Kristus friköpte oss från lagens förbannelse

”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när han blev en förbannelse för vår skull”

Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.

”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.

Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.

”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade) person och jordiska kropp.

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han aldrig mister sin Gudastatus och därmed kan bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd. Förlåtelsens källa är öppen. ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd…Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, han tillräknar inte människorna deras synder”.

Den Bibliska försoningstanken är den rakt motsatta som den av fienden ingivna tanken att försoningen sker genom att Jesus mister sin Gudastatus. Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.

Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud var i Kristus och försonade”. Vi kan inte säga att Jesus är ju Gud själv även om Han skiljs ifrån Gud Fadern. Då har vi delat på den enhet i Gudomens enda väsen som gör Honom till just Bibelns Gud: en enda Gud av Fader, Son och Ande i en person, Jag ÄR Herren.

På samma sätt kan man inte dela eller frånskilja den ende Anden från vare sig Fadern eller Sonen. De är en oupplöslig enhet i Bibelns enda Guds väsen. Jesus är endast Gud i enheten med Fadern och Anden, från evighet i enheten av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren. Åtskiljs dessa sidor eller ansikten i den ende Gudens väsen så är det inte längre frågan om Bibelns Gud.

Åtskiljs denna enhet är Jesus inte Gud längre. Han är då inte heller Kristus. Har Jesus mist sin Gudastatus så är inte Gud i Kristus och försonar världen med sig själv. Då har människan ingen ställföreträdare som i sin jordiska kropp förenar, försonar Gud med människan och som övervinner den andliga döden i människans ställe.

Jesus är då andligen död och vi har heller ingen ställföreträdare som kan bära fram det sonande offret, det rena offret av Kristi kropp och blod. Vi har heller ingen ställföreträdare som kan förenas med sin jordiska kropp för att i uppståndelsen besegra människans kroppsliga död.

Döden på alla plan av syndens konsekvens vore då obesegrad och människan vore kvar i sitt elände. Men ”nu har Kristus uppstått”. Det är KRISTUS som har uppstått. Det är det yttersta beviset för att Han aldrig dog andligen, förlorade sin Gudastatus eller att ett åtskiljande aldrig skett i treenigheten av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren.

Nu VAR Gud i Kristus och försonade världen med sig själv. Nu HAR ALDRIG Jesus förlorat sin Gudastatus, utan kunde bära fram offret av Kristi kropp och blod. Vägen till gemenskapen med Gud är nu öppen på denna försoningsgrund.

Försoningens konsekvens är redan här i tiden något underbart, men inte enligt en förenklad slogan om ”överflöd på livets alla områden” eller att bara i tro hämta ut arvets alla rättigheter här i tiden, som om vi redan vore framme vid det himmelska målet på uppståndelsens morgon.

Att börja tala om försoningens konsekvenser utifrån en falsk försoningsgrund leder in i ett narrspel och plagiat från en annan värld än den himmelska världen.

Då får vi även på köpet en rutten baksida, som så många också vittnar om i Trosrörelsens spår, där grundbulten är att Jesus mister sin Gudastatus för att människan ska få sin Gudastatus tillbaka.

Därför är det viktigt att vi ser vad det innebär, när det står att Jesus friköpte oss från lagens förbannelse när han blev en förbannelse för vår skull.

DET INNEBÄR ATT JESUS SOM SYNDFRI RÄTTFÄRDIG  GUD OCH SOM KRISTUS – GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE/FÖRSONADE, BAR FRAM DET RENA OFFRET AV KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD PÅ KORSET, FRAMBAR DET OFFER SOM FRIKÖPTE OSS FRÅN LAGENS FÖRBANNELSE!!

HaFo