Ofta ser man i debatten följande utsaga:”Det viktiga är inte om vi tror att Jesus dog andligen eller inte. Det viktiga är att vi tror att Jesus dog tillräckligt”.
Detta uttryckssätt rymmer, som jag ser det, ett stort bedrägeri. Naturligtvis dog Jesus tillräckligt för att sona mänsklighetens synd. Men jag tror inte att det är oväsentligt, om vi har en tro och bekännelse till Bibelns framställning av vem Jesu Kristi person ÄR och att det är Bibelns proklamation av offret som sonar världens synd, som vi fokuserar och förmedlar, så att vi får en förtröstan till rätt Messias och offret av JESU KRISTI PERSONS RENA KROPP OCH BLOD.
Guds Ande lägger ett sanningens pussel av Guds Ords summa
När Anden ger ljus över Ordet, framträder det Gud ville säga mänskligheten genom det skrivna Ordet . Det stannar då inte vid ett försanthållande av Ordet. Det blir en levande del av mitt väsen. Det blir ett levande sant och ovedersägligt Ord, till en överbevisande visshet. En övertygelse om ting som man inte kan se. Därför att Guds Ande på ett övernaturligt sätt ger vissheten.
Vi har bara ett sanningsdokument. ”Summan av Guds Ord är sanning”. Inga andra uppenbarelser, änglasyner eller upplevelser kan ändra på detta faktum. Men fienden försöker ”genom tecken och under förvilla jämväl de utvalda”. Därför sker idag en överfokusering på tecken och under på bekostnad av vad Skriften säger. Man högprioriterar så riktigt att vinna världen, men springer samtidigt ifrån vilket budskap som räddar människan.
Men det är här att Skrift förklarar Skrift kommer in i bilden och liksom ett pussel läggs, så att precis som Bibeln själv säger, att summan av Guds Ord är sanning. T.ex. kring försoningen kan man ta en mening i en Bibelvers och bygga ett pussel som inte stämmer med helheten av Bibelns budskap kring försoningen och komma vilse.
Varför Gud har lagt upp det så har jag inget klart svar på. På något sätt tror jag det ingår i Hans vishet att det ska utkristalliseras vem som följer Sanningens Ande eller vem som följer lögnens ande. Precis som när de första människorna på fallets dag ställdes inför att ledas av allt Gud sagt, eller att lyssna till lögnens ande, som förvände Guds Ord till en blandning av sant och falskt. Ormen citerade Guds ord, men lade in en misstanke att Gud inte ville människan väl och en lockelse om att få bli såsom Gud själva omgående.
Samma lockelse
ligger i Trosförkunnelsens ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS).
Ser man till helheten vad Gud säger kring försoningen, så är det en lögn att Jesus miste sin Gudastatus i bemärkelsen att Han inte längre var sann Gud och Jesu Kristi person (Gud och människa förenade i en jordisk mänsklig kropp – Guds fullhet lekamligen – sann Gud och sann människa samtidigt i en person – Jesu Kristi person) = att Han var andligt död och skild från det Gudomliga livet, när konsekvenserna av mänsklighetens synd och den andliga döden läggs på Honom, när Han träder fram som mänsklighetens ställföreträdare.
Ser man till helheten av Guds ord, så ser man att människan visserligen genom Jesu försoning skall nå ”Gudastatus”, men i fullt mått först i evighetens värld och här i tiden erfar en försmak av den tillkommande tidsålderns krafter (blivit delaktig av Guds Ande), genom att Guds Ande, Gud själv, bor insprängd i en helhet av allt vad människan är. Inte bundet till en speciell del av människan, utan Guds Ord säger att Gud bor i den troende människan, i helheten av allt det människan är.
I Trosförkunnelsen blandas denna sanning och lögn till en slutprodukt som leder vilse om inte Skrift får förklara Skrift. Grundfundamentet i JDS, att Jesus mister sin Gudastatus för att människan skall få sin Gudastatus tillbaka, genomsyrar hela systemet i Trosförkunnelsen, fram via en snedvriden ande, själ och kroppslära till en ”vi är gudar – lära” (även om inte den termen används idag så blir konsekvensen densamma) och kopplas samman med en ockult utövning i ”trosläran” om kraften i Dina egna ord och bekännelser. Man börjar använda samma ”teknik” som i New Age – kretsar.
Där läggs grunden för den osunda maktutövningen, utifrån en lära om en position som återupprättad gudamänniska, som denna tidsålders gud, till att dominera, råda, ta auktoritet och kontroll över människor och situationer.
Där finns grunden till att saker inte får ifrågasättas som kommer från den ”smorde” ledaren som förmedlar uppenbarelsekunskapen från Gud genom direkta tilltal i hans ande. Detta är en följd av vilsna läror som ytterst startar ut från att Jesus mister sin Gudastaus för att människan skall få sin Gudastatus tillbaka.
Även den förljugenhet och dubbelhet som framträder inom Trosrörelsen kan härledas till läran: ”Du ska inte se på omständigheterna. Bekänn Dig till Dina rättigheter (utifrån att Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få sin Gudastatus tillbaka) och hämta ut dem i tro. Du är i Din egen ande skapad till Guds likhet med full hälsa, syndfrihet och Guds hela potential färdig att förlösas i Din egen ande.
Bekänn Dig till Din egen ande, lär Dig leva i Din egen ande. Bekänn Dig frisk och hämta ut helandet i tro, även om Du inte ser det. Bekänn Dig till det Du vill ha och hämta ut det i tro. Vill Du ha väckelse, så bekänn väckelse, även om du inte ser den. Visualisera och tala ut vad Du vill ha, så ska Du få det. Håll fast det i tro och se inte på omständigheterna. Håll ut i tro.”
Detta genererar en förljugen värld med förljugna människor som utvecklar en dubbelhet och dubbla budskap, med en fasad av glittrande leenden och uppblåst självförtroende, där vad som verkligen rör sig inom människan förträngs och förnekas.
Trosförkunnelsens fundament
Det är i stort sett tre meningar som Trosförkunnelsen grundar sitt fundament på att Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få sin Gudastatus tillbaka: gjord till synd, en förbannelse för vår skull och Jesu nödrop om övergivenhet på korset. Har i tidigare inlägg visat på hur vilset ute trosrörelsen och trosförkunnelsen är kring dessa Bibelsammanhang. Det är ju en skrämmande skam att det kan finnas kristna människor och kristna samanhang som fortfarande bejakar denna förförelse!!
Nu säger också Bibeln att ”Gud var i Kristus och försonade”. Om Gud är i Kristus, är då Kristus skild ifrån Gud och andligen död? Har Han mist sin Gudastatus om Gud är i Kristus?
Bibeln säger att fundamentet i tron på vem Jesus är, är tron på Honom som Jesu Kristi person (Gud och människa, förenade och försonade i Jesu syndfria, rättfärdiga person och jordiska kropp, genom Hans uppfyllelse av lagen och fullständiga lydnad till Guds vilja i människans ställe). Om Jesus är skild från livet i Gud, andligt död och mist sin Gudastatus, är Han då Jesu Kristi person (Sann Gud och sann människa förenade i en jordisk kropp) längre?
Bibeln säger att försoningen sker i Kristi jordiska kropp och att offret som ska ge världen liv, är offret av Kristi persons kropp och blod. Är Jesus, Kristi person (Gud och människa förenade), om Han är skild ifrån livet i Gud och har mist sin Gudastatus? Är Han inte Kristi person, vems kropp och blod bär Han då fram som offer? Är det inte då en andligt död människas orena kropp och blod Han frambär?
De Bibelställen som tas som inteckning för att Jesus miste sin Gudastatus, behöver ses i ljuset av vem Bibeln säger att Jesus ÄR och vad Bibeln säger är det offer som sonar världens synd. De behöver ses i ljuset att grundtexten ”gjord till synd”, lika gärna kan översättas gjord till syndoffer, och se att Bibelns beskrivning av hur det handlar om tillräknad synd och inte en förändring av Jesu natur till en syndens natur.
När det inte framgår på vilket sätt Jesus är övergiven vid sitt nödrop om Guds övergivenhet, behöver det ses i ljuset från Bibeln för övrigt och inte automatiskt tolkas som att han är skild från själva livet i Gud och andligen död.
I ett ljus av Guds Ord framgår det att Jesus påläggs och tillräknas mänsklighetens synd och blir behandlad som syndaren, som för evigt ska skiljas från livet i Gud och Guds gemenskap, men att där sker i detta drama, den verkliga vändpunkt, som i Jesu Kristi person, i människans ställföreträdare, blir människans räddning, när syndens konsekvenser och den andliga döden i Jesu Kristi person, när det läggs på Honom, genom Hans syndfrihet Gudomlighet och lydnad, besegras i Hans person av Gud och människa förenade.
Han förblir Jesu Kristi person igenom hela skeendet och därmed är alla människor i Hans person förenade med Gud, vid förtröstan till att segern över den andliga döden och skilsmässan från Gud, är försonad I Jesu Kristi person och att det offer Gud krävde, av en REN GUDSFÖRENAD MÄNNISKA = Jesu Kristi person, där bärs fram genom det RENA, oskyldiga offerlammets blod och lekamen = KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD.
Låter man Skrift förklara Skrift framträder Trosförkunnelsen till en blandning av sanning och lögn som leder människan vilse kring vem Jesu Kristi person är och vilket offer som gäller i försoningen mellan Gud och människa
Jesu Kristi person
I Bibeln uttrycker egennamn individens personlighet, alltså vem och vad personen är till sitt väsen och karaktär. Det finns många uttryck i Bibeln för att beskriva vem Jesus är i sin person. Om Jesus Guds Son, säges bl.a. att Han är: Immanuel = ”Gud med oss” – Frälsaren – väldig Gud – evig Fader.
Jesus är alltså i sin person och identitet ”Gud för, eller med människan, förenad med människan – den som räddar och förenar sig med människan”. Jesus Guds Son är i sin person också väldig Gud – evig Fader. Jesus person är Guds person. Därför säger Jesus att ”den som har sett mig han har också sett Fadern – Jag och Fadern är ett. De lever inte bara i en relation med varandra. Jesus är i sin person Gud.
Vad säger oss ämbetet eller titeln Kristus som Jesus har?
Latinets Kristus är detsamma som grekiskans Kristos, en översättning av hebreiskans ”ha Maschiach” som betyder den smorde. Jesus är alltså den av Gud smorde. Kristus är heller inget egennamn utan betyder detsamma som Messias, alltså den av Gud smorde, en titel, ämbete eller beteckning att vara Guds sändebud.
Men då får man inte se på denna titel, ämbete eller beteckning enbart på ett jordiskt och mänskligt sätt, där titeln inte har någon betydelse för vad människan är till sitt sin natur. Hon är en vanlig människa oavsett titel, ämbete eller beteckning på vilket uppdrag hon än har i samhället.
Att Jesus bär titeln, ämbetet, beteckningen Kristus, innebär att Han är ”Guds fullhet lekamligen” i egenskap av detta ämbete eller titel och beteckning!
Uttrycket att Jesus är Kristus är mer än en titel i vanlig bemärkelse. Detta uttryck vill säga oss vem Jesus Kristus är i sin person. Det vill säga oss att Jesus med ämbetet, titeln eller beteckningen Kristus är ”Guds fullhet lekamligen”, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt i en person – Jesus Kristus. Det räcker inte med att säga att Gud blev människa. Jesus Kristus är både sann Gud och sann människa samtidigt. Inkarnationens under!
Namnet Jesus
Namnet Jesus kan aldrig skiljas från ämbetet och titeln Kristus. Namnet Jesus kan aldrig skiljas från den person Han är som Jesus Kristus, Gud och människa förenade. Fullt ut Gud och fullt ut människa i en person, Jesus Kristus. Med andra ord, inkarnationen av Gud i mänsklig gestalt.
Ordet Kristus innebär alltså långt mer än bara en titel som Jesus har därför att Han är smord av Gud att vara Hans budbärare. I det här fallet berör Jesu titel ”Kristus”, vem Han är som person, vem Han är till sin natur. Att Jesus är Kristus innebär att Han är Gud och människa förenade, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt!
Begränsar man Jesus Kristus och Hans person till en människa, som enbart är smord av Gud, på samma sätt som det ordet används av Trosförkunnelsen – då ofta i beteckningen att Guds Ande är över en människa och leder människan – så förs tanken fel kring vilken person Jesus är som Kristus.
Det förekommer också att uttrycket smord betecknar den troende människan, smord av Guds Ande och då anses hon stå i samma position som Jesus i sin person som Jesus Kristus. Den tanken leder helt fel.
Den tanken leder till att man missar det alldeles unika med att Jesu Kristi person är ”Guds fullhet lekamligen”, fullt ut Gud och fullt ut människa i sin person. Ingen människa före och ingen människa efter i den här tiden, befinner sig i den positionen. Ingen människa kan till sin person vara, vad Jesus Kristus var i sin person av Guds fullhet lekamligen, fullt ut Gud och fullt ut människa.
Därför kan det bli till ett bedrägeri att peka på uttrycket Kristus som ett ämbete, titel eller beteckning enbart, om man inte kopplar det samman med vilken betydelse det har för den person Jesus är som Kristus. Det kan antingen leda till att Jesus görs mindre till sin person och till sin betydelse, än den Han egentligen är eller också leda till att människan i sin person och i sin betydelse blir mer än den hon egentligen är.
När jag här i fortsättningen, ibland för enkelhetens skull, bara säger ”Kristi person”, så menar jag inte att det är namnet på Jesus, utan jag syftar på vem Jesus är som Kristus i sin person. Jesu Kristi person är för mig, Gud och människa förenade i en person, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, i en person.
När Gud i sitt människoblivande i Jesus Kristus, ”inte räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte utan utblottade sig själv i det Han antog tjänareskepnad”, så innebär det fördenskull inte att Han inte längre är just Kristi person – Gud och människa förenade. Jesus ÄR Guds fullhet lekamligen – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, när Gud blev människa i Kristi person.
Men det innebär att Han inte alltid använder sig av sin Gudomliga identitet. Fast Jesus är två identiteter i en person, Kristi person (Gud och människa förenade), ÄR Han hela tiden i sin person Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa.
Där sker ingen åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person
även om Han inte alltid använder sin Gudomliga identitet, utan Han är hela tiden Kristi person – Gud och människa förenade. När jag säger att Jesus är Kristus, så menar jag att Han i sin person är Gud och människa förenade.
Jesus frågade vid ett tillfälle vem de ansåg Honom vara. De svarade att Han var Messias, den levande Gudens Son. Och Jesus klargjorde att det hade de inte tänkt ut själva utan att Guds Ande uppenbarat detta för dem. Ingen kan själv tänka ut vem Jesus ÄR i Kristi person. Ingen förstår vad det innebär, att Jesus är Gud och människa förenade i Kristi person, om inte Guds Ande uppenbarar det.
Hela vår kristna tro är baserad på att Guds Ande får måla vem Kristi person är för våra hjärtan: ”var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, Gud kommen i köttet, han är av Gud. Men var och en ande som inte så bekänner Jesus, han är antikrists ande..”
Detta innebär att var människa som inte ser, tror och bekänner att Jesus igenom hela inkarnationsskeendet, vid återlösningsverket av människan, är Kristi person – Gud och människa förenade, har på något sätt blivit lurad av antikrists ande, vars huvudintention är att verka för ett förnekande av att Jesus är Kristi person, Gud och människa förenade.
Motsatsen till att vara Jesu Kristi person är att vara en vanlig andligt död människa, en människa skild från livsgemenskapen med Gud. Är Jesu Kristi person andligt död ( och det har skett en åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person), så är Han inte längre Jesu Kristi person, utan är en vanlig andligt död människa.
Är JDS – läran så viktig?
En JDS – lära, är en antikristlig lära, som någonstans i skeendet skiljer Gud och människa åt i Kristi person. Det är en lära som någonstans, i skeendet av försoningen mellan Gud och människa i Kristi person, hävdar att Jesus inte är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt i Kristi person.
En del undrar över varför jag fäster sådan uppmärksamhet på JDS – läran. Det är därför att jag tror att det där ligger en grundsten i trosförkunnelsens lärosystem, som sen gör hela bygget till en antikristlig lära, där en falsk ande och falsk messias bedrar sig in på arenan. Och då i skydd av ockulta manifestationer, som ska föra fokus bort från vem Jesu Kristi person egentligen blir i denna lära och istället få människor mer upptagna av upplevelser och manifestationer, än av vem Jesu Kristi person verkligen ÄR!!!
Vi bör beakta att det finns en fiende, som vill få oss att förtrösta till och bekänna en falsk messias som inte är Bibelns Guds Son och Jesu Kristi person, även förvanska försoningen mellan Gud och människa i Jesu Kristi person och nedvärdera det RENA, av synd obesudlade, offret av JESU KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD!!
Är Jesus Guds Son (Sann Gud) om Han är andligt död på korset med bruten livsförbindelse med Gud? Bekänner vi Jesus som Herre om vi tillvitar honom en andlig död – åtskillnad från Gud – på korset? ller är då ord om att Jesus är Herre, bara TOMMA MENINGSLÖSA ORD SOM SKA LÅTA VACKERT!???
Är Han då Herre över den andliga döden, när syndens konsekvenser och den andliga döden läggs på Honom, om Han då där dör den andliga döden – skils från Gud? Kan Han vara Herre över den kroppsliga döden och uppstå, om Han är andligt död – skild från Gud?
Är det inte en vanligt andligt död människa som då hänger där och ger ett ORENT offer av en andligt död människas kropp och blod? Kan man då säga som Bibeln gör, att GUD VAR I KRISTUS och försonade världen med sig själv, om Jesus är andligt död – skild från Gud? Blir inte människan då lämnad kvar i sin andliga död om hennes nye ställföreträdare, i likhet med Adam, också dör den andliga döden och inte besegrar den i sin person!!?
Är tecken och under bevis för att en rätt lära och ande är verksam?
Jag tror inte man kan säga att djävulen kan hela, men väl i manipulationssyfte, för att nå ett ännu mer attraktivt mål för honom, att få människan att förneka den sanne Jesu Kristi person och missa evighetens gemenskap med sin skapare, mycket väl kan dra tillbaka sjukdom.
Nämligen om det samtidigt kan ge en öppning för att kunna jämsides skicka in en falsk undervisning kring Jesu Kristi person i människors tankar och sinnen.
Där tror jag också att han försöker få till stånd en tillbedjan av en falsk messias i andevärlden, som därmed får äran av vad som synes ske i skeendet, genom att jämsides framställa en falsk bild av Jesu Kristi person. Vilket sker t.ex. genom att tillvita Jesus en andlig död i försoningsdramat.
Om det nu är så som trosförkunnelsen lär, att det är djävulen som står bakom sjukdom, är det då inte en ganska sinnrik strategi att skapa andlig förvirring och få fäste att förleda människan ur andlig synvinkel, så att hon missar målet, genom att i samband med en falsk vägledning, om vem Jesu Kristi person är och vad som gäller i försoningen, att även då dra tillbaka en sjukdom?
Vinner han inte då något som ligger högre på hans prioriteringsskala än att plåga människor med sjukdom? Når han inte därmed sitt främsta mål, nämligen att få människor att i praktiken förneka vem Jesu Kristi person är, förneka att försoningen i Jesu Kristi person mellan Gud människa, sker genom Kristi persons syndfria rättfärdighet, förneka att Gud VAR I KRISTUS och försonade världen med sig själv?
Får han inte även därmed människor att i praktiken förneka, att det ÄR OFFRET AV JESU KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD, som är det giltiga och tillräckliga offret, förneka att i människans ställföreträdare av Gud och människa förenade i Jesu Kristi person, så sker segern över den andliga döden, genom att den i Hans person övervinns, genom att den aldrig sker (genom att Han hela tiden förblir Jesu Kristi person = Gud och människa förenade), när syndens konsekvenser och den andliga döden läggs på Honom?
Lyckas han inte där med konststycket att framställa det, som att människans ställföreträdare, åter i likhet med Adam, dör den andliga döden, förnekar att Kristi persons rättfärdighet och Gudomlighet, är grunden för segern över den andliga döden och därmed förnekar att Jesus vinner seger över den andliga döden och därmed även lyckas dra bort grunden för Jesu Kristi persons seger över den kroppsliga döden i sin kroppsliga uppståndelse?
Djävulen vill förneka Jesu Kristi person och offret av Jesu Kristi persons kropp och blod.
Djävulen vill ge en undervisning, som förnekar Jesu Kristi person och omintetgöra offret av Jesu Kristi persons kropp och blod, samtidigt som han förvillar genom tecken och under. Han vilseleder därmed, genom en falsk ande, lära, liv och utövning, människor fram till någon i den andliga världen, som inte är Bibelns Jesus Kristus, utan en villoande, som genom undervisningen om Jesu andliga död, är frammanad från avgrunden för att spela en falsk messias.
Därför menar jag att man inte enbart kan stirra sig blind på om det sker tecken och under och att det säges ske i Jesu namn och att man säger sig ge Jesus äran.
Bejakar man samtidigt en andlig död av Jesus, så är det inte längre Guds Ande, utan en antikristlig ande, som är verksam och det är inte Bibelns Jesus och Jesu Kristi person, som i praktiken blir ärad och upphöjd.
Jag skulle därför vilja vända på frågan och påstå att en rätt lära bekräftar att tecken och under har sitt upphov från rätt källa.
Spelar JDS – läran någon betydelse?
Hävdar man att JDS – läran inte här har någon betydelse, kring vem Jesu Kristi person ÄR, så har man knappast insett den lärans antikristliga och Kristusförnekande väsen och bidrar till att grumla bilden av vem Jesu Kristi person ÄR.
Det kan inte sägas vara ett sant Kristet lärjungaskap och vems ärenden går man då och vem står då bakom eventuella tecken och under? Det är i vart fall en fråga man bör ställa sig i den här tiden, som Guds ord syftar på, med tanke på orden om, att fienden ska förvilla jämväl de utvalda genom tecken och under.
Det spelar ingen roll när förnekandet av Kristi person sker, om det sker vid Hans födsel in i världen eller om man tar bort vem Kristi person är vid hans korsdöd.
I Trosförkunnelsen sker förnekandet av vem Kristi person är och vilket försoningsoffer som räddar människan vid Hans korsdöd. Det är lika osunt som att förneka jungfrufödseln.
Skillnaden mellan sann och falsk tro
Som jag ser det, uppstår det, i synen på vem Jesu Kristi person ÄR, huruvida Han är Jesu Kristi person igenom hela försoningsskeendet, eller om Han dör den andliga döden – skiljs från Gud, ger helt olika förutsättningar beträffande förståelsen, när det gäller konsekvenserna av kristen tro, i den troendes liv.
D.v.s. om den troende redan här i tiden, är rättfärdig och en Gud i sig själv, eller om rättfärdigheten från Gud är en tillräknad rättfärdighet, för Kristi skull och förtjänst och något som blir en ”organisk” verklighet fullt ut, först vid uppståndelsen in i evighetens värld.
Alltså något, som här i tiden, innebär en ”försmak” och ett ”insegel”, ”en underpant på vårt arv”, genom att ”Gud genom sin Ande bor ( i helheten av allt vad människan är) i människan” och att människan därmed ”blivit delaktig av Gudomlig natur” – ”född på nytt” – och är ”en ny skapelse i Kristus” = människan lever i en relation med och genom Anden, i en ”organisk livsförbindelse” (”Guds äganderättsstämpel”) med sin Skapare.
Eller om ”den nya skapelsen”, innebär att den troende i sig själv, redan här i tiden är i ”Guds klass”, som Trosförkunnelsen uttrycker det.
Skillnaden mellan sann och falsk tro, startar alltså ut redan vid kärnpunkten av Evangeliet och uppstår inte helt plötsligt, när man kommer fram till den av många insedda villfarelsen i ”vi är – gudar – läran”. Många förkastar den läran, men är ändock tveksamma till om JDS – läran är sann eller falsk, ALTSÅ HURUVIDA JESUS SKILDES FRÅN GUDS GEMENSKAP ELLER INTE, fastän det är i den läran grundskillnaden hur man bygger vidare startar ut.
Därför är det så viktigt med ett ordentligt uppgör med JDS – läran. Som de flesta menar sig och säger sig ta avstånd ifrån, utan att egentligen ha insett vad den handlar om: att Jesus inte längre är Gud och människa förenade på korset! Alltså att Jesus inte längre är Gud på korset!!
Det finns därför all anledning idag att på den andliuga arenan, pröva både vilken ande som är verksam och det måste även ske utifrån vilken undervisning som ges kring vem Jesu Kristi person är och ett bejakande av, att DET RENA OFFRET AV KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD, är det giltiga och tillräckliga offret för mänsklighetens synd!!
Jesu Kristi persons kropp och blod är offret för mänsklighetens synd.
”Det bröd jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva. för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP skaffa försoning med Gud…har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP…genom att Jesu KRISTI KROPP BLEV OFFRAD..” (Joh. 6:51, Ef. 2: 13 – 16, Kol. 1:22, Hebr. 10: 9 – 10)
Hävdar man att Jesus dog andligen, så är inte Jesus längre ”Gud kommen i köttet”, ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”, fullt ut Gud och fullt ut människa, samtidigt i Jesu Kristi person. Gud är då inte längre i Kristus och försonar världen med sig själv, som Bibeln hävdar, utan man gör en antikristlig bekännelse och inte en kristen bekännelse av Jesu Kristi person.
Det innebär att när Jesus drabbas av världens samlade syndakonsekvenser och den andliga döden, så för igen människans nye ställföreträdare, åter människan tillbaka till fallets dag och dör igen den andliga döden – skiljs från Gud, och lämnar därmed människan kvar i sin andliga död!
Segern över den andliga döden sker, genom att den aldrig sker i Jesu Kristi person, när Han utsätts för den, utan övervinns genom Kristi persons syndfrihet, rättfärdighet Gudomlighet och att Han igenom hela dramat förblir Gud och människa förenade – Jesu Kristi person – och därmed bär fram det RENA offerlammet av KRISTI PERSONS (GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE/FÖRSONADE) KROPP OCH BLOD PÅ KORSET, när Han blir behandlad som syndaren som ska för evigt skiljas från Guds gemenskap.
På grund av Kristi persons syndfrihet, rättfärdighet, Gudomlighet och fulla lydnad till Faderns vilja, kan Han inte skiljas från Faderns gemenskap till naturen, även om Han slaktas och Kristi persons kropp och blod offras, så förblir Han Jesu Kristi person – Gud och människa förenade/försonade – och därmed, så inte bara kan Han besegra den andliga döden över människan, utan även besegra den kroppsliga döden i sin kroppsliga uppståndelse och möjliggöra människans kroppsliga uppståndelse.
Därför, så räknas människan rättfärdig för Kristi rättfärdighets skull och Hans seger över den andliga döden i Hans person tillräknas den människa som kommer till tro på den Jesu Kristi person ÄR (Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt i en person) – kommer till tro på Jesu seger över den andliga döden i Hans person, som människans ställföreträdare och med en förtröstan till att offret av KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD är ett RENT och giltigt offer.
Och därmed inte ser blodsoffret som orent och ofullkomligt, vilket man gör om man hävdar att Jesus dog andligen. Då vore Han en vanlig andligt död människa som hänger på korset, som gav ett orent offer av en andligt död människas kropp och blod. Gud är då inte längre i Kristus och försonar världen med sig själv. Det är inget giltigt offer och ingen försoning hade då skett mellan Gud och människa i Jesu Kristi person. Att tillvita Jesus en andlig död, är att trampa den levande Gudens Sons, Jesu Kristi persons, RENA blodsoffer under sina fötter.
Den andliga dödens seger (åtskillnadsen från Gud), ligger i att den aldrig sker i ställföreträdaren, Jesu Kristi person, när mänsklighetens samlade syndakonsekvenser och den andliga döden läggs på Honom.
Jesus är hela tiden Jesu Kristi person (Gud och människa förenade) och i Hans person sker försoning mellan Gud och människa genom Kristi persons syndfrihet, rättfärdighet, Gudomlighet och uppfyllande av Guds lag och vilja.
I Kristi person är alla människor genom offret av Kristi persons kropp och blod, I HONOM, försonade med Gud och på grund av Kristi persons förtjänst, av nåd RÄKNADE som rättfärdiga.
Den som i Guds Andes ljus ser vem Kristi person är (Fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt)och ser försoningens giltighet mellan Gud och människa i Kristi person och det giltiga och tillräckliga offret för mänsklighetens synd av JESU KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD, är genom Anden i en hjälplös förtröstan, till den Jesus är och har gjort, införlivad och inräknad I Kristi persons kroppsliga död och uppståndelse och äger som en fri gåva evigt liv i Guds gemenskap.
Läran om Jesu andliga död vänder upp och ned på vem Jesu Kristi person ÄR och vilket offer som gäller för mänsklighetens synd.
Läran om Jesu andliga död vänder upp och ner på allt detta och frambringar en antikristlig tro på Jesus och en förtröstan till ett annat offer än Kristi persons kropp och blod, som försoningsoffer och är således en antiförsoningslära som förnekar i realiteten Kristi persons RENA offerblod.
Personligen försöker jag fokusera att det är Jesu Kristi persons rena kropp och blod som offras och inte vilken vanlig fysisk människas kropp som helst som dör.
Det som ger offret dess giltiga verkan är, att det är KRISTI PERSONS RENA (Gud och människa förenade) kropp och blod och inte ett offer av en andligt död människas kropp och blod. Ett offer som vem som helst kunnat giva. Det är Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från synd och inte en andligt död människas blod.
Om Jesus ska kunna ge detta rena offer av Kristi persons kropp och blod, så krävs det, att när Han straffas med syndens konsekvenser och den andliga döden i människans ställe, så besegras, genom Kristi persons rättfärdighet, syndfrihet, Gudomlighet och lydnad, den andliga döden i människans ställföreträdare – Kristi person, så att Han andligt levande – förenad med Gud, kan bestå som Kristi person (Gud och människa förenade) och bära fram det offer Gud utsett i människans ställe: det rena offerlammets, Gudamänniskans, Jesu Kristi persons, Guds jordiska kropps, lekamen och blod!!!
Det stora undret som räddar människan
När all världens synd och lidande, även den andliga dödens vånda, läggs på Jesus, lider Han mer än vad någon för övrigt någonsin kommer att kunna lida, då när Gud var tyst och inte gav något understöd i lidandet. Det är ingen solskenshistoria när ondskans makter söker efter att åstadkomma en andlig död av Jesus och all syndens konsekvenser och andlig död griper Honom.
Men det är då det stora sker. Han uthärdar lidandet utan att överge Guds vilja i synd och orättfärdighet. Därför detroniseras den andliga döden – åtskillnaden från Gud – i Kristi person av Gud och människa förenade och den andliga döden besegras där i Hans person!! Han räddar därmed människan från den andliga döden åtskillnaden från Gud, därigenom att den aldrig sker i Hans person och människans ställföreträdare.
Ingen Gudsförenad människa finns som kan bära fram det offer Gud krävde. Ett av synd obesudlat RENT offer av en Gudamänniskas, Jesu Kristi persons kropp och blod.
Skulle den andliga döden (åtskiljande från Gud) ske i Kristi person, så är han ju inte längre Kristi person. Om Han inte längre är Kristi person, utan en andligt död människa, så kan Han inte bära fram ett RENT offer av KRISTI PERSONS kropp och blod på korset. Om Han inte längre är Kristi person (Gud och människa förenade), utan en andligt död människa (en människa åtskild från Gud), så kan Han bara bära fram ett ORENT offer av en andligt död människas kropp och blod!
Omvänd logik
Med den logiken att människan ska räddas genom en andlig död av hennes ställföreträdare, så skulle ju Adam som dog den andliga döden, där ha räddat människan från hennes andliga död och inte tvärtom. Att Adam dog den andliga döden som människans ställföreträdare, innebar tvärtom att den andliga döden kom över alla människor.
Hade människans nye ställföreträdare Jesus Kristus, dött den andliga döden likt Adam, så hade Han bara återupprepat Adams misslyckande som ställföreträdare och människan skulle ha varit kvar i precis samma situation, som efter Adams andliga död. Att Jesus skulle dö Adams andliga död är inte logik, utan det är ett bedrägeri.
Den andliga döden åtskillnaden från Gud, detroniseras i Jesu Kristi person!
Jesus blir behandlad som Han vore andligt död, men det stora är att han kan ta det straffet och detronisera straffet i sin egen personlighet av syndfri, rättfärdig, hel och sann människa och samtidigt sann Gud i sin person – Jesu Kristi person.
Straffet verkställs och Jesus träffas av den djupaste vånda syndens konsekvenser och straffet andlig död innebär.
Han slaktas och dör, men lever ändå i Guds gemenskap. Den andliga döden biter inte på Honom eftersom Han är syndfri, ren och rättfärdig. Den andliga döden läggs på Honom, men samtidigt dödas den andliga döden, åtskillnaden från Gud i Hans person!!
Den andliga döden, dödas i Guds egen person av andligt liv, som inte kan andligen dö och skiljas från Guds eget liv, även om Han behandlas och går igenom smärtan som Han vore andligt död.
Jesus lever andligen i Guds gemenskap även om Han andligen dödas. Gud kan inte dö! Och Kristi person är både Gud och människa samtidigt. Det är det som blir människans räddning. Detta är människans räddning, vem Jesus Kristus ÄR i sin person – Gud och människa förenade och försonade genom Jesu Kristi syndfria rättfärdighet Gudomlighet och lydnad.
Det är också därför den kristna tron sätter sin förtröstan till vem Jesu Kristi person ÄR och att den andliga döden övervinns i Kristi person och att försoningen, föreningen mellan Gud och människa sker i Kristi person och att det är Kristi persons kropp och blod som offras och inte en andligt död människas kropp och blod, som är det giltiga och tillräckliga offret.
Straffet av syndens konsekvenser och den andliga döden, biter inte på Jesus, på grund av Hans syndfria rättfärdighet, Gudomlighet och fulla lydnad och besegras därmed i människans ställföreträdare!
Straffet över mänsklighetens synd biter inte på Honom, så att trots att Han får det, så upplöses det inte bara i Hans person. Straffet över alla människor av andlig död, upplöses i samma stund som det upplöses i människans ställföreträdare, fast det där delas ut över ställföreträdaren.
Där i Kristi person övervinns den andliga döden över alla människor och blir personlig ägodel, vid förtröstan på att den andliga döden övervinns i Jesu Kristi person – vid förtröstan till den Han är av Jesu Kristi person (Gud och människa förenade och försonade) och förtröstan till det RENA offret av KRISTI PERSONS kropp och blod. Var säger Gud något annat?
Visst dog Jesus tillräckligt för mänsklighetens synd!
Men personligen tror jag inte det är betydelselöst om vi bekänner att Jesus är Gud och människa förenade i en person – Jesu Kristi person – igenom hela skeendet och att försoningen där sker, genom Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och att Han därigenom besegrar den andliga döden (åtskillnaden från Gud) i sin person, när Han utsätts för den. Han kan då bli den nye ställföreträdaren, som INTE i likhet med Adam dör den andliga döden (skilsmässan från Gud) , utan besegrar den och förblir Jesu Kristi person igenom hela skeendet!!!
Jag tror inte det är betydelselöst om vi bekänner att det är JESU KRISTI PERSONS RENA KROPP OCH BLOD, som är det giltiga och tillräckliga offret, eller om vi menar att det behövs något mer (en andlig död av Jesus), för att vi ska vara försonade med Gud.
Min tro är, att det verkligen precis som det står, är JESU KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD, som OFFRAS = dödas och frånskiljs livet och att Han ändå igenom detta drama förblir, genom sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, Jesu Kristi person (Gud och människa förenade) och som det står, då där predikade för andarna i fängelset, medan Kristi kropp var offrad och frånskild livet.
Inte gick Han då till himlen, men väl till dödsriket som en segrare och Herre över den andliga döden (skilsmässan från Gud), som Jesu Kristi person (Gud och människa förenade). Han gick dit och kungjorde både för dem som i tron på den kommande Messias, nu fick budskapet om frihet för de fångna och kommande uppståndelse till evig gemenskap med sin skapare, men också kungjorde bekräftelse på uppståndelse och dom till evig förtappelse, för de som inte satt sin förtröstan till den kommande Messias.
Genom att Han hela tiden förblir andligt levande och Jesu Kristi person (Gud och människa förenade), kan Han så besegra den kroppsliga döden i den kroppsliga uppståndelsen!
Hav akt på :
Matt. 24: 4, 5; 23-25:
Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse… Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. Ty falska Messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. Jag har nu sagt er detta i förväg.”
Vi torde snart vara framme vid det Bibeln betecknar som det stora avfallet, då när ”kristenheten” i stort har en antikristlig tro på och bekännelse av Jesu Kristi person och det som kallas väckelse och kristen tro i själva verket är avfall och en antikristlig tro.
NT ANBEFALLER PRÖVNING
…pröva – förkunnarna (t ex 1 Joh. 4:1) – lärorna (t ex 2 Joh. 9-10) – profetiorna (t ex 1 Tess 5:20-21)
Det finns särskilda varningar för att falska lärare och läror ska komma (t ex 2 Petr 2:1), speciellt i den sista tiden (t ex Matt 24:24). Vi ska ta oss till vara (t ex Rom 16:17). Det finns ett speciellt ansvar för församlingens ledare att hindra spridning av främmande läror (t ex 1 Tim 1:3).”
Det jag personligen tror är väldigt viktigt i den prövningen, är att man inte stirrar sig blind på olika manifestationer (vi vet hur Faraos trollkarlar väldigt långt kunde kopiera undren som Gud förmedlade via Moses), utan riktar fokus på vem Jesu Kristi person BLIR I EN KONSEKVENS AV lära, liv och utövning.
D.v.s. att vi vinnlägger oss om att framställa Evangeliet så att Jesus igenom hela skeendet förblir Jesu Kristi person av Gud och människa förenade, att det är JESU KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD, som är det giltiga och tillräckliga offret för världens synd och att människan inte i en slutkonsekvens av läran förs tillbaka till fallets dag och lyssnar till ormens röst, att ni kan bli som Gud redan här och nu i den här tiden, eller hamnar i en ockult utövning med kraften i dina uttalade ord och att visualisera vad du vill se förverkligat så ska det ske.
Avfallet – den stora skökan
Ja, det är en alldeles säregen tid vi lever i, där man varje dag får be Gud om att kunna hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, i en äkta kärlek till den sanne Jesus Kristus och få nåd, att i Hans Andes ljus över Guds Ord, få bli bevarad på vägen och se vad Hans ord säger i en helhet av summan av Guds Ord.
Jag tror inte det är så lätt att bara i en handvändning komma ur det förförelsens grepp, som ligger i den genuina trosförkunnelsen, sådan den lanserats via Kenyon och Hagin och vidare via Sten Nilsson och Ulf Ekman förts in i Sverige.
Jag anar att vi kommer att få se en världsvid falsk väckelse, kallad andeutgjutelsen i ändens tid, som jublande i ockulta manifestationer, under kristet förtecken, vidimerat av kristna ledare och under skenbar enhet, kommer att dra fram, men som egentligen handlar om, att ”agnarna” sållas från vetet och samlas tillhopa i det ”stora avfallet – den stora skökan”, för att därefter, de ”som gav kärleken till sanningen rum i sina hjärtan”, som ”vetet”, kommer att samlas in i ”ladorna”.
Vad som blivit så viktigt och levande för mig, i den sållning bland kristenheten som pågår, när nu ”domen begynt och det på Guds hus”, är just att Jesus ÄR Kristi person (Gud och människa förenade) igenom hela skeendet i försoningen och att det Bibeln fokuserar är KRISTI PERSONS RENA KROPP OCH BLOD PÅ KORSET, som det giltiga försoningsoffret, där GUD VAR I KRISTUS OCH FÖRSONADE VÄRLDEN MED SIG SJÄLV!!!
HaFo
Fick följande fråga: Hur kunde Sonen frigöras från enheten Fader-Son-Ande och bli en människa som ber till fadern på samma…