Dopet

Hamnade i ett samtal kring dopet på annan plats här på FB. Jag återger vad jag där bidragit med:

Vid Noaks dop förelåg tron med att vara i arken Kristus innan vattnet kom. Eljest hade Noak drunknat i vattnet. Vid Judarnas uttåg ur Egypten strök man först blod på dörrposterna (tron på Kristi offer). Därför gick de torrskodda över när vattnet kom i röda havet.

Tro och dop hör egentligen ihop. Men nu har det åt endera eller andra hållet blivit ett tidsglapp. Då måste man bena ut vad som är grundläggande frälsande.

Och där säger Bibeln ”att då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande.”

Det finns inget som heter vuxendop. Troende dop är ett bättre uttryck om man ser till följande: Filippus fick frågan av den etiopiske hovmannen: Här finns vatten vad hindrar att jag döpes och får svaret: Om du av hela ditt hjärta tror så kan det ske.

Dopet är ingen förtjänstemerit utan ett påbud från Guds Ord om att när man har kommit till tro så låter man döpa sig enligt: ”De som då tog emot hans ord, lät döpa sig. ”den som tror och blir döpt (märk ordningen) han ska bli frälst”. ”Åt alla dem som tog emot honom (Jesus) gav han rättighet att bli Guds barn….och de har blivit födda av Gud”.

Vet inte om det är så fruktbart att hålla på med att dryfta dopet just nu. Detta med tanke på det avfall kring vem Jesus ÄR och har gjort som idag angriper de troende. Det är nog viktigare att lägga krutet på att avslöja och bemöta det.

När jag anser barndopet blir riktigt allvarligt är när jag ibland möts av uttrycket: ”Jag är ju barndöpt så jag klarar mig. Detta utan någon reflektion över vem Jesus ÄR och har gjort och tro på Honom:

Gud själv kommen i kroppslig gestalt som i Kristi person försonar/förenar Gud och människa i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och som därmed bär fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

Då har barndopet blivit ett dop till döden. Inget sakrament är i sig självt bärare och förmedlare av andligt liv. Jesus själv är den som är bärare och förmedlare av andligt liv vid en sann tro på och bekännelse av Honom.

Ordet ”född av vatten och ande”, tillkom när det inte fanns ett tidsglapp mellan tro och dop.” Men idag när tro och dop inte sker samtidigt, så måste vi dissekera Ordet, där Skrift får förklara Skrift.

Då blir det uppenbart: ”Då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande”. ”Åt alla dem som tog emot honom (Jesus) gav han rättighet att bli Guds barn….och de har blivit födda av Gud”. Detta är en Andens omskärelse av hjärtat vid personlig förtröstan till den Jesus ÄR och har gjort, utan behov av riter eller mellanhänder.

Det ligger inte pånyttfödelse i vattendopet utan i hjärtats tro på Jesus. Dopet är en begravning av den ”gamla människan”, efter att ”dödsfallet”, som genom tron på Jesus har skett och även en gränsdragning i den andliga världen gentemot ”världens makter” i enlighet med förebilderna i GT i uttåget ur Egypten.

Där föregick tron (bestrykningen av dörrposterna med blodet) ”dopet” i Röda Havet. Precis som förebilden med Noaks Ark. När de var inne i Arken (Kristus) kom vattnet. Tro och dop bör förenas till en frälsande enhet, där tron föregår dopet i enlighet med Bibelns mönsterbild.

Och kanske kan man säga att frälsningen inte är ”komplett” om man inte låter döpa sig efter att man kommit till tro. Då missar man ju begravningen av den gamla människan och uppståndelsen av den nya. ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst”.