Skriftens auktoritet

Det står att summan av Guds Ord är sanning och att sanningen ska göra er fria. Umgängelsen med det Skrivna Ordet är således en livsnerv i det kristna livet.

En del säger att Bibeln är både Guds och människors ord. Naturligtvis är de, som var drivna av Guds Ande, att skriva ned Ordet, färgade av sin personlighet. Men inte på det sättet, som det kan vara idag, när vi uppmanas, när någon driven av Guds Ande framför något, att pröva allt och behålla det goda.

Bibeln är Guds ofelbara Ord till människan. Sen är det en annan sak att de som nedtecknade Guds oföränderliga Ord inte var robotar, utan ”människor drivna av den Helige Ande”, där deras egen personlighet, inte färgar betydelsen av innehållet, men väl sättet att uttrycka innehållet. Därför behöver vi också ledsagas av Sanningens Ande för att se in i innehållets betydelse.

När Anden ger ljus över Ordet, framträder det Gud ville säga mänskligheten genom det skrivna Ordet och är då ett sant och ofelbart Ord, där inget kan dras bort eller läggas till. Det stannar inte vid ett försanthållande av Ordet. Det blir en levande del av mitt väsen. Det blir ett levande sant och ovedersägligt Ord, till en överbevisande visshet. En övertygelse om ting som man inte kan se. Därför att Guds Ande på ett övernaturligt sätt ger vissheten.

Min erfarenhet är att Gud talar främst via tankarna. Men även med hela mitt väsens alla ”sinnen”, ”mekanismer”, ”mottagningsorgan” eller vad man nu ska kalla det. (Att bara knyta det till människans egen livsande som gör henne till en levnde varelse meed själsliga förmögenhetr och kroppsliga funktioner, leder vilse.)

Gud talar aldrig emot, utöver eller som en ”ny uppenbarelse”, utanför Skriftens ram och riktlinjer. Då är det helt enkelt inte Gud som talar, varifrån eller på vilket sätt det än kommer. Där tror jag att varje sant troende som lever i en innerlig umgängelse med Jesus, lär sig erfara, när det är Herdens röst eller en främmande röst. Är det något som går i strid med det Skrivna Ordet, behöver man aldrig ifrågasätta att det är en främmande röst.

Skriften utgör ramen för vår tro och vandring med Jesus. Det är ett sant Ord och beskriver människans fall, räddning och framtid och vandringen mot detta mål. Inget uppslagsverk för varje situation. Gud leder och talar på många sätt personligt, men aldrig utanför ramen eller emot det Skrivna Ordet. Där är Facit som vi kan checka av gentemot. Även checka av vad som är falskt.

Den tillräknade rättfärdigheten från Gud av nåd, på grund av Jesu förtjänst. Tron på Jesus som Kristus (Guds fullhet lekamligen – Gud i köttet – sann Gud och sann människa i en enda person – Jesus Kristus Guds Son) och Hans ställföreträdande lidande och försoning genom att enheten mellan Gud och människa aldrig bryts i Kristus (segern över den andliga döden) och frambärandet av offret som sonar skulden: Kristi kropp och blod och som kroppsligen uppstår i en seger över den kroppsliga döden.

Denna av Guds Ande och Ords, framfödda trons gripande, kring försoningsoffret av Jesu blod och lekamen till försoning för vår synd och den personliga umgängelsen med personen Jesus Kristus är vad som gäller inför evigheten. (Ef.1:13;Joh.1:12)

”Den som tror på Sonen han har evigt liv, men den som inte hörsammar Sonen han skall inte få se livet..” (Joh.3:36)

I den personliga umgängelsen direkt med den levande och genom sin Ande närvarande personen Jesus, där vid min mästares fötter, när vi tillsammans läser det Skrivna Ordet, framträder mer och mer, vem Han ÄR och vad Han gjort och gör. Var vägen i Hans gemenskap går och inte går. Sen lägger ju så Gud ner olika gåvor i personer, i den troende gemenskapen, för att de ska bli lemmar varandra till tjänst, undervisa, trösta, förmana, varna och uppbygga varandra och ”så växa upp till Honom som är huvudet för församlingen”.

Jesus är Ordet. Jesus är i Ordet. Ordet är i Jesus. Han är det levande Ordet som blev kött. (Joh. Kap. 1). Han är den, som genom sin Ande gör Ordet levande för oss. Han är den som Ordet pekar på och vill leda oss till gemenskap med.

JESUS ÄR DOCK INTE INSTÄNGD I ORD PÅ PAPPER, så att vår gemenskap med Honom uteslutande handlar om ett betraktande av och enbart försanthållande av det Skrivna Ordet. Han lever och är allestädes närvarande genom sin Ande. Vi kan leva lika verkligt i en innerlig umgängelse med Honom, som med en nära vän vi kommunicerar med.

Antagligen är det lika allvarligt att stänga in Guds närvaro här i tiden till enbart Ord och sakrament, som det är att förringa Herrens speciella närvaro i Ord och sakrament. Gud är även genom sin Ande allestädes närvarande och verksam. (Ps. 139, Jer. 23: 23-24, Apg. 17:22-28, Joh. 14:21, 16:13, 1 Joh. 2:27).

I Jesu umgängelse (Joh.1:12-13), för Han , genom sin Ande, det eviga Livets gåva in i vårt väsen. Han som är förlåtelsen, vår frid och helgelse, tar sin boning i den troende. Den troende blir född på nytt. Får del av Gudomlig natur. Allt detta finns tecknat i Bibeln och erfars till en överbevisande visshet i den troendes väsen och sinne, genom den helige Andes vittnesbörd, både i Ordet och i den troende.

Tycker personligen det egentligen är väldigt naturligt och okomplicerat med Skriftens auktoritet och samspelet mellan Guds Ande och Skriften för levandegörandet av Ordet. När det blir krångel, så nog handlar det oftast om att vi av olika anledningar inte vill se vad Ordet säger, eller blivit lurade att det är en viss kyrka som ska tolka det. Eller utan att pröva det låter andra tolka det åt oss.

Vi ska ta vara på gåvorna Gud lagt ner i gemenskapen för vår uppbyggelse. Men det kommer till syvende och sist, i denna falska väckelsens/falska skördetidens, avfallets och förförelsens tid, att handla om varje enskild individ. Huruvida man lever i ett sådant förhållande med Skriftens Jesus och sanningens Ande, i ett av Gud framformat ärligt hjärta, så att man hör och känner igen Herdens röst och registrerar den falska anden i de olika förförelserna som drar fram.

Utan Skriften, som yttersta auktoritet för vad som gäller, kommer vi att stå oss slätt. Precis som om vi inte också lever i en innerlig personlig umgängelse med rätt Jesus. Skriftens Jesus i alla stycken.

Skymtar ett dike i sammanhang

-där kyrkan och läroämbetena övertar Andens roll som uttolkare av Skriften.

-Ett annat dike där det nästan framställs som att Jesus inte är Guds slutliga uppenbarelse, utan det öppnas för ny uppenbarelse.

-Hör ibland röster från ett tredje dike, att Gud inte talar personligt idag, utan att Gud på intet annat sätt, kommunicerar med människan, än enbart, uteslutande genom det Skrivna Ordet. Att Jesus är instängd i Logos (Skrivna Ordet), medan ju Bibeln beskriver hur Han även talar Rhema (levande kommunikation i nuet).

-Ett fjärde dike skymtar där det nästan blir bokstäverna på ett papper, i sig, som är räddande. Alltså en slags tro, på att det är tron på Skriften, i sig, som räddar!!

Fienden försöker alltid leda människan bort från tron på, umgängelsen med och fokuseringen på personen Jesus. Den Han ÄR, har gjort och är för, med i och genom den troende.

Fienden försöker leda tron till enbart en fokusering på Skriften, att tron på Skriften är räddande i sig. Fienden försöker vilseled människor till att tron på sakramenten är räddande i sig. Vilseleder till att tron på tron är räddande i sig.
Fienden lurar även människor i utkorelseläran om att lita på att Du är utvald. Lita på att Gud är mäktig att bevara den Han har utvalt.

Det ljuder ett eko i den avfallna kristenheten: Lita till Din tro. Lita till nåden. Lita till ditt dop. Lita till att Din församling eller kyrka är Guds representant på jorden och förmedlar Guds nåd till Dig. Lita till Din överlåtelse. Lita till Din egen inre Gudomlighet. Lita till vittnesbördet i Ditt inre. Lita till vad Du upplever o.s.v. o.s.v eskalerar afvallets synkronisering mot det avfall som Bibeln tecknat ska ske i ändens tid.

Allt detta är uttryck från avfallets företrädare och företeende, som för fokus bort från tron på personen Kristus och förtröstan till den Han ÄR och har gjort. DET ÄR HAN SOM ÄR RÄDDNINGEN I SIN EGEN PERSON SOM VARANDES GUD SJÄLV I KROPPSLIG GESTALT, SOM FÖRENAR GUD OCH MÄNNISKA I KRISTI SYNDFRIA RÄTTFÄRDIGHET OCH GUDOMLIGHET OCH SOM DÄRMED ÄR DEN SOM BÄR FRAM DET RENA OFFRET AV KRISTI PERSONS – GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE/FÖRSONADE – KROPP OCH BLOD PÅ KORSET!!

Diken finns åt alla håll bort från personen Jesus allena. I spänningsfältet mellan dikenas ytterligheter, med ensidiga överbetoningar av delar från Skriften, ligger summan av Ordet och fokuserar vägens sanna mitt.

Det enda vi har att lita till, är att Jesus dog och uppstod för vår synd. Det som hände var inte ett offer till djävulen, utan Gud som går in och själv är det offer som krävs inför Gud. En syndfri Gudamänniskas blod och lekamen.

Det som ytterst händer ÄR INTE MÄNNISKANS ELLER GUDS STRID MED DJÄVULEN!! Fienden finns med i bilden för att sabotera Guds verk. Men huvudpoängen i det som sker är att Gud går in och räddar människan från Gudsfrånvändheten och den förlorade Gudsgemenskapen. Fienden försöker med lögn vilseleda människan från att se försoningen och återupprättandets faktum i Jesus Kristus. Genom lögn bedra människan på den fria umgängelsen med Jesus. Han avväpnas med sanningen. Där kärleken till sanningen har rum i hjärtat.

DET SOM SKER ÄR ATT GUD FÖRSONAR/ÅTERFÖRENAR MÄNNISKAN MED SIG SJÄLV. En enda är medlare mellan Gud och människa. Där i Jesu jordiska kropp sker försoning och återupprättad gemenskap mellan Gud och människa. Genom att Gud i Jesus Kristus besegrar den andliga dödens och den kroppsliga dödens våld, som hade blivit människans belägenhet.

VÄGEN TILL GUDS GEMENSKAP OCH EVIGT LIV ÄR ÖPPEN. Vi är välkomna att leva i umgängelse, kommunikation och relation med Jesus här och nu och på ett fullkomligt sätt i evigheten.

Människan kan på intet sätt, med sin egen avgörelse bidra till sin räddning ur sin belägenhet, utan allt beror på Guds nåd och är ett Guds verk. Detta synes dock ibland betonas så starkt, att nästan Guds uppmaning i Ordet att leva i gemenskap med Jesus missas.

Missar den troendes personliga livsförbindelse med den uppståndne levande Jesus. Den enkla, personliga umgängelsen och kommunikationen med vår bäste vän. Att det inte enbart stannar vid att läsa sin kärestas kärleksbrev, utan innerligt även dela gemenskapen och livet med sin käresta, i en konkret, påtaglig, ömsesidig umgängelse.

En personlig umgängelse med personen Jesus, som i sin person, är gåvan vi genom, den av Guds Ande och Ord framfödda tron, griper kring. Detta tolkas ibland nästan som en laggärning och ett försök att medverka till sin räddning och inte, som den av Guds Ande och Ord framproducerade trosgärning (handling i förtröstan på att Gud verkar i enlighet med sitt Ord) , som det handlar om och som leder till en livgivande personlig umgängelse med Honom som är uppståndelsen och Livet.

Å andra sidan kan betoningen på avgörelsen bli så stark, att det nästan blir en slags medverkan och prestation att komma till tro. Därmed kan, undervisningen om vem Jesus är och har gjort, som är budskapet, som genom Guds Ande och Ord föder fram tron, få en alltför undanskymd plats och betydelse.

Naturligtvis är det inte bokstäver på ett papper som i sig är räddande eller livgivande. Men Ordet pekar på Honom som är Guds slutliga uppenbarelse till människan, i vars gemenskap, Hans Ande gör Ordet, till ett levande Ord.

Jag hade läst Bibeln fyra gånger innan jag kom till tro. Men såg inte vad som stod. Men fokuseringen leddes mot Jesus och när Han kommit in i mitt liv, fick jag över en natt en ny bok. Började se vad som stod mer och mer. Där är jag fortfarande en lärjunge vid Hans fötter vid läsandet och i behov av trossyskons korrigering och bidrag med sin gåvor och funktioner. För att rätt växa som lärjunge.

Naturligt vis är det den objektiva rättfärdiggörelsen utanför människan som gäller för vår salighet. Men detta är ingen motsägelse till att Kristus genom sin Ande bor i den troende. Att Jesus genom sin Ande blir en relations och kommunikationspartner. Att den helige Ande genom en livets Andes lag arbetar i den troendes väsen och sinne för ett helgat liv till tjänst inför Gud och människor.

Rättfärdiggörelsen är inte en förvandling i personen, utan en deklaration om denna persons lagliga ställning inför Gud. Tillräknad rättfärdighet för Kristi skull. Men Skriftens budskap handlar också om att Kristus genom sin Ande bor i den troende och vilken konsekvens det har för det kristna livet här och nu. Inte en grund för vår rättfärdighet inför Gud. Men det har en oerhörd betydelse att leva i den innerliga personliga relationen med Jesus här och nu. Med Andens verksamma liv.

Att Kristus bor i den troende är inte grundvalen för vår rättfärdiggörelse eller visshet därom. Den står där svart på vitt i Bibeln om Kristi tillräknade rättfärdighet, som en domsakt utanför människan.

Men detta är ingen motsägelse till att Kristus bor i den troende och även vittnar i hennes sinne och väsen. Detta finns också svart på vitt i Bibeln. Enligt Luther kallad helgelsens gåva inom oss. Som inte är en orsak till förlåtelsen och det eviga Livets gåva, utan en konsekvens eller resultat av den fria rättfärdiggörelsens gåva utanför mig och som är knuten till Kristi person.

En gåva som tron gripit kring och mottagit av nåd, genom den av Guds Ande och Ord framfödda tron. Att Kristus bor i den troende är inte människans tillräknade rättfärdiggörelse inför Gud, utan en pånyttfödelsens konsekvens, där Jesus genom sin Ande bor i människans väsen och sinne. Inte en orsak till förlåtelse och evigt liv, utan en orsak eller resultat av förlåtelsen och det eviga Livets gåva.

En umgängelse med Jesus som endast blir ett betraktande av honom på papper och inte leder till en ömsesidig umgängelse i en intim personlig kommunikation och umgängelse, är en död relation. Ett läsande av kärleksbrevet, men inte den där kärleksumgängelsen som i en levande, påtaglig umgängelse och relation.

Naturligtvis kommunicerar och umgås Jesus, genom sin Ande, med oss på alla plan av vårt väsen och sinne. Men aldrig på ett sätt eller med ett innehåll, som går i strid mot eller utgör en ny uppenbarelse utöver det Skrivna Ordet.

Naturligtvis är det inte tron på Skriften i sig, som är räddande. Det är Guds nådesfulla domsakt i Kristus Jesus, rättfärdig för Kristi Skull, som är räddande. Det är den av Gud framfödda tron på och personliga umgängelsen med Jesus, som Skriften pekar på och vill leda oss fram till, som är räddande. Detta är inte enbart knutet till ord på ett papper eller sakrament. Men i Hans gemenskap blir orden på papperet ett levande, sant och ovedersägligt Ord.

Skrift och sakrament är inte räddande i sig, men påminnelsen om och gemenskapen med Jesus blir påtaglig, levande och reell i nattvarden, som påminner om vad som är fokus för tron: offret av Kristi kropp och blod.

Jesus åskådliggör och säger att det är Hans kött och blod som är dödsoffret som sonar synden och instiftade en måltid vi delar i den kristna gemenskapen, för att det ska ske till åminnelse av och påminnelse om vilken sorts död Han dör och vad det är som sonar skulden: Kristi kropp och blod.

Nattvarden är mer än en åminnelse och förkunnelsestund, men inte heller något ”frälsningsmöte”.

Jesus säger när Han delar brödet och vinet med lärjungarna att det är Hans blod och lekamen (Matt.26:26-29). Paulus säger också i 1 Kor. 10:16 angående vinet och brödet: ”är icke den en delaktighet av Kristi blod? Är icke det en delaktighet av Kristi kropp?

Samtidigt citerar Paulus Jesus och säger ”gören detta till min åminnelse” och ”så ofta ni äter detta bröd och dricker kalken, förkunnar ni Herrens död, till dess att han kommer” (1 Kor. 11:23-26).

Det är allvarligt att framställa nattvarden på ett sådant sätt att fokus förs bort från förtröstan till den Jesus är i sin person och offret av Kristi kropp och blod på korset, till att en förtröstan till att en ritual räddar mig.

Jag är räddad i förtröstan till den Jesus är och offret av Kristi kropp och blod på korset, innan jag kommer till nattvardsbordet. ”Frälsningsmötet” sker vid korsets fot vid anblicken av försoningsoffret på korset, där relationen, kommunikationen och umgängelsen med min Frälsare upprättas.

Men lika allvarligt är det att förringa Herrens speciella närvaro vid nattvardsbordet genom sitt Ord: Detta är min lekamen och detta är mitt blod. Herren kommer mig till mötes på ett speciellt sätt vid nattvardsbordet, när vi delar brödet och vinet till åminnelse och förkunnelse av Hans död, till dess att Han kommer. Inte så att brödet och vinet intagit en annan substans än vin och bröd i fysisk bemärkelse, men en speciell närvaro utifrån Hans eget Ord: Detta är min lekamen, detta är mitt blod.

”Pröve då människan sig själv” (1 Kor. 11:28-29), inte huruvida ens leverne är värdigt att komma till nattvardsbordet, men om man äger en längtan efter gemenskap med Kristus, längtan efter förtröstan till och umgängelse med den Han är som person, längtan efter förtröstan till offret av Kristi kropp och blod på korset för sin synd, längtan efter Guds nåd, frid och vänskap med Gud, längtan efter gemenskap med syskonen i tron på Herren Jesus (1 Kor. 10:17).

I dopet handlar Gud enligt sitt Ords löfte med begravning av den gamla människan, sammanväxning med Kristus i Hans uppståndelse och gränsdragning gentemot världens makter. Om dödsfallet skett genom trons gåva från Gud på Jesus, Hans försoningsgärning och den tillräknade rättfärdigheten från Gud, på grund av Kristi förtjänst och umgängelsen med Honom.

”Då sade hovmannen: ’se här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske.’ Han svarade och sade: ’Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus Kristus är Guds son.’ … De som då kom till tro läto döpa sig och så ökades församlingen” (Apg. 8:36-37,4:41)

Bibeln talar bara om ett dop, de troendes dop. Det ligger inte pånyttfödelse i vattendopet utan i hjärtats tro på Jesus. ”Då ni nu har kommit till tro, har ni som gåva undfått den Helige Ande”. En Andens omskärelse av hjärtat vid personlig förtröstan till den Jesus är och har gjort, utan behov av riter eller mellanhänder.

Dopet är en begravning av den ”gamla människan”, efter att ”dödsfallet” genom tron på Jesus har skett och även en gränsdragning i den andliga världen gentemot ”världens makter” i enlighet med förebilderna i GT i uttåget ur Egypten.

Där föregick tron (bestrykningen av dörrposterna med blodet) ”dopet” i Röda Havet. Precis som förebilden med Noaks Ark. När de var inne i Arken (Kristus) kom vattnet. Tro och dop bör förenas till en frälsande enhet, där tron föregår dopet i enlighet med Bibelns mönsterbild.

Det är Jesus själv som i sin person, genom den helige Ande, bringar det eviga livets gåva in i den troendes väsen och sinne utan mellanhänder eller speciela ritualer. Detta sker när det av Guds Andes levandegörande av Ordet, framfött den tro, som leder till umgängelsen med Honom, som är uppståndelsen och Livet i sin närvarande person. Det är personen Kristus som är livgivaren.

Det är ingen kyrka eller församling som har monopol på att tolka Skriften eller som förmedlar Guds nåd i sig. Anden är lika närvarande hos syster Kajsa i Jokkmokk. När hon läser Skriften kan Anden direkt tolka den för hennes hjärta och sinnen, vid en personlig umgängelse med personen Jesus, allestädes närvarande.

Där har inte påven eller någon annan ett företräde. De människor som Gud lägger ner en speciell gåva, att med vishet förmedla Guds Ord, är inte knutet till kyrkotillhörighet, utan till den personen. Lika väl i Kiruna, Andersvattnet, Stockholm eller Rom.

DET ÄR JESUS SOM I SIN EGEN PERSON/ANDE FÖRMEDLAR DET EVIGA LIVETS GÅVA!!

Jesus talar aldrig i sin personliga umgängelse med människor (Rhema) emot Logos (det skrivna Ordet). Eller som en uppenbarelse i strid eller utanför riktlinjerna i Logos. Därför är det så viktigt att vi får en helhetsbild av vad skriften säger i olika frågor. Därför poängterar också Paulus ”icke utöver vad skrivet är”.

För en del tycks konsekvensen i uttrycket ”Evangelium i Ord och sakrament”, leda till en tro på att det är Skriften i sig och sakramenten i sig som är räddande och i mina ögon synes det som att man inte leds in i den personliga, direkta kommunikationen och umgängelsen med personen Jesus. Vi kan enligt denna syn på intet annat sätt umgås med Jesus än i Ord och sakrament.

OBS frågan!

Är det tron på att brödet och vinet förvandlas och förmedlas som Kristi kropp och blod, som är den frälsande tron? Eller är det tron på att offret av Kristi blod och lekamen på korset, är det felfria offret åt Gud, som sonar syndaskulden och avvänder straffet helvetet från människan?

En tro på ett felfritt offer av Kristi kropp och blod innebär samtidigt en tro på Jesus som Kristus. Det innebär en tro på att enheten av Gud och människa i Kristi person vid offret av Kristi blod och lekamen består (= ingen andlig död av Jesus), genom Kristi syndfria rättfärdighet och lydnad, som där bringar segern över den andliga döden genom att den aldrig sker i Kristi person.

OBS!

Visst är Guds Ord sant. Men är det tron på att Guds ord är sant som är den frälsande tron? Det står inte att den som tror att hela Skriften är sann är räddad. Det står inte att den som bekänner sig som kristen är räddad. Men OBS! däremot står det att då vi blivit rättfärdiggjorda genom tro på Jesus så har vi frid med Gud!

OBS!

Är det tron på Skriften i sig som är den frälsande tron? Eller är det tron på Honom som Skriften pekar på, Ordet som vart kött, tron på Kristus och Hans verk som tillräknas mig av nåd för Kristi skull, som är den frälsande tron?

Själv äger jag en visshet om att Guds Ord är sant, även om jag inte äger Guds Andes uppenbarelses ljus över allt som står, så att betydelsen i alla stycken i allt innehåll är klar och levande för mig.

OBS!

Men den frälsande tron är levande: vem Jesus ÄR som Kristus (Guds fullhet lekamligen), att det felfria Offret av Kristi blod och lekamen sonade syndaskulden och att Gud av nåd, för Kristi skull tillräknar mig Jesu försoningsverk. Där står fötterna på klippan och jag får tillsammans med Jesus som en lärjunge vid Hans fötter, i samtal med Honom läsa Ordet och Han får göra det levande genom sin Andes uppenbarelses ljus för mig efter sin viljas behag.

Paulus säger i Ef. 1:17-18: ”min bön är att vår Herres Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må ge er en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig och att han må upplysa era hjärtans ögon, så att ni förstår hurudant det hopp är, vartill han har kallat er…”

När Gud låter sin Andes uppenbarelses ljus komma över Ordet blir det mer än ord på ett papper. Det blir till en övertygande visshet i hela vårt väsen vem Jesus är och vad Han gjort, så att fokus för den frälsande tron riktas mot Honom som i sin person är Frälsaren och livgivaren, Jesus Kristus själv och inte till något annat som frälsande i sig.

Vi kan umgås med Jesus som en nära vän, men naturligtvis alltid inom Bibelns ram och rättesnöre. Hela tiden gäller: inte utöver vad Skrivet är. Men inte är Jesus bara tillgänglig i Logos – Det Skrivna Ordet. Jesus är överallt närvarande genom sin Ande i en personlig relation som person.

Hans Ande ger ljus över det Skrivna Ordet, så, att vi lär känna Honom och ser vem Han är och vad som gäller för vandringen med Honom, men Han är oss också nära genom sin levande person.

OBS!

Jesus är i sin egen person livgivaren och inte bunden till vare sig mellanhänder eller speciella ritualer, för att genom tron (den tro som Han själv skapar i ett människohjärta, på att Han är Kristus, som i sig forsonar och förenar Gud och människa och vars offer av kropp och blod sonar skulden ) överbringa det eviga livets fria gåva till en subjektiv erfarenhet i den troendes liv. (Ef. 1:13-14, Joh.1:12-13)

Det är tron på Jesus för den Han är som Kristus (Guds fullhet lekamligen, Gud i köttet) och vad Han gjort i sitt ställföreträdande lidande, död och uppståndelse som är livgivande. (Den tron kan vi aldrig ta oss själva utan måste uppenbaras av Guds Ande) och inte en tro på orden på papperet i sig eller tron på sakramenten i sig som är livgivande.

Skriften och sakramenten är till för att visa på Honom, som i sin person är livgivaren, så att vi får den personliga relationen med Honom, som närvarande levande person upprättad.

Jesus åskådliggör vid den sista måltiden vilken sorts död som sonar skulden. (Han stängde redan där för tron på en andlig död av Jesus för att sona skulden). Han tar brödet och vinet och säger att det är Hans kropp och blod och åskådliggör med det, vilken sorts död av Honom, som är sonande och tillägger, att så ofta de i gemenskapen ska dela denna måltid, så ska det ske till åminnelse av Honom.

Till åminnelse och påminnelse om vilken sorts död: Offret av Hans kropp och blod som sonar skulden. Det blir också i sig en påminnelse om att Han är Kristus, den fulla oupplösliga enheten av Gud och människa i personen Kristus, eftersom Han vid kroppens frånskiljande och död, uppenbarligen lever i fortsatt enhet mellan Gud och människa som Kristus och därmed visar Han, att den andliga döden över människan, då också är övervunnen i Hans person som Kristus, genom att den andliga döden aldrig skedde i Honom som personen Kristus.

När Han så då i uppståndelsen förenas med den frånskilda, döda kroppen, som får liv igen, blir det uppenbart för dem, att även den kroppsliga döden är besegrad av Kristus (Gudamänniskan Kristus, Guds fullhet lekamligen, sann Gud och sann människa).

Den kristna trosgrunden ligger i den tro Guds Ande inger på vem Jesus är som Kristus (Guds fullhet lekamligen – sann Gud och sann människa), Guds ingjutna förtröstan till försoningsoffret av Kristi kropp och blod och Guds tillräknade rättfärdighet på grund av Kristi förtjänst.

OBS!

Tolkar man att Jesus, när Han säger att den som inte äter Hans kött och inte dricker Hans blod (Joh.6:53), inte har liv i sig och menar att det syftar på nattvarden uppstår flera problem.

Alla, inklusive rövaren på korset, som av Guds Ande erhållit tron på vem Jesus är och har gjort i sina hjärtan, men som aldrig fått del av nattvarden, äger då enligt Jesu Ord inte livet. Det skulle bara vara människor som tagit nattvarden som vore räddade. Vart förpassar detta Skriftens tron på Jesus allena som räddande i sig?

Därav förstår vi att Jesus här syftar på något annat än nattvarden med sina Ord. Utifrån vad Skriften eljest lär så måste Han mena, att den som inte äger den av Guds Ande ingjutna tron i sitt hjärta på vem Jesus är som Kristus, insett Offrets betydelse av Kristi kropp och blod (äter Hans kropp och blod) och därmed genom tron, subjektivt i sitt personliga liv, blivit inräknad (objektivt är alla människor inräknade) i Jesu död och uppståndelse, äger inte livet.

Trosgrunden ligger inte i en tro på ett sakrament i sig som livgivare. Men nattvarden vill påminna om och fokusera vem Jesus är som Kristus och vad som är fokus för den frälsande tro som Guds Ande inger: Offret av Kristi blod och lekamen.

OBS!

Nattvarden vill vara en proklamation om vem Jesus är som Kristus och vad som gäller i försoningen: Offret av Kristi blod och lekamen (1Kor.11:23-26). Och Jesus är närvarande på ett speciellt sätt i nattvarden genom sitt ord: Detta är min lekamen och detta är mitt blod.

Är det inte allvarligt, om trons fokus förs från Jesu person, Honom som livgivaren i sig själv och tron på den Han är och har gjort, ingjutet i människans hjärta, som livgivande i sig, till att ett sakrament i sig självt skulle vara livgivande?

OBS!

Fokus för tron förskjuts, så att en människa istället för att förtrösta till Jesus allena som livgivaren, förtröstar till att en ritual är det som räddar henne. Att få del av sakramentet blir det centrala och mindre centralt att tro på vem Jesus är och vad som gäller i försoningen.

OBS!

Är det inte allvarligt, om trons fokus förs från Jesu person, Honom som livgivaren i sig själv och tron på den Han är och har gjort, ingjutet i människans hjärta, som livgivande i sig, till att tron på Skriften i sig självt skulle vara livgivande? Att äga en tro att Skriften är sann och ska läsas som det står, blir då mer central än att äga tron på vem Jesus är och har gjort och leva i Hans umgängelse.

Leder det inte människan bort från den enkla, okomplicerade kommunikationen och umgängelsen med den uppståndne frälsaren och livgivaren, om man på så sätt binder Jesus vid enbart bokstäver på papper och endast tillgänglig i ritualer och detta som livgivande i sig?

I Bibeln kommunicerar Gud med människor på alla plan av deras sinnen, men aldrig i strid med eller utöver vad skrivet är. Där finns mallen, rättesnöret för vem Jesus är och vad som gäller för vandringen med Honom. Men inte är Han instängd i ord på ett papper. Han umgås med oss som en nära vän.

Då har man verkligen stängt in Jesus och mitt i allt tal om att läsa som det står, förhindrat människor Bibelns undervisning kring Anden som den personlige hjälparen och vägledaren och även den som ger ljus över det Skrivna Ordet och även kan ge Rhema: Guds personliga tilltal in i en viss situation i nuet. Man stympar Guds Ord och evangeliet.
——

Har mötts av frågan: ”Jag frågar mig vad du vill ha utöver ordet och sakramenten.”

Undrar om frågan är helt rätt ställd. När någon svarar på den frågan låter det som att han vill ha något utöver vad skrivet är! Alltså en bedrägligt ställd kuggfråga i ett försök att svartmåla och få människor till att framstå som att man inte är skriftenlug utan ska ha något utöver Skriften.

OBS!

Men vad jag vill ha är allt Guds rådslut, enligt HELA Bibelns beskrivning och inte i den tolkning och konsekvens som tydligen för en del läggs i uttrycket: Evangelium i Ord och sakrament.

Vad jag, utöver den tolkning och konsekvens av den tolkningen, vill ha är Bibelns enkla beskrivning av människors personliga kommunikation och umgängelse med Jesus. Han är lika levande och närvarande idag genom sin Ande, som när Han gick här i sin jordiska gestalt. Det undervisar Han själv lärjungarna om, att det är vad som gäller, när Han har sänt Hjälparen.

Jag vill leva i denna sanning i den personliga kommunikationen och umgängelsen med min frälsare och bästa vän. Var stund och minut. Oavsett om jag har tillgång till min Bibel eller något sakrament just då.

OBS!

När Rövaren på korset fick det eviga Livets gåva, så skedde det vare sig genom ord på papper eller genom något sakrament. Jesus själv överräckte och förmedlade gåvan, när det för rövaren, i Guds Andes ljus, gick upp för honom vem Jesus var och att han själv var en syndare, men att Jesus hängde där i hans ställe, för att han skulle få förlåtelse. Jesus själv i sin egen person, var livgivaren och den som förmedlade gåvan direkt, utan mellanhänder eller några ritualer.

Jesus är lika levande och närvarande idag, som Han var i den situationen. Det är Bibelns beskrivning. Att ta bort det från människor är allvarligt, även om det sker via de största andliga auktoriteter eller under sken av att vara så skrifttrogen.

När man först hör uttrycket att Jesus inte kan skiljas från Ordet, låter det så bestickande riktigt, men om det i sin tolkning leder till en konsekvens att Jesus bara finns som bokstäver på papper och instängd mellan pärmar, blir det fel. Är så mån om den personliga umgängelsen och kommunikationen med den överallt närvarande frälsaren.

MEN DÅ ÄR DET JU HELT VGÖRNDE LIVSVIKTIGT TT DET ÄR SKRIFTENS JESUS SOM JG UMGÅS MED OCH INTE EN PÅLURAD TRO TILL EN ANNAN JESUS, ETT ANNAT EVANGELIUM VIA EN ANNAN FALSK ANDE!

OBS!

Sen är det då, så riktigt med att poängtera, att vi inte kan bygga på upplevelser och känslor. Där finns Ordet som mall hela tiden för vår vandring med Jesus, så att vi kan skilja Hans röst ifrån alla andra röster och se upp så vi inte hamnar i upplevelser som inte är från Gud. Vi kan aldrig ledas av känslor och upplevelser. De måste hela tiden checkas av gentemot Ordet. Men det utesluter inte att vi kan få uppleva mycket tillsammans med Jesus.

Må Jesus ge oss ljus över Ordet så att vi finner balans i allt utbud som idag pockar på att vara det enda sanna, styrkt av diverse andliga auktoriteter och bakom tal om skrifttrohet.
——

Alla säger sig läsa som det står och att Bibeln är deras auktoritet. Var människa behöver tillsammans med Hjälparen – Anden, själv komma till den övertygelse och tro som är den sanna. Där vill Jesus genom sin Ande, personligen, till var människa ge ljus över Ordet. Vi får personligen be Honom om ljus och vägledning i Ordet och lita till det ljus Han genom sin Ande förlänar.

För mig är den innerliga umgängelsen i kärleksrelationen med personen Jesus Kristus, så oändligt dyrbar, så jag önskar att alla utan krångligheter får leva i denna enkla umgängelse och kommunikation med Frälsaren.

Vi får ta dessa skriftens Ord till oss som gällande dig idag:

” Älskar ni mig så håller ni mina bud och jag skall be Fadern och han ska ge er en annan hjälpare som för alltid ska vara hos er. Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, ty hon ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, ty han bor hos er och ska vara i er ..

På den dagen ska ni förstå, att jag är i min Fader och att ni är i mig och att jag är i er .. den som älskar mig, han ska bli älskad av min Fader och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom .. jag ber att de alla må vara ett och att såsom du Fader är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss .. och den härlighet som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett ..

Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå .. i honom har ni nu, sedan ni har kommit till tro, som ett insegel undfått den utlovade helige Ande. Vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk ska förlossas ..

den som inte har Kristi Ande, han hör honom inte till. Om nu Kristus är i er, så är väl kroppen hemfallen åt döden för syndens skull, men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om dens Ande som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så ska han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er ..

Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn…de blev alla uppfyllda av helig Ande och började tala tungomål, eftersom Anden ingav dem att tala…och Anden sade till mig, att jag skulle följa med dem…när jag hade begynt tala föll den helige Ande på dem, alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss…

Vi får leva i Ordets och Andens ledning och kommunikation inom skriftens ram och efter det ljus Anden ger över Ordet.

Det finns ingen uppenbarelse vid sidan av bibelordet i meningen emot, i strid med eller som en tillagd uppenbarelse till bibelns ram och riktlinje. Men umgängelsen med Jesus stannar inte fördenskull vid en umgängelse med enbart skrift och sakrament, utan leder till en personlig umgängelse med personen Jesus.

Där Jesus genom sin Ande bor i den troende och har en personlig, ömsesidig kommunikation och relation med den troende. Man lever i Ordets och Andens ledning och kommunikation inom skriftens ram och efter det ljus Anden ger över Ordet. Hans får hör och känner igen hans röst både i Ordet och i den personliga umgängelsen just genom Anden som de har undfått.

OBS!

Ser ett avgrundshål i trosförkunnelsen med en uppenbarelse, som går långt utöver Skriften. Där är det en kunskap som ska tas in enbart via människans ande, som en inre röst och ska inte gå genom våra sinnen och även omfattas av förståndet. Det blir i sin konsekvens en villoande som gömd i det kristna språket dikterar. Att det också är falskt, framgår av att det just i sin konsekvens i lära och tillämpning, går utanför Skriftens lära, ram och riktlinjer.

”När Gud låter frestelsen komma, bereder Han alltid en utväg därur”. Trosförkunnelsen är sannerligen en frestelse. ”Överflöd och framgång på livets alla områden”, låter närmast som en PR-slogan, från vilket profitföretag som helst, som vill locka fram den fallna människans habegär. Kittlar också med känslokickar och ockulta manifestationer.

OBS!

Gud bereder även en utväg ur trosförkunnelsens förförelse, när människor väljer att lyssna till varningen, som jag är övertygad om, att alla någon gång i mötet med trosförkunnelsen, erfar eller hör och ser från andra människor i tal eller skrift.

De som väljer att lyssna, sätter sig in i och förkastar detta falska lärosystem, som infiltreras av trosförkunnelsen, för att istället utifrån Ordet och gemenskapen med den Sanne Jesus Kristus, Skriftens Jesus, väljer att följa Sanningens Ande och Honom som är Vägen, Sanningen och Livet, kommer förutom i Ordets bekräftelse också att erfara Guds Frid, välsignelse och sanktion över sitt beslut.

HaFo