försoning mellan Gud och människa. Hur länge gäller då det? Tills om de hör evangeliet om Jesus skulle vara förmögna att acceptera att bli räddade av Jesus eller förkasta Guds nådeserbjudande.
Därefter gäller Rom. 1: 18 – 23; 2: 11 – 16 för de icke på Jesus troende: ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
Trots att de kände till Gud (i skapelsen) prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar …
…för Gud är inte partisk. Alla som har syndat utan lag ska också GÅ UNDER UTAN LAG, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen…
För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna.
Detta Contra vad som gäller för de på Jesus troende: ”Den som vill han kommer och tar livets vatten för intet” – ”Åt alla dem som tog emot Honom (Jesus) gav Han rättighet att bli Guds barn…och de har blivit födda av Gud” – ”så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus” – ”Av nåd är ni räddade och det inte av er själva. En Guds gåva är det” – ”Se jag är med er alla dagar intill tidens ände”.
Forts. Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop
Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop inlägg 4
Gör så en liten utbrytning från ämnet dopet till synpunkter kring Nattvarden för att få en bra syn på betydelsen av sakrament. Nattvarden är mer än en åminnelse och förkunnelsestund, men inte heller något ”frälsningsmöte”.
Jesus säger när Han delar brödet och vinet med lärjungarna att det är Hans blod och lekamen (Matt.26:26-29). Paulus säger också i 1 Kor. 10:16 angående vinet och brödet: ”är icke den en delaktighet av Kristi blod? Är icke det en delaktighet av Kristi kropp?”
Samtidigt citerar Paulus Jesus och säger ”gör detta till min åminnelse” och ”så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer” (1 Kor. 11:23-26).
Det är allvarligt att framställa nattvarden på ett sådant sätt att FOKUS FÖRS BORT FRÅN FÖRTRÖSTAN TILL DEN JESU ÄR I SIN PERSON OCH OFFRET AV KRISTI KROPP OCH BLOD PÅ KORSET, till att en FÖRTRSTAN TILL EN RITUAL SKULLE RÄDDA MIG.
Jag är räddad i förtröstan till den Jesus är och offret av Kristi kropp och blod på korset, innan jag kommer till nattvardsbordet. ”Frälsningsmötet” sker vid korsets fot vid anblicken av försoningsoffret på korset, där relationen, kommunikationen och umgängelsen med min Frälsare upprättas.
Detta oavsett hur denna tro på Jesus uppstått. Via andra människors vittnesbörd och fokus på vem Jesus ÄR och med fokus på blodsoffret på Korset. Eller om det skett när jag läst Bibeln eller andlig litteratur. Eller om jag börjat be till Jesus och Han uppenbarat för mig vem Han är och betydelsen av blodsoffret på korset (Men det ska då stämma överens med vad Bibeln säger om Jesus och blodsoffret!!)
Visst är Guds Ord sant. Men är det tron på att Guds ord är sant som är den frälsande tron? Det står inte att den som tror att hela Skriften är sann är räddad. Det står inte att den som bekänner sig som kristen är räddad. Men OBS! däremot står det att ”då vi blivit rättfärdiggjorda genom tro på Jesus så har vi frid med Gud!”
OBS! Är det tron på Skriften i sig som är den frälsande tron? Eller är det tron på Honom som Skriften pekar på, Ordet som vart kött, tron på Kristus och Hans verk vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset, som tillräknas mig av nåd för Kristi skull, som är den frälsande tron?
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2016/03/29/skriftens-auktoritet/
https://hafosfunderingar.tre-skrivare.se/2017/05/01/skriften/
Tillbaka till Nattvarden: Men lika allvarligt är det att förringa Herrens speciella närvaro vid nattvardsbordet genom Hans Ord: ”Detta är min lekamen och detta är mitt blod.” Herren kommer mig till mötes på ett speciellt sätt vid nattvardsbordet, när vi delar brödet och vinet till ”åminnelse och förkunnelse av Hans död, till dess att Han kommer”.
Inte så att brödet och vinet intagit en annan substans än vin och bröd i fysisk bemärkelse, men en speciell närvaro utifrån Hans eget Ord: ”Detta är min lekamen, detta är mitt blod”, som så starkt pekar på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
”Pröva då människan sig själv” (1 Kor. 11:28-29), inte huruvida ens leverne är värdigt att komma till nattvardsbordet, men om man äger en längtan efter gemenskap med Kristus, längtan efter förtröstan till och umgängelse med den Han är som person, längtan efter förtröstan till offret av Kristi kropp och blod på korset för sin synd, längtan efter Guds nåd, frid och vänskap med Gud, längtan efter gemenskap med syskonen i tron på Herren Jesus (1 Kor. 10:17).
Längtar man efter gemenskap med Jesus, då ska man komma och låta sig påminnas om vem Jesus ÄR och betydelsen av blodsoffret på korset vid brödsbrytelsen! Men man ska inte se det som en ”magisk händelse som en ceremoni som i sig själv förmedlar andligt liv”.
Det är bara Jesu person som i sig själv, som genom sin Ande förmedlar andligt liv och Gudsumgängelse till de som oförvanskat tror på vem Han ÄR och oförvanskat tror på betydelsen av blodsoffret på korset!
Forts. Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop
Det finns bara ett dop i Bibeln: De troendes dop inlägg 5
För att återgå till ämnet här, dopet i vatten. Dopet är enligt Skriften en begravning av den ”gamla människan” (Rom. Kap. 6). Men inte på ett magiskt sätt i sig själv som konsekvens av en ritual, utan efter att ”dödsfallet” genom tron på Jesus har skett, så kan denna begravning av den gamla människan ske. Som även då utgör en gränsdragning i den andliga världen gentemot ”världens makter” i enlighet med förebilderna i GT i uttåget ur Egypten.
Där FÖREGICK TRON PÅ JESUS (bestrykningen av dörrposterna med blodet) ”dopet” i Röda Havet. Därefter kom de aldrig tillbaka till det gamla världssammanhanget även om de ibland längtade tillbaka till ”köttgrytorna” i Egypten.
Precis samma förebild kring dopet i vatten, åskådliggörs med Noaks Ark. När de var inne i Arken (Kristus) kom vattnet. Vattnet – dopet, ska inte komma innan man är inne i Arken Kristus vid tro på vem Han Är och har gjort.
Eljest så drunknar man i vattnet och dopet blir ett dop till död, istället för ett bekräftande dop till liv i gemenskap med Gud. Tro och dop bör förenas till en frälsande enhet, där tron föregår dopet i enlighet med Bibelns mönsterbild.
Då kan man inte bedra människor med att Du förenades med Gud i barndopet så Du behöver inte oroa Dig. Då blir det ett dop till döden och en tro på dopet som räddande i sig självt, där fokus på tron på Jesus som räddande tappar sitt fokus.
Precis vad som är fiendens intention med barndopet, att få människor att förskjuta fokus bort från tron på Jesus till fokus på en magisk ritual som räddande i sig självt. Ett sakrament som har till uppgift att peka på Jesu kroppsliga död och kroppsliga uppståndelse, blir då förvanskat till att en ceremoni i sig självt skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv.
Det är lika vilset som när man i katolicismen skulle mena att man ska anropa Maria om hjälp i förbön (spiritism) eller att reliker och ikoner skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv (ockultism). Eller att Påven skulle vara ”Kristi ställföreträdare på jorden” (en annan Jesus).
Eller att KK och sakrament skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv (en annan ande)DET ÄR JESU KRISTI person och ingen annan eller någon slags ceremoni eller mellanhand som förmedlar det andliga livet och Guds gemenskap till en människa.
Tro för allt i världen inte att vattendopet i sig skulle vara frälsande och pånyttfödande, med bedragande ord om att ”Du är ju barndöpt så då hör Du Gud till”. Utan vad som gäller är enligt Guds Ord: ”Då ni nu har kommit till tro, har ni som gåva undfått den Helige Ande”. Inget sakrament är en magisk ritual som i sig själv skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv.
Detta är att föra fokus bort från tron på Jesus till en tro på ett sakrament som bärare och förmedlare av andligt liv. Detta är ett fiendens försök till att lura människor bort från tron på Jesus som räddande till att en ceremoni skulle rädda människan.
Jesus bär själv genom sin Ande det andliga livet och gemenskapen med Gud in i den människas hjärta som i Guds Andes ljus ser vem Jesus ÄR och ser betydelsen av blodsoffret på korset.
Dopet i vatten ska inte sammanblandas med när den inneboende Anden genom tron ”beseglar människans gemenskap med Gud”. Inte heller ska dopet i vatten, beblandas med när Guds Ande ”kommer över” människor för att ”få kraft att bli Jesus vittnen”. Det har inget med vattendop eller meriter att göra. Det är en Guds nådegåva för att kunna förmedla Jesus på ett kraftfullt sätt.
För min egen del så skedde detta i samband med att Jesus gav mig ett speciellt bönespråk. Tidigare pekade jag på Jesus utan större reaktion. Men därefter lyssnade människor på ett helt annat sätt när jag pekade på vem Jesus ÄR och betydelse av blodsoffret på korset.
Fördenskull säger jag inte att detta bönespråk från Gud är ett tecken på att man är andedöpt. Många människor är beklädda med kraft från Jesus med vishet, kunskap och andra nådegåvor utan att ha detta speciella bönespråk från Gud.
Det viktiga är att alla sant på Jesus troende blir ”varandra lemmar till tjänst, varning, förmaning, uppbyggelse och tröst”. Det ser Gud till att ske med de som hör Honom till, mitt i det virrvar av förförelse som idag sker på den andliga arenan, ”som ska förvilla jämväl de troende genom tecken och under”. De sanna troende hör Herdens röst och följer Honom!!
Här under detta ämne har många röster hörts som inte alls företräder ”Herdens röst”, kring vattendopet vad jag kan förstå.
Den sanne Herden har bara ett dop i Skriften: de troendes dop: ”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro läto döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37,4:41)
——
Lars Mikael Fransson: Och då till en av de vanligaste frågorna! När är man vuxen nog att välja dopet.
HaFo: När är man vuxen nog? När man hör budskapet om Jesus och är förmögen att bejaka eller förkasta Guds nådeserbjudande. Vid ett accepterande och bejakande av Guds räddning när man upptäckt vem Jesus ÄR och ser betydelsen av blodsoffret på korset. Ja, då ”är man vuxen nog” att även ”låta sig döpas”.
Mötte på annan plats påståendet att ”Den som inte blir döpt i vatten kommer inte till himlen. Johannes 3” och gav då följande kommentar: Så Du menar att rövaren på korset, som Jesus tillsade: ”sannerligen idag ska du vara med mig i paradiset”, ändå inte kommer att finnas med i den eviga gemenskapen med Gud därför att han inte var/är döpt i vatten?
Den text som Du hänvisar till lyder: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike… Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Det centrala här är behovet av att bli född på nytt av Anden. Då måste ordet vatten här ses i ett större helhetsperspektiv. Och när sker då pånyttfödelsen av Anden?
Ef. 1: 13: ”I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, NÄR NI KOMMIT TILL TRO, fått den utlovade helige Ande som ett sigill”…
Joh. 1: 12 – 13: ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.” Detta är alltså Andens pånyttfödelse genom tron.
Vad är det då för vatten som Jesus här talar om i texten: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike”?
Jag tror att Jesus refererar här till omvändelse (Johannes dop) när han talar om vatten. Han talar inte här om att vattnet i sig skulle vara pånyttfödande. Han talar om att omvändelse (Johannes dop) och tro på vem Jesus ÄR och har gjort och att där då sker pånyttfödelsen av Anden vid tron på Jesus.
Först därefter kommer: ”De som då kom till tro lät döpa sig och så ökades församlingen”. Enbart för den redan troende (efter dödsfallet av den gamla människan vid tro på Jesus) fyller vattendopet en funktion av ”begravning av den gamla människan” och en gränsdragning gentemot det gamla världssammanhanget enligt förebilderna i GT.
I en helhet där text förklarar text, så finns ingen bekräftelse att det i vattendopet i sig skulle ligga pånyttfödelse. Då måste man lägga in saker som inte står där och även missa fokus på vad som ger Andens pånyttfödelse: Tron på vem Jesus Är och betydelsen av blodsoffret på korset. Då harmonierar helheten av Skriften.
Den sanne Herden har bara ett dop i Skriften: de troendes dop: ”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro lät döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37,4:41).
Inget här om att vattnet i sig självt skulle vara pånyttfödande. Inget här heller om att den som inte är vattendöpt skulle gå förlorad. Utan: ”Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.” Han svarade och sade: ”Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.” Det gjorde rövaren på korset och kommer att vara med i den eviga gemenskapen med Gud vattendopet förutan.
Fokus på att vattendopet i sig skulle vara räddande för fokus bort från vad som är den frälsande tron: Tron på vem Jesus ÄR och förtröstan till Blodsoffret på korset, då när ”Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv” och att Jesus bar fram det försonande offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Pingback: LBK igen | HaFos funderingar
Pingback: de Ortodoas trosbekännelse | HaFos funderingar
Pingback: Har tittat lite på Katolska kyrkans katekism | HaFos funderingar